söndag 22 december 2013

Julen handlar om att ge

Det fina med julen, förutom god mat och några lediga dagar extra, lär ju vara att ge. Ge saker till människor man bryr sig om, nära och kära eller behövande av olika slag.

Jag kan förstås inte låta bli att fundera på vad jag skulle vilja ge till några mer eller mindre kända personer och organisationer. Håll till godo!

Stefan Löfven – en ryggrad så han i fortsättningen slutar söka samband med SD för att fälla regeringen.

#hogreskatterforalla

Vladimir Putin – en regnbågsmönstrad träningsoverall. Kommentar överflödig.

#konstakningarmanligtvladimir

Jimmie Åkesson – en ännu större sopkvast för att städa ut alla smygrasister i partiet. Risken är att det inte blir så många kvar.

#jagkanskebehoverensopsugistallet

Göteborgs kommun – en kurs i etik och moral.

#vadakvittonviarjugoagubbar

Regeringen – en ännu bättre pedagogisk förmåga, så att de når ut med budskapet att skattesänkningar och förbättrad välfärd inte står i något motsatsförhållande.

#kanskeenkurshosschlingmann

Jonas Sjöstedt – ett årskort på ett lekland. Där kanske han hittar någon som vill leka med honom.

#jagvilljulekameddestoragrabbarna

Håkan Hellström – en sångröst. Ursäkta, men för mig låter han fortfarande som MA Numminen.

#somenbollkommerjagtillbaka

Sveriges journalistkår – en kurs i politisk neutralitet.

#sverigeharflerpartieräntva

Dennis Rodman – en bok om Nordkoreas historia, en tid av tyranni och diktatur.

#michaeljordanskullealdrigsjunkasalagt

Ken Ring – En ordbok så han lär sig skälla på jurys som inte belönar honom på ett civiliserat sätt.

#samycketsamre

Svenska Fotbollförbundet – ödmjukhet. Istället för att ställa orimliga krav på klubbarna för spel i de högsta serierna, vore det klädsamt om man ville bidra ekonomiskt.

#arvetefterlarsake

Till sist, en liten julklapp från mig till dig – ett fantastiskt gott sillrecept. Smaklig spis!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

tisdag 17 december 2013

Om korruption i politiken

Det folkpartistiska Kultur- och fastighetsborgarrådet i Stockholm, är föremål för en förundersökning om mutbrott som inletts av Riksenheten mot korruption.

Det påstådda mutbrottet skulle i så fall bestå i att hon besökt ett antal evenemang i USA på bekostnad av bolaget AEG. Detta bolag fick senare avtalet om drift av nya Tele2 Arena.

Samtidigt är en centerpartistisk riksdagsledamot delgiven misstanke om brott av ekobrottsmyndigheten. I det fallet handlar det om oredovisade biståndspengar.

Media älskar förstås nyheter om politiker som begår brott eller blir misstänkta för korruption och slår oftast på stort i sin rapportering.

Är då politiker särskilt korrupta?

Nej, det tror jag absolut inte. Eftersom de flesta politiker, åtminstone på lokal nivå, representerar ett hyfsat tvärsnitt av befolkningen, så tror jag inte det finns fler korrupta i politiken än i andra branscher.

En stor skillnad är dock att vi som är aktiva i politiken har att förvalta medborgarnas skattemedel. Det gör att vi också måste kunna leva med en särskild granskning från media och andra intressenter.

I det privata näringslivet är bjudningar av olika slag ett vanligt inslag i en affärsförbindelse. Man kan se det som en liten kompensation för att man tar någons tid i anspråk. Observera att jag då inte talar om lyxresor eller pengar, utan om vanlig ”vardagsrepresentation”.

Ska då inte en politiker kunna bli bjuden på någonting? Jo, i vissa fall måste det vara ok. Om jag exempelvis ska diskutera med ett företag som vill driva en anläggning, så är det för mig ganska naturligt att man gör studiebesök för att bilda sig en uppfattning om företagets förmåga och kapacitet. I det fallet är det orimligt att betala entré till ett evenemang ur egen ficka. Resor och uppehälle är en helt annan sak. Viktigt är såklart också att alla leverantörer behandlas lika.

Själv är jag ytterst restriktiv i frågan. Så sent som för två veckor sedan tackade jag nej till en kopp kaffe, för 25 kronor, från ett företag som ville demonstrera en tjänst. Lite överdrivet kanske, men ändå.

Jag tycker att det är bra när oklarheter kommer upp i ljuset, men det är också viktigt att tänka på att man faktiskt är oskyldig till motsatsen bevisas.

Det är inte särskilt roligt att bli anklagad, även om man själv vet att det bara är förtal. För en tid sedan anklagade MP i Tyresö mig för någon slags vänskapskorruption och bara det kändes mycket obehagligt, även om jag visste att de hade fel.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att det ibland finns politiska motståndare som tror sig tjäna på att läcka insinuationer till pressen. När sedan utredningen läggs ner så skapar det inte några rubriker, och i värsta fall är den som utsätts stämplad ändå i allmänhetens ögon.

Ta alltså anklagelser i media med en nypa salt, tills en eventuell utredning är klar och någon är dömd. kan man ta fram stora trumman.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

måndag 16 december 2013

Bokrecension – Morgon i Jenin

Morgon i Jenin är en släktkrönika som utspelas i Palestina mellan 1941 och 2002. Huvudperson och berättare är Amal Abdulheja som föds mitt under brinnande krig.
Vi får följa hennes uppväxt i skuggan av staten Israels födslovåndor och hur dessa händelser påverkar henne och många andra palestinier, men även israeler.

Boken är en både spännande och skrämmande berättelse om hur den lilla människan hamnar i kläm när världspolitiken målar med sina stora penseldrag utan att förstå, eller möjligen negligera, konsekvenserna på individnivå.

När jag började läsa tänkte jag möjligen att boken skulle vara en politisk pamflett, som ensidigt beskrev konflikten utifrån palestinsk horisont. Så var det inte.

Visst, bokens huvudperson är en palestinsk flicka och vi får följa hennes uppväxt i ett flyktingläger under olika perioder. Men boken beskriver också de våndor som unga israeliska soldater utsätts för när de med vapen ska försvara sitt nyvunna land.
En av Amals bröder, till exempel, försvinner redan som spädbarn under en attack och kommer att växa upp i en israelisk familj, utan att känna till sitt ursprung.

När jag läst ut boken så fylls jag av en blandning av hopp och hopplöshet. Ett hopp att det finns enskilda personer, som Amal, som kan se konflikten från flera perspektiv. En hopplöshet när jag inser att det inte är den typen av människor som sitter vid makten.

En tunn förhoppning är att makten på båda sidor kan tas ifrån krigshetsare med Koranen eller Bibeln i handen, och överlämnas till sådana som Amal. I så fall finns det trots allt ett litet hopp om framtiden.

Det är en bra och tänkvärd bok. Läs den!

Läs vad andra tycker här, här och här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

 

onsdag 11 december 2013

Vadå Ribéry?

I veckan ska det prestigefyllda priset Bollon dÓr, den internationella guldbollen delas ut. De tre kandidater som finns kvar på herrsidan är Barcelonas argentinare Lionel Messi, Real Madrids portugis Cristiano Ronaldo och så Frank Ribéry, fransman som spelar i Bayern München.

Med andra ord, ingen Zlatan Ibrahimovic trots att han kanske gjort sitt bästa år någonsin, både i landslaget och PSG.

Undrar hur de tänkte då?

Om det någon gång varit dags för Zlatan att vara topp tre, så vore det i år. Han fullkomligt lyser på planen, fortsätter att mogna som människa utan att tappa glöden, och gör sina medspelare bättre än de ibland faktiskt är, typ Johan Elmander. Kanske beror det på att PSG ännu inte lyckats i Champions League?

Ribéry är inte ens bäst i sitt klubblag. Jag tycker till exempel att både Müller och Lahm är viktigare för Bayern än vad han är. Andra spelare som jag håller högre är Thiago Silva, Robin van Persie och Andrea Pirlo. Det borde finnas tio spelare som kommer före honom på listan.

Att sedan Cristiano Ronaldo kommer vinna är en helt annan sak. Vad han kan fick ju inte minst svenska landslaget erfara.

En annan ”lustighet” i sammanhanget är att Tyresös stjärna Marta, finns med bland de tre tjejer som kan få priset. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Det ”lustiga” eller konstiga är att hon på svenska fotbollsgalan inte vann ett enda pris, trots flera nomineringar.Tänk så olika man kan se på saker...

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

måndag 9 december 2013

Maxtaxan – en av nycklarna till välfärden

Det debatteras flitigt i dagarna om huruvida man kan bryta ut en enskild punkt i landets budget och rösta ner just den. Jag talar alltså om brytpunkten för statlig skatt.
Oppositionen försöker legitimera sitt handlande med att det höjer intäkterna och på så sätt skulle kunna bidra till en förbättrad välfärd.

Källa: Politikfakta
Att försöka få väljarna att se skattesänkningar som en motpol till ökad välfärd, är helt uppenbart oppositionens strategi just nu. Att det handlar om antingen eller, inte både och.

Ska man tro vissa opinionsundersökningar så har de än så länge lyckats ganska bra. Många människor verkar inte förstå sambandet:

Sänkta skatter/Fler i arbete/Ökade skatteintäkter/Mer pengar till välfärden

Jag skulle vilja föra in ytterligare en faktor i välfärdsdebatten, nämligen de maxtaxor som finns för en del kommunala tjänster såsom förskola, fritidshem och hemtjänst. Maxtaxan reglerar den avgift som brukarna av dessa välfärdstjänster själva betalar.

Systemet med maxtaxa för vissa välfärdstjänster är i grunden bra. Det som komplicerar saken för kommunerna är att den uppräkning av taxan som sker, inte följer den faktiska kostnadsutvecklingen.

Det gör, och har gjort, att många kommuner tvingats rationalisera och effektivisera, ibland kanske lite väl mycket, vilket i vissa fall säkert gått ut över kvaliteten. Till det kommer en åldrande befolkning som, med all rätt, kräver en utökad service.

Eftersom de allra flesta faktiskt har fått sänkt skatt, borde därför en uppjustering av maxtaxorna vara fullt möjlig att klara av för brukarna. Det i sin tur skulle öka utrymmet för kommunerna att satsa ännu mer på kvaliteten i tjänsterna.
Självklart löser inte detta alla utmaningar, men skulle vara en bit på väg. Rätt väg.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

onsdag 4 december 2013

Konstig prioritering från EU

EU tycker att vissa regioner i Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet, att man vill skjuta till 750 miljoner som ”krisstöd”. Detta förutsätter att staten och regionerna också bidrar med en tredjedel av detta belopp. De regioner man talar om är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

Visst har vi, och hela EU, en alldeles för hög arbetslöshet bland unga. Det kan jag hålla med om. Däremot undrar jag om man inte har bättre saker att lägga pengarna på, än att komma med pekpinnar mot ett av de länderna inom unionen som har bra koll på sin ekonomi.

Jag kan också ha synpunkter på hur man räknar vilka som är arbetslösa. I Sverige räknas de som är anmälda som arbetssökande oavsett sin faktiska sysselsättning. Det betyder t ex att heltidsstudenter på högskolan som vill ha ett extra- eller feriejobb också räknas in i statistiken. Hur många är de?

Självklart är det här en fråga att ta på allvar, men när man ser hur det ser ut i södra Europa, undrar jag om inte pengarna gör mer nytta där?

En av nycklarna till att få ner arbetslösheten bland unga, tror jag, är att utveckla lärlingssystemet efter tyskt mönster. Men då måste svenska facket acceptera en lönenivå för dessa lärlingar som ligger en bra bit lägre än idag. Frågan är om man vill och vågar
De senaste signalerna från LO talar snarare om att man till varje pris vill skydda de svenska lönerna och de svenska kollektivavtalen. Kosta vad det kosta vill. Då är solidariteten från 1 maj som bortblåst.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

måndag 2 december 2013

(S) vässar klorna

Socialdemokraterna har presenterat sin valstrategi inför 2014. Man kommer att satsa 70 miljoner på reklam och målet är att få 35 procent av rösterna i riksdagsvalet. Planen är att kontakta väljarna genom att knacka dörr eller via telefon.

Intressant att man nu uppenbarligen inser att det inte längre kan förlita sig på att t ex LO-medlemmarna av slentrian ska ge sin röst till S.

Fokus i kampanjen kommer föga förvånande ligga på jobben, välfärden och skolan.

Mitt råd till dig som eventuellt kommer att bli besökt eller uppringd av någon valarbetare från (S) under 2014 är att ställa några frågor till dem:


  • Med hur mycket kommer skatterna att höjas om ni vinner valet?
  • Hur får ni ihop ekvationen med höjd restaurangmoms och minskad ungdomsarbetslöshet
  • Med vilka andra partier vill ni bilda regering om ni skulle vinna valet?
  • Hur kan höjda skatter motivera människor att arbeta mer och längre upp i åren?
  • Vad är skillnaden mellan att tjäna pengar på att bygga vägar och leverera hemtjänst?
  • Vilka bidrag kommer ni att höja och hur kan det bidra till ökad tillväxt?
  • Kommer ni fortsätta att ta hjälp av SD för att få igenom era förslag?
  • Varför gör ni skillnad mellan ROT-jobb och RUT-jobb? Är det skillnad mellan branscher som domineras av män vs kvinnor?


Är du dessutom med i ett LO-förbund kan du komplettera med frågor om varför dina medlemsavgifter hjälper till att finansiera (S) valkampanj.

Om du överhuvudtaget får några tydliga svar, gissar jag att din slutsats blir att valet 2014 kommer stå mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Sedan är valet ditt.


Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

söndag 1 december 2013

V driver en ungdomsfientlig politik

När Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt går ut med att han kraftigt vill beskära bemanningsföretagens möjligheter på den svenska marknaden, visar han att V inte vill satsa på ungdomars möjligheter i arbetslivet. Och då snackar vi särskilt om de ungdomar som har det svårt på arbetsmarknaden. Ungdomar med dåliga eller ofullständiga betyg från gymnasiet drabbas extra hårt av partiets politik.

Om man är 20 år med dåliga betyg från gymnasiet, är ofta ett jobb via ett bemanningsföretag en första möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Att få uppdrag, korta eller längre, är också ett sätt att få prova olika branscher och kanske hitta ett yrke man vill satsa på.

De möjligheterna vill nu V kraftigt beskära. Det är ingen jobbpolitik. Det är en ungdomsfientlig bidragspolitik.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN.

måndag 25 november 2013

Vad är politiskt korrekt?

Under de senaste veckorna har jag haft anledning att fundera lite extra på vad som är politiskt korrekt (PK) att säga eller skriva.

Trogna läsare av denna blogg vet att jag reagerade starkt när Miljöpartiet i Tyresö hängde ut mig och en styrelseledamot i Trollbäckens Tennisklubb samtidigt som de insinuerade någon slags vänskapskorruption.
De har nu svarat på mina påpekanden och visar i detta svar total brist på självkritik och självinsikt. 1)

Även SD har debatterat detta på sin kongress i helgen. Vissa ledamöter ville att det skulle utfärdas någon slags amnesti för olämpliga uttalanden som skett innan partiet införde sin ”nolltolerans” för att rensa ut de allra värsta rasisterna ur partiet. Det gick inte partiledningen med på. Ett korrekt PK-beslut. Att ”nolltoleransen” däremot inte verkar gälla på samma sätt för alla är väl knappast PK, eller hur?

Vad är då inte PK?

Några exempel från min horisont:

  • * Att förneka att historiskt bevisade händelser, såsom förintelsen, aldrig existerat.
  • * Att anklaga någon för att begå en brottslig handling utan att anmäla densamma.
  • * Att angripa någon via dennes familjemedlemmar.
  • * Att tala nedsättande om någons utseende.
  • * Att anklaga någon för lögn utan att kunna bevisa det.
  • * Att anklaga en hel grupp människor för något en medlem i gruppen gjort eller sagt.
  • * Att på något sätt använda våld, eller hot om våld, i sin politiska argumentation.

Detta var bara några exempel, det finns säkert många fler.

En följdfråga blir ju automatiskt då: Varför är det då ibland så svårt att vara PK? Ja, ett svar är naturligtvis att det finns olika tolkningar om vad som är PK.

Ett exempel som jag tidigare tagit upp här, är debatten om invandring och integration. Det är ett ämne som alldeles för få av oss Moderater eller övriga allianspartier tar upp i den politiska debatten. Orsaken är förmodligen rädslan för att media lägger den våta ”rasistfilten” med stämpeln ”icke PK” över sakfrågan.

Självklart måste alla politiska företrädare kunna diskutera de här frågorna på ett korrekt sätt utan att bli stämplade som rasister. 
Att SD i opinionsundersökningar får så mycket som 10 procent av rösterna visar bara på behovet om en saklig debatt hur vi kan förkorta asyltider, bli bättre på integration och minska segregationen. Att ta den debatten i kommande valrörelsen är väldigt PK, tycker jag och även ett måste för att visa hur fel SD har.

1)  Läs min slutreplik till Mp här.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

torsdag 21 november 2013

God ton i den politiska debatten

Budgetdebatterna i Riksdagen och många av Sveriges kommuner pågår för fullt. Ännu har jag inte uppfattat att man nedlåter sig till att anklaga sina politiska motståndare för att bryta mot några lagar och jag hoppas att det fortsätter så. Demokratin mår bra av debatt, men den ska vara korrekt och saklig.

Idag skriver jag en debattartikel i Vi i Tyresös nätupplaga. Där tar jag upp den otrevliga ton, med anklagelser om vänskapskorruption som miljöpartiets lokala språkrör använde på det senaste sammanträdet i Tyresö Kommunfullmäktige. En sådan ton gynnar inte demokratin.

Debattartikeln i sin helhet kan du läsa här.

Det du inte kan läsa där är hur Mp på sin lokala blogg till och med namnger mig och en styrelseledamot i Trollbäckens Tennisklubb och mycket tydligt insinuerar att saker inte gått rätt till.

Saxat från Miljöpartiet i Tyresös blogg (klicka på bilden om du inte ser hela)
Detta är absolut inte ok i den politiska debatten. Jag har inget emot när det är högt i tak i fullmäktige, men det här är på gränsen till förtal.

Om Mp misstänker att något otillbörligt skett finns det myndigheter som man kan anmäla detta till. Det tycker jag i så fall att Mp ska göra. Alternativet är att be om ursäkt för övertrampet till de som anklagas!

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

måndag 18 november 2013

Idag hyllar vi Lettland

Ett av våra baltiska grannländer, Lettland, firar sin nationaldag idag. I helgen som gick hade jag förmånen att besöka mitt moderland igen, den här gången i syfte att besöka Tyresös lettiska vänort, Cesis. Cesis ligger ca 10 mil in i landet, ONO om Riga och har 18 000 invånare.

 Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.

Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.

Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent, bland de bästa i Europa.

Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU. Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.
Nya nationalbiblioteket i Riga
Just inom kulturområdet är man långt framme. Riga blir 2014 Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Umeå), och förberedelserna är i full gång.
Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.
Med tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar” som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?

Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på vissa håll minskar befolkningen.

Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande. Grattis Lettland!


Relaterat: DN, SvD, SvD.

tisdag 12 november 2013

Kommuner ska inte driva solarier

Cancerfonden larmar i en debattartikel om att fallen av hudcancer ökar dramatiskt.  Antal fall med diagnosen malignt melanom har fördubblats mellan 2000 och 2011. Man föreslår också att en åldersgräns för solariebesök sätts till 18 år.

Det är bra att Cancerfonden uppmärksammar denna negativa trend och hjälper till att upplysa om de höga riskerna.

Något som förvånar både Cancerfonden och mig är uppgiften att minst 63 kommuner driver solarier i egen regi.  Ja, du läste rätt. Sextiotre stycken.

Tänk, jag trodde den tiden var förbi när kommunerna, ofta på ett illojalt sätt, konkurrerade med det privata näringslivet!

Hur många kommuner är det som driver korvkiosker? Pizzerior? Taxiåkerier?
Förhoppningsvis ingen. Men solarier går tydligen bra. Skäms, lägg ner dem snarast!

Kommunerna har en stor roll att spela i arbetet för en förbättrad folkhälsa. Att driva solarier är raka motsatsen.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

söndag 10 november 2013

Vi behöver knappast högre skatt

Några debattörer från ett fackligt idéinstitut (vad nu det kan vara), föreslår ett nytt skattesystem där skattekvoten höjs från 44 till 51 procent.
Förslaget innehåller många förändringar såsom enhetlig moms, höjda punktskatter och platt skatt på alla inkomster. Motivet skulle vara, att vi med dagens skattesystem inte kan finansiera välfärden i framtiden.

Förvisso kan man tycka att det finns några intressanta delar i förslaget, men att vilja höja ett redan högt skattetryck ännu mer, är helt fel väg att gå.

Det som är mer intressant är att en av författarna är Daniel Suhonen. Han är någon slags "Schlingmann Light" i den socialdemokratiska sfären.
Frågan är då om rubriken på debattartikeln: ”Så får vi ett smartare och rättvist högskattesamhälle”, är en beskrivning av vad som händer med Sverige ifall ( S) skulle vinna valet 2014?

Jag tror inte att jag vill veta svaret på den frågan, utan ser debattartikeln som ytterligare ett argument för en röst på Alliansen.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN.

tisdag 5 november 2013

OS – En fri rättighet?

Mediabolaget MTG har köpt rättigheterna till kommande vinter-OS i Sotji och 2016 års olympiska sommarspel i Rio de Janeiro. Det innebär att tävlingarna kommer att visas i TV3, TV6, TV8 och TV10 samt Viasats kanaler.
Nu uppger media att det inte ens blir sammandrag i efterhand och intervjuer för vare sig SVT och TV4, eftersom man kanske inte får ackrediteringar till evenemangen.

Uppenbarligen kan detta komma som en chock för de flesta svenskar, som vant sig vid att alla stora sportevenemang och mästerskap sänds i SVT eller möjligen i TV4.

I sig är detta ingen nyhet, eftersom det var länge sedan avtalet om rättigheterna skrevs, men nu börjar det gå upp för gemene man hur det kommer att bli.

Det har tidigare talats om ”listor” över evenemang som genom något ”dekret” från EU betraktas som så viktiga att de måste sändas i fria kanaler. Jag vet inte vad som blivit av det förslaget.

Oavsett vilket, så kokar det i slutändan ner i frågan om det faktiskt finns några evenemang som har sådant riksintresse att man med politiska beslut ska upphäva förbundens rätt att sälja till högstbjudande?

Lisa Nordén. OS-hopp i Rio.
Mitt svar är: Naturligtvis inte. Även om jag själv älskar sport och gärna ser sporten i reklamfria kanaler, så tycker jag att politiken ska hålla fingrarna borta i det här fallet. Låt marknaden sköta sitt så kommer det att lösa sig.
För vart skulle det ta vägen sedan? Finns det andra evenemang av samma dignitet utanför sportens värld? Nobelprisutdelningen? Nyårsklockorna på Skansen?

Är det tillräckligt många som är beredda att betala Viasat för abonnemang så får man bra tittarsiffror, och kan därmed ta bra betalt för reklamplatserna. Får man däremot låga siffror sjunker intresset även hos reklamköparna och OS blir en dålig affär för MTG.

Ska man klandra någon för att det blir så här, så är det i så fall de giriga förbunden, med IOK i spetsen. Om man vill att tävlingarna ska kunna ses av alla, så får man anpassa prislappen efter det också. Att SVT inte har råd att delta i budgivningen är inget att säga om, även om man vill öka intäkterna genom att ta ut TV-licens även för datorer, vilket man såklart också kan ha åsikter om.

Jag har tidigare föreslagit hur SVT kan göras om till betalkanal och jag står fast vid det förslaget.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

fredag 1 november 2013

Att vara lokalpolitiker

Häromdagen misshandlades en lokalpolitiker i Nordmaling. Förmodligen var skälet ett kommande politiskt beslut om att lägga ner några byskolor. Idag läser jag att flera folkvalda i Nordmaling avgår på grund av händelsen.

En sådan här händelse är naturligtvis helt oacceptabel och ett hot mot demokratin. Händelsen gör också att man tar sig en funderare varför man själv håller på. Jag är deltidspolitiker i Tyresö och lägger uppskattningsvis runt 20 timmar i veckan på mitt engagemang.

I mitt fall finns det fler svar. Det uppenbara är makt. Makt att faktiskt kunna påverka, utveckla och förändra. Både i stort och smått. Det känns väldigt bra när man drivit en idé till något som faktiskt genomförs, förhoppningsvis till nytta och nöje för medborgarna. Fortfarande tycker jag att den processen går för långsamt, men jag börjar lära mig.

En klar uppsida med lokalpolitik.
Det andra svaret är ansvar. Jag tillhör dem som anser att vi får de politiker som vi förtjänar. Jag vill inte tillhöra dem som sitter hemma i soffan och gnäller, men inget gör för att förändra och förbättra. Självklart finns det perioder i livet som är fulla med annat, men vill man tror jag att de flesta någon gång faktiskt kan ta sig tid i demokratins tjänst.

Hur är det då med responsen? Tyvärr är det ganska sällan som man får positiva reaktioner på något man sagt, eller gjort. De flesta som hör av sig vill ändra något eller ha något för egen del, och har massor med mer eller mindre sakliga argument för sin sak. Det är inget konstigt med det, vi är generellt sämre att ge positiv kritik, än tvärtom.
På sociala medier händer det faktisk oftare att man får glada tillrop eller när man knackar dörr och träffar människor som inte demonstrerar eller skriver insändare. Då händer det ofta att de berättar hur nöjde de är. Det värmer.

En mycket positiv sak med mitt politiska engagemang är alla spännande människor man får möta, idérika, kompetenta, energifyllda och roliga. Dessutom lär man sig nya saker hela tiden. Jag försöker respektera alla jag möter, även mina politiska motståndare, och hoppas att de även respekterar mig. Sedan ska villigt erkännas att vissa av dem har jag absolut ingen lust att ens ta en snabbfika med, men det är antagligen ömsesidigt…

För att återknyta till Nordmaling och liknande fall så har media ett mycket stort ansvar i hur man formulerar sig när man granskar politiken. Det finns en otäck tendens till någon slags ”plakatjournalistik” som faktiskt kan bidra till att hetsa upp människor på fel sätt. Det borde de tänka på.

Tänker jag fortsätta mitt engagemang? Ja, jag har redan annonserat att jag ställer upp i valen till både kommun och landsting även om det ibland är svårt att kombinera med vanligt jobb. Än så länge är jag vare sig mätt eller nöjd. Det ska bli kanonkul och det är ju i val vi får reda på vad människorna faktiskt tycker!

Skatefoto: Mikael Onegård.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

tisdag 29 oktober 2013

Avveckla Socialstyrelsen?

Socialstyrelsen har lag ned tid, energi och därmed pengar på en undersökning som visar hur mycket pengar landets kommuner lägger på vård och omsorg av sina äldre.
Man har jämfört hur stor del av kommunens budget som läggs på åldersgruppen 65 och äldre i relation till gruppens del av befolkningen.

En medarbetare på Socialstyrelsen säger att: ”Det här materialet har tagits fram för att kommuner ska kunna se hur de ligger till jämfört med andra kommuner. Vi vill att de ska fundera över hur de använder sina resurser, både de som ligger lågt och de som ligger högt. Är de nöjda med hur det ser ut i dag eller vill de kanske göra förändringar i sitt arbete med vård och omsorg till den här åldersgruppen?”

Varför det? Vem har gett Socialstyrelsen det här uppdraget? Varför slösas mina skattepengar på en så meningslös undersökning?

På samma sätt som att bara mäta antalet lärare inte alls visar kvalitet i utbildning, visar inte de här siffrorna någonting om hur bra de olika kommunerna tar hand om sina äldre. Kvaliteten alltså.

Min kommun, Tyresö, hamnar i botten av tabellen. Vi lägger alltså inte ned mest pengar på våra äldre i jämförelse. Vad våra brukare anser, förtäljer inte denna ”undersökning”. Man struntar alltså i det viktigaste, dem som äldreomsorgen är till för. 
Jag vet, som tur är, att en stor majoritet av ”våra” äldre är nöjda med den service de får, även om vi såklart alltid kan bli bättre.

Det finns väl inget som helst egenvärde i att endast avsätta en stor del av medborgarnas pengar för omsorg, om man inte vet vad de genererar i form av nöjdhet hos brukarna. Att göra s k öppna jämförelser som bygger på brukarnas uppfattning om kommunal service är rätt väg att gå.

Den bästa äldreomsorgen borde ju vara den som har nöjda brukare till den lägsta kostnaden! Allt annat är ju ”missbruk” med skattemedel.

Den här sortens undersökningar är bara trams som aldrig borde blivit publicerat.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB.

fredag 25 oktober 2013

Hur jämställda är vi?

World Economic Forum (WEF) har kommit ut med en rankinglista över vilka länder som är bäst på jämställdhet mellan könen.
Island toppar listan, följt av Finland, Norge och Sverige. I botten återfinns länder som Jemen, Pakistan, Iran och Saudiarabien.

Rapporten jämför bland annat ekonomi, hälsa, utbildning och politiskt inflytande. En dröm för en statistiker att grotta ner sig i.


 Jag noterar att Sverige ligger i topp när det gäller demokrati på riksnivå. Vi har flest antal kvinnor i vårt parlament (då räknar jag inte diktaturen Kuba) och näst flest antal kvinnliga ministrar. Den dagen vi får vår första kvinnliga statsminister kommer vi stiga ytterligare på rankinglistan.

Just det tror jag är ett viktigt inslag i det fortsatta arbetet. Med kvinnor på toppositioner synliggör vi att detta är helt naturligt samtidigt som unga tjejer får förebilder. Tjejerna vet också att det inte handlar om kvotering utan kompetens och lämplighet.
Jag tror nämligen inte alls på att man kan kvotera fram jämställdhet. Däremot kan man synliggöra snedfördelningar och stimulera kvinnor att söka höga befattningar. Morötter istället för piska, alltså.

Det är också viktigt att stimulera kvinnligt företagande. RUT-reformen har skapat massor med företag som startats och leds av kvinnor. Inte minst kvinnor med invandrarbakgrund som annars kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Att stoppa RUT vore förödande för den utvecklingen.

Några andra iakttagelser från WEF-rankingen är att sekulariserade länder i allmänhet har kommit mycket längre än länder med stark religiös styrning av samhället. Därför är det lite förvånande hur Irland med sina rigida abortlagar kan ligga så högt som på plats 6.

Vi ska naturligtvis inte slå oss för bröstet när vi ser Sveriges placering på listan, utan fortsätta jobba mot full jämställdhet.  Men jag kan också konstatera att internationellt sett ligger vi skapligt till.

När är vi då klara med arbetet för fullständig jämställdhet mellan könen? Ja, förmodligen när den här typen av undersökningar inte behövs längre. I Sveriges fall kan man möjligen se målet framåt i tiden, men för kvinnorna i Pakistan och Iran kommer behovet att mäta och synliggöra finnas under lång tid, tyvärr.

Därför beklagar jag att den skjutna Malala Yousafzai inte fick Nobels Fredspris. Det hade varit en tydlig signal till alla bakåtsträvare och kvinnoförtryckare.


Rapporten i sin helhet hittar du här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

torsdag 24 oktober 2013

Kroatiens skärgård – väl värt ett besök

För några veckor sedan hade jag nöjet att besöka ett för mig nytt land, den färska EU-medlemmen Kroatien. Tillsammans med några gamla seglarkompisar hade vi bestämt oss för att på egen köl studera Kroatiens skärgård som vi hört mycket positivt om.
Trots att gänget bestod av erfarna seglare med Atlantsegling, transportseglingar genom Medelhavet och ett otal starter i Gotland Runt på meritlistan, hade ingen av oss seglat katamaran tidigare. Så en sådan fick det bli, vi hyrde en 44-fots Leopard.

Leopard 44
Efter en kort taxiresa från flygplatsen i Split, var vi framme vid marinan. Uthyraren gick igenom båten och dagen efter hissade vi seglen för första gången. Att segla katamaran är inte som att segla en vanlig kölbåt. På pluskontot är att den knappt lutar när man kryssar mot vinden, på minuskontot hamnar just den dåliga kryssförmågan, d v s vinklarna blir mycket sämre än med en kölbåt.

Första målet blev den lilla orten Komiza på ön Vis. I stundtals hårda vindar, 15 m/s, kryssade vi oss fram mot målet samtidigt som vi lärde känna båten. Jag brukar inte bli sjösjuk, men en katamaran rullar oregelbundet i sjön, så jag måste erkänna att det märktes i magen.

När vi kom fram på kvällen hängde regntunga moln över bergen och alla platser på bryggan var upptagna, så det blev till att ligga för boj. Vi stannade ytterligare en natt på ön och promenerade runt i de fina kvarteren.
Gränder i Vis
Regntunga moln över Vis

Vår rutt
Vis är ett typexempel på hur turismen håller på att växa till sig som en viktig näringsgren i Kroatien. En kypare berättade att befolkningen fördubblas när säsongsarbetarna flyttar ut under vår, sommar och höst.
Under vår seglingsvecka låg vi två nätter för ankare i naturhamnar och eftersom säsongen höll på att ta slut fick vi t o m en egen vik. Vattentemperaturen höll ca 24 grader, så det klara vattnet var väldigt inbjudande.

Efter första dagens molniga och blåsiga väder klarnade det upp och vi fick några kanondagar med härlig segling i varma brisar.

Jag kan verkligen rekommendera Kroatiens övärld för en seglingsvecka. Fina öar, trevliga människor, välordnade gästhamnar och lättnavigerade vatten. Det går utmärkt att göra sig förstådd på engelska, maten är god och billig. Möjligen kan jag tycka att hamnavgifterna var i högsta laget, ca 900 kronor per natt för vår båt.

Men sammantaget kändes Kroatien som ett tryggt, vackert och välordnat land som jag mycket väl kan tänka mig att återvända till.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, Vagabond.

fredag 18 oktober 2013

Boktips – Hon är inte jag

Golnaz Hashemzadeh som skrivit boken driver en ideell förening vid namn ”Inkludera Invest”. Föreningen vill inkludera människor som riskerar att hamna i ett utanförskap genom socialt entreprenörskap.

Boken handlar just om utanförskap. Den beskriver hur en liten flicka flyr med sin mor och far från mullornas Iran till Sverige.
När familjen fått sitt uppehållstillstånd och allt borde vara frid och fröjd, startar ett sönderfall där föräldrarna glider ifrån varandra och den lilla dottern bestämmer sig för att vara ”bäst” i alla lägen för att bli accepterad i det nya samhället.

Boken beskriver flickans uppväxt och hennes sökande efter identitet, både bland invandrare och infödda svenskar.

Flickan går ut gymnasiet med toppbetyg och kommer in på ”Elitskolan” (Handelshögskolan) där hon så småningom blir vald till kårordförande. Trots sina framgångar känner hon sig inte accepterad fullt ut och får under vägen känna på en vardagsrasism som inga fina skolor kan överbrygga.

När man läser boken får man en tankeställare och inser att vi har lång väg kvar innan vårt samhälle blir så öppet som de flesta av oss vill. Boken beskriver också hur svårt det kan vara för en invandrartjej att bryta med gamla traditioner och riskera ett utanförskap både hos ”sina egna” och hos oss infödda svenskar.

Jag tycker absolut du ska läsa boken och sedan fundera hur du själv tänker och agerar för att hjälpa människor med annan bakgrund att komma in i samhället. Med andra ord inkludera dem.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

onsdag 16 oktober 2013

Så vill jag utveckla landstinget i Stockholm

Jag deltar i försöksnomineringen för Moderaterna i valet till Stockholms läns landsting för mandatperioden 2014-2018. Jag vill gärna ha din röst i denna försöksnominering.

I dagsläget är jag ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Tyresö. Jag sitter även med i Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige samt Miljö- och samhällsbyggnadsutskottet.

Jag försörjer mig som konsult i mitt eget företag.

Blir jag vald till landstingsfullmäktige, vill jag under perioden främst driva dessa frågor:

Cancersjukdomar kostar EU över 1 000 miljarder per år! Prostatacancer är landets vanligaste cancerform. Jag vill arbeta för att alla män över 50 i Stockholms län, aktivt erbjuds en undersökning i preventivt syfte.
Det behöver inte på något sätt vara kostnadsfritt. Min erfarenhet är att en kallelse/inbjudan gör att många gärna kommer och även betalar för tjänsten.
Ju fler fall som upptäcks i tid desto fler kan behandlas med framgång och fortsätta ett vanligt liv. Besparingarna för samhället kommer dessutom att bli mycket stora.

Ökade insatser mot välfärdssjukdomar som övervikt och sjukdomar orsakat av rökning.
Utbildning och information ska alltid föregå operationer inom dessa områden för att bryta osunda levnadsvanor.
Jag anser att det går att ställa högre krav på förändrad livsföring till dessa patientgrupper. Självklart ska hjälp erbjudas på olika sätt.

Stockholmsregionen växer och att behovet av smidiga genomfarts- och kringleder ökar är inte alls konstigt. Lösningen är inte bara kollektivtrafik utan även miljösmarta bilalternativ.
Jag vill arbeta för att skapa hållbara lösningar för både bil- och kollektivtrafik i regionen.
Medborgarna ska kunna välja det som passar dem bäst i olika situationer.
Någon trängselskatt på Essingeleden ska inte införas innan förbifarten är klar. En sådan skatt slår hårt mot alla de pendlare som bor på ena sidan Storstockholm och arbetar på den andra.

Landstinget har en kulturbudget om 400 mkr. Jag vill arbeta för att effekten av dessa medel ska märkas mer i länet, inte minst i kranskommunerna.

Utöver dessa frågor är jag varm anhängare av en stram finanspolitik och lågt skatteuttag. Jag anser också att det arbete som Alliansen påbörjat för ökad valfrihet i vården måste fortsätta.

Vill du veta mera eller diskutera? Varmt välkommen att kontakta mig på dick.bengtson@gmail.com eller 070-336 89 16.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.