Späd inte på politikerföraktet

Idag skriver jag en debattartikel i nättidningen Vi i Tyresö. Den handlar om hur oppositionen i Tyresö använder kommunallagen för att fördröja ett beslut som de inte gillar. Frågan det gäller är att låta hyresgästerna i ett bostadsområde ägt av kommunens bolag, köpa sina lägenheter och omvandla dem till bostadsrätter. Istället för att rakt ut säga att man är emot, så använder man formalia för att fördröja och förhala.

Jag kan också tillägga att det vid behandlingen i Kommunstyrelsen, 17 december, inte togs upp krav på de kompletterande analyser man efterlyste i Kommunfullmäktige. Nej, man lät helt enkelt en månad rulla på för att ytterligare kunna fördröja beslutet.

Debattartikeln i sin helhet läser du här.

 Jag mycket väl förstå och sympatisera med den besvikelse och frustration de boende som satt på fullmäktigeläktaren kände och uttryckte.  Det värsta av allt var att de förmodligen inte riktigt förstod oppositionens krumbukter.

Vill de inte sälja? Varför gör de så här?

Igår kväll, debatterade finansminister Borg och socialdemokraternas ekonomiska talesperson Andersson i TV. Jag tror ämnet var balansen i statsbudgeten. Normalt sett anser jag att Anders Borg är en briljant debattör, men igår föll även han i fällan att tala mer om motståndarnas tillkortakommande än om vad han själv vill.

Jag tror, tyvärr, att de väljare som blev något klokare efter den debatten kan räknas på ena handens fingrar.

Att dribbla med formalia eller att bara kritisera sina politiska motståndare, riskerar att ytterligare späda på det politikerförakt, som redan finns hos många medborgare. Det riskerar dessutom att det blir ännu svårare att få nya krafter att engagera sig i politiken. Detta sammantaget kan i längden vara ett hot mot demokratin.

Som flitig debattör vet jag hur lätt det är att själv bli en del av pajkastningen i sin iver att argumentera för sin sak. Jag vet hur det kliar i fingrarna när man ser urusla och dåliga förslag och ska villigt erkänna att jag ibland inte kan hålla mig.

Men till mitt försvar, så jag i alla fall medveten om problemet.

Min förhoppning är att kommande valrörelse kommer präglas av debatter där man så långt möjligt inte bara kritiserar sina motståndare, utan även, i högre utsträckning än idag, lägger tid på att tala om vad man själv vill göra. Jag lovar i alla fall att försöka.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, politiker, Tyresö, politikerförakt, debatt , demokrati, val 2014.

Att vara lokalpolitiker

Häromdagen misshandlades en lokalpolitiker i Nordmaling. Förmodligen var skälet ett kommande politiskt beslut om att lägga ner några byskolor. Idag läser jag att flera folkvalda i Nordmaling avgår på grund av händelsen.

En sådan här händelse är naturligtvis helt oacceptabel och ett hot mot demokratin. Händelsen gör också att man tar sig en funderare varför man själv håller på. Jag är deltidspolitiker i Tyresö och lägger uppskattningsvis runt 20 timmar i veckan på mitt engagemang.

I mitt fall finns det fler svar. Det uppenbara är makt. Makt att faktiskt kunna påverka, utveckla och förändra. Både i stort och smått. Det känns väldigt bra när man drivit en idé till något som faktiskt genomförs, förhoppningsvis till nytta och nöje för medborgarna. Fortfarande tycker jag att den processen går för långsamt, men jag börjar lära mig.

En klar uppsida med lokalpolitik.

Det andra svaret är ansvar. Jag tillhör dem som anser att vi får de politiker som vi förtjänar. Jag vill inte tillhöra dem som sitter hemma i soffan och gnäller, men inget gör för att förändra och förbättra. Självklart finns det perioder i livet som är fulla med annat, men vill man tror jag att de flesta någon gång faktiskt kan ta sig tid i demokratins tjänst.

Hur är det då med responsen? Tyvärr är det ganska sällan som man får positiva reaktioner på något man sagt, eller gjort. De flesta som hör av sig vill ändra något eller ha något för egen del, och har massor med mer eller mindre sakliga argument för sin sak. Det är inget konstigt med det, vi är generellt sämre att ge positiv kritik, än tvärtom.

På sociala medier händer det faktisk oftare att man får glada tillrop eller när man knackar dörr och träffar människor som inte demonstrerar eller skriver insändare. Då händer det ofta att de berättar hur nöjde de är. Det värmer.

En mycket positiv sak med mitt politiska engagemang är alla spännande människor man får möta, idérika, kompetenta, energifyllda och roliga. Dessutom lär man sig nya saker hela tiden. Jag försöker respektera alla jag möter, även mina politiska motståndare, och hoppas att de även respekterar mig. Sedan ska villigt erkännas att vissa av dem har jag absolut ingen lust att ens ta en snabbfika med, men det är antagligen ömsesidigt…

För att återknyta till Nordmaling och liknande fall så har media ett mycket stort ansvar i hur man formulerar sig när man granskar politiken. Det finns en otäck tendens till någon slags ”plakatjournalistik” som faktiskt kan bidra till att hetsa upp människor på fel sätt. Det borde de tänka på.

Tänker jag fortsätta mitt engagemang? Ja, jag har redan annonserat att jag ställer upp i valen till både kommun och landsting även om det ibland är svårt att kombinera med vanligt jobb. Än så länge är jag vare sig mätt eller nöjd. Det ska bli kanonkul och det är ju i val vi får reda på vad människorna faktiskt tycker!

Skatefoto: Mikael Onegård.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Moderaterna, demokrati, , funderingar, påverkan, Tyresö, Val 2014, media, valfrihet, Nordmaling.

Cirkus Italia

En superstylad gammal snuskgubbe och en clown som på väg till vallokalen säger till journalisterna att ”Jag vet inte vem jag ska rösta på”, blev något av vinnare i det italienska valet.

De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet. Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.

Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet, solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det italienska folket tar politiken på allvar.

Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta, och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den politiken.

Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa . 

Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.

 Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät sig förföras av en clown och en snuskgubbe.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Italien, funderingar, kris, samhälle, politik, Beppe Grillo, Berlusconi, Europa, ekonomi, Grekland.

Våldtagen av Gud?

Mitt Romney kan inte ha det lätt. Hans parti verkar vara fullt av clowner som kommer med än det ena, än det andra korkade uttalandet.

Senast i raden är en kandidat till senaten, vid namn Richard Mourdock, som i en debatt igår, på frågan om sin åsikt i abortfrågan, yttrade följande:

– Livet är en gåva från Gud. Även om ett liv börjar i en så fruktansvärd händelse som våldtäkt så tror jag att det ändå är något som Gud avsett.

Romney skyndade sig förstås ut och tog avstånd från sin partikompis groda. Mitt själv är minsann för abort, men bara vid våldtäkt eller incest.

Man kan bli mörkrädd för mindre. Inte bara för de inskränkta åsikter många amerikanska politiker har i just abortfrågan, utan även p g a det faktum att dessa herrar faktiskt har ett stort inflytande i världens enda supermakt.

Två frågor är på sin plats:

1 Finns det fler saker som möjligen kan vara Guds vilja? Ett litet kärnvapenkrig kanske?

2 USA ska ju vara frihetens plats på jorden. Gäller inte den friheten kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp?

Här hittar du ett annat inlägg i samma ämne.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN, AB.

Andra bloggar om USA, politik, Mitt Romney, religion, jämställdhet.

Miljöpartiet – förbudspartiet

Jag skrev häromdagen att jag tyckte att Åsa Romson klarade sig bra i partiledardebatten. Att hon var tydlig och inte så ”vänster” som många andra i hennes parti.

 Nu har ett nytt exempel på detta vänstertänk dykt upp. Två miljöpartistiska riksdagsledamöter, Annika Lillemets och Stina Bergström, har skrivit en riksdagsmotion där de vill ha en lag mot söndagsöppna butiker. De vill även se över öppettiderna i butikerna på kvällstid.

Annika Lillemets, MP

Motivet skulle vara att: ”Förutom att uppmuntra till en mer balanserad och sansad syn på konsumtion, skulle en vilodag i veckan för konsumenter, handelsanställda och butiksägare kunna bidra till förbättrad folkhälsa genom att minska den stress många lider av idag.”

De fyller på med: ” En köpfri dag i veckan skulle kunna ge oss mer tid att vara annat än kunder och konsumenter, vi är vänner, föräldrar, barn, älskande, fotbollsspelare, svampplockare och mycket, mycket mer.”

Miljöpartisterna vill säkert väl, men ofta blir det ändå så fel. Ett sådant här förslag leder ju bara till ytterligare stress för många grupper, inte minst barnfamiljer, som redan idag har svårt att få tiden att räcka till. Med söndagsstängt blir ju veckoschemat ännu mer komprimerat, eller hur? Dessutom skulle många arbetstillfällen försvinna, inte minst för extrajobbande ungdom.

Jag tror att de allra flesta svenskar uppskattar den valfrihet som långa öppettider ger. Som fd butiksägare vet jag också att väldigt många svenskar med invandrarbakgrund tar sina första steg in i det svenska arbetslivet genom att starta, eller jobba i, små servicebutiker med generösa öppettider som konkurrensmedel. Även mot den gruppen skulle en stängd dag slå hårt.

Läser att den ena motionären, Annika Lillemets, även vill flytta statyerna av Karl XII och Gustav II Adolf till en mer undanskymd plats i Stockholm.  Visserligen var ju inte Karl XII särskilt framgångsrik, men borde inte en riksdagsledamot ha viktigare saker att bekymra sig om?

Men, man borde inte vara förvånad att det kommer från ett parti som även motionerar om ”en köttfri dag i skolorna”. Kanske vill MP snart att vi ska börja göra planekonomiska femårsplaner?

Relaterat: DI, SvD, DN, DN, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, Miljöpartiet, samhälle, ekonomi, Riksdagen, småföretag, trams, politikerförakt.

Att festa för skattepengar

Den senaste veckan har tidningarna ”avslöjat” och frossat i ett antal fall där offentliga myndigheter och departement på mycket tveksamma sätt har representerat och hållit fester.

Det senaste fallet är när den statliga Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) haft jubileumsfest i Blå Hallen, och betalt 9 miljoner till en känd festfixare för ett antal aktiviteter, lite oklart vad. Ett annat exempel är Näringsdepartementet som bjöd på julfest för drygt 600 000.

Allt startade med Tillväxtverket, som vid närmare granskning hade ägnat sig åt ”kreativ bokföring” för att kunna dra mer moms för representation än de hade rätt till.

Såklart att detta skapar rubriker. Såklart att det ropas på avgång för ansvariga. Såklart.

Som ledande tjänsteman i ett privat företag har man ett ansvar vs aktieägarna. 

Som ledande tjänsteman, eller förtroendevald, i en myndighet har man ett ansvar vs ägarna. D v s medborgarna/skattebetalarna. Detta ansvar går inte att komma ifrån.

Att man inom offentlig förvaltning också måste kunna belöna sina medarbetare med en fest då och då, eller jobba med kompetensutveckling tycker jag är helt naturligt och viktigt. Ska man kunna ge medborgarna den service de efterfrågar måste man också kunna konkurrera om de bästa medarbetarna. Dessa aktiviteter tycker jag inte ska sammanblandas med rena ”tjänstefelen”.

De frågor som jag tycker är viktigt att diskutera utifrån dessa fall är:

**Hur kan en styrelse (SSF) skriva ett miljonavtal med en festfixare utan upphandling?

**Hur kan ett politiskt parti (C) skicka sin egen faktura till Näringsdepartementet?

**Hur kan en myndighet ägna sig åt att bokföra representation som seminarium där det är så uppenbart att så inte är fallet?

**Hur svårt kan det vara att följa lagen, policys och andra regelverk som redan finns?

**Är det rätt att en generaldirektör som missköter sig, ska få fortsätta med full lön under hela sitt förordnande?

Dessa är de viktiga frågorna att diskutera. Inte om en julfest kostade 500 eller 800 per person, det är vad man får betala i dagens läge.

Jag tycker det är bra att det blir granskningar och revision kring de här frågorna, och är det så att ledande personer medvetet brutit mot lagar och regler ska det såklart leda till konsekvenser för dessa. Men innan vi vet borde tonen i debatten dämpas en hel del.

Personligen försöker jag alltid lägga konferenser så att det gynnar det lokala näringslivet i Tyresö, och blir så kostnadseffektivt för skattebetalarna som möjligt. Det vet jag att mina kollegor också gör.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om ekonomi, politik, Tyresö, etik, moral, ansvar, Annie Lööf, representation.

En rörelse i fritt fall

Socialdemokraterna har betytt mycket för Sveriges utveckling efter andra världskrigets slut. Uppbyggnaden av folkhemmet och de olika trygghetssystemen kan de ta åt sig äran av, inget tvivel om den saken.

Under den tiden, mellan 50-tal och 70-tal, tillämpade man även ”den våta filtens strategi”. Filten bestod av alla de organisationer som ”tog hand om” och formade svenskarna. Från Unga Örnar, via SSU, facket och PRO fram till dess att Fonus tog dig till sista vilan.

Vad man inte klarat sedan dess är att utveckla rörelsen i takt med samhällsutvecklingen. Steget från industrisamhället till informationssamhället har visat sig bli mycket svårt för svensk socialdemokrati.

Jag tror inte på allvar man har förstått hur våra önskemål om välfärd förändrats, från en önskan om grundtrygghet till en större frihet att själv få styra sitt liv. Vi vill inte längre att någon annan bestämmer åt oss nu när vi har ett samhälle som vi känner oss trygga i.

Sedan har såklart allt fler börjat ifrågasätta det mycket höga skattetrycket. Ska det inte vara  lönsamt att arbeta hårt och mycket?

I takt med socialdemokratins tillbakagång har man uppenbarligen även fått svårare att rekrytera kompetenta ledare. 

När Mona Sahlin tvingades gå, kan man ju inte påstå att det stod kompetenta kandidater i kö. Att tillgodose alla krav som rörelsens olika delar ställer var säkert inte heller enkelt.

Hur det än går för Håkan Juholt, kan man i alla fall konstatera att kön för ett efterträda honom inte är särskilt lång nu heller.

I Tyresö har det socialdemokratiska oppositionsrådet fått nytt jobb (inom rörelsen såklart...), men ännu, flera veckor efter att jag fick veta, finns det inte ett ord om detta, vare sig på partiets lokala hemsida eller på oppositionsrådets blogg. Kan det beror på att det även lokalt är svårt att rekrytera en kompetent efterträdare?

Framtiden, tror jag tillhör de partier som har förstått svenskens önskan om ökat självbestämmande och en omsorg om klimatet, alltså Moderaterna men även Miljöpartiet.

Socialdemokratin har gjort mycket bra för landet historiskt, men nu har de sin framtid bakom sig.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, förtroende, Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Håkan Juholt, Tyresö.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Böhlmark, Kent.

Livrem och hängslen

Dagens hetaste debatt handlar om de pensionsförmåner som lokala politiker har efter att ha avgått. Det finns exempel där ett fd borgarråd från Stockholm kvitterar ut över 50 000 i månaden, samtidigt som hon driver företag som genererar vinst.

Frågan handlar om vilket skyddsnät en heltidspolitiker ska ha.

Jag har tidigare skrivit om att vi får de politiker vi förtjänar och tycker t ex att våra statsråd har alldeles för låg lön. 

Vill vi ha toppkrafter att forma och utveckla vårt samhälle, så måste vi vara beredda att betala bra. Ska vi dessutom kunna rekrytera unga vassa människor in i politiken måste de känna att uppdragen inte blir en ekonomisk återvändsgränd.

När man tar ett politiskt uppdrag upphör alla vanliga skyddsnät att gälla. Det finns dessutom en uppenbar risk att man under tiden tappar i kompetensutveckling i sitt ursprungliga yrke. Att man sedan kan få gå med väldigt kort varsel ligger också i rollen.

Hur länge ska då ett en ”skyddsperiod” räcka? Jo, en mandatperiod, fyra år, tycker jag är rimligt. Är man 57-58 när man avgår kan jag tänka mig några år till. Vid den åldern är kanske inte så många anställningsbara längre.

Självklart ska lön från ett nytt jobb avräknas från pensionen.

Ett argument för ett skyddsnät, som få nämner, är att det kan hjälpa folk att våga avgå. Jag vill inte ha massa betonghäckar som klamrar sig kvar bara för att säkra sin försörjning. Det tror jag ingen vill eller tjänar på. Vare sig medborgarna eller den enskilde förtroendevalda.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, ekonomi, löner, samhälle, pension, politiker.

Bloggkollegor i samma ämne: Kjellberg.

Klantigt, Maria Larsson

Barn- och äldreminister Maria Larsson backar nu från sitt tidigare besked att inte kompensera de som vanvårdats i fosterhem åren 1920-1980. En utredning har föreslagit 250 000 per person.

Argumentet mot ersättning är att det är svårt att göra på ett rättvist och rättssäkert sätt.

Det är säkert en korrekt iakttagelse, men gruppen är begränsad och det borde gå att göra bedömningar om vilka som är berättigade och vilka som eventuellt inte är det. Hos olika myndigheter görs bedömningar av det här slaget dagligen.

Istället för att ta en tung politisk poäng, och ge de drabbade ett seriöst erkännande och en ursäkt, ser nu Maria Larsson till att regeringen eventuellt får vända under galgen. Att ersätta vanvårdade fosterhemsbarn från i huvudsak en period av socialdemokratiskt styre hade varit en snygg gest och en bra ammunition i kommande debatter.

Det är bra för de utsatta att hon nu backar, men tyvärr väl sent politiskt sett. Nu riskerar poängen att gå till oppositionen med SD som tungan på vågen.

Gör om Maria, och gör rätt!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om ursäkt, regeringen, Maria Larsson, samhälle.

Bloggkollegor i samma ämne: Böhlmark, Tokmoderaten, Hagbom.

Dagens politik

I dagens DN ger sig sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) in i debatten om möjligheten att ta betalt för att åka i preparerade skidspår.

Det är bra att vi får igång en debatt i frågan. Birgitta Rydberg menar att avgiftsbeläggning hotar allemansrätten och ett hälsosamt friluftsliv.

Jag har i ett tidigare inlägg väckt tanken att faktiskt kunna ta betalt för att åtminstone delvis få till en egenfinansiering av kostnaderna för skidspåren. För mig är inte det konstigare än att man får betala om man vill bada i en kommunal simhall. 

Birgitta Rydberg ställer också den retoriska frågan om nästa steg är att ta betalt för att sommartid springa i anlagda joggingspår? Ja, kanske, är mitt svar. I alla fall om det är belyst med särskild belysning för ändamålet.

Vad min allianskollega inte nämner är att hon i sin roll i landstinget, så vitt jag vet, inte betalar för några av dessa anläggningar. Det gör vi i kommunerna.

En annan allianskollega som är ute i medierna är Stefan Hanna (C) från Uppsala, som häromdagen skapade en mindre folkstorm genom att på sin blogg föreslå en extra skatt för överviktiga.

Idag är han ute igen och föreslår att människor som fuskar med bidrag som en del i straffet ska tvingas posera i hyenadräkt utanför diverse köpcentrum.

Om hans syfte är att profilera sig så har han verkligen lyckats. Vem visste vem han var innan detta?

Däremot riskerar två viktiga samhällsfrågor som faktiskt är värda en debatt, att försvinna i ett löjets skimmer, kanske tillsammans med Stefan Hanna.

Att införa extra skatter för överviktiga är bara trams anser jag.

Att däremot kräva att den som på grund av välfärdssjukdomar, orsakade av bland annat övervikt och rökning, genomgår utbildning och deltar i olika förebyggande program innan kostsamma operationer och behandlingar, är en helt annan sak som vi faktiskt måste börja våga diskutera.

Relaterat: DN, DN, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om Landstinget, skidor, Stefan Hanna, tjockisskatt, övervikt, fetma.

Bättre förmåga med Mona?

SVT har gjort något slags försök att utifrån ett folkhälsoperspektiv analysera den borgerliga mandatperioden som en del i sin valbevakning och där förklara hur de svenske egentligen mår.
Vi får bland annat veta att antalet självmord minskat liksom alkoholkonsumtionen. Det berättas också att konsumtionen av både pepparkakor och medel mot impotens ökat under mandatperioden.

En lite smårolig och annorlunda analys av den tid vi lever i. Men så kommer vi till rubriken. Av alla småfakta den innehåller väljer SVT precis den som en kvällstidning skulle göra för att skapa rubriker: ”Fler impotenta under alliansstyre.”

Det är nu jag ifrågasätter SVTs partipolitiska obundenhet. Visserligen vet alla att de politiska sympatierna i den svenska journalistkåren förmodligen är 80/20 i röd favör men någon ansvarig utgivare som förstår bättre kan man faktisk kräva för sina licenspengar!

Relaterat: SVT, DN, DN, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, SVT, TV, Val 2010, funderingar, journalister, Alliansen.

Pundiga politiker

I England avslöjas den ena politiska skandalen efter den andra. Parlamentsledamöter som fått ersättning för rensning av vallgravar (!) eller lorder som erbjudit sig att lägga lagförslag mot betalning. Och så gnälls det på svenska politiker!

Jag har visserligen ingen vallgrav att rensa men skulle behöva en trätrall på balkongen. Kan man månne dra av den någonstans?
Skämt åsido, det här skapar ju naturligtvis, med all rätt, ett politikerförakt som riskerar att sprida sig utanför England. Som tur är har vi i alla fal inte någon politisk församling där man ärver sitt ämbete.
Vad kan man lära sig av det här? Jo två saker, för det första att vi har de politiker vi förtjänar och för det andra, det är viktigt att faktiskt rösta. Så ta och gör det! Börja med valet till Europaparlamentet. Jag vet vilket parti jag ska rösta på. Vet du?

Relaterat: DN, AB, SvD.

Andra bloggar om politik,England.

Återväxten i lokalpolitiken

Enligt en artikel i SvD så har 10 procent av de människor som valdes in i kommunfullmäktige i någon Stockholmskommun lämnat sina platser. Hur siffrorna för Tyresö ser ut vet jag tyvärr inte. Vad jag däremot vet är att några av mina partikamrater avgått därför att de av olika skäl flyttat ifrån kommunen och då får man helt enkelt inte sitta kvar.
Att människor flyttar på grund av jobb, kärlek eller ny bostad i grannkommunen är något vi självklart får acceptera. De flesta av oss är ju fritidspolitiker och det finns många saker som är minst lika viktiga.
Om det däremot sker avhopp på grund av att folk inte orkar, inte tycker sig få tillräckliga förutsättningar eller inte tycker att de kan påverka då är det värre. På sikt kan vi då hamna i en demokratisk kris.
Politikerföraktet breder ut sig, många ungdomar vänder de politiska partierna ryggen och vill hellre arbeta med enbart vissa frågor som ligger dem extra varmt om hjärtat och det i andra organisationer såsom Greenpeace och Amnesty.
Hur kan vi då göra det enklare att engagera sig i politiken för flera människor? Jag tror inte det finns ett patentsvar som löser alla problem i ett enda hugg som med den Gordiska knuten utan det handlar om många små saker som måste samverka.
Det kan handla om att erbjuda barnvakt till småbarnsföräldrar, att lägga vissa möten på söndagskvällar för att attrahera dem som arbetar mycket i veckorna eller andra åtgärder som löser upp praktiska hinder. Kanske kan de politiska partierna gemensamt bjuda in till en generell utbildning om hur det är att vara lokalpolitiker så att intresserade som inte hunnit ”välja lag” kan få en neutral inblick. Det finns säkerligen mycket mer att göra om vi bara vill. Konsten är kanske att få politik att bli roligare utan att för den skull göra den till ett spektakel.

I mitt parti så kör vi en lokal utbildning i Tyresö som vi kallar ”Framtidens ledare”, där får alla som vill vara med och får då en blandad kompott av t ex historia, föredrag och studiebesök.
Syftet är förstås att fånga upp duktiga människor med moderata sympatier för kommande uppdrag i kommunen, men många ämnen är faktiskt generella och skulle kunna användas oavsett partifärg.

Om den här trenden inte kan vändas kanske det är dags att ta ett djupare tag i debatten.

Ska hela vårt politiska system skulle göras om istället? Vilka alternativ har vi? Det skulle vara en intressant diskussion. Frågar man den s.k. bloggmaffian så vill de säkert styra landet med folkomröstningar på webben. Frågar man de svartklädda, maskerade yrkesdemonstranterna som alltid dyker upp där det är olika internationella toppmöten (hur har de råd?) så har i alla fall aldrig jag hört vad de vill, bara att vårt system av idag är skit!
Vanligt folk, som inte bloggar eller kastar gatsten på polis och skyltfönster, vad tycker de? Den debatten skulle jag vilja ha igång, för demokratins skull.

Relaterat: SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om Tyresö, politik, demokrati, bloggar.

Partistödet ökar – vad får vårt politiska system kosta?

SVT:s Rapport redovisade igår att partistödet mellan 2000 och 2007 ökat med 40 %. I min kommun Tyresö redovisas exempelvis en ökning med 29 %. Dessa siffror kan ju verka skrämmande och leda till ökat politikerförakt, men frågor som Rapport inte ställer är:

- Hur såg det ut före 2000?
- Hur använder partierna dessa pengar?
- Vad får vårt politiska system kosta?

Jag har inte svaren på dessa frågor men, kanske talar jag för min sjuka mor, är det så farligt mycket då? Hos oss i Tyresö handlar det på årsbasis om 127 kronor per invånare över 18 år. Vad får man för 127 kronor idag? Två flaskor halvbra vin, en skaplig varmrätt på krogen eller knappt tre dosor snus.

Det vi borde diskutera istället är om hela vårt politiska system borde göras om. Vilka alternativ har vi? Det skulle vara en mycket intressantare diskussion. Frågar man den s k bloggmaffian så vill de säkert styra landet med folkomröstningar på webben. Frågar man de svartklädda, maskerade yrkesdemonstranterna som alltid dyker upp där det är olika internationella toppmöten (hur har de råd?) så har i alla fall aldrig jag hört vad de vill, bara att vårt system av idag är skit! Vanligt folk, som inte bloggar eller kastar gatsten på polis och skyltfönster, vad tycker de?