Sjuttiofem procent av
Miljöpartiets lokala och regionala toppar kan tänka sig att regera
tillsammans med
Moderaterna.
Syftet skulle vara att ändamålen helgar medlen, d v s att så länge man får ut sin politik, spelar det ingen roll vilka man samverkar med. Vad miljöpartisterna tycker om övriga partier i Alliansen förtäljer inte historien.
Miljöpartiet har förvisso en del gemensamt med Alliansen, särskilt när man släppt det fåniga kravet på att vi ska lämna EU. Partiet är företagarvänligt, åtminstone när det gäller småföretagen, och är inga överdrivna skattekramare.
Man är, åtminstone på riksplanet, inte heller rabiat motståndare till andra driftformer inom offentlig sektor. Det finns alltså en del beröringspunkter.
Är det någon som har frågat den tilltänkta brudgummen, Moderaterna, vad de vill?
Frågan är klart intressant. M och Mp är de partier som går framåt, har vind i seglen och uppenbarligen tilltalar allt fler väljare.
Mitt parti har under Fredrik Reinfeldt, breddats och gjort en liten kursändring åt vänster inom det borgerliga politikområdet. Vi står också för en offensiv klimatpolitik, men med en hand fortfarande på plånboken.
Dessutom lever våra allianskompisar KD och C farligt nära fyraprocentsspärren medan Fp gör vad de kan för att distansera sig från M, för att försöka hitta en egen profil. Låt vara inom Alliansens ramar, men ändå.
Det finns dock några frågor som skiljer. En av dem är kärnkraften. Klarar Mp av att pragmatiskt inse att vi måste ha den tills det finns realistiska alternativ till fossilt bränsle? Inser Mp att klokt klimatarbete kan gå hand i hand med ekonomisk tillväxt?
Det finns exempel på kommuner där M och Mp styrt tillsammans i positiv anda, så det går bevisligen. Jag tror dock att det handlar väldigt mycket om att de ledande företrädarna hittar varandra som människor, personkemi alltså.
Skulle det fungera i Tyresö? Ja, kanske. Ibland har vi en väldigt bra dialog, men ibland känns det som att de står till vänster om vänster. Skulle det bli aktuellt, exempelvis 2014, så är inte jag den som stänger några dörrar.
Den som startade debatten var Mikaela Valtersson, som förlorade striden om uppdraget som språkrör. Kanske använder partiledningen henne för att skicka upp en försöksballong och pejla stämningen i samhället och i de egna leden?
Undrar hur de tolkar resultatet? Det ska bli intressant att följa Riksdagen i höst när det kommer till konkret politik.
Mikaela Valtersson, förresten, jag tippar att hon snart är tillbaka i politiken, nu som oppositionsborgarråd i Stockholm. Kom ihåg var ni läste det först.