fredag 30 september 2011

Förtroendeingivande?

När Socialdemokraterna ska sy ihop sitt första budgetförslag med Håkan Juholt vid rodret ser det för en utomstående betraktare ut som "hela havet stormar".

Gruppledaren för riksdagsgruppen skickar arga mail efter mötena där hon vill att budgeten görs om. Andra ledamöter är missnöjda med förslagen kring A-kassan.

Det ser ut som om firma Juholt/Waidelich kör sitt eget race utan att förankra sig hos sina egna. Man kan inte påstå att det börjar bra för kapten Juholt. Ungefär som att gå på grund utanför sin egen brygga. Hur ska det gå på de öppna haven?

Vore jag matros skulle jag mönstra av illa kvickt!

Relaterat: DN, SvD, Exp, Exp, AB, AB.


Bloggkollegor i samma ämne: Kent, Maria A, Böhlmark.

onsdag 28 september 2011

SD – Ett vanligt parti?

Min partikollega Marie Abrahamsson skriver på sin blogg ett intressant inlägg om medias behandling av Sverigedemokraterna. Hon menar att SD sakta men säkert börjar behandlas som ett vanligt parti i media, och inte som ett parti med extrema åsikter.

Hon exemplifierar med hur media beskriver ”affären” med den avhoppande, politiska vilden, William Petzäll.

Jag är inte säker på att jag håller med henne i alla stycken. Att den här soppan slås upp så stort, beror sannolikt på att saken hanteras inför öppna dörrar. Skulle motsvarande inträffa i något av de andra partierna så löser man det internt och diskret.

SD gjorde såklart ett jättemisstag när man satt Petzäll på valbar plats och det får man sota för nu. Vem minns inte Ny Demokrati och de stolpskott som kom in i Riksdagen i Ian och Berts släptåg?

Visst är det synd om Petzäll som människa och mitt humana jag hoppas han får vård för sitt missbruk. Men samtidigt är det något fel på systemet när han, utan att vara invald via personröster, kan sitta kvar och kvittera ut arvode även om han lämnar det parti han blivit invald för.
Om jag minns rätt så var det två moderater i Sundbyberg som på valnatten hoppade av till de rödgröna och på det sättet våldförde sig på väljarnas vilja. Det var inte snyggt, det heller.

När den här affären lagt sig både hoppas och tror jag att media kommer att fortsätta granska SD utifrån deras främlingsfientliga politik. Det är precis det de förtjänar och inget annat.


Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.


Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, MMK.

torsdag 22 september 2011

Livrem och hängslen

Dagens hetaste debatt handlar om de pensionsförmåner som lokala politiker har efter att ha avgått. Det finns exempel där ett fd borgarråd från Stockholm kvitterar ut över 50 000 i månaden, samtidigt som hon driver företag som genererar vinst.

Frågan handlar om vilket skyddsnät en heltidspolitiker ska ha.

Jag har tidigare skrivit om att vi får de politiker vi förtjänar och tycker t ex att våra statsråd har alldeles för låg lön. 
Vill vi ha toppkrafter att forma och utveckla vårt samhälle, så måste vi vara beredda att betala bra. Ska vi dessutom kunna rekrytera unga vassa människor in i politiken måste de känna att uppdragen inte blir en ekonomisk återvändsgränd.

När man tar ett politiskt uppdrag upphör alla vanliga skyddsnät att gälla. Det finns dessutom en uppenbar risk att man under tiden tappar i kompetensutveckling i sitt ursprungliga yrke. Att man sedan kan få gå med väldigt kort varsel ligger också i rollen.

Hur länge ska då ett en ”skyddsperiod” räcka? Jo, en mandatperiod, fyra år, tycker jag är rimligt. Är man 57-58 när man avgår kan jag tänka mig några år till. Vid den åldern är kanske inte så många anställningsbara längre.

Självklart ska lön från ett nytt jobb avräknas från pensionen.

Ett argument för ett skyddsnät, som få nämner, är att det kan hjälpa folk att våga avgå. Jag vill inte ha massa betonghäckar som klamrar sig kvar bara för att säkra sin försörjning. Det tror jag ingen vill eller tjänar på. Vare sig medborgarna eller den enskilde förtroendevalda.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD, Exp.


Bloggkollegor i samma ämne: Kjellberg.

onsdag 21 september 2011

Lyxlinjer och plankarbuss

Flera bussbolag ligger i startgroparna för att starta nya busslinjer i Stockholm. Vissa tänker sig konkurrera med kvalitet, såsom Internetuppkoppling, kaffe och morgontidning. Andra bolag tänker sig att fylla de sträckor där idag SL av olika skäl ger sämre eller ingen service.

Jag måste erkänna att jag är en aning ambivalent inför detta. Å ena sidan är det kanonbra för valfriheten att medborgarna erbjuds nya spännande alternativ, å andra sidan känns det inte bra när så många aktörer ser en marknad i nya busslinjer. Det innebär ju att SL inte klarar av att tillgodose de behov som uppenbarligen finns.

I Tyresö har vi länge påpekat för SL att förbindelserna mellan östra kommundelarna till Tyresö Gymnasium är urusla. Dessutom finns behov av busslinjer i ganska nya områden som Skälsätra. Ännu har vi inte sett några resultat, men trägen vinner. Kanske finns det någon frisk entreprenör som vågar satsa?

I helgen hade ”plankarbussen” premiär. Den ordnas av dem som antingen tycker att SLs taxa är för hög eller som av någon anarkistisk anledning inte vill betala alls, utan parasitera på dem som gör rätt för sig. 
Bussen, en gammal Scania från 67, åkte något slags ärevarv för att rekrytera nya resenärer.
Undrar hur de gör framöver? Även gamla Scaniabussar behöver ju tanka ibland. Vem ska betala den påfyllningen? Eller tänker de ta springnota även från bensinmacken?

Apropå lyxlinjer, så känner jag mig allt mer tveksam till den planerade spårvägslinjen till Ropsten?

Det finns ju redan en tunnelbanelinje som börjar och slutar där! Finns det inte andra mer angelägna behov att tillgodose? 
Ta en funderare till, är min uppmaning till SLs styrelse. När rälsen väl är lagd står vi där med en saftig nota, och då är det för sent att ångra sig.

Relaterat: DN, DN, SvD.


måndag 19 september 2011

Valvinnarna exkluderas

I mitt moderland Lettland har det i helgen hållits val. Som det ser ut kommer det parti som fick flest röster, Harmonicentern, hamna utanför regeringen.

Demokratin i landet är fortfarande ung, och den stabila partiordning som vi har, med ett nytt parti var tjugonde år, har inte etablerats i Lettland. Därför fanns det ett antal nybildade partier med, där snarare huvudpersonen/partiledaren är viktig för att nå väljarna än eventuell ideologi.

Harmonicentern, som fick runt 30 procent av rösterna, lär som sagt inte komma med vid regeringsbildningen eftersom partiet domineras av ryskspråkiga letter.

För att förstå varför, måste man förstå Lettlands historia. Lettland och letterna har under generationer varit ockuperade och förtryckta av Sovjetunionen. Det betyder att det hos väldigt många letter, inte minst den äldre generationen, finns en misstänksamhet och vissa falla ett ingrott hat mot ryssar och allt de står för.

Flera av mina äldre, nu avlidna, släktingar ville till exempel lösa problemet med den stora gruppen ryssar, gen om att ”döda dem”. När man hör sådant förstår man varför Harmonicentern inte får plats i regeringen.

På sikt måste dock letterna lösa frågan. Många i den rysktalande befolkningen är barn till sovjetiska soldater och födda i Lettland och har inget annat hemland.
Kanske kan det generationsskifte som måste komma, även inom politiken, skapa en större tolerans mellan folkgrupperna. Jag tror att det är ett måste för att få fart på ekonomin och Lettlands avstannade välfärdsbygge.

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om , .

tisdag 13 september 2011

Vanvårdat varumärke

Hammarby är på kvalplats i Superettan. I Damallsvenskan lär Hammarby åka ur. Ishockeylaget har gått i konkurs och Hammarby Handboll hänger på ruinens brant. Bäst går det för Hammarby Speedway som domineras av polska legoknektar.

Jag är uppväxt i Norrköping. En stad med fotbollskultur, från Sleipners guld 1936 och framåt. När jag  flyttade till Stockholm fanns det bara ett lag som hade fotbollskultur i mina ögon att hålla på, Hammarby.

Hammarby har en oerhört trogen och tålig publik som lider med sin klubb och stöttar dem i alla lägen. Det säjs t o m att ”det ska göra ont att vara Bajare”. Och ont får man när man ser fotbollslaget, ont i hjärtat.
I princip inget eget spel, ängsligt agerande och total avsaknad av självförtroende är de intryck jag fick av gårdagens match mot Sundsvall.

Hur har det kunnat bli så här?

Hammarby har förmodligen idrottssveriges starkaste varumärke, men det verkar stört omöjligt att utnyttja det för att generera kapital. 
Som utomstående betraktare kan man tycka att det borde gå att sälja in ett fullsatt Söderstadion till tunga sponsorer minst lika bra som Malmö FF eller HV 71 kan med sin produkt.

Skillnaden är möjligen att dessa äger sina egna arenor. Ett annat skäl är förmodligen att man i Stockholm låter fansen få för mycket inflytande i frågor där de tänker med hjärtat och inte med hjärnan.

En lösning på sikt skulle kunna vara om RF lät specialidrottsförbunden själva besluta om femtioenprocentsregeln som säger att en ideell förening måste äga aktiemajoriteten i ett bolag i föreningens namn. 
Den idiotiska regeln skrämmer såklart bort de riktigt stora elefanterna från att investera, t ex i Hammarby Fotboll. RF verkar inte förstå att fotboll (och ishockey) på elitnivå inte är en ideell verksamhet utan i högsta grad en del i nöjesindustrin.

Man kan också undra hur Hammarby scoutar nya spelare? Gamla trötta fd Bajenspelare verkar inte vara modellen i alla fall.

Hur kommer det att gå i Superettan? Jag hoppas och tror att Bajen klarar sig kvar, men fruktar motsatsen. Kanske skulle det i så fall bli någon slags vändpunkt som i så fall bara kan gå åt ett håll, uppåt. Men då krävs professionell ledning i klubben. Fotboll på toppnivå kräver det.

Tills vändningen kommer fortsätter i alla fall jag att våndas.

Relaterat: AB, AB, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Klantigt, Maria Larsson

Barn- och äldreminister Maria Larsson backar nu från sitt tidigare besked att inte kompensera de som vanvårdats i fosterhem åren 1920-1980. En utredning har föreslagit 250 000 per person.

Argumentet mot ersättning är att det är svårt att göra på ett rättvist och rättssäkert sätt.

Det är säkert en korrekt iakttagelse, men gruppen är begränsad och det borde gå att göra bedömningar om vilka som är berättigade och vilka som eventuellt inte är det. Hos olika myndigheter görs bedömningar av det här slaget dagligen.

Istället för att ta en tung politisk poäng, och ge de drabbade ett seriöst erkännande och en ursäkt, ser nu Maria Larsson till att regeringen eventuellt får vända under galgen. Att ersätta vanvårdade fosterhemsbarn från i huvudsak en period av socialdemokratiskt styre hade varit en snygg gest och en bra ammunition i kommande debatter.

Det är bra för de utsatta att hon nu backar, men tyvärr väl sent politiskt sett. Nu riskerar poängen att gå till oppositionen med SD som tungan på vågen.

Gör om Maria, och gör rätt!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.


Bloggkollegor i samma ämne: Böhlmark, Tokmoderaten, Hagbom.

fredag 9 september 2011

Uggla is back!

Av en slump satt jag i bilen idag vid halv två. Av en slump hade jag P4 inställd på radion. Av en slump upptäckte jag att han är tillbaka!

Magnus Uggla har startat sin tredje säsong som radiopratare i P4. Han har denna gång Emma Wiklund, den gamla toppmodellen, som sidekick.

Magnus Uggla i radio är en underbar upplevelse. Han är rolig, spontan, och framförallt, han säger precis vad han tycker. 
I någon slags kulturavdelning sågade han till exempel den kritikerrosade filmen Apflickorna, jäms med fotknölarna. ”Vad ni gör, så hyr inte den filmen när den kommer på DVD.”

Jag har inte sett Apflickorna själv, men vet att jag ofta blir misstänksam när recensenterna överträffar sig själva i hyllande formuleringar. Ibland känns det som att de inte förstår själva och därför inte vågar ge bottenbetyg.

Han vågar ställa de frågor som många välkammade radiopratare inte vågar. Antagligen kan han kosta på sig det just för att han inte är radiopratare, det är inte hans identitet. Sveriges Radio behöver Uggla mer än tvärtom och det gör att han kan vara sig själv och slappna av.

Har du möjlighet så lyssna på P4, fredagar mellan 13 och 15. Uggla gör mig glad, kanske har han den effekten även på dig?

Mer om programmet finner du här.

Relaterat: SvD, DN.

Andra bloggar om, , , , .

torsdag 8 september 2011

M + MP = Sant?

Sjuttiofem procent av Miljöpartiets lokala och regionala toppar kan tänka sig att regera tillsammans med Moderaterna.
Syftet skulle vara att ändamålen helgar medlen, d v s att så länge man får ut sin politik, spelar det ingen roll vilka man samverkar med. Vad miljöpartisterna tycker om övriga partier i Alliansen förtäljer inte historien.

Miljöpartiet har förvisso en del gemensamt med Alliansen, särskilt när man släppt det fåniga kravet på att vi ska lämna EU. Partiet är företagarvänligt, åtminstone när det gäller småföretagen, och är inga överdrivna skattekramare. 
Man är, åtminstone på riksplanet, inte heller rabiat motståndare till andra driftformer inom offentlig sektor. Det finns alltså en del beröringspunkter.

Är det någon som har frågat den tilltänkta brudgummen, Moderaterna, vad de vill?

Frågan är klart intressant. M och Mp är de partier som går framåt, har vind i seglen och uppenbarligen tilltalar allt fler väljare.
Mitt parti har under Fredrik Reinfeldt, breddats och gjort en liten kursändring åt vänster inom det borgerliga politikområdet. Vi står också för en offensiv klimatpolitik, men med en hand fortfarande på plånboken.
Dessutom lever våra allianskompisar KD och C farligt nära fyraprocentsspärren medan Fp gör vad de kan för att distansera sig från M, för att försöka hitta en egen profil. Låt vara inom Alliansens ramar, men ändå.

Det finns dock några frågor som skiljer. En av dem är kärnkraften. Klarar Mp av att pragmatiskt inse att vi måste ha den tills det finns realistiska alternativ till fossilt bränsle? Inser Mp att klokt klimatarbete kan gå hand i hand med ekonomisk tillväxt?

Det finns exempel på kommuner där M och Mp styrt tillsammans i positiv anda, så det går bevisligen. Jag tror dock att det handlar väldigt mycket om att de ledande företrädarna hittar varandra som människor, personkemi alltså.

Skulle det fungera i Tyresö? Ja, kanske. Ibland har vi en väldigt bra dialog, men ibland känns det som att de står till vänster om vänster. Skulle det bli aktuellt, exempelvis 2014, så är inte jag den som stänger några dörrar.

Den som startade debatten var Mikaela Valtersson, som förlorade striden om uppdraget som språkrör. Kanske använder partiledningen henne för att skicka upp en försöksballong och pejla stämningen i samhället och i de egna leden? 
Undrar hur de tolkar resultatet? Det ska bli intressant att följa Riksdagen i höst när det kommer till konkret politik.

Mikaela Valtersson, förresten, jag tippar att hon snart är tillbaka i politiken, nu som oppositionsborgarråd i Stockholm. Kom ihåg var ni läste det först.


Relaterat: AB, DN, DI, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp.


Bloggkollegor i samma ämne: Tokmoderaten, Kent Persson, Thomas Böhlmark.

tisdag 6 september 2011

Fackfest - varför inte?

Fackförbundet SKTF firade sitt 75-årsjubiléum i helgen som gick. Fint värre var det också, Blå Hallen, trerätters och fina viner för de 800 inbjudna.

Kalaset gick på 4 miljoner och diverse PR-konsulter förfasas över slöseriet. Varför det? SKTF, som byter namn till Vision, är en medlemsorganisation och därmed är det såklart medlemmarna som ska avgöra saken.

Om man talar om skattemedel, såsom i en kommun kan den debatten möjligen vara mer befogad. 
Självklart ska man vara rädd om medborgarnas pengar, men å andra sidan måste man även i en kommun kunna ordna lustifikationer för sin personal.
Vi vill ju ha kompetent folk, och även om kanske ingen väljer en viss kommun för personalfesterna, så är sådana viktiga för vikänslan och ett litet plus vid nyrekryteringar.

Sedan behöver ju kanske inte varje kuvert kosta 5 000, men SKTF, förlåt Vision, kanske tycker det är värt det. De fick ju t ex gratisreklam för sitt nya namn på denna välbesökta blogg.

Kanske är det här liten en motvikt till debatten om feta VD-löner i lönerörelsen som startade idag?

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, Exp, AB.

fredag 2 september 2011

Hur tänker du, Hamrén?

Laget till kvällens viktiga kvalmatch mot Ungern har offentliggjorts.

I försvaret blev det inga sensationer efter Olof Mellbergs skada. Jag hade i och för sig gärna sett Behrang Safari på vänsterbacken med sina fina inlägg, men Wendt är inget dåligt val.

Att Zlatan spelar på topp ger inte högre odds än Järvsöfaks gjorde under sin karriär på travbanorna.

På mittfältet, däremot, kommer det i mina ögon iögonfallande. Zlatans ”knähund”, Chippen Wilhelmsson, vars bäst-före-datum passerat för länge sedan, tar plats i startelvan. Ola Toivonen, som visat kanonform i ligan och tidigare landskamper, får börja på bänken.

Hur tänkte du då, Hamrén? Med Emir Bajrami halvskadad skulle mitt mittfält se ut så här, från höger.

Elmander – Wernblom – Källström – Larsson.

Ola Toivonen kan då spela i rollen som ”nr 10”, bakom Zlatan.

Det är dags att skola ut Anders Svensson från landslaget nu. Han har gjort det bra genom åren men även han har framtiden bakom sig. Att spela Sebastian Larsson till vänster, gör att han kan skära in i banan och få utrymme för sitt fina skott.

Stefan Schwarz - kolla blicken!
Pontus Wernblom är såklart ingen Xavi, men det är inte Anders Svensson heller. Däremot har han ett stort hjärta och hög arbetskapacitet och kan om något år bli en ny Stefan Schwarz, inte illa i så fall.

Nej, Erik, våga släppa in framtiden även idag. Du har ju visat tidigare att du kan.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, Exp, Exp.

Andra bloggar om, , , , , .

Kollektivtrafiktankar

Igår höjde SL, Storstockholms Lokaltrafik, sina taxor. Ett månadskort med obegränsade resor i hela Stockholms län, dygnet runt, kostar nu 790 kronor för 30 dagar. Jag roade mig med att jämföra med Skåne län, där kostar en 30-dagarsbiljett 1 060 kronor. Utan tunnelbana!

Att ha en prisvärd kollektivtrafik stimulerar flera att nyttja den, det är bra. Men det måste också finnas en rimlighet i hur stor del av den totala kostnaden som faktiskt ska betalas av dem som utnyttjar tjänsterna och hur mycket vi tillsammans ska bidra med via skatten.

Småkommunisterna i Vänsterns ungdomsförbund tillsammans med plankarnas ”organisation”, uppmanar nu till tjuvåkning i protest mot prisökningen och erbjuder någon slags plankningskurs för dem som önskar.

Plankarnas resonemang haltar betänkligt när man uppmanar folk att tjuvåka i kollektivtrafiken. 

Vill man bojkotta ska man ju inte nyttja den ”dyra” tjänsten alls, inte parasitera på den stora majoriteten som betalar och oss andra som betalar utan att utnyttja kollektivtrafiken nämnvärt.

Enligt SLs beräkningar kostar tjuvåkningen 350 miljoner per år i uteblivna intäkter. De skulle göra stor nytta i Landstingets ekonomi.

Och ja, jag skulle gärna åka med SL om det fungerade för mig, men trots supersega köer går det mycket snabbare med bil från Tyresö till Sundbyberg där jag arbetar för närvarande, än med 4 byten och en promenad.
Många är i min situation, och Stockholm växer så det knakar, och därför måste vi kunna bygga ut vägnätet parallellt med kollektivtrafiken. Det kräver att alla är med och betalar.

Nu över till förslaget att spårvagnar ska ersätta de blåa bussarna i Stockholm.

Jag är visserligen uppväxt i en spårvagnsstad, Norrköping, men tror ändå att miljövänliga bussar, i framtiden såklart eldrivna, är mer flexibla. En buss kan ta sig förbi en olycksplats, en busslinje kan tillfälligt byta sträckning, en spårvagn håller sig just på spåret.

Nu har jag inte sett förslaget på en karta, men det känns inte helt realistiskt att det skulle finnas plats för en egen banvall för spårvagn på alla ställen, och då finns stor risk att vagnarna blir stående om olyckan är framme. 
En och annan linje kanske, men jag är tveksam till en lösning där spårvagnen är huvudspåret (!).

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.