måndag 31 juli 2017

Highway 1 – En upptäcktsresa – Del 1

San Francisco – Sonoma - Monterey

 Det här var mitt första besök i det stora landet i väst. Att åka den legendariska vägen Highway 1 längs med Kaliforniens kust är en klassisk resa som många gjort före mig och som jag blivit allt mer sugen på med åren.
Här kommer några intryck och ett och annat tips. Håll tillgodo!

Resan började i den legendariska staden San Francisco. Otaliga är de filmer där hjälten jagar skurken upp och ner i de kraftiga backarna.
SF är inte så stort som man kan tro. Ca 900 000 människor lever i själva staden. Klimatet gör att det är ganska kyligt i juni och juli. En vindtät jacka var absolut inte fel att ha med.
Det jag såg mest fram emot var ett besök på fängelseön Alcatraz. Ett gott råd är att boka biljett långt i förväg från Sverige. Jag försökte en vecka före, men då var det försent. Vi fick köpa en ”kombobiljett” som även innehöll en bussrundtur med ”hop-on-hop-off”, vilket visade sig vara helt ok för att får en överblick över staden.

 Missa alltså inte Alcatraz! Ett väldigt spännande och välordnat besök där historiens vingslag verkligen kändes. Under båtturen dit förstår man varför ingen lyckades rymma därifrån med livet i behåll.

Det andra man inte ska missa är Golden Gate. En av världens mest berömda broar. Jag och mitt resesällskap valde att promenera över. På så sätt får man verkligen uppleva brons magi!

Mycket i SF kretsar kring hamnområdet Fishermans Wharf. Ett mysigt område även om det är turistiskt. Lägg därför inte för mycket tid där, utan promenera runt i staden eller utnyttja någon av rundtursbussarna. Se till att ha bra promenadskor och hyfsade benmuskler. Det är stora höjdskillnader vi talar om.

En sak som jag gillade var den småskaliga arkitekturen i många områden. Visst finns det ett och annat höghus, men mycket är tvåvånings ”radhus” i historisk stil. SF har massor med mysiga restauranger i med olika inriktningar och prisklasser.

Självklart ska man också åka stadens berömda spårvagnar, ”Cable Car”, även om jag, som uppväxt i en spårvagnsstad, inte blev så grymt imponerad. Ett tips i högsäsong är att inte vänta i de jättelånga köerna vid ändhållplatserna utan köp en biljett och vänta vid nästa hållplats istället. Det går mycket snabbare.

Efter några intensiva dagar i San Francisco var det dags att hämta ut den från Sverige förbokade hyrbilen. Vi styrde först kosan norrut, mot vindistrikten. Ungefär en timmas körning från SF ligger vindistrikten Sonoma och Napa. Napa är mer känt, men vi valde Sonoma och det ångrade vi inte.

Hotellet vi förbokat från SF visade sig vara en fullträff! Sonoma Valley In ligger fem minuters promenad från stadens torg, Sonoma Plaza, där det finns många bra restauranger och en mängd ”tasting rooms” där man, mot avgift som avräknas mot eventuella inköp, kan provsmaka de lokala vinproducenternas drycker. Bra med gångavstånd, alltså. Dessutom visade det sig att den frukost som ingick, var den bästa under hela resan med ett stort urval av både nyttiga och smaskiga rätter. Inte bara kaffe och donuts som på en del andra!
Med Sonoma som utgångspunkt bilade vi runt i området men valde bort att åka in på alla vingårdar som erbjuder provsmakning eftersom skördesäsongen ännu inte börjat. Vi besökte även Napa stad, men vår känsla var att Sonoma är avgjort mysigare.

Efter några dagar i Sonoma var det dags att styra söderut för att i San Francisco ansluta till den mytomspunna Highway 1 eller California State Route 1.
Vägen bokstavligen slickar kusten och det mäktiga Stilla Havet är ständigt närvarande. För bästa utsikten ska man åka vägen söderut eftersom man då åker närmast havet.

Vi stannade till i Santa Cruz för att spana in de sjölejon som lever vid den långa piren, för att sedan efter en dags bilkörning landa i staden Monterey. Monterey är en stad med 35 000 invånare som i mycket lever på turismen.
Man kan säga att det finns två centrala punkter i staden. Dels kring Fishermans Wharf och dels kring Cannery Row där bland annat Monterey Bay Aquarium ligger. Ett besök där rekommenderas varmt.

Monterey är en mycket bra utgångspunkt för utflykter i närområdet. Vi besökte den berömda golfbanan Pebble Beach och den lilla mysiga lilla staden Carmel-By-The Sea, där Clint Eastwood har varit både restaurangägare och borgmästare (!).

Från Monterey är det heller inte långt till Salinas där Nobelpristagaren i litteratur, John Steinbeck, är född. Där finns ett mycket välordnat center som på ett livfullt sätt visar upp Stenbecks liv och gärningar.

Vår vistelse i Monterey sammanföll med 4 juli, USA:s nationaldag. Att få se den glädje, stolthet och inlevelse som visades under den långa paraden genom staden var väldigt långt ifrån vårt
eget nationaldagsfirande.
Förmiddagens parad genom staden innehöll allt ifrån lokala politiker i sponsrade sportbilar till stadens magdansklubb (!) och allt däremellan. Något allmänt party på kvällen som vi trodde, med fullt med folk ute,var det dock inte. Kanske firar man dagen hemma med vänner?

 Eftersom en del av Highway 1, när detta skrivs 2017, är avstängd p g a en rasad bro, valde vi även att besöka den dramatiska kusten Big Sur med Monterey som utgångspunkt. Vägen är fylld av häftiga vyer över havet som med de omgivande bergen skapar en fantastisk utsikt. Vi besökte även en nationalpark för att på nära håll beskåda de mäktiga redwoodträden.

Big Sur - En dramatisk kuststräcka
Sammanfattningsvis tog denna del av resan 10 dagar, varav fyra i San Francisco, tre i Sonoma och tre i Monterey. Vi hade bokat hotellet i SF samt hyrbilen från Sverige. Resten bokades vartefter. På så sätt skapar man en flexibilitet och kan stanna en extra dag på en plats om man vill.

Fortsättning följer...

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , .

tisdag 6 juni 2017

Nationaldagstal 2017

För de som inte hade möjlighet att höra mitt tal vid Tyresö kommuns nationaldagsfirande finns nu möjligheten här att läsa det. Håll till godo.


Välkomna till Tyresö kommuns nationaldagsfirande 2017. Vi har samlats här för att fira Sverige, d v s oss själva. Vi ska också hälsa nya medborgare välkomna till Sverige och Tyresö. Dessutom bjuds det toppenfin underhållning av olika slag.

Att fira Nationaldagen med medborgarceremoni är en tradition i Tyresö numera. Det här är sjunde året.

Sverige (och Tyresö) står inför stora utmaningar som i grunden bottnar i positiva saker.

Läkekonsten utvecklas, arbetslivet blir allt fysiskt lättare. Det gör att vi får en allt äldre befolkning. I grunden alltså något bra, att vi lever och är friskare längre. Baksidan är att kostnaden för att ta hand om vår äldre stiger.
Vi har många nyanlända som behöver integreras och komma i jobb. I grunden är det också bra, vi behöver arbetskraften. Utmaningen är att få dessa människor i arbete mycket snabbare än idag.

Att komma ny till ett främmande land är självklart väldigt tufft. Man kan ha flytt från krig, förföljelse, diktatur eller annat vi inte kan föreställa oss. Många har (såklart) också med sig andra värderingar, vilket är fullt naturligt. Man präglas ju av sin uppväxt.

Det betyder inte att det är vi som ska anpassa oss till nya värderingar. Jag anser att alla som kommer till ett nytt land, och vill stanna, ska omfattas av en integrationsplikt. Men de som kommer kan behöva hjälp av oss andra att integreras - i stort och i smått. Några grundläggande saker man måste känna till och respektera är:

  • I Sverige i och Tyresö är vi jämställda – Tjejer och killar ska ha samma möjligheter. 
  • I Sverige och Tyresö är religion en privatsak – Ska inte påverka samhället. 
  • I Sverige och Tyresö gäller arbetslinjen – Kan man så ska man arbeta och försörja sig själv. 
  • I Sverige och Tyresö gäller svenska lagar och regler. 
  • För att kunna integreras måste man lära sig svenska

Sedan finns det små, men viktiga nyanser att förstå, för att kunna anpassa sig till vårt sätt att leva. Ett exempel är att de flesta av oss svenskar har en privat sfär som är ungefär en meter från ansiktet. Vi gillar inte att någon, utom de närmaste, kommer närmare än så. Det betyder inte att vi tycker illa om den vi talar med. Det bara är så. Kanske beror det på vårt kyliga klimat?
Ett annat exempel är att vi svenskar gillar att sitta ensamma på bussen om det går…

Jag är stolt över att vi kan hjälpa så många människor att fly och ge dem trygghet och tak över huvudet, men ska det fungera framöver, måste vi alla hjälpas åt så fler får möjlighet att anpassa sig.

Återigen välkommen! Nu ska vi fira Sverige, vårt land och vår flagga med en fantastisk underhållning.

Andra bloggar om , , , , , , , , , .

fredag 2 juni 2017

Om det där med helgdagar

Förra veckan inföll Kristi himmelsfärds dag på torsdagen vilket förvandlade fredagen till en klämdag och möjlighet till fyra dagars ledighet för dem med möjlighet till att ta fredagen ledig.
Nästa vecka infaller vår Nationaldag på tisdag med måndagen till en klämdag. Alltså fyra dagar ledigt igen för den som har möjlighet.
Snart är det midsommar och då är det dags igen.

För inte så länge sedan var det påsk och dessutom första maj. Långledigt igen alltså för de som har möjlighet.

Visst är det skönt att vara ledig om man kan, men är det inte dags att reformera det där med helgdagar i ett modernt och sekulärt land?

De flesta av våra helgdagar finns på grund av vår kristna tradition, men måste vi ha det så i all evighet? Vi har ju separerat kyrka från stat.
Dessutom har dessa helgdagar en grav slagsida mot våren.  Under hösten finns bara Alla helgons dag, som alltid infaller på en lördag.

Utöver detta behöver vi jobba mer, inte mindre, för att klara de ekonomiska utmaningarna som kommer.
Därför är mitt förslag att långfredagen, Kristi himmelsfärds dag och första maj avskaffas som helgdagar. De är ju bara viktiga ”på riktigt” för en allt mindre skara.

Ta sedan en av dessa dagar och gör 7 juni till helgdag. På så sätt kan många fler festa loss och fira vår Nationaldag utan oro för arbete dagen efter.
Lagstifta sedan om en extra, flexibel, semesterdag för alla som jobbar. Då kan man lägga den var man vill. Kanske för att kunna få en långhelg under den mörka tråkiga hösten?

Med det förslaget tar vi ett första steg mot ett mer sekulärt Sverige och får dessutom en arbetad dag till för de flesta, vilket är bra för ekonomin.

Första maj då? Ja, de som fortfarande vill försöka hålla liv i en gammal vänstertradition kan ju plocka ut sin flexibla dag då.

Slutligen, varför talar vi om ”röda dagar”? Jag tycker gott de lika gärna kan vara blåa