fredag 24 februari 2017

Öppet brev till tonårsföräldrar i Tyresö

Ursäkta språket, men jag blir så jävla förbannad och besviken!

Flera helger i rad har det varit inbrott och vandalisering Alby igen. Trasiga dörrar och fönster. Klotter, fimpar och trasiga spritflaskor. För vilken gång i ordningen vet jag inte.

Det jag faktiskt vet, är att det varje gång kostar 10 000-tals kronor att återställa. För att inte tala om olägenheten för dem, skötsamma medborgare, som vill använda byggnaderna till det de är till för.

Med risk för att sticka ut hakan så vill jag påstå att förövarna är våra egna ungdomar från Tyresö. Sannolikheten att några utomstående, om de ens känner till platsen, skulle ta sig dit mitt i vintern är osannolik. Dessutom är det någon smartskalle som tappat sin plånbok utanför, så han är identifierad.

 
Så, ni tonårsföräldrar i Tyresö, vet ni vad era tonåringar gör på kvällar och nätter?

Ja, några av er vet uppenbarligen inte. För jag vill inte tro att ni uppmuntrar era barn att begå inbrott och sedan svina ner vår gemensamma egendom på alla möjliga sätt.

Ni som känner på er att ni inte vet. Ta reda på det då! Nu!

Ta inte den bekväma vägen att alltid tro på era barn! Alla som varit tonåringar själva, vet att man såklart undviker att berätta allt för sina föräldrar.
Som förälder är man ansvarig för sina barn och deras handlingar! Att skaffa barn är att ta på sig ett ansvar som ofta är livslångt, eller åtminstone varar i arton år!

Jag blir så förbannad när jag ser denna meningslösa förstörelse att jag kokar inombords! Resultatet av detta kommer bli ökade kostnader för mer frekvent bevakning, kameror på olika sätt och en jäkla massa onödigt jobb för kommunens anställda som kunde ägnats till något vettigt!

Och, jag vill bara påpeka det, argumentet att ”det finns ju ingenting att göra” är ingen ursäkt! Kommunen erbjuder massor med alternativ på fritidsgårdar och träffpunkter.
Vi har ett fantastiskt föreningsliv med en oändlig mängd möjligheter. Det går tyvärr kanske inte att hitta vettiga sysselsättningar för precis alla, men detta är ändå ingen ursäkt för att förstöra och svina ner!

 Så, tonårsföräldrar, kan ni se er själva i spegeln och ärligt säga att ni vet vad era tonåringar gör ikväll? I så fall kan ni ta ett glas vin med gott samvete. Om inte, strunta i vinet och ta en tur i Tyresönatten och hämta hem er tonåring!

Observera att jag skriver detta för att jag bryr mig. Även om de småligister som förstör. De är också Tyresöbor. Tro inget annat!

PS Saknar du en kofot? Då kanske det är din som finns omhändertagen med ditt barns fingeravtryck på? Kontakta polisen i så fall för att reda ut saken. DS

torsdag 2 februari 2017

Fascistiska undersköterskor?

Som hyfsat ny landstingspolitiker i Stockholm vill jag såklart lära mig mer om hur saker och ting fungerar, förutom ur mitt eget medborgarperspektiv. Ett sätt att lära mer om sjukvården är att läsa den utmärkta tidningen Dagens Medicin.
Där kan man på ett populärvetenskapligt språk få till sig artiklar om utveckling, innovationer och annat inom vården och forskningen. Tidningen innehåller också en generös debattsida.

I förra numret finns en debattartikel publicerad av en person som är styrelseledamot i Socialistiska läkare (!). vederbörande svänger sig med citat från Marx och skyller den påstådda bemanningskrisen inom sjukvården på ”…arbetet är främmande eftersom produkten av arbetet tillfaller någon annan…”.

Jag måste erkänna att jag inte kände till att det fanns något som hette ”Socialistiska läkare”, som uppenbarligen organiserar läkare med politiska sympatier långt till vänster. Borde inte facket vara rätt kanal för att driva frågor om medarbetarinflytande?

I Sverige är det inte så vanligt med interna konflikter inom facket mellan olika politiska åskådningar. Det finns några exempel från malmfälten där kommunister och socialdemokrater stridit om makten i de lokala fackklubbarna, men annars är vi förskonade från dessa yttringar. Då räknar jag såklart inte den socialdemokratiska indoktrinering som alla LO-förbund ägnar sig åt, förstås...

I södra Europa är det mer vanligt med olika fackförbund, beroende på politisk tillhörighet. I Italien finns det t o m fotbollsfans som organiseras utifrån politisk färg. Ni kan ju tänka er en match mellan kommunisternas lag och fascisternas i Serie A…

Utifrån de ”Socialistiska läkarna” kan man fundera på hur det skulle se ut om även andra yrkesgrupper inom vården skulle organisera sig utifrån sina politiska värderingar.
Vad sägs om ”Fascistiska undersköterskor”, ”Konservativa sjuksköterskor” eller ”Liberala kirurger”?

Någon som tror att en debattartikel från ”Fascistiska undersköterskor” skulle få passera obemärkt? 

Vi har förvisso föreningsfrihet i Sverige, men jag tror att både den svenska modellen och inflytandet för medarbetarna tjänar på att kanaliseras via fackföreningarna och då fokusera på det man borde. Inte driva politik kamouflerad som önskemål om medinflytande.

Förmodligen blir sådana här kampanjer kontraproduktiva och skadar majoriteten av läkarna som jobbar stenhårt och inser att ”produkten av arbetet” inte ska tillfalla dem själva, utan dem de är till för, nämligen patienterna.

 Andra bloggar om ,, , , , , , , , , , , , .

fredag 20 januari 2017

Allt var inte bättre förr

Det pågår en debatt om att det är ”kris” i vården. Långa väntetider, personalbrist och otrygga miljöer på våra vårdinrättningar är några exempel.
Det finns självklart massor att göra. Inte minst för att hantera den snabba befolkningstillväxt som pågår, speciellt i Stockholms Län.
Jag påstår inte på något vis att all vård i Stockholm fungerar bra, men ibland glömmer man så snabbt.
Exempelvis glömmer man de långa köer som fanns innan vårdvalet för vissa ingrepp.

Många har också glömt den stora skillnaden i hur tillgänglig vården var ”förr”. Därför kommer här ett positivt exempel från min personliga horisont.

I fredags, efter en utsökt måltid, började det att så sakta bulta i min käke. Eftersom jag varit med om det förut så förstod jag var som var på gång. Tandvärk.
Då jag druckit ett gott vin till maten, ville jag inte ta smärtstillande, så nattsömnen blev därefter.
Min strategi var nu att stå ut till måndag morgon, ringa min ordinarie tandläkare och få saken fixad.

Så under lördagen blev det inget vin utan i stället receptfria smärtstillare som till en början fungerade helt ok. Natten, däremot, blev en plåga, tandvärken accelererade och det blev inte många timmars sömn.

På söndagsmorgonen kände jag att det inte kommer att hålla till måndag. Tandjäveln smärtade som från helvetet och jag sökte därför på nätet efter ”tandvård akut”.
Jag fick flera träffar och ett samtal senare hade jag ett akutbesök bokat till 12.20 samma dag. Väl på plats kom jag in i utsatt tid, blev röntgad och undersökt av en tandläkare.
Denne konstaterade att jag hade en inflammation i en, tidigare rotfylld, tand. Hon slipade ner tuggytan för mindre smärtsamma kollisioner mellan tänderna samt skrev ut penicillin och tuffa smärtstillare. Allt klart på 15 minuter.

Ytterligare 20 minuter senare smyger jag in på kundtoaletten på ICA Maxi med den uthämtade medicinen plus nya smärtstillare. I förhoppning att de inte har internkameror, som lätt kan missförstå mina darriga händer, proppar jag i mig fem piller av olika slag.
Ytterligare 20 minuter känner jag hur pillerdosen börjar verka och det känns så skönt.

Hur hade nu detta förlöpt för 25 år sedan? 

Förmodligen hade det inte funnits några jourtandläkare alls och i bästa fall funnits ett eller två helgöppna apotek i hela Stockholm med gigantiska köer i influensa- och kräksjuketider.

 Nu finns det många tandläkarkliniker som satsar på helgservice och ett oändligt antal apotek, med mycket generösa öppettider, som ger tillgång till läkemedel snabbt och enkelt.

Så kom inte och säg att allt var bättre förr! Det mesta var faktiskt sämre! 

Min tand då, undrar ni. Jo, den är diagnostiserad och blir förmodligen ersatt med ett implantat. Men det är en helt annan (plånboks-) fråga.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , .