tisdag 28 maj 2013

Det är inte klyftorna som är problemet

Vissa debattörer, inte minst i ljuset av vad som hänt i vissa förorter, skyller problemen på ökade klyftor i samhället. Man påstår att orsakerna bottnar i att vissa grupper, som redan har en god levnadsstandard, fått kraftigt ökade inkomster och därmed bidragit till en ekonomisk segregation.

Jag tycker att man gör alldeles för lätt för sig. Om det inte finns morötter för dem som är villiga att jobba mer och hårdare än genomsnittet eller lägga många tuffa år på sin utbildning, vad skulle de då sträva efter?

För ett antal år sedan arbetade jag i Lettland, strax efter murens fall. Mitt jobb bestod i att utbilda säljare i ett nybildat bolag. Det betydde att jag fick många tillfällen att tala med dessa människor och få en inblick i deras vardag.
Döm om min förvåning när en av säljarna berättade för mig att han var utbildad läkare! På min fråga varför han, efter en lång och tuff utbildning, inte arbetade som sådan, så svarade han att han inte kunde försörja sina barn på den lönen. Man ska då veta att letterna fortfarande i mångt och mycket levde i arvet efter den sovjetiska ockupationen där utbildning inte premierades i lönekuvertet. Nu har man förhoppningsvis rättat till felaktigheterna.

Nej, problemet är inte eventuella klyftor. Problem uppstår däremot om levnadsnivån för de med lägst inkomster blir för låg och att det inte finns något att sträva efter. Alliansens jobbskatteavdrag har gett en vanlig familj över 35 000 mer per år att leva på. Om inte det är att höja nivån i samhället så vet jag inte vad.

Sedan finns det absolut mer att göra, både när det gäller jobb och utbildningsmöjligheter. Men man ska veta att vänsteraktivisternas slagordsretorik och rop på mer bidrag leder bara till en sak. Att alla får det lika illa. Men det är kanske den jämställdheten man vill ha?

Relaterat: DN, DN, AB, SvD, SvD, SvD, SvD.

onsdag 22 maj 2013

Föräldralösa?

Det både skrivs och debatteras mycket om det som har hänt i Husby, och andra förorter, de senaste nätterna. Man träter om vems fel det är och vad som ska göras. Vem sa vad till vem och varför? SD yrar i vanlig ordning om att allt löser sig bara vi stoppar invandringen…

En dimension som jag inte noterat i debatten är föräldrarnas roll.

De flesta våldsverkarna och mordbrännarna är ungdomar. Förmodligen är de flesta under 18 år, d v s omyndiga. Med andra ord är föräldrarna fortfarande ansvariga för dem.
Enligt vissa reportage är vissa så unga som 12-13 år. Vad gör de ute på nätterna överhuvudtaget?

Om jag hade en 12-åring skulle jag se till att han var hemma i sängen långt före midnatt!

Det finns säkert en del föräldrar som har problem med sig själv, men jag är övertygad om att de allra flesta både bryr sig om och älskar sina barn. Varför agerar de då inte?

Jag kan inte tro att det finns 2-300 föräldralösa killar i Husby.

I närtid måste nu området återgå till någon slags vardag, om det är nödvändigt med bestämda tag från polisen och sociala myndigheter. Att leva i utanförskap är på inget sätt någon ursäkt för våld och vandalisering.

Sedan tycker jag att en viktig insats är att ta tag i ungdomarnas föräldrar, inte minst papporna. Om de har sagt upp sitt föräldraskap av någon anledning är det hög tid att samhället ger dem det stöd de behöver för att återta sitt ansvar.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.


Bloggkollegor i samma ämne: Mats Gerdau, Antonsson.

söndag 19 maj 2013

Om politik i ESC

Eurovision Song Contest är över för den här gången. Jag kollade finalen lite halvslumrande i brist på annat.  Danmarks vinnande låt var helt ok, men kommer troligen inte leda till något internationellt genombrott för den här sångerskan heller. Var tog Loreen vägen förresten efter sin vinst?

Jag kan inte, så här dagen efter, låta bli att reflektera över den politik som, trots totalt motsatt ambition från arrangören, ändå smyger sig in i tävlingen.

Den finska artisten kysser en annan tjej och genast vaknar homofoberna i vissa stater till. Tragiskt att någon 2013, ens ska behöva reagera på en sådan sak.

Det är helt uppenbart att tävlingen är viktigare för de gamla sovjetstaterna än för många andra. Kanske är det en möjlighet att visa hur västvänliga de är, genom att sjunga på engelska och ha en scenshow med mycket glitter?

Jag vågar inte tänka på vad den vitryska tjejen i kortkort fått gå igenom för att få representera sitt land. Det sägs ju att diktatorn Lukasjenko brukar ändra laguttagningen till ishockeylandslaget, så varför inte även här..?

De gamla öststaterna röstar på varandra. De nordiska länderna röstar på varandra. Eric Saade vimsade runt bland artisterna och verkade mest vilja rösta på sig själv.

Fredrik Reinfeldt deltog tydligen i någon sketch som var rolig, förstår jag av eftersnacket på nätet. Jag måste ha somnat en stund eftersom jag missade den, men är inte förvånad.  Han är faktiskt en folklig och rolig kille bakom den allvarliga fasaden, även om han inte dansar med uppstoppade kor som vissa andra gjorde på sin tid…

Apropå politik, så måste både Estlands och Lettlands jurygrupper missat den kopplingen totalt. Hur kunde de annars ge högst poängen till Putins Ryssland. Mina morföräldrar har inte slutat snurra i sina gravar ännu…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

söndag 12 maj 2013

Boktips: Vi kom över havet

Boken handlar om de japanska kvinnor som emigrerade till USA under 1920-talet. De gav sig iväg med sockrade äktenskapslöften från japanska män och hopp om en ljus framtid. I de flesta fallen blev de mer eller mindre förda bakom ljuset. Den verklighet de kom till bestod ofta av hårt arbete på grönsaksfält och ett liv där de fick slita ont och i många fall fick utstå förnedrande behandling.

När japanerna anfaller Pearl Harbor 1941, genomgår kvinnornas liv ytterligare en försämring. I många amerikaners ögon blir alla med japansk bakgrund en potentiell fiende, och de behandlas också som sådana.

Författaren, Julie Otsuka, har skrivit boken i vi-form, för mig ganska ovant, men det känns både engagerande och lite nytt.

Jag kan varmt rekommendera den här lilla boken. Den är både tänkvärd, gripande och fängslande. Dessutom kan man enkelt göra den aktuella associationen till den form av ”hustruhandel” som en del svenska män ägnar sig åt, exempelvis från Thailand.

Köp den eller låna den på ett bibliotek när dig!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

fredag 10 maj 2013

Är elitidrott ideell verksamhet?

Den senaste veckan har debattvågorna gått höga kring det senaste förslaget om vem som ska betala för bevakningen vid idrottsevenemang och i så fall hur mycket.

På ena sidan i debatten står de som hävdar att idrottsevenemang är ideella, och att bråk vid matcher är ett samhällsproblem. På den andra sidan de som tycker att en konsert med Bruce Springsteen och en elitmatch i ishockey är ungefär samma sak.

För mig kokar frågeställningen ner till frågan om elitidrott är ideell verksamhet?

Mitt svar är både ja och nej, det beror på vilken sport och vilken nivå vi talar om.

Slår man upp ordet ideell, får man definitionen ungefär att det är en verksamhet som drivs utan vinstintresse. Ok, då kan man kanske hävda att hockeylag i Elitserien, som inte är bolagiserat, inte har något vinstintresse eftersom eventuellt överskott återinvesteras i nya spelare. Det då till skillnad från en klubb som är bolagiserad, och kanske börsnoterad, där överskottet, åtminstone i teorin, kan hamna i fickorna på giriga investerare.

Jag hävdar att t ex elitishockey, och elitfotboll på herrsidan i Sverige inte är att betrakta som ideell längre, oavsett organisationsform, och därmed borde regelverket justeras.
Har man spelare som tjänar över 100 000 kronor per månad, marknadsavdelningar, och staber med läkare, sjukgymnaster och tränare heltidsanställda, så är verksamheten inte längre ideell.

Egentligen är det inget konstigt med det. Det följer bara den internationella trenden. Ingen kan väl t ex påstå att Manchester United eller Real Madrid bedriver ideell verksamhet?

Jag tror att en bättre utgångspunkt för en definition, även om jag inser att det också är svårt, skulle kunna vara omsättning.  I fotboll omsätter flera klubbar uppåt 100 miljoner per år på herrsidan. Det bästa (!) damlaget, Tyresö Fotboll AB, räknar med att omsätta 20 under 2013.
Detta betyder såklart inte att alla klubbar med en viss omsättning automatiskt behöver ha polisbevakning som ett G8-möte på sina matcher. Det måste vara en bedömningssak.

Vem ska avgöra det då? Där kan jag till fullo hålla med klubbarna att de är helt utlämnade till polisens riskbedömning som sedan leder till en faktura. Väldigt konstig ordning. Det borde gå att hitta någon form av gemensam process, baserat på aktuella fakta och erfarenheter, som gör att polisen och klubben kan komma överens om behovet av bevakning.

Jag tycker alltså att det är helt riktigt att en elitklubb ska vara med och betala för polisbevakningen som vilken annan nöjesarrangör som helst. Vi talar om underhållning på toppnivå, inte Åshöjdens BK med korvlåda och lottdragning om kaffepaket i pausen.

Hur stor del klubben ska betala, det är en annan diskussion.

Mer i ämnet hittar du här.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

söndag 5 maj 2013

Rapport från Mittens Rike 3 – Hongkong

I Nanning splittrades vår grupp. Några drog till Hainan för bad och sol, några åkte hem och vi tog flyget till Hongkong.

Flygtiden var bara en dryg timme, men skillnaden mellan ”vanliga” Kina och Hongkong kändes mycket större än så. Här är alla skyltar både på engelska och kinesiska, här talar de flesta engelska. Skönt att kunna kommunicera och orientera sig på egen hand.

Via Airport Express gick det snabbt, billigt och smidigt att ta sig till hotellet. Vi hade valt att bo i Kowloon, och det ångrade vi inte. Här var man s a s mitt i smeten bland shopping, de flesta sevärdheter och många roliga och prisvärda restauranger.
Hongkong Island
Alternativet hade varit att bo på Hongkong Island, ön som är känd för sin häftiga skyline med skyskrapor där finans-branschen huserar. Dit åkte vi också och tog lokalbussen (ett mycket bra och prisvärt sätt att se närområdet) både till den berömda utsiktspunkten Victoria Peak och till Stanley Market, på södra delen av ön. Tyvärr var det lite dis och duggregn så utsikten blev inte vad vi hoppats.
Det sägs f ö att Hongkong har fler än 120 byggnader som är högre än 60 (!) våningar. I hela Hongkong bor det ca 7 miljoner, men eftersom de s k Nya Territorierna är bergiga och därför dyra att bebygga, försöker man klämma ihop sig så gott det går.
Mellan Kowloon och Hongkong Island åker man snabbt och lätt med de berömda Star Ferrys.
Rent allmänt fungerade kollektivtrafiken mycket bra, inte minst tunnelbanan som gör att man slipper bilköerna som är nog så påtagliga som i Beijing. Många fina bilar ser man, men inte en enda Volvo eller SAAB. En möjlighet för Geely, kanske?

Hongkong, liksom Macau, var brittiskt fram till 1997, men lyder nu under diktaturens Kina. Man har dock fått behålla sitt eget ekonomiska och politiska (!) system. Man kan på vissa håll se lokala politiker på banderoller, men frågan är hur fria de faktiskt är? När jag vill fotografera några som motdemonstranter till några som hyllar Falun Gong, så rullar de snabbt ihop sin banderoll.

Lokal politiker gör reklam.
"Motdemonstranter"

Många människor i Hongkong är buddhister. Förmodligen därför finns det flera fantastiska sevärdheter på det temat. Vi besökte ”Klostret med de 10 000 buddhafigurerna”.   Ett jättehäftigt, lite svårt att hitta, ställe där man avbildat Buddha i massor av gestalter.
Kulturbuddha
Dessutom åkte vi till Tian Tan, Lantau Island, i de Nya Territorierna, där man kan se världens högsta sittande Buddha, 27 meter hög. Riktigt majestätiskt mot horisonten.  Även där åkte vi lokalbuss bland bergen, ett intressant sätt att färdas. Mannen jag satt bredvid, ägnade den bergiga resan åt att utforska insidan på sina näsborrar…
Tian Tan
Annars är det mycket shopping i Hongkong. Här hittar man de exklusiva märkesbutikerna på rad. En rolig episod var när jag blev tilltalad av en man som ville sälja ”fake Rolex”. Det gjorde han precis utanför den ”äkta” Rolexbutiken…
Det finns flera roliga marknader, Temple Street Night Market och Ladies Market är de största. men kommer man från Kina känns produkterna igen, och är lite dyrare. Prutar gör man här också, rejält, och det är riktigt kul att bara gå där.
Däremot är de flesta elektronikprodukterna, som datorer och mobiltelefoner, inte billigare än i Sverige. Uppenbarligen ger vår konkurrenssituation resultat.
Ladies Market
Hongkongs Oscarsgala

Sammantaget är Hongkong ett riktigt häftigt ställe som jag kan varmt rekommendera. Sista dagen ramlade vi in i galan där de hyllar filmen som konstform. Entrén kanske är något för Kultur- & Idrottsgalan i Tyresö nästa år?

De andra inläggen om Kina hittar du här och här.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, AB.