Öppet brev till Lars Winnerbäck

Hej Lars.

Jag är en fd östgöte, precis som du, och måste som politiskt aktiv i Moderaterna ställa en fråga till dig.

Din musik, och inte minst dina texter, har tilltalat mig i många år. Även om du själv säkert inte gillar det, så är du för mig en mycket värdig arvtagare till Ulf Lundell. En rockare, med talande texter, som även kan skriva lugna låtar utan att det blir patetiskt.

När jag för några månader sedan såg att du i sommar skulle uppträda i Dalhalla så blev jag jätteglad. Tänk en möjlighet att både få kolla in den fantastiska arenan i stenbrottet som så många talar om, samtidigt som just du, en av mina absoluta favoriter, ger en konsert.

Jag övertalade snabbt mina närmaste, och några kompisar som har sommarställe i närheten, att detta är årets happening! Ska jag försöka fixa biljetter?

Biljetterna, 940 kr per styck, bokades och betalades. Aktuella datum blockades i almanackan. Härligt, ännu en aktivitet som kommer förhöja minnet av sommaren 2018.

Men så kom då Almedalen. Som aktiv lokal- och landstingspolitiker åkte jag dit för att se, lära, inspireras och nätverka. Varje dags höjdpunkt är ju partiledartalet. Ett tal som föregås av någon sorts uppvärmare eller förband. Mitt parti, Moderaterna, hade ungdomsförbundets ordförande som talade lite kort före partiledaren.

De andra partierna hade lite olika, okända, aktörer på scenen innan huvudtalaren.

Men när det blev dags för Socialdemokraternas dag höll jag på att trilla av stolen. Som uppvärmare till statsminister Löfven skulle Lars Winnerbäck spela.

Och nu kommer min fråga till dig, Lars. Varför gjorde du det?

Jag antar att du inte behöver pengarna. Jag antar också att det inte kan ge så mycket musikaliskt att bara spela några låtar. Så varför?

Om du är socialdemokrat så säg det. Om du tycker att socialdemokraterna har lyckats väl i regeringsställning, så säg det. 

Berätta också för mig vad du tycker de gjort bra de sista åren med migrationskaos, 60 miljarder i höjda skatter och långa vårdköer. Jag kan ha förståelse för om du ändå sympatiserar med partiet. 

Men att du, som en av Sveriges mest populära och uppskattade artister är smygsosse, utan att våga stå för det har jag väldigt svårt att svälja.

Att kritisera samhälle och makthavare är vanligt hos många kulturutövare och ligger så att säga i rollen. Att ta aktiv ställning i olika samhällsfrågor är heller ingenting konstigt.
Men att ställa sig på scenen tillsammans med en partiledare är för mig, och för de flesta, ett tydligt ställningstagande. Ett ställningstagande för det partiet och samtidigt ett mot de partier som tycker annorlunda.

Jag ska ändå gå på din konsert på Dalhalla, biljetterna är ju såpass dyra och jag kommer ha trevligt sällskap. Men risken är överhängande både att det är sista gången vi ses och att det inte blir några fler av dina skivor i min hylla, om du inte kan ge ett rakt och ärligt svar på min fråga.

Med vänlig hälsning

//Dick Bengtson

Ett (fd?) fan till dig och din musik

Om solen slocknar

Min far hade ett uttryck, bland många, som han ofta använde. Han sa att ”om inte om varit, hade jag varit amiral”. Det han syftade på var att han under kriget var stamanställd som signalist i flottan och kanske kunde gjort karriär inom försvaret, men annat kom i mellan.

De senaste veckorna har den svenska politiken dominerats av debatten om hur det ena eller andra partiet kommer agera om ett visst scenario blir valresultat 2018.

Även i gårdagens partiledardebatt ägnades alldeles för lång tid åt att spekulera i vad som kan hända om nästan två år.
Huvudsyftet är, såklart, att försöka kleta på sina politiska motståndare någon slags etikett att de kanske, kanske, kan tänka sig någon form av samarbete med SD. Det vill säga rasistfilten igen.

Jag är övertygad om att inget av de sju övriga partierna vill, eller kommer, att samarbeta med SD hur valet än går så, hela debatten känns väldigt onödig och kontraproduktiv i det här läget.

Däremot är jag lika övertygad om att vare sig Alliansen eller de rödgröna kommer att nå absolut majoritet, d v s 51 % av mandaten. Detta i sin tur innebär att SD kommer att ha en vågmästarroll mellan blocken, precis som de haft sedan valet 2010.

Under åren 2010-2014 regerade Alliansen i minoritet, precis som Socialdemokraterna gjort under många år. Att de ofta stödde sig på VPK, ett kommunistiskt parti med djupa kontakter i Kreml verkar många glömt.

Samtliga alliansledare har klargjort att man går till val tillsammans 2018, med målet att köra ut Stefan Löfven från Sagerska Palatset. Det räcker för mig. Att i detta läge börja spekulera i vad som händer vid en förlust gynnar bara sittande regering.

Tror någon, förresten, att Janne Andersson, förbundskapten för herrlandslaget i fotboll, inför kvällens VM-kval snackar med sina spelare i omklädningsrummet om vad som händer vid en förlust mot Bulgarien? Nej, trodde väl det. Den saken får man hantera om den inträffar, inte innan.

Andra bloggar om politik, regeringen, Stefan Löfven, strategi, Anna Kinberg Batra, Alliansen, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, SD, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt.

Dysfunktionella familjer

För några dagar sedan dök det upp en bild i mitt flöde på Facebook, som berättade att det kan bli en fortsättning på en av mina absoluta favoriter bland TV-serier. ”Married with children”, eller på svenska, ”Våra värsta år”.

För de som möjligen inte känner till serien så handlar den om en dysfunktionell amerikansk familj där det i princip skämtas om allt, inklusive sex och religion. Arbetsnamnet när den startades upp var ”Far from Cosby”.

Familjen Bundy (döpta efter massmördaren Ted…) består av pappa Al, misslyckad skoförsäljare och mansgris, vars enda merit i livet består i att han gjort fyra touchdowns i en match på high school i sin ungdom, vilket han tjatar om i det oändliga.

Mamma Peggy har aldrig haft ett riktigt jobb och ägnar dagarna till att röka och handla från TV-shop.

Dottern Kelly är urtypen för en dum blondin som har framgång hos killarna, men knappast i skolan. Sonen Bud (döpt efter ölet Budweiser), slutligen, vill nå framgång hos tjejerna, men misslyckas ständigt och hånas av sin familj för det.

Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar.

Kanske är jag inte helt neutral, men i samband med denna nyhet kommer mina tankar osökt in på den rödgröna regeringen.

Betraktar man de fyra tyngsta namnen så är det uppenbart att det är en ”familj” som inte fungerar.

Det ena av Miljöpartiets språkrör talar i valrörelsen om att han minsann kan förändra svensk skola på 100 dagar. Det enda som hänt är att han spelat in en film, där han talar till skolpersonalen som de vore barn.

Det andra språkröret, förutom att hon bottenmålar sin båt med giftig färg, drar jämförelser mellan historiskt vidriga och systematiska förintelseläger och tragiska flyktingöden på Medelhavet.

Utrikesministern, den socialdemokratiska rockstjärnan som skulle ”frälsa” rörelsen bara hon kom hem, lyckas med konststycket att göra sig osams med båda sidorna i frågan om Palestina.

Statsministern, som inte minst, har till uppgift att samordna regeringens arbete lyckas uppenbarligen inte, ens utåt sett, få alla att dra åt samma håll.

Den senaste veckans opinionsundersökningar visar att väljarna också har uppfattat regeringens dysfunktionalitet, även om det finns några få undantag i Ygeman och Hultqvist, och straffar främst Socialdemokraterna för det.

Det ser ut som en tanke, men när vi om 10 år ser bakåt och betraktar regeringen Löfven, kanske just ”Våra värsta år” passar utmärkt som betyg på den här regeringsperioden.

Andra bloggar om politik, Stefan Löfven, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Miljöpartiet, regeringen, Margot Wallström, Socialdemokraterna, funderingar, Al Bundy, samhälle, framtiden, Facebook.

Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.

Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just DÖ.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?

b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.

c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?

d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.

Om den lösningen inte fungerat, kanske det då hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, Stefan Löfven, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, Anna Kinberg Batra, nyval, integration, DÖ, budget, regeringen, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet.

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.

För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson

När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke

Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven

Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson

En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury

Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Nobelpriset, Nobel, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , Alice Bah Kuhnke, bragdguldet, Charlotte Kalla, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson, Alliansen, nyval, val 2015.

Jeopardy med Löfven

Nu har det gått ungefär två och en halv månad sedan Sverige i valet bestämde att vi skulle få en ny regering. Jag är ju knappast neutral, men inte ens notarius publicus skulle kunna sälja att regeringen fått en bra start.

De svar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade före valet, har i många stycken omvandlats till frågor, ett riktigt regeringsjeopardy med andra ord.

Jag har roat mig med att sätta ihop några svar i ämnet ”2,5 månader med ny regering”, för att sammanfatta den tiden. Prova gärna själv. Men, som Magnus Härenstam alltid sa, kom ihåg att det är jag som ger svaren och du som ställer frågorna.

100 poäng

Kringfartsled som var påbörjad, men som regeringen av partitaktiska skäl pausat. Pausen kostar skattebetalarna 4 miljoner per dag.

200 poäng

Miljöminister som tankar sin båt med ”fuldiesel” och målar den med förbjuden och miljöfarlig färg.

300 poäng

Parti som förvisso inte sitter i regeringsställning, men som ändå med sitt inflytande och fanatiska hat mot ”vinster i välfärden” lägger en våt filt över regeringens politik.

400 poäng

Flygplats i Stockholm som delar av regeringen vill lägga ner, utan att bry sig om de konsekvenser som drabbar stora delar av landet, inte minst Norrland.

500 poäng

Statsminister som efter dessa två och en halv månader mer förknippas med ord som ”ingångsvärde” än regeringsduglighet.

Ok, hur många poäng fick du ihop? Du hittar lite hjälp bland ämneslänkarna nedan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Bromma flygplats, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , valet 2014, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson.

Omyndigförklarade

Efter att regeringen Löfven presenterat sina första förslag och en regeringsförklaring, är min känsla av att vi medborgare kommer bli omyndigförklarade med det nya rödgröna styret. Alla reformer som Alliansen genomfört i syfte att öka individens självbestämmande är på olika sätt på väg bort.

Ett traditionellt socialdemokratiskt styre, där ”pappa staten” vet bättre än jag, är på väg tillbaka, med några stänk från kommunister och miljökramare.

Tänk jag trodde i min enfald att även (S) insett att den tiden var förbi.

Några exempel:

• Skatteökningar där staten ska omfördela mina pengar till något de beslutar om
• På pappret myndiga gymnasieelever ska tvingas slutföra gymnasieskolan vare sig de vill eller ej
• Möjligheten att välja skola, sjukvård eller äldreomsorg riskerar att försvinna 

Med andra ord ett stryptag på den valfrihet de flesta av oss lärt oss att uppskatta.

Att man dessutom startar med att vilja erkänna Palestina, utan att förankra i riksdagen eller EU, är antingen rent klantigt eller möjligen en smart rökridå för att ta fokus från någonting annat. Förmodligen det förstnämnda.

Visserligen har vi ett synnerligt rörigt parlamentariskt läge, men att först tala om ”samförstånd” och ”utsträckta händer” och sedan komma med detta, omvandlar i mina ögon handen till ett uppsträckt långfinger.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Palestina, regeringen, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven.

Veckans spegelbilder

Vad är det viktigaste som hänt under veckan som gått? Här kommer några reflektioner från min horisont.

Veckan som gick dominerades till stora delar av vinter-OS i Sotji. Hur många medaljer kommer Sverige att ta hem? Hur kommer Putin vara klädd på invigningen? Frågorna och spekulationerna haglade.

Nu när invigningen varit, har vi i alla fall ett svar, Putin bar inte regnbågsfärgade trikåer. Jag tyckte invigningen var som alla andra invigningar, storslaget, pampigt men väldigt förutsägbar. Roligast var att se de gamla hjältarna Karelin och Tretjak när elden skulle tändas. Att förmodligen ingen svensk brottare, möjligen Tomas Johansson, tagit poäng mot Karelin, vet jag. Men det kan inte heller vara så många svenska hockeyspelare som lurat Tretjak när det begav sig.

Däremot kan man ju undra vad just Karelin, Sjarapova och Isinbajeva gjorde där? Visserligen är de skickliga atleter, men är inte de sommaridrottare?

Resultatmässigt vet vi såklart ännu inte hur det kommer gå för Sverige. Men Kallas och Hellners silvermedaljer är tunga prestationer och lovar mer.

Vi har också fått veta att LO sponsrat Socialdemokraterna med 70 de senaste åren och tänker fortsätta med det.. Detta trots att hälften av medlemmarna röstar på ett annat parti.

Vilken tur att man inte är med i facket! Jag skulle bli vansinnig om mina medlemsavgifter skulle gå till ett parti som jag absolut inte sympatiserar med!

Tänk tanken att ett Sacoförbund gick ut och berättade att man stödjer Moderaterna i valrörelsen med x miljoner eller ännu värre, SD. Vilket liv det skulle bli. Jag tycker det är sorgligt och uppmanar alla medlemmar i LO som inte sympatiserar med S, att fundera på om de ska behålla sitt fackliga medlemskap.

Filmaren Stefan Jarl har gjort en politisk dokumentär som SVT köpt in. I veckan har Jarl ”rasat” eftersom SVT, för ovanlighetens skull, insett att man inte kan visa hur vinklade program som helst och beslutat sända dokumentären efter valet. Heder åt SVT. Kan vi hoppas på ett trendbrott eller kommer vi få se Janne Josefsson med dold kamera försöka provocera fram korkade uttalanden från borgerliga valarbetare även detta år?

En mätning i veckan visar att förtroendet för Fredrik Reinfeldt som statsminister ökar i jämförelse med Stefan Löfven. Man ska såklart inte bry sig om mätningar allt för mycket, men ju fler människor som försöker se hr Löfven som landets statsminister framför sig, desto bättre tycker jag…

Till sist. Företaget Google manifesterade i samband med OS-invigningen sin avsky för Rysslands antigaylagar när man ändrade sin logo till regnbågsfärger. Snyggt gjort.

Samtidigt rekommenderar jag en artikel i DN som belyser Google och deras framtida ambitioner på ett både spännande och skrämmande sätt.

Är Google genomgoda eller är de SPECTRE livs levande?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, Putin, Sotji , sport, LO, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Google, SVT, funderingar.

Tankar om Thailand – samhälle och kultur

Jag vore ju inte jag, om jag inte även försökte förmedla några reflektioner kring samhälle och kultur från Thailand. Självklart begränsas dessa till vad man ser som turist, på en turistort. Skillnaden mellan gatorna i Bangkok och en strandpromenad i en turistort begränsar perspektiven. Detsamma gör den relativt dåliga kunskapen i engelska hos thailändarna.

Den åldrande kungen, Bhumibol Adulyadej eller Rama IX, verkar vara populär och lär, tillsammans med militären, ha en stor informell makt i landet. Han kan skådas i guldinramade stora porträtt på många ställen.

Kungen

Officiellt styrs landet av premiärminister Yingluck Shinawatra vars bror, Thaksin, även han innehaft samma post men fick avgå efter en korruptionsskandal. För oss är han nog mer känd som fd ägare till Manchester City när ”Svennis” tränade laget.

Den 2 februari är det utlyst nyval, men oppositionen hotar att bojkotta valet, så vi får väl se om det blir något. Oavsett vilket, här märker man ingenting av det.

En stor majoritet av de 65 miljonerna i landet är buddhister, men här på Koh Lanta hör vi böneutrop, riktat till den muslimska delen av befolkningen, flera gånger om dagen. Inte för att det stör så här på tillfälligt besök, men det gör mig ännu mer övertygad om att vi inte ska tillåta detta i vårt sekulariserade land. Att slippa höra böneutrop borde vara en del i vår religionsfrihet. Faktum är att jag, än så länge, inte sett en enda buddhafigur, till skillnad från exempelvis Hongkong, där det dräller av dem.

När man åker runt på ön kan man konstatera att många människor lever ett ganska fattigt liv. Men såvitt jag kan bedöma är det ingen som svälter och några tiggare har jag inte sett. Den situationen kan såklart vara helt annorlunda i Bangkok och andra stora städer.

Samma sak är det med den omtalade prostitutionen som man hört och sett om. Här har jag, i alla fall än så länge, inte sett något av det sorgliga samhällsproblemet.

På  nyårsafton fick vi se några uppvisningar i lokal folkdans med väldigt fina, guldglittrande dräkter. Om det månne är en turistgrej eller som i Rättvik en midsommar, ett sätt att upprätthålla gamla traditioner, kan jag inte bedöma, men fint var det.

Där jag befinner mig, på Koh Lanta, ser man en och annan igenväxt fotbollsplan, och det råder ingen tvekan om att den populäraste sporten är thaiboxning. För er som läst mina inlägg om MMA och boxning råder det nog inget tvivel om vad jag tycker om den sporten. Möjligen kan jag, jämfört med Sverige, ha en större förståelse för utövarna, eftersom framgång kan vara enda vägen ur fattigdom.

En tredje broder Klitchko?

Till sist kan jag inte låta bli. Under en simtur hittade jag en eremitkräfta, som sprang runt med sitt lånade skal. Efter att ha studerat kräftans beteende, döptes den snabbt till Stefan, efter Socialdemokraternas partiledare. Varför undrar du? Jo, när den trodde ingen såg, stack den ut huvudet ur sitt skal, för att blixtsnabbt ta skydd igen. Det påminner om Stefan Löfven, som levererar ”one-liners” såsom: ”Vi ska inte ha någon rasism”, för att sedan försvinna utan att förklara hur han ska fixa det.

Stefan

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN. DN, AB.

Andra bloggar om politik, Thailand, samhälle, funderingar, ,Stefan Löfven, kultur, religion, MMA.

Julen handlar om att ge

Det fina med julen, förutom god mat och några lediga dagar extra, lär ju vara att ge. Ge saker till människor man bryr sig om, nära och kära eller behövande av olika slag.

Jag kan förstås inte låta bli att fundera på vad jag skulle vilja ge till några mer eller mindre kända personer och organisationer. Håll till godo!

Stefan Löfven – en ryggrad så han i fortsättningen slutar söka samband med SD för att fälla regeringen.

#hogreskatterforalla

Vladimir Putin – en regnbågsmönstrad träningsoverall. Kommentar överflödig.

#konstakningarmanligtvladimir

Jimmie Åkesson – en ännu större sopkvast för att städa ut alla smygrasister i partiet. Risken är att det inte blir så många kvar.

#jagkanskebehoverensopsugistallet

Göteborgs kommun – en kurs i etik och moral.

#vadakvittonviarjugoagubbar

Regeringen – en ännu bättre pedagogisk förmåga, så att de når ut med budskapet att skattesänkningar och förbättrad välfärd inte står i något motsatsförhållande.

#kanskeenkurshosschlingmann

Jonas Sjöstedt – ett årskort på ett lekland. Där kanske han hittar någon som vill leka med honom.

#jagvilljulekameddestoragrabbarna

Håkan Hellström – en sångröst. Ursäkta, men för mig låter han fortfarande som MA Numminen.

#somenbollkommerjagtillbaka

Sveriges journalistkår – en kurs i politisk neutralitet.

#sverigeharflerpartieräntva

Dennis Rodman – en bok om Nordkoreas historia, en tid av tyranni och diktatur.

#michaeljordanskullealdrigsjunkasalagt

Ken Ring – En ordbok så han lär sig skälla på jurys som inte belönar honom på ett civiliserat sätt.

#samycketsamre

Svenska Fotbollförbundet – ödmjukhet. Istället för att ställa orimliga krav på klubbarna för spel i de högsta serierna, vore det klädsamt om man ville bidra ekonomiskt.

#arvetefterlarsake

Till sist, en liten julklapp från mig till dig – ett fantastiskt gott sillrecept. Smaklig spis!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om jul, Ryssland, idrott, politik, Nordkorea, Putin, media , SD, Jimmie Åkesson, Stefan Löfven, demokrati, debatt, regeringen, Ken Ring, Håkan Hellström, funderingar.

Hur, Stefan, men hur?

Idag är det ett år kvar till nästa riksdagsval. I gårdagens DN skriver Stefan Löfven om varför han vill bli landets nästa statsminister.

Han slänger ur sig en massa påståenden om tillståndet i landet utan att på något sätt verifiera dem.

”Långtidsarbetslösheten har skenat och klyftorna ökat.”  ”Ökad arbetslöshet, fallande skolresultat, vidgade klyftor och sprickor i välfärden.”

På inget sätt leder han i bevis att det faktiskt är så. För att verka trovärdig mot den verklighet som många av oss istället ser, ett land med väldigt stabila offentliga finanser i ett Europa som svajar, slänger han in floskler som ”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i”.

Han målar upp vad han vill göra, bilder av idylliska röda stugor där alla hjälper varandra till evig lycka, bara han blir statsminister.

Inte med ett enda ord talar han om hur han vill genomföra detta. Inte ett ord om hur han vill finansiera sina fina satsningar. Inte ett ord om hur han ska navigera en regering mellan två blindskär som heter Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag tror och hoppas att svenskarna är klokare än så, och genomskådar de på pappret fina visionerna och, liksom jag ställer kravet att få veta hur.

Alliansen har levererat i två mandatperioder under mycket tuffa ekonomiska förutsättningar. Löfven har inte levererat en tummetott ännu!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, ekonomi, alliansen, Fredrik Reinfeldt, Val 2014, Stefan Löfven.

Blås Annie, blås!

Socialdemokraterna påstås ha en ”hemlig” plan inför valet. Planen skulle bestå i att knäcka Centerpartiet så att de tappar sin plats i riksdagen, vilket skulle minska Alliansens chanser till fortsatt regeringsinnehav rejält.

En ganska naturlig strategi, skulle jag vilja påstå. Jag antar också att strategerna inom C och KD har förutsett detta drag och förberett moteld.

Annie Lööf bjuder nu in Stefan Löfven till debatter runt om i landet. Ett bra och proaktivt drag!

Det ska bli väldigt intressant att se om Löfven verkligen vågar anta utmaningen och väljarna därmed faktisk får chansen att både se och höra honom.

Jag tror att en debattserie mellan Annie Lööf och Stefan Löfven kan gynna både Alliansen och Centerpartiet. Dels för att jag tror att C har en trovärdig tradition som ett parti för landsbygden, men även för att varje gång Löfven tvingas debattera så kommer allt fler att inse att han inte är ett statsministerämne. Dessutom är jag övertygad om att S skattehöjningar inte går hem där heller.

Undrar f ö hur kul medias rubriksättare kommer ha med en ”lövkamp”?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, debatt, centerpartiet, alliansen, Annie Lööf, Val 2014, Stefan Löfven, Socialdemokraterna.

På party med Fredrik

SKOP redovisade igår en undersökning om vem av Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven de tycker är skickligast på att leda en regering. Fredrik vinner den matchen med 64 mot 36 procent, vilket är en ökning sedan förra mätningen.

Dessutom vinner han med 55-45 på frågan vem man tror man skulle ha roligast med på en fest, även det en ökning.

Foto: Emilia Öije

Att vara trevlig är ju en sak, men kompetensen och tilliten borde göra de socialdemokratiska valstrategerna oroade. Ju närmare valet vi kommer, desto mer kommer Stefan Löfven att tvingas överge sin tysta taktik. Frågan är om gapet kommer att öka ännu mer då? Det tror i alla fall jag.

När dessutom alla typer av hushåll i Sverige inser att de fått bättre ekonomi under det senaste året, trots krisen, så kan det bli ett riktigt roligt 2013. Rena partajet kanske?

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Socialdemokraterna , val2014.

(S) löser ungdomars arbetslöshet på sitt sätt

Socialdemokraterna drar varje år in nästan 100 miljoner till partiet och SSU genom att sälja diverse lotter.

Nu kommer det fram att man använder sig av säljbolag som utnyttjar ungdomar och dessutom inte har kollektivavtal.

Partiets bolag gömmer sig bakom det intetsägande namnet Kombispel, som även säljer lotter åt en annan gren av rörelsen, nämligen PRO.

Det finns, förutom från Svenska Spel, massor med andra lotter som säljs till förmån för Hjärnfonden, Cancerfonden eller liknande, med den skillnaden att de är tydliga med avsändaren.

Jag undrar hur många det är som köpt Kombilotter eller Femmanlotter utan att veta var nettot går? När jag ägde och drev spelbutik, försökte de få min butik att sälja, men när jag påpekade att jag inte hade minsta lust att stödja (S) backade de direkt. Däremot berättade aldrig säljarna vem som var deras uppdragsgivare.

Att använda säljbolag utan kollektivavtal, är det melodin för ”Nya framtidspartiet”? Att dessa bolag utnyttjar arbetslösa ungdomar, är det Stefan Löfvens sätt att minska ungdomsarbetslösheten?

Relaterat: DN, AB, AB, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, Stefan Löfven, SSU, Socialdemokraterna , PRO.