Använd landskampen till att ifrågasätta

Sveriges herrlandslag i fotboll ska nästa år möta Iran i en träningsmatch. Ett Iran där en kvinna som försökte besöka en match i volleyboll nyligen dömdes till fängelse för sitt tilltag. En hög polischef uttalade att det ”inte är i allmänhetens intresse att män och kvinnor går på sportevenemang tillsammans”.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, motiverar matchen med att det bor många iranier i Sverige och att

de också krävt att de svenska och iranska flicklandslagen ska mötas i en landskamp under 2016. Kanske det, men de flesta iranier som bor i Sverige har flytt från den religiösa diktaturen och frågan är om de vill se ett lag som är sanktionerat av mullorna?

Dessutom, vilka garantier finns för att det iranska flicklandslaget verkligen kommer? Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett återbud, självklart efter det att herrmatchen spelats. Istället borde ju naturligtvis flickmatchen spelats som förmatch till herrarnas.

Man kan alltid diskutera vilket sätt som är bäst för att försöka påverka de som i religionens namn förtrycker kvinnor, HBTQ-personer eller andra grupper. Bojkott eller dialog? 

Jag är nog för en blandning. Skulle Sverige bli lottade mot en sådan nation i ett slutspel är dialog det bästa, men jag ifrågasätter starkt varför vi frivilligt ska ställa upp på en match mot Iran?

Nu blir det uppenbarligen match och jag hoppas att SvFF inte fegar ur, utan tar tillfället i akt att markera vår ståndpunkt. Här kommer några förslag:

• Kvinnliga domare
• Fri entré för kvinnor och flickor
• Se till att de knattar som brukar gå in på arenan tillsammans med spelarna, består av både tjejer och killar

Idrott och politik hör som bekant ihop som ler och långhalm. Tro ingenting annat.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, politik, Iran, fotboll, media , Sverige, religion, HBTQ, demokrati, debatt, diktatur, SvFF.

Hur jämställda är vi?

World Economic Forum (WEF) har kommit ut med en rankinglista över vilka länder som är bäst på jämställdhet mellan könen.

Island toppar listan, följt av Finland, Norge och Sverige. I botten återfinns länder som Jemen, Pakistan, Iran och Saudiarabien.

Rapporten jämför bland annat ekonomi, hälsa, utbildning och politiskt inflytande. En dröm för en statistiker att grotta ner sig i.

 Jag noterar att Sverige ligger i topp när det gäller demokrati på riksnivå. Vi har flest antal kvinnor i vårt parlament (då räknar jag inte diktaturen Kuba) och näst flest antal kvinnliga ministrar. Den dagen vi får vår första kvinnliga statsminister kommer vi stiga ytterligare på rankinglistan.

Just det tror jag är ett viktigt inslag i det fortsatta arbetet. Med kvinnor på toppositioner synliggör vi att detta är helt naturligt samtidigt som unga tjejer får förebilder. Tjejerna vet också att det inte handlar om kvotering utan kompetens och lämplighet.

Jag tror nämligen inte alls på att man kan kvotera fram jämställdhet. Däremot kan man synliggöra snedfördelningar och stimulera kvinnor att söka höga befattningar. Morötter istället för piska, alltså.

Det är också viktigt att stimulera kvinnligt företagande. RUT-reformen har skapat massor med företag som startats och leds av kvinnor. Inte minst kvinnor med invandrarbakgrund som annars kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Att stoppa RUT vore förödande för den utvecklingen.

Några andra iakttagelser från WEF-rankingen är att sekulariserade länder i allmänhet har kommit mycket längre än länder med stark religiös styrning av samhället. Därför är det lite förvånande hur Irland med sina rigida abortlagar kan ligga så högt som på plats 6.

Vi ska naturligtvis inte slå oss för bröstet när vi ser Sveriges placering på listan, utan fortsätta jobba mot full jämställdhet.  Men jag kan också konstatera att internationellt sett ligger vi skapligt till.

När är vi då klara med arbetet för fullständig jämställdhet mellan könen? Ja, förmodligen när den här typen av undersökningar inte behövs längre. I Sveriges fall kan man möjligen se målet framåt i tiden, men för kvinnorna i Pakistan och Iran kommer behovet att mäta och synliggöra finnas under lång tid, tyvärr.

Därför beklagar jag att den skjutna Malala Yousafzai inte fick Nobels Fredspris. Det hade varit en tydlig signal till alla bakåtsträvare och kvinnoförtryckare.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, demokrati, religion, jämställdhet, aborter, Irland, samhälle, Sverige, diktatur, RUT, Malala Yousafzai.

Boktips – Hon är inte jag

Golnaz Hashemzadeh som skrivit boken driver en ideell förening vid namn ”Inkludera Invest”. Föreningen vill inkludera människor som riskerar att hamna i ett utanförskap genom socialt entreprenörskap.

Boken handlar just om utanförskap. Den beskriver hur en liten flicka flyr med sin mor och far från mullornas Iran till Sverige.

När familjen fått sitt uppehållstillstånd och allt borde vara frid och fröjd, startar ett sönderfall där föräldrarna glider ifrån varandra och den lilla dottern bestämmer sig för att vara ”bäst” i alla lägen för att bli accepterad i det nya samhället.

Boken beskriver flickans uppväxt och hennes sökande efter identitet, både bland invandrare och infödda svenskar.

Flickan går ut gymnasiet med toppbetyg och kommer in på ”Elitskolan” (Handelshögskolan) där hon så småningom blir vald till kårordförande. Trots sina framgångar känner hon sig inte accepterad fullt ut och får under vägen känna på en vardagsrasism som inga fina skolor kan överbrygga.

När man läser boken får man en tankeställare och inser att vi har lång väg kvar innan vårt samhälle blir så öppet som de flesta av oss vill. Boken beskriver också hur svårt det kan vara för en invandrartjej att bryta med gamla traditioner och riskera ett utanförskap både hos ”sina egna” och hos oss infödda svenskar.

Jag tycker absolut du ska läsa boken och sedan fundera hur du själv tänker och agerar för att hjälpa människor med annan bakgrund att komma in i samhället. Med andra ord inkludera dem.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Iran, litteratur , utanförskap , integration, inkludering, rasism.

Tillbaka till stenåldern

I USA finns ett förslag inför Republikanernas konvent, om ett totalt abortförbud. Mitt Romney säger sig visserligen vara för abort vid våldtäkt, incest eller om moderns liv är i fara, men signalerna förslaget sänder ut ger mig kalla kårar.

I Iran stoppar många universitet kvinnor från olika kurser och utbildningar. Det officiella skälet är någon slags omvänd kvotering, eftersom det i landet fler finns fler kvinnliga universitetsstuderande än manliga.

Det faktiska skälet kan jag bara gissa mig till, men bara det faktum att fler kvinnor än män utbildar sig uppfattas säkert som ett framtida hot av mullorna.

USA och Iran är förmodligen så långt från vänner man kan komma, men de har faktiskt något som förenar dem.

I båda länderna finns många människor (läs män) som använder sin tolkning av religiösa skrifter för att motivera kvinnofientliga förbud och lagar.

Det är såklart helt åt h-e att mullorna i Iran och andra muslimska länder ska ha tolkningsföreträde och använda Koranen som motiv till att förtrycka kvinnor.

Det är såklart lika åt h-e att en sådan pajas som Todd Akin överhuvudtaget kan ha något inflytande över politiken i USA.

Han, och mullorna, borde förvisas till någon grotta någonstans, så de kan leva där deras åsikter hör hemma, i stenåldern.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om USA, politik, Iran, religion, jämställdhet.