Normaliseringen smyger sig på

För några veckor sedan blev det en intensiv debatt kring ett uttalande som simförbundets ordförande gjorde, kring att en affisch från ett idrottsförbund med en flicka som sköt luftgevär iförd slöja. Debatten kantrade, tyvärr som alltför ofta, och landade i om alla flickor var välkomna i idrottsrörelsen. Sakfrågan var istället om vi i Sverige ska normalisera ett plagg som i många stycken står för ett kvinnoförtryck, eftersom allt för många inte själva får välja om de vill bära plagget eller ej.

Lite senare dök det upp en bild från infarten till Gävle, där besökare välkomnades av en kvinna iförd slöja. Samma sak med den debatten. Vissa gick t o m så långt att de drog fram rasistkortet för att undvika den bakomliggande frågan.

Nu är det Friskis och Svettis tur. De kör en kampanj som illustreras av två skrattande flickor med slöja. Jag gissar att budskapet är att alla är välkomna i föreningens verksamhet. Det är naturligtvis bra, men ändå blir det så fel.

Självklart ska alla vara välkomna att idrotta och motionera. Det handlar inte om det.

Är det någon som på allvar tror att det det finns en femårig flicka som frivilligt skulle bära slöja varje dag när hon ser att många av hennes kompisar inte gör det?

Är det någon som på allvar tror att fler än en bråkdel av de unga kvinnor som nu bär slöja, skulle göra det 365 dagar om året om de inte kände det sociala trycket från sin familj och ”åsiktspoliser” i närområdet?

Nej, Friskis, ni gör många bra saker och jobbar hårt för att t ex inkludera människor med funktionsnedsättning i verksamheten. Men här har ni trampat fel. Jag förstår att ni vill säga att alla är välkomna, men det kunde ni gjort på ett helt annat sätt i ett sekulärt Sverige. Gör om och gör rätt! Ni är Sveriges största idrottsförening med över 550 000 medlemmar så ni har ett särskilt stort ansvar att skicka rätt signaler.

Vi har kommit alldeles för långt i vår strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män för att inte ta debatten. Det finns förvisso mycket mer att göra på det området, men att normalisera ett plagg som för så många står för ett kvinnoförtryck, är snarare att vrida klockan tillbaka.

Apropå debatten. Varför är det medelålders män och kvinnor till höger om mitten i politiken, som försöker skapa opinion kring denna viktiga framtidsfråga? Var är Gudrun Schyman och hennes gäng? Var är kulturministern, tillika idrottsminister?

Om vi inte är uppmärksammar den här ”smygnormaliseringen”, så ansluter sig fler och fler, i sin strävan efter godhet, till dem som tycker att ”det handlar ju om valfrihet”.

Jag är för valfrihet alla dagar i veckan. Men så länge flickor och kvinnor misshandlas, mördas och förtrycks när de vill bestämma om de vill bär slöjan eller ej, så är det inte vilket plagg som helst och får inte normaliseras i Sverige.

Böneutrop – Nej tack

I Växjö har polisen gett tillstånd till böneutrop från en moské under några minuter på fredagar. Man har satt en decibelgräns för både inomhus- och utomhusmiljö.
Debatten som följt har handlat om religionsfrihet, bullerstörningar och om detta skulle främja integration eller inte.

Min ståndpunkt är klar. Detta är inget jag kan acceptera. Mina argument är flera.

1) I ett sekulärt land är religion en privatsak. Man kan inte pracka på andra människor sin åsikt, vilket böneutrop från en moské faktiskt gör.

2) Sverige har religionsfrihet. Det innebär bland annat rätten att slippa bli utsatt för religiös påverkan i offentliga miljöer. Vill man utöva sin religion är man naturligtvis fri att göra detta, men inte i det offentliga rummet.

Vissa jämför böneutropen med klockringningar som ljuder från våra kristna kyrkor för att kalla till gudstjänst eller andra ceremonier. Det är, enligt mig, en felaktig jämförelse.
En klockringning förkunnar i sig inget religiöst budskap utan är snarare att jämföra med när det ringer in på en skola.
Om våra kristna kyrkor ville ersätta klockringningen med en röst som förkunnade att vår gud är den största och bästa, skulle jag inte acceptera det heller.

Historisk sett har också kyrkklockorna används för att kalla samman medborgarna om fienden närmade sig eller något annat negativt var i antågande, vilket är en helt annan sak.

Jag är absolut inte religiös. Jag lämnade svenska kyrkan på min 18-årsdag. Ändå vill jag försvara den traditionen och tycker att jämförelsen med publika böneutrop haltar å det grövsta.
Vill man ha en annan jämförelse, är skillnaden mellan böneutrop från en moské och klockringning som att jämföra en instrumental melodi med en sångare som vill berätta en historia eller förmedla ett budskap.

Böneutrop är alltså inget för vårt svenska, sekulära, samhälle.

Skulle det, mot förmodan, komma in en ansökan om publika böneutrop i Tyresö kommer jag bekämpa detta med alla till buds stående medel. Ta det som ett vallöfte från mig.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, fundamentalism, demokrati, indoktrinering, islam, Tyresö, böneutrop, kyrkklockor, moskéer.

Om det där med helgdagar

Förra veckan inföll Kristi himmelsfärds dag på torsdagen vilket förvandlade fredagen till en klämdag och möjlighet till fyra dagars ledighet för dem med möjlighet till att ta fredagen ledig.

Nästa vecka infaller vår Nationaldag på tisdag med måndagen till en klämdag. Alltså fyra dagar ledigt igen för den som har möjlighet.

Snart är det midsommar och då är det dags igen.

För inte så länge sedan var det påsk och dessutom första maj. Långledigt igen alltså för de som har möjlighet.

Visst är det skönt att vara ledig om man kan, men är det inte dags att reformera det där med helgdagar i ett modernt och sekulärt land?

De flesta av våra helgdagar finns på grund av vår kristna tradition, men måste vi ha det så i all evighet? Vi har ju separerat kyrka från stat.

Dessutom har dessa helgdagar en grav slagsida mot våren.  Under hösten finns bara Alla helgons dag, som alltid infaller på en lördag.

Utöver detta behöver vi jobba mer, inte mindre, för att klara de ekonomiska utmaningarna som kommer.

Därför är mitt förslag att långfredagen, Kristi himmelsfärds dag och första maj avskaffas som helgdagar. De är ju bara viktiga ”på riktigt” för en allt mindre skara.

Ta sedan en av dessa dagar och gör 7 juni till helgdag. På så sätt kan många fler festa loss och fira vår Nationaldag utan oro för arbete dagen efter.

Lagstifta sedan om en extra, flexibel, semesterdag för alla som jobbar. Då kan man lägga den var man vill. Kanske för att kunna få en långhelg under den mörka tråkiga hösten?

Med det förslaget tar vi ett första steg mot ett mer sekulärt Sverige och får dessutom en arbetad dag till för de flesta, vilket är bra för ekonomin.

Första maj då? Ja, de som fortfarande vill försöka hålla liv i en gammal vänstertradition kan ju plocka ut sin flexibla dag då.

Slutligen, varför talar vi om ”röda dagar”? Jag tycker gott de lika gärna kan vara blåa…

Andra bloggar om politik, tradition, religion, helg, funderingar, religionsfrihet, samhälle, helgdagar, demokrati, valfrihet, arbete, arbetslinjen.

Religion i svenskt arbetsliv

På senare tid har det kommit upp åtminstone två uppmärksammade fall där människors religiösa tro lett till konflikt och debatt om ifall religionsfriheten i Sverige skulle stå över andra regelverk.

De fall jag tänker på är barnmorskan som vägrade utföra aborter och sätta in preventivmedel samt kvinnan som vägrades jobb på SAS för att hon insisterade på att bära slöja till uniformen.

Jag känner personligen till ett annat fall, som inte kommit till offentligheten, där en personlig assistent vägrade laga fläskkött och servera öl till sin brukare p g a sin religiösa tro.

Om vi inte har gjort det tidigare, så är det hög tid att sätta ner foten nu!

Sverige är ett sekulärt land. Det betyder att religionen är en privatsak, något som man har full frihet att praktisera på sin fritid. Om vi accepterar religionsfrihet som ett argument för att inte följa de lagar och regelverk som finns på arbetsmarknaden, har vi kommit vilse i vårt samhällsbygge.

På samma sätt som yttrandefrihet ändå innebär att det inte går att säga vad som helst, borde det vara självklart att någons religiösa tro i ett sekulariserat land aldrig kan övertrumfa lagar och regler.

Den EU-dom som kom för ett tag sedan säger att om en arbetsgivare exempelvis har en beslutad klädkod så gäller den koden före eventuellt åberopande av religiösa regler. En bra och tydlig dom.

Det som känns extra provocerande i fallet med barnmorskan och SAS, är ett det verkar som det är organiserade kampanjer som drivs av religiösa organisationer, snarare än av en enskild arbetstagare. Bara det är ett hot mot vårt samhälle som måste bekämpas. 

Är man inte nöjd med våra lagar och regler så får man driva frågan om förändring politiskt eller fackligt. Det är så det fungerar i vår demokrati!

Ett normalt beteende borde ju annars vara att man inte utbildar sig till ett yrke där man på förväg vet att man inte accepterar de arbetsuppgifter som ingår. Eller att man inte söker arbete där man vet att det finns en klädkod man inte kan ställa upp på.

Har man ett service- eller vårdyrke där man träffar människor med olika värderingar är det extra viktigt att uppträda neutralt och inte riskera att provocera eller förolämpa någon med sin klädsel eller sina åsikter. Det borde vara självklart!

Hur det gick med den personliga assistenten? Såvitt jag vet fick vederbörande sluta sin anställning så fort missförhållandena uppdagades.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, demokrati, indoktrinering, arbete, SAS.

Förbjud religiösa friskolor

Häromveckan öppnade en socialdemokratisk minister upp för en diskussion kring att förbjuda religiösa friskolor.
Jag kan inte påstå att den rödgröna regeringen har många rätt så här långt, och jag gillar inte förbud generellt, men i detta fall är jag benägen att hålla med. Jag ska förklara varför jag tycker så.

Sverige är ett sekulariserat land. Det betyder att religion inte ska inverka på hur vårt samhälle sköts och styrs.
Sverige har religionsfrihet. Det innefattar också friheten att inte bekänna sig till någon religion.

Skollagen säger att undervisningen ska vara sekulär. Ingen kan få mig att tro att religiösa friskolor inte ägnar sig åt bön eller att studera Bibeln, Koranen etc. Det ligger ju s a s i sakens natur och är hela syftet med religiösa friskolor. Därmed följer man inte skollagen.
I vissa fall motverkar religiösa friskolor integrationen. Självklart ska barn med invandrarbakgrund gå i en sekulär skola, det är en viktig pusselbit för att integreras i vårt samhälle.

En del debattörer säger att ett förbud skulle stå i motsats till Europakonventionen där föräldrar fritt ska kunna välja skolform för sina barn. Frågan är om detta i sin tur då inte står i motsats till FN:s Barnkonvention, artikel 14, punkt 1: ”Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” 

Ser man exempelvis Laboraskolan i Småland som drivs av den kristna sekten Plymoutbröderna eller muslimska skolor med misstänkta kopplingar till imamer som sympatiserar med terroristerna i IS, så inser man att risken för indoktrinering är överhängande.
Självklart är det svårt att förbjuda föräldrarna att ge sina barn en religiös fostran på fritiden, men skolan borde, lika självklart, vara fri från denna påverkan i ett sekulariserat land.

Jag anser också, kanske en symbolhandling men ändå, att ämnet religionskunskap ska utgå från skolans läroplan även om innehållet inte är religionsfostrande. Att läsa om och diskutera olika religioner kan mycket väl integreras i ämnena historia och samhällskunskap.

Fram till ett lagförslag i denna riktning kan komma, bör inga nya religiösa friskolor tillåtas starta och Skolinspektionen borde utföra oannonserade besök på de befintliga skolorna för att få en uppfattning om vad som faktiskt pågår innanför väggarna.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, skolan, demokrati, friskolor, religion, indoktrinering, religiösa friskolor.

Religion – Ett hinder för lyckad integration?

Den stora mängden asylsökanden som det senaste året kommit till Sverige skapar, särskilt på kort sikt, stora utmaningar för vårt samhälle.
Migrationsverkets långa handläggningstider gör att vi ute i kommunerna ännu inte sett konsekvenserna av det stora antalet nyanlända.

En nyckel för att denna utmaning ska sluta som en positiv historia för både individerna och samhället stavas integration. Jag har tidigare i flera inlägg skrivit om hur jag skulle vilja att vårt mottagande skulle se ut för att ge de nyanlända en bild av vilket land de kommit till, vad vi kan erbjuda och vad vi förväntar oss av dem.

På senare tid har min optimism, åtminstone delvis, dämpats av flera incidenter som uppmärksammats på flera håll. Jag tänker exempelvis på sexuella trakasserier i våra simhallar och på allmänna platser, krav på separata badtider för kvinnor och de s k ”barnbrudarna”.
Allt fler vittnar dessutom om det patriarkala förtrycket mot flickor och kvinnor i flera av våra förorter.

Grunden för den, i mitt tycke, snedvridna kvinnosyn, bottnar i religiös fundamentalism blandat med medeltida klantraditioner från de nyanländas hemländer.
Om vi i Sverige inte med stor kraft och uthållighet, i både ord och handling, stoppar utbredningen av det religiösa förtrycket mot flickor och kvinnor så kommer integrationen att misslyckas.
Risken är att vårt samhälle i framtiden, i ännu större utsträckning än idag, kommer att vara kluvet med små enklaver i förorterna där stenhård religiös disciplin råder och de flickor och kvinnor som sökt friheten i Sverige, kommer till sin fasa inse att ingenting förändrats i deras liv.

De värderingar som gäller i Sverige ska gälla alla som vistas där stadigvarande. Våra lagar måste stå över religiösa regler, gamla sedvänjor och s k hederskultur. Allt annat vore vansinne.

För mig innebär detta bl a följande:

• Straffen för s k hedersbrott måste skärpas. 
• Religiösa argument för elever att inte delta i skolans undervisning tolereras inte. Exempel på detta är flickors deltagande i simundervisningen. Inför möjlighet att bötfälla de föräldrar som inte låter sina döttrar delta i idrotts- och simundervisningen.
• Inga religiösa attribut som täcker ansiktet hos elever och lärare får förekomma inom skolan och förskolan. 
• I en mån religiösa friskolor överhuvudtaget ska tillåtas är det viktigt att de kontrolleras extra och ofta så att de följer våra demokratiska och sekulära regelverk. 
• Innan statliga och kommunala bidrag utdelas till religiösa organisationer, måste en grundlig bakgrundskontroll genomföras av både organisationen och de engagerade individerna, så att man inte omedvetet stödjer religiös fundamentalism. 

Det är mycket viktigt att vi sätter ner båda fötterna nu och markerar vad som gäller. För de förtryckta flickornas och kvinnornas skull, men även för en långsiktigt lyckad integration av alla nyanlända.

Andra bloggar om politik, integration, religion, asylsökande, migration, funderingar, religionsfrihet, invandring, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, flyktingar, debatt, hederskultur.

Välkommen till Sverige – Så funkar vårt samhälle

Antalet människor på flykt i världen bara växer. Inte sedan andra världskriget har så många flytt från krig och förföljelse.
Många vill till Europa. Ett Europa där viljan att hjälpa varierar stort.
Tyskland och Sverige har, ännu så länge, varit de länder som tagit emot flest flyende.

Den senaste tiden har det vissa dagar kommit upp till 2000 asylsökande flyktingar per dag till Sverige. Migrationsverket och kommunerna sliter hårt med att försöka bringa ordning i mottagningsprocessen både på kort och på lång sikt.

För att de nyanlända så snabbt det går ska anpassa sig till sitt nya liv i Sverige är det viktigt att de förstår sitt nya hemland.

Jag önskar att alla som kommer skulle få det här brevet.

 Hej och välkommen till Sverige.

Vi hoppas att dina första dagar i vårt land varit bra. Att du fått hjälp med mat, dryck och kläder. Att du fått någonstans att bo, om än tillfälligt.
Att vara flykting är ju ett tillfälligt tillstånd. Men oavsett ifall du tänker dig att flytta hem när läget i ditt land stabiliserats eller tänker dig en framtid tillsammans med oss här i Sverige, så är det några saker som är bra att känna till.

1) För att snabbt komma in i vårt samhälle är språket det viktigaste. Visserligen är vi svenskar ganska bra på engelska, men vi föredrar svenska. Vi vet att svenska är ett ganska svårt språk att lära sig som vuxen, så passa på att börja plugga direkt. Utnyttja tiden på asylboendet effektivt, så har du bra förutsättningar till en bra start i ditt nya land.

2) Att veta hur ditt nya land fungerar demokratiskt är också viktigt att veta för att snabbt komma in i samhället. Se därför till att gå på de obligatoriska lektionerna i samhällskunskap på asylboendet.

3) Sverige är ett sekulariserat land där det råder religionsfrihet. Det betyder att man får tro på vad man vill, men även att alla har rätten att låta bli. I Sverige är religion en privatsak som inte ska påverka hur vårt samhälle organiseras.

4) För oss är jämställdhet mellan kvinnor och män viktigt. Vi kanske inte är ända framme, men har kommit en bra bit på väg. Det betyder bland annat att dina döttrar och söner har lika stor rätt att bestämma över sina liv och ska behandlas lika. Visst är det en bra sak!

5) För att vi ska kunna hjälpa alla som kommer till vårt land är det viktigt att du, så snart det är möjligt, försörjer dig och din familj på egen hand.
Om du har en utbildning från ditt hemland ska vi snarast verifiera den så du kan börja jobba i ditt yrke. Under tiden ska du inte vara rädd för att ta andra, enklare, arbeten. Det är alltid bättre att jobba än att leva på bidrag. Kom ihåg att även här är svenska språket nyckeln till framgång!

6) Du ska veta att det här i Sverige råder bostadsbrist. Det betyder att du kanske blir placerad på ett boende i på landsorten. Vi hoppas du har överseende med det. Det viktigaste är ju att du har mat och husrum i ett land utan krig, eller hur?

Tänker du på dessa saker har du stor möjlighet att snabbt komma in i och förstå ditt nya hemland. Oavsett om det är tillfälligt eller på sikt blir permanent.

Till sist några saker som är bra att veta om oss svenskar.

Vi är ibland lite blyga och kanske lite svåra att komma in på livet. Kanske beror det på vårt kyliga klimat. Du ska veta att vi inte tycker illa om dig och din familj, bara för att vi inte gillar att kindpussa alla vi träffar. Om du försöker lära känna oss på våra villkor så ska du märka att de allra flesta av oss är snälla och empatiska människor.

Ta det absolut inte personligt, men de flesta svenskar har också en privat sfär. Den är ungefär en meter i omkrets. Närmare än så vill vi inte vara den vi talar med.

Vårt hem är vår borg. Att vi inte bjuder hem människor vi inte känner väl, betyder inte att vi tycker illa om dem.

Hoppas du med dessa ord av omtanke mot dig förstår oss och det land du kommit till lite bättre.

Än en gång. Välkommen till Sverige!

Med vänliga hälsningar

 //Svenska Folket 

 Andra bloggar om Sverige, välfärd, arbetslinjen, integration, asylsökande, migration, funderingar, integration, invandring, samhälle, religion, jämställdhet, flyktingar.

Med religionen som identitet

I samband med de tragiska händelserna i Paris, har jag noterat att det är en stor skillnad hur västmedia beskriver människor.
När det gäller judar och muslimer används omotiverat ofta personens religiösa tillhörighet som en slags identitetsmärkning.
Självklart är religiös tillhörighet relevant ifall, som i ” Charlie Hebdodådet”, man misstänker att attacken har just religiösa motiv. Men fenomenet återkommer även i många andra fall när det helt borde sakna relevans.

"Sätt slöja på Charlie Hebdo"

Tänk efter själv. Hur ofta hör du, eller läser, om en ”44-årig kristen man från Ockelbo”? Eller; ”femton hinduiska programmerare”? Eller; ”en 36-årig ortodox damfrisörska”? I stort sett aldrig, eller hur?

Varför beskrivs då människor med judendom eller och islam som sin religion, med just denna religion som identitetsmärkning? Exempelvis; ”en 45-årig judisk bagare vann idag högsta vinsten på Lotto”. Jag struntar väl i hans religiösa tillhörighet, det är ju inte alls relevant i det här fallet! Ett annat exempel: ”Tre muslimska kvinnor har startat ett eget företag i cateringbranschen”. Vad spelar det för roll vilken religion de tillhör?

När vi beskriver oss själva handlar det istället om yrken, bostadsort och ålder. Själv betraktar jag mig som ateist, men jag skulle ändå aldrig använda det för att beskriva mig själv i vare sig tal eller skrift. Jag känner en hel del troende, kristna, svenskar, men aldrig att de presenteras i media som ”kristna”.

Förmodligen beror sättet vi beskriver oss själva på att vi lever i ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet, och där religionen betraktas som var och ens privatsak.

Men varför beskrivs då inte muslimer och judar på samma sätt? Kan det vara så att västvärldens sätt att beskriva dessa människor underblåser, beröringsskräcken, konflikter och krig som bottnar i religionen?

Bara för att religionen bl a i Israel och den muslimska världen är så sammanvävd med samhällsstyret, så finns det väl ingen orsak för oss att i onödan använda de epiteten?

Jag har inte svaret, men det är värt att fundera på. Inte minst för våra journalister.

Relaterat: Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, religion, debatt, judendom, islam, judar, muslimer, medial, Charlie Hebdo, terrorism, demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, kristendom, Israel, funderingar, Paris.

Kvinnoförtryck på olika nivåer

UPPDATERING
Jag har efter detta inlägg skrevs, fått information om att "nyheten" som inspirerade mig, är gammal och dessutom inte bekräftad. Jag beklagar detta, men låter texten vara kvar eftersom kvinnoförtrycket i Saudiarabien och liknande regimer trots detta är horribelt och värt att fördöma och debattera.

I Saudiarabien har man, enligt flera medier, infört en ny lag som tvingar kvinnor som har ”frestande ögon” att täcka även dessa. Det finns uppenbarligen en statlig kommitté som heter: ”Kommittén för främjande av dygd och förhindrande av last”, som står bakom lagen.

Man tar sig för pannan! Vilket århundrade lever vi i egentligen?

Bortsett från rent praktiska frågor som vem som ska avgöra vilka ögon som är ”frestande”, så känns det som att man, om möjligt, försöker vrida klockan tillbaka ytterligare. Kanske svårt i ett land där kvinnor inte får köra bil, men ändå.

 Ännu mer dubbelmoral blir det när man vet att många makthavare från bl a Saudiarabien, regelbundet besöker ställen som Dubai för att ”förlusta sig”. Då är det garanterat inte bara ögon som är ”frestande” hos de kvinnor man besöker bakom lyckta dörrar.

Tyvärr är detta ett mönster vi ser från många länder där manliga uttolkare av religion, oavsett om de är mullor, imamer eller präster, använder sitt självpåtagna tolkningsföreträde till att på olika sätt förtrycka kvinnor. I Sverige dröjde det till 1960 innan vi fick de första kvinnliga prästerna och än idag finns det manliga sådana som inte erkänner kvinnors rätt att tolka Bibeln.

Den stora skillnaden mellan Sverige och de länder med religionsförtryck är att vi är ett uttalat sekulariserat land, där man fritt kan utöva sin religion, men att religionen inte ska, eller får, påverka lagstiftning och samhällsutvecklingen. Det är bra och, som jag ser det, ett oerhört viktigt fundament att slå vakt om i det svenska samhället.

Varför agerar då inte västvärlden med detta förtryck av kvinnor.  ja, i Saudiarabiens fall handlar det om ett ord, olja. Det skulle vara klädsamt om exempelvis president Obama, vågade uttala sig om en sådan här fråga.

I Sverige har vi kommit väldigt långt i jämförelse, även om vi har en bit kvar, vilket till exempel visade sig på årets upplaga av Fotbollsgalan.

Relaterat: DN, DN, DN.

Andra bloggar om förtryck, kvinnor, politik, Saudiarabien , fotboll, jämställdhet , Sverige, religion, mänskliga rättigheter, demokrati, debatt, diktatur, samhälle, präster.

Använd landskampen till att ifrågasätta

Sveriges herrlandslag i fotboll ska nästa år möta Iran i en träningsmatch. Ett Iran där en kvinna som försökte besöka en match i volleyboll nyligen dömdes till fängelse för sitt tilltag. En hög polischef uttalade att det ”inte är i allmänhetens intresse att män och kvinnor går på sportevenemang tillsammans”.

Svenska Fotbollförbundet, SvFF, motiverar matchen med att det bor många iranier i Sverige och att

de också krävt att de svenska och iranska flicklandslagen ska mötas i en landskamp under 2016. Kanske det, men de flesta iranier som bor i Sverige har flytt från den religiösa diktaturen och frågan är om de vill se ett lag som är sanktionerat av mullorna?

Dessutom, vilka garantier finns för att det iranska flicklandslaget verkligen kommer? Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett återbud, självklart efter det att herrmatchen spelats. Istället borde ju naturligtvis flickmatchen spelats som förmatch till herrarnas.

Man kan alltid diskutera vilket sätt som är bäst för att försöka påverka de som i religionens namn förtrycker kvinnor, HBTQ-personer eller andra grupper. Bojkott eller dialog? 

Jag är nog för en blandning. Skulle Sverige bli lottade mot en sådan nation i ett slutspel är dialog det bästa, men jag ifrågasätter starkt varför vi frivilligt ska ställa upp på en match mot Iran?

Nu blir det uppenbarligen match och jag hoppas att SvFF inte fegar ur, utan tar tillfället i akt att markera vår ståndpunkt. Här kommer några förslag:

• Kvinnliga domare
• Fri entré för kvinnor och flickor
• Se till att de knattar som brukar gå in på arenan tillsammans med spelarna, består av både tjejer och killar

Idrott och politik hör som bekant ihop som ler och långhalm. Tro ingenting annat.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, politik, Iran, fotboll, media , Sverige, religion, HBTQ, demokrati, debatt, diktatur, SvFF.

Uppmärksamma hedersvåldet bättre

Igår bevistade jag en manifestation organiserad av GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime.  Manifestationen anordnades för att det var 15 år sedan Pela Atroshi mördades av sin far och sina farbröder i Kurdistan. Orsaken: Hennes ”olämpliga” leverne i Sverige. Det olämpliga bestod i att hon levt som vilken svensk flicka som helst.

Pela Atroshi

Varje gång jag hör talas om en flicka, eller pojke, som i någon slags ”kulturs” namn förnekas sina mänskliga rättigheter, misshandlas, våldtas eller till och med mördas, blir jag så arg att det kokar.

När jag läser hur 60 flickor i Norrköping könsstympas inser jag att vi har massor kvar att göra.

För det första ska vi inte tillåta någon gömma sig bakom religionsfriheten. Sverige är ett sekulariserat land, och det finns ingen religiös regel från någon religion som står över lagen.

För det andra får vi inte låta någon spela ut rasistkortet när vi försöker få igång en debatt och en attitydförändring. Det är inte rasism att fördöma brottsliga handlingar även om det sker i ”religionens” namn av människor uppväxta i en annan kultur.

När det gäller att bekämpa internationellt hedersvåld och – förtryck, ska vi självklart fortsätta jobba internationellt med opinionsbildning, men de som bor eller vistas i Sverige ska följa våra lagar och de tillåter vare sig våld eller förtryck, oavsett med vilket syfte det sker.

Ett förslag skulle kunna vara någon typ av ”kontrakt”, där alla vuxna som beviljas asyl eller uppehållstillstånd, får genomgå en obligatorisk utbildning om sina rättigheter och skyldigheter och därefter skriftligt intyga att de förstått vad som gäller i bl a denna fråga. 

För tonåriga, ickemyndiga nykomna skulle man kunna lägga in en enklare variant av information, som hjälper ungdomarna att förstå sina rättigheter.

Kontraktet i sig ändrar kanske inte tusenåriga attityder, men skulle möjligen kunna skynda på en positiv utveckling.

Till sist en fundering. Att använda ordet heder känns väldigt fel i detta sammanhang. Heder är i grunden något positivt, det här är bara för jävligt.

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om hedersvåld, rasism, religion, hedersförtryck, hat, GAPF, Pela, Fadime, intolerans , samhälle, förtryck, funderingar.

Tillbaka till medeltiden

Läser i DN om ett lagförslag i Irak som innebär ett dråpslag mot kvinnors frigörelse och jämställdhet.

Lagen bygger på att alla olika religiösa grupper ska kunna dömas efter sina egna religiösa regelverk. Det kan innebära för majoriteten i landet som är shiamuslimer, att det blir någon mulla eller ayatolla som utfärdar straff istället för en juridiskt utbildad domare.

För kvinnor och flickor skulle konsekvensen kunna bli att 9-åringar får giftas bort. Eller att äktenskap och förhållanden mellan olika religioner förbjuds. Mannen blir allsmäktig.

Det är så att man mår illa. Att kritisera och fördöma handlar inte om att fördöma islam i sig. Det handlar om att alla kvinnor, oavsett religion, har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Hur svårt kan det vara?

I Sverige kritiserar vi, med all rätt, någon idiot till chef på Tallink som tycker att kvinnor ska hålla koll på hur mycket de dricker så att de inte blir våldtagna. Eller så debatterar vi antalet ”pappamånader”, men det här är som det vore på en annan planet.

Kanske är det dags för en ny bojkott? Sluta sälj till Irak! Sluta köp deras olja!

Relaterat: DN, DN, SvD.

Andra bloggar om Irak, religion, kvinnor, mullor, mänskliga rättigheter, förtryck, pappaledigt , demokrati, våld, samhälle, jämställdhet, funderingar, islam.

Tankar om Thailand – samhälle och kultur

Jag vore ju inte jag, om jag inte även försökte förmedla några reflektioner kring samhälle och kultur från Thailand. Självklart begränsas dessa till vad man ser som turist, på en turistort. Skillnaden mellan gatorna i Bangkok och en strandpromenad i en turistort begränsar perspektiven. Detsamma gör den relativt dåliga kunskapen i engelska hos thailändarna.

Den åldrande kungen, Bhumibol Adulyadej eller Rama IX, verkar vara populär och lär, tillsammans med militären, ha en stor informell makt i landet. Han kan skådas i guldinramade stora porträtt på många ställen.

Kungen

Officiellt styrs landet av premiärminister Yingluck Shinawatra vars bror, Thaksin, även han innehaft samma post men fick avgå efter en korruptionsskandal. För oss är han nog mer känd som fd ägare till Manchester City när ”Svennis” tränade laget.

Den 2 februari är det utlyst nyval, men oppositionen hotar att bojkotta valet, så vi får väl se om det blir något. Oavsett vilket, här märker man ingenting av det.

En stor majoritet av de 65 miljonerna i landet är buddhister, men här på Koh Lanta hör vi böneutrop, riktat till den muslimska delen av befolkningen, flera gånger om dagen. Inte för att det stör så här på tillfälligt besök, men det gör mig ännu mer övertygad om att vi inte ska tillåta detta i vårt sekulariserade land. Att slippa höra böneutrop borde vara en del i vår religionsfrihet. Faktum är att jag, än så länge, inte sett en enda buddhafigur, till skillnad från exempelvis Hongkong, där det dräller av dem.

När man åker runt på ön kan man konstatera att många människor lever ett ganska fattigt liv. Men såvitt jag kan bedöma är det ingen som svälter och några tiggare har jag inte sett. Den situationen kan såklart vara helt annorlunda i Bangkok och andra stora städer.

Samma sak är det med den omtalade prostitutionen som man hört och sett om. Här har jag, i alla fall än så länge, inte sett något av det sorgliga samhällsproblemet.

På  nyårsafton fick vi se några uppvisningar i lokal folkdans med väldigt fina, guldglittrande dräkter. Om det månne är en turistgrej eller som i Rättvik en midsommar, ett sätt att upprätthålla gamla traditioner, kan jag inte bedöma, men fint var det.

Där jag befinner mig, på Koh Lanta, ser man en och annan igenväxt fotbollsplan, och det råder ingen tvekan om att den populäraste sporten är thaiboxning. För er som läst mina inlägg om MMA och boxning råder det nog inget tvivel om vad jag tycker om den sporten. Möjligen kan jag, jämfört med Sverige, ha en större förståelse för utövarna, eftersom framgång kan vara enda vägen ur fattigdom.

En tredje broder Klitchko?

Till sist kan jag inte låta bli. Under en simtur hittade jag en eremitkräfta, som sprang runt med sitt lånade skal. Efter att ha studerat kräftans beteende, döptes den snabbt till Stefan, efter Socialdemokraternas partiledare. Varför undrar du? Jo, när den trodde ingen såg, stack den ut huvudet ur sitt skal, för att blixtsnabbt ta skydd igen. Det påminner om Stefan Löfven, som levererar ”one-liners” såsom: ”Vi ska inte ha någon rasism”, för att sedan försvinna utan att förklara hur han ska fixa det.

Stefan

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN. DN, AB.

Andra bloggar om politik, Thailand, samhälle, funderingar, ,Stefan Löfven, kultur, religion, MMA.