Om korruption i politiken

Det folkpartistiska Kultur- och fastighetsborgarrådet i Stockholm, är föremål för en förundersökning om mutbrott som inletts av Riksenheten mot korruption.

Det påstådda mutbrottet skulle i så fall bestå i att hon besökt ett antal evenemang i USA på bekostnad av bolaget AEG. Detta bolag fick senare avtalet om drift av nya Tele2 Arena.

Samtidigt är en centerpartistisk riksdagsledamot delgiven misstanke om brott av ekobrottsmyndigheten. I det fallet handlar det om oredovisade biståndspengar.

Media älskar förstås nyheter om politiker som begår brott eller blir misstänkta för korruption och slår oftast på stort i sin rapportering.

Är då politiker särskilt korrupta?

Nej, det tror jag absolut inte. Eftersom de flesta politiker, åtminstone på lokal nivå, representerar ett hyfsat tvärsnitt av befolkningen, så tror jag inte det finns fler korrupta i politiken än i andra branscher.

En stor skillnad är dock att vi som är aktiva i politiken har att förvalta medborgarnas skattemedel. Det gör att vi också måste kunna leva med en särskild granskning från media och andra intressenter.

I det privata näringslivet är bjudningar av olika slag ett vanligt inslag i en affärsförbindelse. Man kan se det som en liten kompensation för att man tar någons tid i anspråk. Observera att jag då inte talar om lyxresor eller pengar, utan om vanlig ”vardagsrepresentation”.

Ska då inte en politiker kunna bli bjuden på någonting? Jo, i vissa fall måste det vara ok. Om jag exempelvis ska diskutera med ett företag som vill driva en anläggning, så är det för mig ganska naturligt att man gör studiebesök för att bilda sig en uppfattning om företagets förmåga och kapacitet. I det fallet är det orimligt att betala entré till ett evenemang ur egen ficka. Resor och uppehälle är en helt annan sak. Viktigt är såklart också att alla leverantörer behandlas lika.

Själv är jag ytterst restriktiv i frågan. Så sent som för två veckor sedan tackade jag nej till en kopp kaffe, för 25 kronor, från ett företag som ville demonstrera en tjänst. Lite överdrivet kanske, men ändå.

Jag tycker att det är bra när oklarheter kommer upp i ljuset, men det är också viktigt att tänka på att man faktiskt är oskyldig till motsatsen bevisas.

Det är inte särskilt roligt att bli anklagad, även om man själv vet att det bara är förtal. För en tid sedan anklagade MP i Tyresö mig för någon slags vänskapskorruption och bara det kändes mycket obehagligt, även om jag visste att de hade fel.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att det ibland finns politiska motståndare som tror sig tjäna på att läcka insinuationer till pressen. När sedan utredningen läggs ner så skapar det inte några rubriker, och i värsta fall är den som utsätts stämplad ändå i allmänhetens ögon.

Ta alltså anklagelser i media med en nypa salt, tills en eventuell utredning är klar och någon är dömd. Då kan man ta fram stora trumman.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, politiker, ekonomi, Tyresö, media, korruption , debatt, mutor.

Bra där, EU. Men snuset då?

EU har beslutat stoppa in det s k könsbalansdirektivet i kylskåpet. I klartext handlar det om det förslag som skulle tvinga börsnoterade företag att kvotera in 40 procent kvinnor i bolagsstyrelserna till 2018.

Ett bra beslut tycker jag, av flera skäl.

EU ska inte lägga sig i den typen av frågor. Istället borde det ligga i styrelsernas intresse att ha en bred representation, som speglar både kundkrets och samhälle.

Dessutom skulle detta vara att göra våld på aktieägarnas suveränitet. Vad skulle nästa steg vara? Att EU ska bestämma vilka marknader som företagen får verka på?

De företag som i dagsläget inte har en styrelse som speglar sina kunder och samhället i övrigt är bara att beklaga.

Sedan är jag övertygad att om att ingen vill bli inkvoterad, vare sig på grund av kön, ålder eller bakgrund. De flesta vill såklart bli valda utifrån sin kompetens och ingenting annat.

Slutligen kan jag, apropå EU, inte låta bli att kommentera ”Snusgate”, eller vad man nu ska kalla affären med mutanklagelserna mot EU:s ”snuskommisionär”.

Jag är väldigt positiv till EU, inte minst som ett fredsprojekt, men här är ytterligare ett område där EU borde hålla fingrarna borta. EU ska ju främja handel, inte stoppa den. Att dessutom ha fräckheten att ge sig på snuset, när man tillåter cigarettexport är bara pinsamt och tar bort en hel del av EU:s trovärdighet.

Relaterat: DN, DN, AB, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om EU, funderingar, kvotering, samhälle, mutor, jämställdhet, snus.