Kroatiens skärgård – väl värt ett besök

För några veckor sedan hade jag nöjet att besöka ett för mig nytt land, den färska EU-medlemmen Kroatien. Tillsammans med några gamla seglarkompisar hade vi bestämt oss för att på egen köl studera Kroatiens skärgård som vi hört mycket positivt om.

Trots att gänget bestod av erfarna seglare med Atlantsegling, transportseglingar genom Medelhavet och ett otal starter i Gotland Runt på meritlistan, hade ingen av oss seglat katamaran tidigare. Så en sådan fick det bli, vi hyrde en 44-fots Leopard.

Leopard 44

Efter en kort taxiresa från flygplatsen i Split, var vi framme vid marinan. Uthyraren gick igenom båten och dagen efter hissade vi seglen för första gången. Att segla katamaran är inte som att segla en vanlig kölbåt. På pluskontot är att den knappt lutar när man kryssar mot vinden, på minuskontot hamnar just den dåliga kryssförmågan, d v s vinklarna blir mycket sämre än med en kölbåt.

Första målet blev den lilla orten Komiza på ön Vis. I stundtals hårda vindar, 15 m/s, kryssade vi oss fram mot målet samtidigt som vi lärde känna båten. Jag brukar inte bli sjösjuk, men en katamaran rullar oregelbundet i sjön, så jag måste erkänna att det märktes i magen.

När vi kom fram på kvällen hängde regntunga moln över bergen och alla platser på bryggan var upptagna, så det blev till att ligga för boj. Vi stannade ytterligare en natt på ön och promenerade runt i de fina kvarteren.

Gränder i Vis

Regntunga moln över Vis

Vår rutt

Vis är ett typexempel på hur turismen håller på att växa till sig som en viktig näringsgren i Kroatien. En kypare berättade att befolkningen fördubblas när säsongsarbetarna flyttar ut under vår, sommar och höst.

Under vår seglingsvecka låg vi två nätter för ankare i naturhamnar och eftersom säsongen höll på att ta slut fick vi t o m en egen vik. Vattentemperaturen höll ca 24 grader, så det klara vattnet var väldigt inbjudande.

Efter första dagens molniga och blåsiga väder klarnade det upp och vi fick några kanondagar med härlig segling i varma brisar.

Jag kan verkligen rekommendera Kroatiens övärld för en seglingsvecka. Fina öar, trevliga människor, välordnade gästhamnar och lättnavigerade vatten. Det går utmärkt att göra sig förstådd på engelska, maten är god och billig. Möjligen kan jag tycka att hamnavgifterna var i högsta laget, ca 900 kronor per natt för vår båt.

Men sammantaget kändes Kroatien som ett tryggt, vackert och välordnat land som jag mycket väl kan tänka mig att återvända till.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, Vagabond.

Andra bloggar om semester, Kroatien, segling, katamaran,  EU, turism, resor.

Grekland vs Turkiet

Som den trogne bloggläsaren märkt har jag varit off-line några veckor. Det beror på att jag tillbringat några semesterveckor i miljöer där man får lägga för mycket tid på en uppkoppling för att det ska vara värt besväret. Det är ju trots allt semester...

Kalki, V om Rhodos. En jättefin ö.

Första delen av semestern seglade jag i Medelhavet med några kompisar och fick då, förutom strålande sol och nästan 40 grader, en liten möjlighet att jämföra EU:s sorgebarn Grekland med ett ”runnerupland”, nämligen Turkiet.

Båten vi seglade. S/Y Dulcecor.

Fart i seglen...

Seglingen gick från Kreta, via några grekiska småöar, till Alanya. Eftersom vi flög via Rhodos var vi dessutom tvungna att transportera oss på olika sätt till och från seglingens start- och måldestinationer. Bland annat körde vi bil, 40 mil längs den turkiska kusten.

Jag måste, lite motvilligt, erkänna att jag fick tänka om en del vad gäller Turkiet. Generellt sett upplevde jag servicen bättre i de turkiska gästhamnar vi besökte, jämfört med de grekiska. De människor som arbetade kändes också mer positiva och ”hungriga”.

Många greker, däremot, kändes uppgivna och den stämning jag beskrev under förra sommarens besök har snarare förstärkts sedan dess.

En ny ”syndabock” för det grekiska ekonomiska moraset verkar ha blivit Tyskland. Varför kan man då undra? Jo, som en taxichaufför (med oanvänd taxameter…) uttryckte saken: ”De har lånat ut massa pengar till oss och nu vill de ha ränta på de pengarna”. Vad svarar man på det?

Observera priserna... Visar kanske skatten som betalas in?

Om man ska försöka sig på någon slags ytlig politisk analys så tror jag att Grekland kommer bli tvingade att lämna euron och genomgå ett ekonomiskt och medvetandegörande stålbad innan det kommer att vända. Det finns ingen självinsikt hos befolkningen som gör att man kan börja arbeta sig uppåt igen, tyvärr. 

Vad vi kan göra är att fortsätta resa dit, men kanske också börja be om kvitton när vi handlar eller konsumerar tjänster. Jag vet, det är inget man vill pyssla med på semestern, men på sikt kan det hjälpa grekerna till en egen sjukdomsinsikt.

Marmaris. En tummelplats för rika människor
 med stoooora båta

När det gäller Turkiet, så har de fortfarande en del att bevisa innan jag tycker de kan få plats i EU. Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen försörjning? 

Mellan Marmaris (Turkiet) och Rhodos tar det bara 55 minuter med denna katamaran.

Man ser inte särskilt många kvinnor som arbetar, även om det är fler än t ex i Egypten. Jag har ju bara skrapat en del på den yta som man ser som turist och vet inte hur det ser ut på landsbygden.

Det är många intressen som ska tillgodoses och många tunga spelare som ska enas om den framtida vägen.  

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om semester, Grekland, ekonomi, sol, väder, Turkiet, euro, eu, segling.

Nu skippar jag regnet!

Nej, nu står jag inte ut längre! Sommaren ska vara varm, solig, jordgubbig och skön. Ännu har jag bara sett jordgubbarna, och även de kändes lite vattniga.

Imorgon bitti drar jag till Medelhavet. Där är det 40 grader och sooool! Jag kommer tillbringa några dagar på S/Y Dulcecor, tillsammans med några sjöbusar från Svedala. Planen är att segla i de grekiska och turkiska arkipelagerna.

Återkommer med fler bilder om jag kommer åt en dator någonstans. Och ja, jag har med mig kontanter. Det känns inte riktigt som om grekiska banker och bankomater är att lita på.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD.

Andra bloggar om semester, Grekland, ekonomi, sol, väder, Turkiet.

Boktips: Tre män i en båt

Under två veckor på semestern hade jag förmånen att segla längs ostkusten med två kompisar, vi kan kalla dem Per och Tommy.

Per som är skeppare, och ägare till båten, hade gjort sig till och lånat några talböcker för att öka besättningens kulturella kompetens. Den ena var den klassiska ”Tre män i en båt”, vilket var en synnerligt passande titel. Författare är Jerome K Jerome.

I en laber bris, på väg söderut, flyttade vi ut en högtalare i sittbrunnen för att ta del av klassikern. Tyvärr föll den åtminstone inte mig på läppen, inte minst falnade intresset när det efter ett tag framkom att ”båten” var en roddbåt som framfördes på Themsen. Inte mycket segling alltså.

Dessutom var uppläsaren inte någon muntergök, så efter hot om myteri stängde skepparen av och rattade in Skärgårdsradion 90,2, istället.

När jag kom hem berättade jag detta för en mycket närstående person som sa att jag verkligen missat något samt erbjöd sig att, gratis, låna mig sagda bok.

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig tänkte jag och accepterade erbjudandet.

Det gjorde jag rätt i. Att läsa själv ger boken en helt annan dimension. Många av de fyndiga formuleringarna går förlorade om man inte får chansen att läsa om dem, filosofera och fnissa lite för sig själv. Vad sägs om författarens tankar om arbete:

”Jag är mycket aktsam om mitt arbete. En del av det har varit i min ägo i åratal, och ännu finns det inte så mycket som en fläck på det. Jag är också mycket stolt över mitt arbete. Jag tar ner det då och då och dammar av det. Ingen håller sitt arbete i bättre skick än jag.”

Så här håller det på. När ”de tre männen” till exempel diskuterar faran med sjösjuka (på Themsen?), så gör författaren en lång utvikning om en släkting som tagit båten från London till Liverpool och dennes bekymmer med just sjösjuka och vad det kan leda till i form av ekonomisk förlust.

Att läsa boken är som att titta på ”Morden i Midsommer”, fast utan mord. Väldigt brittiskt och småputtrigt alltså. Man tas med till historiska miljöer längs floden, varvat med anekdoter från båtturen och, som sagt, lustiga små utvikningar.

Men vad du gör, läs den själv, lyssna inte på talboken!

Fler seglingsinlägg hittar du här och här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, segling.

Kulturspaning - Västervik

Om jag frågar dig vad du tänker på när jag säger Västervik, tror jag att du svarar sommar, hav, senap och Visfestivalen.

Jag, som tillbringat flera härliga sommarveckor där för många år sedan, hade svarat precis samma sak.

För några dagar sedan besökte jag vackra, vänliga Västervik, ostkustens pärla, medelst segelbåt för att kolla om det fortfarande stämmer.

Mitt svar är nja. Det har skett en del förändringar sedan jag var där senast, både positivt och negativt.

Kommunen som sådan har genomgått ett ekonomiskt stålbad med nedläggning av flera tunga industrier, men har lyckats ta sig ur krisen på ett bra sätt och är inte längre beroende av några få stora arbetsgivare. 

De människor jag talade med andades framtidstro. Ett exempel är den gamla krogen Slottsholmen, där alla samlades framåt natten förr, med ett fantastiskt läge precis vid vattnet. Den fastigheten är köpt av några investerare, bland annat Västervikssonen Björn Ulvaeus och PEAB, och ska bli sjönära läckra bostäder.

Den stora gästhamnen som är rejält uppfräschad drivs numera av företaget Promarina som driver många gästhamnar, exempelvis Oxelösund och Sandhamn. När man anländer möts man av pigga ungdomar som hjälper båtfararna till en bra plats och även assisterar med förtöjning för dem som vill. Mycket bra service!

Det negativa jag hittade var att det drag som var kring Visfestivalen verkar ha försvunnit. Den dag jag besökte slottsruinen var bara ca 70 procent av platserna besatta. Förr fick man köpa biljett månader i förväg. 

Kanske skulle man försöka jobba mer med sponsorer? Jag skulle i alla fall inte må illa av några sponsorskyltar om det betydde bättre artister och trubadurer. En Lars Winnerbäck, till exempel, skulle garanterat dra fullt hus.

Senapen då? Jo, den är precis lika god även om det är Druvan i Eslöv som numera tillverkar.

Alltså, när du planerar nästa sommar, ta med Västervik i din rutt. Staden är fortfarande väl värd ett besök på sommaren.

Relaterat: DN, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om kultur, turism, semester, musik, sommar, Västervik.

Halvvägs till Almedalen

Idag tar min semester slut. Kan inte klaga på timingen med vädret i år. Som Ledin sjunger i sin gamla slagdänga: ”inte ett moln, så långt ögat kan nå...”.

Förutom att lyckliggöra diverse golfbanor hade jag den stora äran att segla en vecka med två gamla kompisar, vi kan kalla dem Perre och Tommy. Båda ”rättrogna” Tyresöbor och mycket skickliga seglare.

Till skillnad från förra året nådde vi denna gång vårt mål, den sägenomspunna ön mitt i ingenting, Gotska Sandön. Massa bra och spännande info hittar du här.

Med segelbåt kan man inte lägga till vid ön utan måste ligga på svaj för ankare och ta sig in till land med jolle. Lite omständligt kanske, men det är väl värt besväret.

När man är ombord tillsammans blir det gott om tid att samtala med varandra, ytterligare en sak jag uppskattar med segling. Eftersom vår vecka sammanföll med Almedalsveckan kom vi såklart osökt in på politik och vad som kan hända efter valet. Bilden ovan på de tre glasen med ”iste” illustrerar Moderaternas politik ganska väl, tycker jag.

1) De är märkta, därför att alla individer är viktiga och unika och ska få utvecklas på sina egna meriter och därför måste få synas.
2) Glasen är fyllda till en del vilket skulle kunna symbolisera att alla ska omfattas av grunderna i välfärden. Vill man fylla på mer är det upp till var och en.
3) Ett annat skäl till märkningen är också att var och en ansvarar för eventuell diskning av sitt glas. Vill man diska varje dag så gör man det, vill man inte diska struntar man i det och tar själv konsekvenserna. Valfrihet med andra ord!

Motsvarande med en rödgrön politik skulle vara omärkta glas med ekologisk morotssaft som någon myndighet delar ut vare sig du vill eller inte. När du druckit klart samlas glasen in och diskas i någon centraldisk på bestämda tider (efter överenskommelse med facket såklart) och påfyllningen kan du bara glömma, såvida inte alla vill ha...

Vi konstaterade medan solen gick ner i havet att för vår del var det ingen tvekan vilket samhälle vi vill ha. Vilket samhälle vill du ha?

Andra bloggar om Almedalen, politik, Moderaterna, Tyresö, rödgröna, Val 2010.