måndag 29 december 2014

Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.
Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just .

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?
b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.
c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?
d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.
Om den lösningen inte fungerat, kanske det hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

tisdag 23 december 2014

Årets politiska julklappar – och några till

Så här dan före dan, är det traditionsenligt dags att dela ut årets politiska julklappar. Det är inte alla som får, men dessa mottagare har sannerligen förtjänat sina. Jag har dessutom lagt till några ”ickepolitiker” på listan. Kunde helt enkelt inte låta bli.

Inuti klapparna i årets julklappssäck gömmer sig alltså följande:

Rödgrönrosa styret i StockholmSkyddshjälmar, av återvunna PET-flaskor, att ta på när de passerar Slussen som vittrar sönder.

Jimmie ÅkessonSilvertejp så han kan täppa till munnen på Björn Söder.

Vladimir PutinEn varm tröja i ”pridemönster” så han slipper frysa när han rider barbacka eller brottas med björnar.

Göran HägglundEtt hedersomnämnande för att han vågade ta ett steg för en öppnare debatt om hur vi kan förbättra vår migrations- och integrationspolitik. Dessutom utan att ens tänka tanken på kvoter.

LOLite insikt om verkligheten. Mindre än hälften av medlemmarna röstar på S. Ändå ska man satsa 20 miljoner av medlemmarnas pengar på en S-seger i extravalet. En förolämpning mot över halva medlemskåren. Genererar proteströster som går till SD?

ZlatanEtt presentkort på en stilkurs. Göra reklam tillsammans med Dressman för sportkläder? Lärde han sig inget under åren i Italien? Det kan ju knappast handla om pengar.
 Vad kommer vi få se? ”Köp tre av Zlatans joggingbrallor – betala för två”…

Håkan HellströmSånglektioner. Ja, jag vet att jag tjatar, men det är mig en gåta hur han kunde fylla Ullevi i somras. Visserligen verkar han vara en ”go gubbe”, men grabben har absolut ingen sångröst.

Ha nu en riktigt GOD JUL.

Relaterat: DN, DN, Resumé, Resumé.

torsdag 18 december 2014

Inte rasistfilten igen!

KD och Göran Hägglund publicerar idag en debattartikel där man ger ett antal förslag till hur Sveriges flyktingmottagning och integrationsprocess kan förbättras och hur vi kan minska samhällets kostnader i samband med detta.

Genast hörs rasistropen skalla från framförallt vänsterpolitiker, med Åsa Romson i spetsen. KD spelar Sverigedemokraterna i händerna, låter det.

Jag håller inte med om alla förslag som framförs, men jag blir både arg och oroad om varje försök att diskutera denna fråga, som för åtminstone 13 procent av väljarna är viktigast, snabbt slutar med att rasistkortet tas fram och budbäraren bokstavligen korsfästs.

Min åsikt är att Alliansen, med Moderaterna i spetsen, måste återta denna fråga och sätta agendan. Framgången för de nya Moderaterna tillskrivs mycket förmågan att lyssna på människor, formulera frågor som engagerar för att sedan komma med förslag till lösningar
I det här ämnet har vi, och alla demokratiska partier, misslyckats totalt. Tretton procent av väljarna bryr sig så mycket om denna fråga att de är beredda att rösta på ett rasistiskt parti. Jag vet att endast ett fåtal av dessa faktiskt är rasister. De allra flesta är oroade, rädda eller dåligt informerade. Oavsett orsak måste vi ta detta på allvar.

Redan 2009 kom en arbetsgrupp med tunga moderata namn (Billström/Kristersson/Svantesson) med ett antal förslag i ämnet. Damma av dem och använd som en utgångspunkt, gärna tillsammans med KD:s förslag, för en egen diskussion inom Alliansen.

Jag vill absolut inte stänga några dörrar för människor i nöd. Men om inte vi erkänner att allt inte fungerar problemfritt så lämnar vi fältet fritt för rasister som Björn Söder att sätta agendan. Det är dags att vi lär oss av våra egna misstag!

Ett annat inlägg i samma ämne hittat du här.

Relaterat: Resumé.

onsdag 10 december 2014

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.
För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson
När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke
Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven
Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson
En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury
Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.