Centerpartiet sticker idag ut hakan och lanserar ett förslag
där man vill ta bort alla regler som begränsar
invandringen till Sverige. Motivet
skulle vara bristen på arbetskraft och flykten från glesbygden.
Tyvärr tror jag inte alls på att släppa
gränskontrollen. Vi måste veta vilka som rör sig över gränserna. Och vad säger att nya invandrare skulle bosätta sig i
glesbygden om där inte finns några jobb?
Samma dag presenterar SIFO en opinionsundersökning som ger
SD 10 procent i väljarstöd.
Jag har
tidigare skrivit om att vi som
inte har
främlingsfientliga åsikter måste
våga diskutera invandring, integration och
medborgarskap, utan att bli stämplade som rasister. Den åsikten står jag fast
vid. Flera skribenter anser också att de etablerade partierna förflyttning mot
mitten på den politiska skalan, inte minst mitt parti Moderaterna, gör att ”högerflanken”
i svensk politik lämnas öppen för partier med
tvivelaktiga agendor.
Vissa anser också att sympatierna för SD är ett ”långfinger”
mot de etablerade partierna som inte tar människors oro och rädsla på allvar.
Att vara ett lyssnande parti som bryr sig om vad vanliga
människor tycker har varit en bra, och framgångsrik, strategi för oss
moderater. Ett sådant parti ska vi fortsätta att vara.
Därför tycker jag det är
på tiden att ta människors oro på allvar och börja diskutera det som de
upplever som ett problem. Uppenbarligen är det så att många, inte minst äldre,
upplever invandringen som ett hot mot deras välfärd. Det måste vi ta på allvar
och förklara att så inte är fallet.
Men vi får inte heller sticka huvudet i sanden och blunda
för det utanförskap och brist på möjligheter till integration, som allt för stor
koncentration av nyanlända i samma områden skapar.
Vi måste börja våga diskutera!
Varför inte börja med frågan om medborgarskap? Jag tycker
mycket väl att vi kan skärpa kraven på de människor som kommit till Sverige,
fått en fristad här och bestämt sig för att stanna för gott.
Det är inte alls för mycket begärt att ett medborgarskap
villkoras med någon form av språktest och krav på en grundläggande kunskap om
landets historia och om de rättigheter och skyldigheter man har som medborgare.
Det har många andra civiliserade länder, till exempel Australien och USA.
Jag är medveten om att den frågan förmodligen är den enkla i
sammanhanget. Men, som sagt var, någonstans måste vi ju börja.