onsdag 25 september 2013

Staten ska inte äga banker

Svenska staten säljer nu de sista sju procenten av sitt ägande i Nordea. Det är bra, staten ska inte äga banker.

På regeringens hemsida kan man läsa följande:

”Regeringen anser att staten i princip inte ska äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens - om bolaget inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på något annat sätt. Regeringens ambition är därför att minska det statliga ägandet. Att löpande utvärdera bolagen och pröva skälen till ett fortsatt statligt ägande är vidare en naturlig del i att vara en värdeskapande och aktiv ägare. Försäljningsintäkterna ska användas för att amortera på statsskulden.”


Enligt finansmarknadsminister Norman står SAS på tur, där finns det klartecken från riksdagen att sälja av.

Men resten av bolagen då? Borde inte även Vattenfall avyttras också? Det man möjligen kan hänga upp sig på i fallet Vattenfall, och för den delen även SBAB, är formuleringen ”fungerande konkurrens”. 
Bolag med statligt ägande enligt regeringens hemsida.
Energibranschen i Sverige domineras totalt av tre jättar och att byta energibolag ger bara marginella effekter, eftersom dessa tre äger näten och anläggningarna, och den för den delen av sitt abonnemang kan man inte byta leverantör. Finansbranschen tycker jag dock fungerar, även om vi konsumenter kunde bli mycket bättre på att byta bank om vi inte är nöjda.

Men att äga ett gruvbolag finns det ingen som helst poäng att göra. Det känns helt fel att staten ska vara med och konkurrera på en fri marknad, även om LKAB oftast tjänar fina pengar till staten.

Det ägande jag kan tänka mig ska kvarstå hos staten är bolag som står för kritisk infrastruktur.

Fick man börja om från början, så skulle jag kunna tänka mig att staten ägde det fasta fibernätet, elnätet, riksvägnätet och järnvägsnätet. Sedan fick entreprenörer lägga anbud på att leverera tjänster på och i denna infrastruktur. skulle man kunna skapa en neutral och verklig konkurrens även inom dessa områden.

Men i övrigt, sälj av så mycket det går. Staten ska styra, inte äga.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

måndag 23 september 2013

Vad är en bragd?

Henrik Stenson vann i natt slutspelet i golfens PGA-slutspel. Han blev alltså säsongens vinnare i den mest prestigefyllda av de golftourer som finns i världen. En makalös prestation och, förutom Annika Sörenstams dominans, den största svenska golfframgången någonsin.
Att bli etta efter en hel säsong är något annat än att spela en tävling i trance. Kanske jämförbart med att vinna en serie i någon bollsport.

Självklart kommer Stenson att dyka upp som en kandidat till Bragdguldet när det blir dags för juryns beslut. En som ifrågasätter om det är någon bragd att vinna i golf där ”rökande tjockisar kan hävda sig” är triathleten Jonas Colting.  Han tycker att ” någon som utfört en idrottsbragd åtminstone borde ha blivit lite svettig”.

Jag har stor respekt för Jonas Colting, både som idrottsman och som skribent, jag har t o m haft länk till hans blogg från min. Hans kommentarer är dessutom väldigt underhållande att läsa.

Hans ifrågasättande landar egentligen på att definiera ordet bragd i idrottssammanhang. Det är såklart en fråga där det inte finns något givet rätt eller fel. 
Jag håller med om att den romantiska bilden av en bragd, är en svettig och snorig idrottare som helt utpumpad sjunker ihop efter mållinjen och inte är talbar på flera timmar. Sådana prestationer vimlar det av ifall man studerar tidigare bragdmedaljörer. Utan att räkna är jag ganska säker på att längdskidåkning dominerar rejält.

Men, det finns även med ett antal skyttar på listan. Man blir knappast svettig av liggande skytte, eller hur? Jag är även lite tveksam till hur mycket svett ett höjdhopp som tar fem sekunder framkallar. Skulle det inte vara bragder i så fall? Skulle inte Patrik Sjöberg, Kajsa Bergqvist och Stefan Holm vara värdiga vinnare?

Nej, så enkelt är det inte. Förmågan att fokusera och avväga vilket slag som passar bäst i vilket läge i en golftävling för att sedan genomföra det är också en fantastisk prestation. Särskilt om den ska genomföras sjuttio gånger per runda.

Jag spelar golf så ofta jag kan, för att det är så jäkla kul och svårt, men har även på amatörnivå testat triathlon. Självklart är triathlon mycket hårdare och tuffare rent fysiskt, och ingen blev gladare än jag när Lisa Nordén tog hem medaljen i fjol, men mentalt är det ingenting mot golf.

Det enklaste jag kan komma på för att försöka definiera ordet bragd, är att det är oväntat. Oväntat som prestation eller på sättet det genomförs. I båda fallen är Henrik Stenson en solklar kandidat till Bragdguldet.

I slutändan tror jag ändå inte att det räcker mot Johan Olsson prestation på skid-VM, där är Jonas Colting och jag helt överens.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB, AB, AB, AB.

torsdag 19 september 2013

Mjällbys minkar – idrottens vardag

Mjällby AIF mot Elfsborg i fotbollsallsvenskan borde inte ge några större rubriker. Båda lagen ligger i mitten av tabellen och kommer rimligen inte att förekomma i vare sig topp- eller bottenstrid.

Ändå skapar matchen känslor. Orsaken är att Mjällby planerar att låta en av sina sponsorer ställa ut ett gäng minkar i bur under matchdagen. På Listerlandet där Mjällby hör hemma är pälsdjursuppfödning nämligen en stor näring och dessa småföretagare är viktiga sponsorer till Mjällby.

Dagligen läser vi om hur stora internationella klubbar bollar med miljarder i sin verksamhet. Storstjärnor Ronaldo, Messi och vår egen Zlatan skriver nya kontrakt värda hundratals miljoner. Den verklighet som Mjällby, och de flesta andra svenska klubbarna, lever i är en helt annan. Här får man vara glad för alla som på något sätt vill bidra ekonomiskt till klubbens överlevnad.

Konflikten infinner sig när små sponsorer börjar ha åsikter om varandra. Mjällby är knappast i den positionen att de har företag som står i kö för att bli ensamma sponsorer och slanta upp de miljoner som krävs för en säsong i allsvenskan. Det kan man om inte annat se på antalet företagslogos på matchtröjorna. Därför måste de vårda och vara rädda om alla sponsorer de faktiskt har. Jag avundas inte klubbledningen i det här fallet.

Man kan naturligtvis ha åsikter om djur överhuvudtaget ska födas upp enbart för sin päls, men såvitt jag vet så sköts minkfarmarna enligt gällande lag. Gillar man inte det så är det lagen som ska ändras.

För Mjällbys, och alla andra mindre klubbars skull, hoppas jag verkligen att de fundamentalistiska djurvännerna ställer till något på matchdagen. Vill de ändra lagen ska de ta av sig maskerna och börja agera politisk.

Willy DeVille när det begav sig
Kommer någon förresten ihåg det gamla rockbandet Mink DeVille? Blir deras namn ”Minkby” om man översätter det lite kreativt?

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.



onsdag 18 september 2013

En smutsbrun strategi

Oppositionen gör nu allt för att stoppa regeringen förslag till femte jobbskatteavdrag och höjningen av brytpunkten för när statlig skatt ska betalas.

Sättet de försöker göra det på stinker. Eftersom SD tydligt deklarerat att man är för jobbskatteavdraget, men mot höjningen av brytpunkten för statlig skatt, flirtar man nu öppet med SD genom att försöka dela upp regeringens förslag i en utskottsmanöver.

Kanske inte helt enkelt att förstå för en oinvigd, men i praktiken talar vi om ett ordlöst samarbete.

Jag har oräkneliga gånger hört representanter från S, Mp och V, både nationellt och lokalt här i Tyresö, orera om hur rasistiskt parti SD är, något man inte vill ta i, ens med tång, men nu duger de uppenbarligen.
Det har ju till och med varit så att om någon allianspolitiker börjat tala om förändringar i migrations- och integrationspolitiken så har vederbörande löpt stor risk att bli kallad rasist.

Jag hävdar fortfarande att vi måste våga debattera integrations- och migrationsfrågor, men det betyder inte på något sätt ett samarbete med SD.

Om oppositionen lyckas i sitt uppsåt att fälla regeringens förslag med SD:s hjälp har man nått ett nytt lågvattenmärke. Och där är vattnet brunt, smutsbrunt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

måndag 16 september 2013

Lägre skatt ökar valfriheten

Alliansen levererar enligt sitt vallöfte och inför ett femte jobbskatteavdrag i budgeten för 2014. I paketet ingår även höjd brytpunkt för när man behöver börja betala statlig skatt.

Det är bra och dessutom är det förmodligen unikt med en regering som faktiskt genomför det man lovat i valrörelsen.
Samtidigt matas vi från media om dåliga opinionssiffror för alliansen och undersökningar som visar att människor tycker att vård och skola blivit sämre under senare år.

Det går inte att förneka att Alliansen är inne i en tung period just nu på riksplanet. För oss som jobbar för en tredje valseger gäller det nu att vara mer pedagogiska i vår kommunikation.

Ett femte jobbskatteavdrag handlar inte om att någon får det sämre, utan om att stimulera stora grupper extra. Ja, det skapar större skillnader mellan de som arbetar och de som inte gör det, men ordet är skillnader, inte klyftor.

Jag tror att många svenskar, efter årtionden av statligt förmynderi, är så vana vid att det offentliga sköter stor del av deras ekonomi, att de blivit handlingsförlamade och har svårt att fatta egna beslut om sin egen välfärd.
Vi ska självklart även fortsättningsvis ha en bra välfärd som är offentligt finansierad, men om jag får 500 kronor per månad mer i plånboken kanske jag ska investera 200 av dem till min egen pension? Valfrihet kräver oftast större eget ansvar och det är vi ännu inte vana vid.

Vi måste vara mycket tydligare med att förklara den positiva spiralen ekonomisk stimulans – ökad konsumtion – ökad tillväxt – flera jobb.

Det handlar om att få människor att förstå de nationalekonomiska sambanden. Om vi skapar tillväxt så växer den gemensamma kakan så att alla kan få mer. Man måste bara börja i rätt ordning.

Till sist, även efter detta jobbskatteavdrag kommer vi ha ett av Europas högsta skattetryck. Det finns bara en väg att gå och den vägen stavas inte skattehöjningar.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

söndag 15 september 2013

Hur, Stefan, men hur?

Idag är det ett år kvar till nästa riksdagsval. I gårdagens DN skriver Stefan Löfven om varför han vill bli landets nästa statsminister.

Han slänger ur sig en massa påståenden om tillståndet i landet utan att på något sätt verifiera dem.

”Långtidsarbetslösheten har skenat och klyftorna ökat.”  ”Ökad arbetslöshet, fallande skolresultat, vidgade klyftor och sprickor i välfärden.”

På inget sätt leder han i bevis att det faktiskt är så. För att verka trovärdig mot den verklighet som många av oss istället ser, ett land med väldigt stabila offentliga finanser i ett Europa som svajar, slänger han in floskler som ”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i”.

Han målar upp vad han vill göra, bilder av idylliska röda stugor där alla hjälper varandra till evig lycka, bara han blir statsminister.

Inte med ett enda ord talar han om hur han vill genomföra detta. Inte ett ord om hur han vill finansiera sina fina satsningar. Inte ett ord om hur han ska navigera en regering mellan två blindskär som heter Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag tror och hoppas att svenskarna är klokare än så, och genomskådar de på pappret fina visionerna och, liksom jag ställer kravet att få veta hur.

Alliansen har levererat i två mandatperioder under mycket tuffa ekonomiska förutsättningar. Löfven har inte levererat en tummetott ännu!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

måndag 9 september 2013

Värdegrundsarbete efterlyses

Nu har det hänt igen. Föräldrar till 10-åriga fotbollsspelare i norra Stockholm gnällde på domaren, en fjortonåring, så till den milda grad att föräldrarna till motståndarlaget tvingades ingripa, med handgemäng som följd.

Tyvärr är det inte första gången något sådant inträffar, men jag blir lika bedrövad varje gång. Naturligtvis är det bra att föräldrar engagerar sig i sina barns fritidsintressen, men vad de här idioterna inte inser är att de skadar så många genom sitt beteende.

De skadar sporten och den aktuella klubben såklart, och rekryteringen av nya fotbollssugna barn. Dessutom blir den stackars domaren, själv bara ett barn, förmodligen så knäckt av detta att han slutar.

Men det värsta av allt är att de skadar sin egen relation till sina egna barn. För vilka signaler skickar de till sina egna söner om hur man uppför sig på fotbollsplanen och i samhället i stort?

Jag vet inte vilka klubbar som var inblandade, inte heller ålder på ledarna. Men det krävs helt klart ett värdegrundsarbete med alla de inblandade. Man kan ju tänka sig att det borde räcka med sunt förnuft och en tilltro till vuxna människors egen förmåga att tänka, men det här fallet visar att så inte alltid är fallet.

Idrott är bra för alla ur många perspektiv, men det här beteendet riskerar bara att fostra huliganer, och då måste klubbarna ta sitt ansvar och tyvärr fostra även föräldrarna. Tragiskt kan tyckas men det behövs uppenbarligen.

Relaterat: AB, DN, SvD, SvD.

torsdag 5 september 2013

Obamaeffekt eller Reinfeldteffekt?

Air Force One har lämnat Sverige och presidentbesöket är över. För den här gången. Nu börjar debatten om besöket kommer ge någon ”Obamaeffekt” i opinionen. Vissa bedömare anser att den blir kortvarig, andra tror att besöket kommer ge Sverige en fjäder i hatten på den internationella scenen. Någon tycker att besöket är ett kvitto på Sveriges starka varumärke som nation.

Inrikespolitiskt är det såklart intressant ifall besöket kommer påverka något av de politiska strömningarna inför valet 2014. Kommer Fredrik Reinfeldt och Alliansen att tjäna något eller kommer oppositionen kunna plocka poäng på sättet besöket hanterades på?

Jag tror inte att besöket i sig kommer vinna valet åt moderaterna eller Alliansen, naturligtvis inte. Val vinns av de som har de bästa idéerna och som dessutom lyckas kommunicera ut dem till väljarna. Dessutom är jag övertygad om att begreppet regeringsduglig, är en parameter som väljarna tar in när man gör sitt val.

I det fallet är det inget tvivel om att besöket kommer att ge avtryck. Fredrik Reinfeldt har än en gång visat att han mycket väl fyller kostymen som en internationell statsman. Alliansen har genom en stabil hantering av landets ekonomi, med bibehållna välfärdssystem, klarat både finanskris och lågkonjunktur, vilket gjort Sverige intressant för ett besök. Det är regeringsduglighet på flera plan.

Stor skillnad mellan nu och då
Oppositionen har ännu inte visat någonting. Inte ens vilka som vill regera tillsammans vid en eventuell valvinst.

Till sist måste jag, apropå amerikanska presidenter, berätta en historia från Ronald Reagans dagar:

Reagan fick från en medarbetare frågan om han inte vill träffa Sveriges statsminister.
– Absolut inte, svarade Reagan. Han är ju kommunist.
– Nej, herr President, sa medarbetaren, han är socialdemokrat.
– Jag bryr mig inte om vilken sorts kommunist han är, avslutade Reagan diskussionen.
Jag vet inte om historien är sann, men sant är att tonläget mellan USA och Sverige har förändrats rejält sedan Reagans dagar.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

måndag 2 september 2013

(M)iljöansvar

Miljöpartiet kritiserar Moderaterna, och då särskilt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, för att inte ta klimatfrågan på allvar. Mp anklagar Moderaterna för att i alla lägen låta ekonomi gå före klimat i den politiska prioriteringen.

Skillnaden mellan att vara i majoritet och i opposition, är att man som majoritet måste ta ansvar för helheten. Man måste se till att den totala budgeten går ihop. Miljöpartiet behöver, i sin roll, inte ta det ansvaret.

Sanningen är att Moderaterna, och Alliansen, har styrt Sverige genom finanskriser och lågkonjunktur på ett ansvarsfullt sätt med insikten att klimatsatsningar, och andra välfärdsreformer, kräver ordning och reda i ekonomin.

Miljöpartiet är duktigt på att gödsla med förslag som var och en kan verka förnuftiga, men sammantaget skulle bli en katastrof för ekonomin.

Miljöpartiet glömmer också att det i många alliansstyrda kommuner pågår ett ansvarsfullt klimatarbete med ekonomin under kontroll. Tyresö är bara ett exempel där vi arbetar på bred front, fortfarande med en ekonomi i balans.

En norsk tidning liknar, av någon anledning, Anders Borg med "Pippi Långstrump på speed". Jag tycker att liknelsen skulle passa bättre på just Miljöpartiet som utan helhetsansvar vill satsa guldpengar på det ena efter andra projektet utan att förstå att guldpengar faktiskt bara finns i sagans värld.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB.