söndag 28 juli 2013

EM-reflektioner

”Fotboll är en sport med 22 spelare som jagar en boll, och till slut vinner Tyskland”. Så har någon lustigkurre till expertkommentator uttryckt det någon gång. Idag blev det en sanning, igen.

Fotbolls-EM har blivit en succé och ett fantastiskt skyltfönster för tjejidrott i absolut toppklass. Arrangemanget har slagit alla möjliga publikrekord och förmodligen också rekord i uppmärksamhet från svenska folket.

Orsakerna till det ser jag som två. Inte spelet, svenska tjejer har spelat bra förut, ska sanningen fram så överträffade inte det svenska laget förhoppningarna på något sätt. Att komma till semifinal i ett EM var godkänt, inte mer. I VM och OS tillkommer många duktiga nationer såsom Brasilien, Kina och USA, så man kan knappast säga att vårt lag är i världsklass baserat på denna turnering.

Nej, orsakerna till succén stavas Sundhage och media och deras symbios. Medierna älskar Pia Sundhage och kärleken verkar vara besvarad. Pia Sundhage andas fotboll och hennes kompetens parat med entusiasm går hem i stugorna och ger ökat spaltutrymme.

Det känns också som att fotboll för damer efter detta mästerskap slipper skuggan av att bli jämförd med herrarna. Som någon sa: ”Vem jämför herr- och damhandboll, eller stavhopp för damer respektive herrar”?

Det tråkiga är alla de nättroll som lägger sin sjuka energi på att kritisera spelarna för sitt utseende eller sin sexuella läggning. Där tror jag i och för sig media är lite medskyldiga, med artiklar om spelare som ”kommer ut”. Vem ställer överhuvudtaget frågor till manliga spelare om vem de delar säng med? Det har ju ingen som helst betydelse för deras prestation på planen.

Till nästa EM måste UEFA naturligtvis lägga in en match om bronsmedaljerna och sluta upp med larvet att lotta (!) om vilka lag som ska gå vidare från gruppspelet.

Förhoppningsvis kan nu de svenska klubbarna surfa med på vågen och få fler småtjejer att vilja prova fotboll. I Tyresö behövs inte det, den effekten är redan uppnådd här.

Till sist några svenska spelaromdömen:

Bästa spelare: Kosovare Asllani, vilken teknik!

Största överraskning: Att Nilla Fischer klarade mittbacksrollen så bra.

Nu ser vi fram mot hösten i allsvenskan och ni vet ju vilka jag håller på…

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

söndag 14 juli 2013

Om aborter och EU

I Irland är numera abort tillåtet om kvinnans eget liv är hotat av medicinska skäl, eller om det finns en överhängande risk för självmord.
Däremot kan inte en kvinna själv besluta om abort, ens om hon blivit våldtagen eller utsatt för incest med graviditet som följd.

Detta är resultatet av en ny lag som klubbades i parlamentet häromdagen, efter mycket vånda och trots motstånd från den katolska kyrkan. Man säger att lagstiftningen liberaliseras!

Det händer idag! År 2013! I Europa! Man tar sig för pannan!

Jag är så trött på samhällen med ett starkt prästerskap som, oavsett religion, tror sig besitta en gudomlig rätt att bestämma över kvinnors liv. Är det någon som tror att lagarna skulle se likadana ut om det var vi män som bar fostret i våra kroppar och födde fram barnen?

Det spelar ingen roll om det är talibaner som förvägrar flickors rätt till utbildning eller katolska präster som är emot rätten till abort.Det handlar om religiös diskriminering!

Jag kan förstå att man kan olika åsikter om fritt sex, men att inte tillåta abort av ett foster som tillkommit via våldtäkt eller incest, det är inte annat en ett sätt att fördubbla verkan av övergreppet fast den här gången i religionens namn!

Det är sådana här missförhållanden som EU-parlamentet ska ägna sig åt att påverka, inte vilken smak vi svenskar vill ha på vårt snus!

Relaterat: DN, SvD, AB.

tisdag 9 juli 2013

Bokrecension – Utrensningen

Aliide och Ingel är systrar på den estniska landsbygden och de är kära i samma man, bonden Hans.

Estland ockuperas under andra världskriget av Sovjetunionen och det är under den skuggperioden som boken ”Utrensningen” av Sofi Oksanen till stora delar utspelas, blandat med de första stapplande åren som en demokratisk stat.
I boken får läsaren vara med om både ett historiskt trauma för landet, men även för huvudpersonerna. Dessutom knyter Oksanen skickligt ihop historien med en nutida upplösning.

Som den trogna läsaren av denna blogg vet, så har jag delar av mina rötter i grannlandet Lettland, som jag besökt många gånger, och i bokens beskrivningar kan jag känna igen den baltiska landsbygden som den var första gången jag reste dit, på tidigt 90-tal. Det var som att resa 30 år bakåt i tiden.

Man kan läsa boken, som en historia om olycklig kärlek, men även som en skildring av livet i en totalitär stat där ”storebror” strävar efter att ha kontroll över allt du säger och gör.

Jag kan förstå att boken har rivit upp känslor i Estland, men jag tror också att de baltiska staterna måste våga diskutera öppet vad som hände under den här perioden, för att kunna gå vidare i sin utveckling i ett fritt Europa.
Sofi Oksanen

Boken blev vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2010 och det valet kan jag mycket väl sympatisera med.

Jag tycker absolut att du ska läsa den, inte minst för att den beskriver en del av historien i vårt närområde som aldrig får glömmas bort.


Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD.

onsdag 3 juli 2013

Trötta moderater?

Idag är det moderaternas dag i Almedalen. Media har sedan en tid tillbaka talat mycket om trötthet i samband med moderaterna. ”Fredrik Reinfeldt ser trött ut” och ”moderaterna kör på i sina hjulspår utan något nytt att komma med” är två vanliga kommentarer.

Är då vi moderater trötta?

Nej, det vill jag absolut inte påstå. Däremot kan jag förstå att både moderaterna och Alliansen kan uppfattas så, av vissa av framförallt tre skäl.

För det första så har Alliansen sedan valsegern 2006 genomfört i princip allt som man lovat i två valrörelser, vilket måste vara unikt. Det betyder att man inte kan upprepa samma löften om och om igen.

För det andra så har moderaterna och Alliansen regerat i minoritet sedan 2010. Det säger sig själv att reformtakten blir långsammare med ett sådan parlamentariskt läge.

För det tredje så upplever jag att mycket kraft och energi under innevarande mandatperiod gått åt till att ”finslipa” vissa reformer, som under parollen ”arbetslinjen” infördes under förra perioden. Man får inte glömma bort, vilket kanske vissa väljare gör, att steget från en sedan länge inarbetad bidragslinje till en politik där arbete sätts i främsta rummet, är väldigt långt.

Utan att känna till några detaljer, kan jag dessutom förstå att Fredrik Reinfeldt gjort ett tungt jobb med att hålla ihop regeringen där fyra viljor ska samsas. Vi vet alla hur det gått för tidigare borgerliga regeringar och med erfarenhet från lokalpolitiken vet jag att detta inte alltid är enkelt.

Sedan får man inte glömma att moderaterna inte bara finns på riksplanet. I många landsting och kommuner driver moderaterna en framgångsrik politik med många reformer under strikt ekonomiskt ansvarstagande.

Jag håller inte med partiledningen i alla frågor, maxtaxan och arbetsgivaravgifterna är två sådana, men på det stora hela tycker jag att Fredrik Reinfeldt och regeringen både gjort och gör ett kanonjobb med att styra landet under pågående finanskris och lågkonjunktur.

Jag tycker också att de som tycker vi moderater är ”trötta” också allvarligt ska fundera på vilka alternativen är. Massiva skattehöjningar i ett land som redan toppar diverse skatteligor och en återgång till ett bidragssamhälle.

Är det så svenska folket vill ha det? Jag tror faktiskt inte det när de får tänka efter en gång till.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.