söndag 22 december 2013

Julen handlar om att ge

Det fina med julen, förutom god mat och några lediga dagar extra, lär ju vara att ge. Ge saker till människor man bryr sig om, nära och kära eller behövande av olika slag.

Jag kan förstås inte låta bli att fundera på vad jag skulle vilja ge till några mer eller mindre kända personer och organisationer. Håll till godo!

Stefan Löfven – en ryggrad så han i fortsättningen slutar söka samband med SD för att fälla regeringen.

#hogreskatterforalla

Vladimir Putin – en regnbågsmönstrad träningsoverall. Kommentar överflödig.

#konstakningarmanligtvladimir

Jimmie Åkesson – en ännu större sopkvast för att städa ut alla smygrasister i partiet. Risken är att det inte blir så många kvar.

#jagkanskebehoverensopsugistallet

Göteborgs kommun – en kurs i etik och moral.

#vadakvittonviarjugoagubbar

Regeringen – en ännu bättre pedagogisk förmåga, så att de når ut med budskapet att skattesänkningar och förbättrad välfärd inte står i något motsatsförhållande.

#kanskeenkurshosschlingmann

Jonas Sjöstedt – ett årskort på ett lekland. Där kanske han hittar någon som vill leka med honom.

#jagvilljulekameddestoragrabbarna

Håkan Hellström – en sångröst. Ursäkta, men för mig låter han fortfarande som MA Numminen.

#somenbollkommerjagtillbaka

Sveriges journalistkår – en kurs i politisk neutralitet.

#sverigeharflerpartieräntva

Dennis Rodman – en bok om Nordkoreas historia, en tid av tyranni och diktatur.

#michaeljordanskullealdrigsjunkasalagt

Ken Ring – En ordbok så han lär sig skälla på jurys som inte belönar honom på ett civiliserat sätt.

#samycketsamre

Svenska Fotbollförbundet – ödmjukhet. Istället för att ställa orimliga krav på klubbarna för spel i de högsta serierna, vore det klädsamt om man ville bidra ekonomiskt.

#arvetefterlarsake

Till sist, en liten julklapp från mig till dig – ett fantastiskt gott sillrecept. Smaklig spis!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

tisdag 17 december 2013

Om korruption i politiken

Det folkpartistiska Kultur- och fastighetsborgarrådet i Stockholm, är föremål för en förundersökning om mutbrott som inletts av Riksenheten mot korruption.

Det påstådda mutbrottet skulle i så fall bestå i att hon besökt ett antal evenemang i USA på bekostnad av bolaget AEG. Detta bolag fick senare avtalet om drift av nya Tele2 Arena.

Samtidigt är en centerpartistisk riksdagsledamot delgiven misstanke om brott av ekobrottsmyndigheten. I det fallet handlar det om oredovisade biståndspengar.

Media älskar förstås nyheter om politiker som begår brott eller blir misstänkta för korruption och slår oftast på stort i sin rapportering.

Är då politiker särskilt korrupta?

Nej, det tror jag absolut inte. Eftersom de flesta politiker, åtminstone på lokal nivå, representerar ett hyfsat tvärsnitt av befolkningen, så tror jag inte det finns fler korrupta i politiken än i andra branscher.

En stor skillnad är dock att vi som är aktiva i politiken har att förvalta medborgarnas skattemedel. Det gör att vi också måste kunna leva med en särskild granskning från media och andra intressenter.

I det privata näringslivet är bjudningar av olika slag ett vanligt inslag i en affärsförbindelse. Man kan se det som en liten kompensation för att man tar någons tid i anspråk. Observera att jag då inte talar om lyxresor eller pengar, utan om vanlig ”vardagsrepresentation”.

Ska då inte en politiker kunna bli bjuden på någonting? Jo, i vissa fall måste det vara ok. Om jag exempelvis ska diskutera med ett företag som vill driva en anläggning, så är det för mig ganska naturligt att man gör studiebesök för att bilda sig en uppfattning om företagets förmåga och kapacitet. I det fallet är det orimligt att betala entré till ett evenemang ur egen ficka. Resor och uppehälle är en helt annan sak. Viktigt är såklart också att alla leverantörer behandlas lika.

Själv är jag ytterst restriktiv i frågan. Så sent som för två veckor sedan tackade jag nej till en kopp kaffe, för 25 kronor, från ett företag som ville demonstrera en tjänst. Lite överdrivet kanske, men ändå.

Jag tycker att det är bra när oklarheter kommer upp i ljuset, men det är också viktigt att tänka på att man faktiskt är oskyldig till motsatsen bevisas.

Det är inte särskilt roligt att bli anklagad, även om man själv vet att det bara är förtal. För en tid sedan anklagade MP i Tyresö mig för någon slags vänskapskorruption och bara det kändes mycket obehagligt, även om jag visste att de hade fel.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att det ibland finns politiska motståndare som tror sig tjäna på att läcka insinuationer till pressen. När sedan utredningen läggs ner så skapar det inte några rubriker, och i värsta fall är den som utsätts stämplad ändå i allmänhetens ögon.

Ta alltså anklagelser i media med en nypa salt, tills en eventuell utredning är klar och någon är dömd. kan man ta fram stora trumman.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

måndag 16 december 2013

Bokrecension – Morgon i Jenin

Morgon i Jenin är en släktkrönika som utspelas i Palestina mellan 1941 och 2002. Huvudperson och berättare är Amal Abdulheja som föds mitt under brinnande krig.
Vi får följa hennes uppväxt i skuggan av staten Israels födslovåndor och hur dessa händelser påverkar henne och många andra palestinier, men även israeler.

Boken är en både spännande och skrämmande berättelse om hur den lilla människan hamnar i kläm när världspolitiken målar med sina stora penseldrag utan att förstå, eller möjligen negligera, konsekvenserna på individnivå.

När jag började läsa tänkte jag möjligen att boken skulle vara en politisk pamflett, som ensidigt beskrev konflikten utifrån palestinsk horisont. Så var det inte.

Visst, bokens huvudperson är en palestinsk flicka och vi får följa hennes uppväxt i ett flyktingläger under olika perioder. Men boken beskriver också de våndor som unga israeliska soldater utsätts för när de med vapen ska försvara sitt nyvunna land.
En av Amals bröder, till exempel, försvinner redan som spädbarn under en attack och kommer att växa upp i en israelisk familj, utan att känna till sitt ursprung.

När jag läst ut boken så fylls jag av en blandning av hopp och hopplöshet. Ett hopp att det finns enskilda personer, som Amal, som kan se konflikten från flera perspektiv. En hopplöshet när jag inser att det inte är den typen av människor som sitter vid makten.

En tunn förhoppning är att makten på båda sidor kan tas ifrån krigshetsare med Koranen eller Bibeln i handen, och överlämnas till sådana som Amal. I så fall finns det trots allt ett litet hopp om framtiden.

Det är en bra och tänkvärd bok. Läs den!

Läs vad andra tycker här, här och här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

 

onsdag 11 december 2013

Vadå Ribéry?

I veckan ska det prestigefyllda priset Bollon dÓr, den internationella guldbollen delas ut. De tre kandidater som finns kvar på herrsidan är Barcelonas argentinare Lionel Messi, Real Madrids portugis Cristiano Ronaldo och så Frank Ribéry, fransman som spelar i Bayern München.

Med andra ord, ingen Zlatan Ibrahimovic trots att han kanske gjort sitt bästa år någonsin, både i landslaget och PSG.

Undrar hur de tänkte då?

Om det någon gång varit dags för Zlatan att vara topp tre, så vore det i år. Han fullkomligt lyser på planen, fortsätter att mogna som människa utan att tappa glöden, och gör sina medspelare bättre än de ibland faktiskt är, typ Johan Elmander. Kanske beror det på att PSG ännu inte lyckats i Champions League?

Ribéry är inte ens bäst i sitt klubblag. Jag tycker till exempel att både Müller och Lahm är viktigare för Bayern än vad han är. Andra spelare som jag håller högre är Thiago Silva, Robin van Persie och Andrea Pirlo. Det borde finnas tio spelare som kommer före honom på listan.

Att sedan Cristiano Ronaldo kommer vinna är en helt annan sak. Vad han kan fick ju inte minst svenska landslaget erfara.

En annan ”lustighet” i sammanhanget är att Tyresös stjärna Marta, finns med bland de tre tjejer som kan få priset. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Det ”lustiga” eller konstiga är att hon på svenska fotbollsgalan inte vann ett enda pris, trots flera nomineringar.Tänk så olika man kan se på saker...

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

måndag 9 december 2013

Maxtaxan – en av nycklarna till välfärden

Det debatteras flitigt i dagarna om huruvida man kan bryta ut en enskild punkt i landets budget och rösta ner just den. Jag talar alltså om brytpunkten för statlig skatt.
Oppositionen försöker legitimera sitt handlande med att det höjer intäkterna och på så sätt skulle kunna bidra till en förbättrad välfärd.

Källa: Politikfakta
Att försöka få väljarna att se skattesänkningar som en motpol till ökad välfärd, är helt uppenbart oppositionens strategi just nu. Att det handlar om antingen eller, inte både och.

Ska man tro vissa opinionsundersökningar så har de än så länge lyckats ganska bra. Många människor verkar inte förstå sambandet:

Sänkta skatter/Fler i arbete/Ökade skatteintäkter/Mer pengar till välfärden

Jag skulle vilja föra in ytterligare en faktor i välfärdsdebatten, nämligen de maxtaxor som finns för en del kommunala tjänster såsom förskola, fritidshem och hemtjänst. Maxtaxan reglerar den avgift som brukarna av dessa välfärdstjänster själva betalar.

Systemet med maxtaxa för vissa välfärdstjänster är i grunden bra. Det som komplicerar saken för kommunerna är att den uppräkning av taxan som sker, inte följer den faktiska kostnadsutvecklingen.

Det gör, och har gjort, att många kommuner tvingats rationalisera och effektivisera, ibland kanske lite väl mycket, vilket i vissa fall säkert gått ut över kvaliteten. Till det kommer en åldrande befolkning som, med all rätt, kräver en utökad service.

Eftersom de allra flesta faktiskt har fått sänkt skatt, borde därför en uppjustering av maxtaxorna vara fullt möjlig att klara av för brukarna. Det i sin tur skulle öka utrymmet för kommunerna att satsa ännu mer på kvaliteten i tjänsterna.
Självklart löser inte detta alla utmaningar, men skulle vara en bit på väg. Rätt väg.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

onsdag 4 december 2013

Konstig prioritering från EU

EU tycker att vissa regioner i Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet, att man vill skjuta till 750 miljoner som ”krisstöd”. Detta förutsätter att staten och regionerna också bidrar med en tredjedel av detta belopp. De regioner man talar om är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

Visst har vi, och hela EU, en alldeles för hög arbetslöshet bland unga. Det kan jag hålla med om. Däremot undrar jag om man inte har bättre saker att lägga pengarna på, än att komma med pekpinnar mot ett av de länderna inom unionen som har bra koll på sin ekonomi.

Jag kan också ha synpunkter på hur man räknar vilka som är arbetslösa. I Sverige räknas de som är anmälda som arbetssökande oavsett sin faktiska sysselsättning. Det betyder t ex att heltidsstudenter på högskolan som vill ha ett extra- eller feriejobb också räknas in i statistiken. Hur många är de?

Självklart är det här en fråga att ta på allvar, men när man ser hur det ser ut i södra Europa, undrar jag om inte pengarna gör mer nytta där?

En av nycklarna till att få ner arbetslösheten bland unga, tror jag, är att utveckla lärlingssystemet efter tyskt mönster. Men då måste svenska facket acceptera en lönenivå för dessa lärlingar som ligger en bra bit lägre än idag. Frågan är om man vill och vågar
De senaste signalerna från LO talar snarare om att man till varje pris vill skydda de svenska lönerna och de svenska kollektivavtalen. Kosta vad det kosta vill. Då är solidariteten från 1 maj som bortblåst.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

måndag 2 december 2013

(S) vässar klorna

Socialdemokraterna har presenterat sin valstrategi inför 2014. Man kommer att satsa 70 miljoner på reklam och målet är att få 35 procent av rösterna i riksdagsvalet. Planen är att kontakta väljarna genom att knacka dörr eller via telefon.

Intressant att man nu uppenbarligen inser att det inte längre kan förlita sig på att t ex LO-medlemmarna av slentrian ska ge sin röst till S.

Fokus i kampanjen kommer föga förvånande ligga på jobben, välfärden och skolan.

Mitt råd till dig som eventuellt kommer att bli besökt eller uppringd av någon valarbetare från (S) under 2014 är att ställa några frågor till dem:


  • Med hur mycket kommer skatterna att höjas om ni vinner valet?
  • Hur får ni ihop ekvationen med höjd restaurangmoms och minskad ungdomsarbetslöshet
  • Med vilka andra partier vill ni bilda regering om ni skulle vinna valet?
  • Hur kan höjda skatter motivera människor att arbeta mer och längre upp i åren?
  • Vad är skillnaden mellan att tjäna pengar på att bygga vägar och leverera hemtjänst?
  • Vilka bidrag kommer ni att höja och hur kan det bidra till ökad tillväxt?
  • Kommer ni fortsätta att ta hjälp av SD för att få igenom era förslag?
  • Varför gör ni skillnad mellan ROT-jobb och RUT-jobb? Är det skillnad mellan branscher som domineras av män vs kvinnor?


Är du dessutom med i ett LO-förbund kan du komplettera med frågor om varför dina medlemsavgifter hjälper till att finansiera (S) valkampanj.

Om du överhuvudtaget får några tydliga svar, gissar jag att din slutsats blir att valet 2014 kommer stå mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Sedan är valet ditt.


Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

söndag 1 december 2013

V driver en ungdomsfientlig politik

När Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt går ut med att han kraftigt vill beskära bemanningsföretagens möjligheter på den svenska marknaden, visar han att V inte vill satsa på ungdomars möjligheter i arbetslivet. Och då snackar vi särskilt om de ungdomar som har det svårt på arbetsmarknaden. Ungdomar med dåliga eller ofullständiga betyg från gymnasiet drabbas extra hårt av partiets politik.

Om man är 20 år med dåliga betyg från gymnasiet, är ofta ett jobb via ett bemanningsföretag en första möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Att få uppdrag, korta eller längre, är också ett sätt att få prova olika branscher och kanske hitta ett yrke man vill satsa på.

De möjligheterna vill nu V kraftigt beskära. Det är ingen jobbpolitik. Det är en ungdomsfientlig bidragspolitik.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN.