söndag 24 juli 2011

Vad f-n säger man?

En helt vanlig söndag, en annan söndag, vilken som helst, hade jag ägnat ett inlägg till att gratulera min klubbkompis Alexander Norén till en fenomenal insats i Nordea Masters i golf. Han fullkomligt krossade både den svåra banan och sina konkurrenter.

Nu är ju inte det här en vanlig söndag och alla inser att en sådan här dag är världsliga saker som sport fullkomligt ointressanta.

Istället hoppas jag att alla tar en funderare på livets förgänglighet och skänker de anhöriga till offren i Norge en tanke.

Det går förmodligen aldrig att skydda sig helt för enskilda stollar, men att fortsätta arbetet mot utanförskap och förbättra integrationen av svenskar med utländsk bakgrund är två viktiga punkter för att minimera riskerna för framtiden.

Den individuella frihet som trots allt finns i det västerländska samhället ska vi fortsätta att värna om. En enskild galnings verk ska inte få framkalla några panikåtgärder i form av ökad generell övervakning. 
Den uppmärksamheten är han inte värd, den norske slaktaren. Lås in honom och släng nyckeln i Oslofjorden istället.


Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om, , , , .

fredag 22 juli 2011

Kulturspaning - Västervik

Om jag frågar dig vad du tänker på när jag säger Västervik, tror jag att du svarar sommar, hav, senap och Visfestivalen.

Jag, som tillbringat flera härliga sommarveckor där för många år sedan, hade svarat precis samma sak.

För några dagar sedan besökte jag vackra, vänliga Västervik, ostkustens pärla, medelst segelbåt för att kolla om det fortfarande stämmer.

Mitt svar är nja. Det har skett en del förändringar sedan jag var där senast, både positivt och negativt.

Kommunen som sådan har genomgått ett ekonomiskt stålbad med nedläggning av flera tunga industrier, men har lyckats ta sig ur krisen på ett bra sätt och är inte längre beroende av några få stora arbetsgivare. 
De människor jag talade med andades framtidstro. Ett exempel är den gamla krogen Slottsholmen, där alla samlades framåt natten förr, med ett fantastiskt läge precis vid vattnet. Den fastigheten är köpt av några investerare, bland annat Västervikssonen Björn Ulvaeus och PEAB, och ska bli sjönära läckra bostäder.
Den stora gästhamnen som är rejält uppfräschad drivs numera av företaget Promarina som driver många gästhamnar, exempelvis Oxelösund och Sandhamn. När man anländer möts man av pigga ungdomar som hjälper båtfararna till en bra plats och även assisterar med förtöjning för dem som vill. Mycket bra service!

Det negativa jag hittade var att det drag som var kring Visfestivalen verkar ha försvunnit. Den dag jag besökte slottsruinen var bara ca 70 procent av platserna besatta. Förr fick man köpa biljett månader i förväg. 
Kanske skulle man försöka jobba mer med sponsorer? Jag skulle i alla fall inte må illa av några sponsorskyltar om det betydde bättre artister och trubadurer. En Lars Winnerbäck, till exempel, skulle garanterat dra fullt hus.

Senapen då? Jo, den är precis lika god även om det är Druvan i Eslöv som numera tillverkar.

Alltså, när du planerar nästa sommar, ta med Västervik i din rutt. Staden är fortfarande väl värd ett besök på sommaren.

Relaterat: DN, SvD, AB, Exp.

onsdag 6 juli 2011

Grekland Live del III – Hur kommer det att gå?

I mina tidigare inlägg direkt från krisens Grekland, har jag gett flera exempel och ögonblicksbilder över tillståndet i landet.

Jag har genom samtal med människor kunnat konstatera att det saknas både krismedvetenhet och en stark vilja att betala skatt.
Man är inte, som en stor tänkare i min närhet konstaterade, det minsta ”ett med sin stat”.
Grekerna ser inte kopplingen mellan inbetalda skatter och sin egen välfärd, eller så litar man inte på statens förmåga att omvandla skatterna till något man själv har nytta och utbyte av.

Hur kommer det då att gå för grekerna?

När jag skriver detta blickar jag ut över ett azurblått vatten, en varm vind smeker min kind och i fjärran snurrar ett vindkraftverk, förmodligen EU-finansierat, så sakta och jag tänker att det här landet borde ha alla möjligheter att lyckas.
 Tyvärr tror jag att det måste blir sämre innan det kan bli bättre. Folket måste bli medvetet om situationen och vilja bidra till uppryckningen.
Samtidigt måste myndigheterna skapa en effektiv byråkrati som inger respekt för statens förmåga ett genomföra fattade beslut.

Självklart ska medborgarna känna att de som bryter mot lagar och bestämmelser på allvar riskerar att upptäckas och bestraffas.

En fråga som jag inte sett någon diskutera är religionens inverkan. Om man reser runt på landsbygden hittar man vägprojekt som verkar ha avstannat totalt.

Men längs tvättbrädesvägen finns av någon anledning flera färdiga och pampiga kapell. Gör kyrkans makt och inflytande att grekerna lägger mer energi på religiösa projekt än sådana som skapar tillväxt?
 Slutligen, grekernas förhållande till EU och euron. Det finns en misstänksamhet hos många greker att EU ger hundra med ena handen och tar tillbaka tvåhundra med den andra.

Jag tror att EU måste hjälpa grekerna att skapa en effektiv projektorganisation som gör att de pengar som faktiskt kommer till Grekland också ger synbara resultat. En kilometer väg per år i ett projekt duger inte.

En effektiv och fungerande offentlig byråkrati skulle också förmodligen locka till sig utländska investerare i högre grad.
Det är kanske inte så konstigt att ”de rika grekerna”, som ibland beskylls som en av orsakerna till krisen, inte vill investera i sitt eget land om avkastningen blir så skral och risken är för hög. De skulle säkert vilja återvända om de kände att de byråkratiska kvarnarna malde effektivt.

Kan vi svenskar gör något för att hjälpa det sympatiska grekiska folket? Jag kan på rak arm komma på två saker. Det första är alltid begära ett riktigt kvitto när vi handlar något i restauranger eller butiker.
Det andra skulle vara att exportera vår byråkratiska kompetens, för vi kan tycka vad vi vill om våra myndigheter, men jämfört med de grekiska är de ett under av effektivitet, inte minst i fiskala frågor.

Med detta inlägg avslutar jag mitt liverapporterade från krisens Grekland och återvänder hem till Svedala för flera, men då nationella, sommarspaningar.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om , , , , .

måndag 4 juli 2011

Grekland Live del II – Att vara företagare


Dimitris - Hotell och restaurangägare
 
Antonios - Rastaurangägare
Det är inte helt enkelt att få grekerna att tala om den ekonomiska krisen. En taxichaufför, som inom parentes genast ville värva mig till sitt lokala fotbollslags prestigefyllda match mot grannbyn, bara rycker på axlarna och säger att det där får de syssla med i Aten.


Något bättre går det med Diana, ägare till en grekisk restaurang som serverar typisk, men god, turistmat såsom souvlaki, mussaka och diverse varianter på havets läckerheter.


Hon berättar att hon bott 20 år i USA men återvänt till sin barndomsö. Varför förstår jag inte riktigt.


På frågan om hur mycket skatt hon betalar, i procent räknat, ger hon sig in i en lång utläggning om leverantörsfakturor och kostnader för att efter lite ”hjälp” landa på ungefär 40 %.
När jag berättar att vi i Sverige har ett totalt skattetryck på ungefär 55 % vindlar hon bara med ögonen och säger något om att de som tjänar mycket i Grekland också betalar mer i skatt.

När jag konstaterar faktum att endast 75 % av landets ekonomi s a s befinner sig i den ”vita sektorn”, får Diana väldigt bråttom tillbaka in i köket trots att restaurangen är ganska glest besatt. Inte heller här får man ett kvitto som skulle duga som verifikation.


En annan lokal entreprenör är Dimitris, som både driver ett hotell och en restaurang. Han skrattar gott när jag på skämt kallar honom för byns Don Corleone.

Gissningsvis har han 5-10 personer på lönelistan, med servitörer, kockar och asiatiska hotellstäderskor.


På min fråga om den ekonomiska krisen får jag ett långt och svävande svar att det är staten, bankerna och de rikas ”fel”. Riktigt hur förstår jag inte.
 Nästa dag, i en annan by, träffar jag på Anatonios, ytterligare en restaurangägare. Han lägger till några till listan som bär skulden, EU och storföretagen. När jag försynt påpekar att jag på dag fyra fortfarande inte fått något kvitto, säger han, lite förnärmat, att han minsann alltid lämnar kvitto. Tror ni vi fick något när vi betalade?



När hyrbilen ska betalas försöker jag lämna fram mitt MasterCard. Biluthyraren tittat på mig som jag vore från Mars.
Någon kortmaskin har de inte trots en stor rörelse med uthyrning av både bilar, motorcyklar och mopeder. ”Cash only”...

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det vare sig finns en krismedvetenhet, utanför Syntagmatorget i Aten, eller synbar vilja att betala skatt. Försöker man tala med människor rycker de flesta bara på axlarna och tycker att allt är någon annans fel.
 I nästa inlägg, direkt från Grekland, ska jag försöka mig på en framtidsprofetia. Hur kommer det att gå på några års sikt? Missa inte det.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD.


Andra bloggar om , , , .

lördag 2 juli 2011

Live – Direkt från krisens Grekland

De trogna läsarna av denna blogg har noterat att jag i flera inlägg kritiserat Greklands oförmåga att hantera sin ekonomi och grekernas brist på förståelse för den allvarliga situation nationen befinner sig i.
För att närmare kunna skildra läget och kanske utröna bakgrunden till krisen har jag tagit mig ner till Grekland för några nerslag i verkligheten.


Det var några år sedan mitt senaste besök i landet, men vid första anblicken känns det inte som någonting egentligen förändrats. När jag kliver av flygplanet får jag och mina medpassagerare vackert ställa upp oss på led för att invänta en buss som ska ta oss till ankomsthallen, 30 meter bort!

Det ger mig en deja-vü-känsla som framkallar bilden av Riga Airport 1990, strax efter murens fall. I Riga har man sedan länge effektiviserat den korta förflyttningen genom att låta folk gå den korta biten, men inte här.


Jag har nu varit här i två dagar, men ännu inte fått ett enda kvitto som min revisor skulle godkänna som verifikation. Vare sig taxi, restauranger, souvenirbutiker eller livsmedelsaffärer har ännu presterat ett godtagbart kvitto.
Det betyder i sin tur att om, mot förmodan får man förmoda, någon myndighet skulle vilja kontrollera en inkomstuppgift har man ett tufft arbete framför sig. Undrar hur många restauranter en tjänsteman från skattemyndigheten hinner med på ett år? Kanske finns en pusselbit till svaret här?

I nästa nedslag i den grekiska krisens vardag kommer jag att återge ett samtal med Diana, restaurangägare, som efter 20 år i USA återvänt till hemlandet för att driva sin egen rörelse och Dimitris, hotell- och restaurangägare.


Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om , , , .