Ekonomisk dopning inom idrotten

Uppdrag Granskning har grävt ner sig i Östersunds Fotbollsklubbs affärer. Klubbens starke man, och fd ordförande, står dessutom åtalad för ekonomisk brottslighet som skulle syftat till att gynna klubben.

Hur det var med den saken får rättsväsendet reda ut. Men hela historien pekar på ett systemfel inom framförallt fotbollen och ishockeyn.

Många elitklubbar, främst inom fotboll och ishockey brottas med ekonomiska problem. Ett resultat av allt högre spelarlöner som inte motsvaras av intäkterna.

Vem minns inte Leksands kommuns dribblande med campingplatser och gathörn för att hålla den krisande hockeyklubbens ekonomi över vattenytan? Hur mycket stoppar Skellefteå Kraft in i det lokala hockeylaget per säsong?

Själv var jag i högsta grad involverad i Tyresös satsning på damfotboll med ekonomiska saltomortaler för att klara de hutlöst höga spelarlönerna. Den klubben gick i konkurs och jag är idag glad, även om trycket var tungt, att jag var en av dem som sa nej när klubben ville ha mer pengar genom att sälja en läktare, som de inte ägde, till kommunen.

Vad består då systemfelet av?

Min uppfattning är att felet är tudelat:

1) Både fotbollen och ishockeyn har sagt nej till att låta ett företag äga mer än 49 % av klubbarna. Detta gör, såklart, att inga finansiärer vill gå in tungt om de inte får inflytande.

Man hade chansen för några år sedan då Riksidrottsförbundet föreslog att varje specialidrottsförbund själva skulle kunna avgöra den frågan.

Både ishockeyn och fotbollen sa, helt obegripligt, nej. Svårt att förstå varför man avsade sig den egna idrottens möjlighet att besluta. Ska man vara realistisk så är det i princip dessa två idrotter där en extern majoritetsägare på allvar skulle vara aktuellt.

2) Trots att man inte på allvar kan locka finansiärer att investera tungt så har man, så vitt jag vet, inte ens diskuterat ett lönetak. Det innebär att de accelererande spelarlöner äter upp allt större del av intäkterna.

Lite märkligt, eftersom lönetak inte är ovanligt inom elitidrotten. Till exempel tillämpar NHL ett tak som innebär att en klubbs samlade lönesumma för spelartruppen inte får överstiga ett visst belopp.

Resultatet av detta systemfel kan bli att det dyker upp kommunpolitiker eller andra som ”vill sätta kommunen på kartan” eller bygga monument över sig själva genom en framgångsrik idrottsförening.

När det gäller skattemedel kan man starkt ifrågasätta om dessa ska användas för att hålla en elitidrottsförening under armarna. Hur ädelt syftet än kan tyckas vara.

Elitidrott är sedan länge showbiz och eventverksamhet. Särskilt gäller det fotboll och ishockey (för herrar). Det har inget med folkhälsa att göra. Tiderna när de lokala stjärnorna jobbade på bruket eller som brevbärare parallellt med sin idrott, är sedan länge förbi.

Nej låt elitklubbarna finansiera sin egen verksamhet fri från skattemedel. Då kan vi tala om konkurrens på lika villkor.

För sin egen skull borde också ishockeyn och fotbollen våga släppa in majoritetsägare från näringslivet eller diskutera ett lönetak. Att sitta still och krama folkhemstanken fungerar inte på dagens elitidrott.

Kommuner ska inte driva solarier

Cancerfonden larmar i en debattartikel om att fallen av hudcancer ökar dramatiskt.  Antal fall med diagnosen malignt melanom har fördubblats mellan 2000 och 2011. Man föreslår också att en åldersgräns för solariebesök sätts till 18 år.

Det är bra att Cancerfonden uppmärksammar denna negativa trend och hjälper till att upplysa om de höga riskerna.

Något som förvånar både Cancerfonden och mig är uppgiften att minst 63 kommuner driver solarier i egen regi.  Ja, du läste rätt. Sextiotre stycken.

Tänk, jag trodde den tiden var förbi när kommunerna, ofta på ett illojalt sätt, konkurrerade med det privata näringslivet!

Hur många kommuner är det som driver korvkiosker? Pizzerior? Taxiåkerier?

Förhoppningsvis ingen. Men solarier går tydligen bra. Skäms, lägg ner dem snarast!

Kommunerna har en stor roll att spela i arbetet för en förbättrad folkhälsa. Att driva solarier är raka motsatsen.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, kommuner, cancer, Cancerfonden, näringsliv, sjukvård, folkhälsa, trams.

Staten ska inte äga banker

Svenska staten säljer nu de sista sju procenten av sitt ägande i Nordea. Det är bra, staten ska inte äga banker.

På regeringens hemsida kan man läsa följande:

”Regeringen anser att staten i princip inte ska äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens - om bolaget inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på något annat sätt. Regeringens ambition är därför att minska det statliga ägandet. Att löpande utvärdera bolagen och pröva skälen till ett fortsatt statligt ägande är vidare en naturlig del i att vara en värdeskapande och aktiv ägare. Försäljningsintäkterna ska användas för att amortera på statsskulden.”

Enligt finansmarknadsminister Norman står SAS på tur, där finns det klartecken från riksdagen att sälja av.

Men resten av bolagen då? Borde inte även Vattenfall avyttras också? Det man möjligen kan hänga upp sig på i fallet Vattenfall, och för den delen även SBAB, är formuleringen ”fungerande konkurrens”. 

Bolag med statligt ägande enligt regeringens hemsida.

Energibranschen i Sverige domineras totalt av tre jättar och att byta energibolag ger bara marginella effekter, eftersom dessa tre äger näten och anläggningarna, och den för den delen av sitt abonnemang kan man inte byta leverantör. Finansbranschen tycker jag dock fungerar, även om vi konsumenter kunde bli mycket bättre på att byta bank om vi inte är nöjda.

Men att äga ett gruvbolag finns det ingen som helst poäng att göra. Det känns helt fel att staten ska vara med och konkurrera på en fri marknad, även om LKAB oftast tjänar fina pengar till staten.

Det ägande jag kan tänka mig ska kvarstå hos staten är bolag som står för kritisk infrastruktur.

Fick man börja om från början, så skulle jag kunna tänka mig att staten ägde det fasta fibernätet, elnätet, riksvägnätet och järnvägsnätet. Sedan fick entreprenörer lägga anbud på att leverera tjänster på och i denna infrastruktur. Då skulle man kunna skapa en neutral och verklig konkurrens även inom dessa områden.

Men i övrigt, sälj av så mycket det går. Staten ska styra, inte äga.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om företagande, funderingar, ägande, samhälle, staten, ekonomi, skatter, konkurrens, privatisering, Vattenfall, LKAB, SAS, Nordea.