Vadå krigare?

Jag läser och hör förvånat hur tidningar, radio och TV missbrukar ordet krigare i samband med skildringar av terrororganisationen IS.

”500 IS-krigare kämpade mot milisen”, ”FP kräver straff för IS-krigare”.

Att kalla dessa mördare, våldtäktsmän och terrorister för krigare är att förolämpa alla deras offer och sådana som faktiskt förtjänar epitetet. Man är inte krigare om man mördar, våldtar eller utplånar hela folkslag!

En krigare för mig är någon som kämpar för en god sak, med minsta möjliga insats av våld. Exempelvis för att befria sitt land eller, i sportsammanhang, kämpar stenhårt för sitt lag. Klas Ingesson personifierade den typen exakt.
Några som köper och säljer kvinnor med ”fel tro” eller slänger ner HBTQ-personer från klippor förtjänar inte titeln krigare.

Min åsikt är att det nu är viktigt att svenska myndigheter sänder tydliga signaler de indoktrinerade ungdomar som funderar på att ansluta sig till IS: Om du överlever och väljer att komma tillbaka till Sverige så är det inte jobb och rehabilitering som väntar, utan omhändertagande och utredning om du har begått några krigsbrott. 

Behöver vi ändra våra lagar för att kunna lagföra dessa återvändare, så ska de ändras bums.

Självklart är det bra att utöka informationen vs riskgrupper, men budskapet från vårt samhälle ska vara tydligt: För oss blir du ingen ”krigare” om du ansluter dig, bara en simpel terrorist och potentiell mördare. 

Andra bloggar om: politik, samhälle, religion, debatt, IS, islam, terrorism , terrorister , medial, krigare, terrorism, demokrati, krig, HBTQ, islamiska staten, ISIS, funderingar, debatt, tv, radio, extremism.

Uppmärksamma hedersvåldet bättre

Igår bevistade jag en manifestation organiserad av GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime.  Manifestationen anordnades för att det var 15 år sedan Pela Atroshi mördades av sin far och sina farbröder i Kurdistan. Orsaken: Hennes ”olämpliga” leverne i Sverige. Det olämpliga bestod i att hon levt som vilken svensk flicka som helst.

Pela Atroshi

Varje gång jag hör talas om en flicka, eller pojke, som i någon slags ”kulturs” namn förnekas sina mänskliga rättigheter, misshandlas, våldtas eller till och med mördas, blir jag så arg att det kokar.

När jag läser hur 60 flickor i Norrköping könsstympas inser jag att vi har massor kvar att göra.

För det första ska vi inte tillåta någon gömma sig bakom religionsfriheten. Sverige är ett sekulariserat land, och det finns ingen religiös regel från någon religion som står över lagen.

För det andra får vi inte låta någon spela ut rasistkortet när vi försöker få igång en debatt och en attitydförändring. Det är inte rasism att fördöma brottsliga handlingar även om det sker i ”religionens” namn av människor uppväxta i en annan kultur.

När det gäller att bekämpa internationellt hedersvåld och – förtryck, ska vi självklart fortsätta jobba internationellt med opinionsbildning, men de som bor eller vistas i Sverige ska följa våra lagar och de tillåter vare sig våld eller förtryck, oavsett med vilket syfte det sker.

Ett förslag skulle kunna vara någon typ av ”kontrakt”, där alla vuxna som beviljas asyl eller uppehållstillstånd, får genomgå en obligatorisk utbildning om sina rättigheter och skyldigheter och därefter skriftligt intyga att de förstått vad som gäller i bl a denna fråga. 

För tonåriga, ickemyndiga nykomna skulle man kunna lägga in en enklare variant av information, som hjälper ungdomarna att förstå sina rättigheter.

Kontraktet i sig ändrar kanske inte tusenåriga attityder, men skulle möjligen kunna skynda på en positiv utveckling.

Till sist en fundering. Att använda ordet heder känns väldigt fel i detta sammanhang. Heder är i grunden något positivt, det här är bara för jävligt.

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om hedersvåld, rasism, religion, hedersförtryck, hat, GAPF, Pela, Fadime, intolerans , samhälle, förtryck, funderingar.

Hur svårt kan det vara att fördöma allt politiskt våld?

När Uppdrag Granskning, med sin ”leadsinger” Janne Josefsson, igår för en gångs skull gjorde ett program där man synade den politiska vänsterkanten, och det i form av våldsamma vänsterextremister, så kan inte alla på den politiska vänsterkanten stå upp och fördöma våldet.

En ”radioprofil” kallar JJ för nazist på Twitter. En representant för kulturvänsterns säger i DN att ”det inte alls går att jämföra vänsteraktivister som bara förstör med nassar som knivhugger”.

När samme JJ, vilket är den vanligaste infallsvinkeln, granskar högern, och gärna Moderater som gör bort sig, då förfasas vänstertyckarna och anser att JJ är en gudsgåva som demokratiskt sändebud.

När Vänsterpartiet utesluter ett antal våldsbejakande aktivister ur Ung Vänster, är det genast andra som lobbar för att de ska få komma med igen.

Hur svårt kan det vara att fördöma allt våld som sker i något slags politiskt syfte? Oavsett från vilken politisk flank våldet kommer.

Till sist några reflektioner efter att ha sett UG igår och hört eftersnacket:

1)      Gör arrangörerna av kulturhuvudstadsåret i Umeå ingen förhandskontroll på vilka man släpper upp på en scen?

2)      Har vi inte infört maskeringsförbud i demonstrationståg i Sverige ännu? Om inte, gör det.

3)      Att påstå att JJ är nazist är lika korkat som att säga att Nordkorea är en demokrati.

Relaterat: DN, DN, Resumé.

Bloggkollega i samma ämne: Antonsson.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, Vänsterpartiet, extremvänstern, debatt, AFA, högerextremism, våld, Umeå.

Tala inte om fans och supporters

I skuggan av gårdagens tragiska händelse i Helsingborg, är det några saker som jag reagerar emot.

Varför snackas det om fans och supporters? Ett fan eller en supporter för mig är någon som i positiv anda följer och hejar på sitt lag regelbundet. 

De som slåss på stan eller uppträder maskerade på en idrottsläktare är för mig inget annat än våldsbejakande, kriminella huliganer.

En kommentator talade om ”konstig supporterkultur”. Detta handlar vare sig om supportrar eller om kultur!

Såklart att jag som supporter ibland hoppas att värsta konkurrenten ska förlora för att det gynnar mitt lag.

Såklart att jag i sociala sammanhang tycker det är kul att munhuggas med vänner som håller på andra lag än mitt eget.

Aldrig någonsin att jag skulle tillgripa våld för att försvara dessa åsikter!

Jag kanske är cynisk, men jag har svårt att känna sympati för en huligan som skadas i ett slagsmål med andra huliganer i en grusgrop, långt ifrån arenan. När däremot, vilket är en sanning sedan länge åtminstone i Stockholm, vanliga familjer med barn inte vågar gå till arenan för att heja på sitt lag, då har det gått åt h-e för långt!

Vad kan man då göra åt saken? Ja, förslag saknas inte och jag tycker, som många med mig, att vi kan snegla mot England, där man uppenbarligen kommit till rätta med de värsta avarterna.

En uppenbar sak som vi måste skynda på är ett maskeringsförbud på offentlig plats. Det finns inget seriöst ”fan”, eller för den skull seriös demonstrant, som har anledning att uppträda maskerad. I så fall har man en dold agenda att starta eller provocera fram bråk.

De huliganer som lagförs borde dömas till långa tillträdesförbud till alla idrottsarenor och förses med fotboja så att polisen kan se var de håller hus. 

Vi får inte glömma bort att de som bråkar är väldigt få och bara har tagit idrotten som ”gisslan” för att få utlopp för sina kriminella lustar. Men som bekant, ett ruttet äpple kan ju förstöra en hel korg.

Till sist. Inför kvällens match mellan AIK och IFK Göteborg meddelade AIK:s supportrar att: ”Vi stoppar försäljningen av tröjor och pins med texten ´Vår plikt i livet – hata hata hata Göteborg´. Idag är inte en dag för hat.”

Pinsamt. Betyder det att det är ok att fortsätta hata imorgon, eller nästa vecka? Det är precis sådant som underblåser idrottsvåldet och jag efterlyser föreningarnas fördömanden kring dessa avarter. När får vi höra dem?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, Djurgården, AIK, Hammarby, våld, samhälle, supportrar.

Att vara lokalpolitiker

Häromdagen misshandlades en lokalpolitiker i Nordmaling. Förmodligen var skälet ett kommande politiskt beslut om att lägga ner några byskolor. Idag läser jag att flera folkvalda i Nordmaling avgår på grund av händelsen.

En sådan här händelse är naturligtvis helt oacceptabel och ett hot mot demokratin. Händelsen gör också att man tar sig en funderare varför man själv håller på. Jag är deltidspolitiker i Tyresö och lägger uppskattningsvis runt 20 timmar i veckan på mitt engagemang.

I mitt fall finns det fler svar. Det uppenbara är makt. Makt att faktiskt kunna påverka, utveckla och förändra. Både i stort och smått. Det känns väldigt bra när man drivit en idé till något som faktiskt genomförs, förhoppningsvis till nytta och nöje för medborgarna. Fortfarande tycker jag att den processen går för långsamt, men jag börjar lära mig.

En klar uppsida med lokalpolitik.

Det andra svaret är ansvar. Jag tillhör dem som anser att vi får de politiker som vi förtjänar. Jag vill inte tillhöra dem som sitter hemma i soffan och gnäller, men inget gör för att förändra och förbättra. Självklart finns det perioder i livet som är fulla med annat, men vill man tror jag att de flesta någon gång faktiskt kan ta sig tid i demokratins tjänst.

Hur är det då med responsen? Tyvärr är det ganska sällan som man får positiva reaktioner på något man sagt, eller gjort. De flesta som hör av sig vill ändra något eller ha något för egen del, och har massor med mer eller mindre sakliga argument för sin sak. Det är inget konstigt med det, vi är generellt sämre att ge positiv kritik, än tvärtom.

På sociala medier händer det faktisk oftare att man får glada tillrop eller när man knackar dörr och träffar människor som inte demonstrerar eller skriver insändare. Då händer det ofta att de berättar hur nöjde de är. Det värmer.

En mycket positiv sak med mitt politiska engagemang är alla spännande människor man får möta, idérika, kompetenta, energifyllda och roliga. Dessutom lär man sig nya saker hela tiden. Jag försöker respektera alla jag möter, även mina politiska motståndare, och hoppas att de även respekterar mig. Sedan ska villigt erkännas att vissa av dem har jag absolut ingen lust att ens ta en snabbfika med, men det är antagligen ömsesidigt…

För att återknyta till Nordmaling och liknande fall så har media ett mycket stort ansvar i hur man formulerar sig när man granskar politiken. Det finns en otäck tendens till någon slags ”plakatjournalistik” som faktiskt kan bidra till att hetsa upp människor på fel sätt. Det borde de tänka på.

Tänker jag fortsätta mitt engagemang? Ja, jag har redan annonserat att jag ställer upp i valen till både kommun och landsting även om det ibland är svårt att kombinera med vanligt jobb. Än så länge är jag vare sig mätt eller nöjd. Det ska bli kanonkul och det är ju i val vi får reda på vad människorna faktiskt tycker!

Skatefoto: Mikael Onegård.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Moderaterna, demokrati, , funderingar, påverkan, Tyresö, Val 2014, media, valfrihet, Nordmaling.

Vad f-n säger man?

En helt vanlig söndag, en annan söndag, vilken som helst, hade jag ägnat ett inlägg till att gratulera min klubbkompis Alexander Norén till en fenomenal insats i Nordea Masters i golf. Han fullkomligt krossade både den svåra banan och sina konkurrenter.

Nu är ju inte det här en vanlig söndag och alla inser att en sådan här dag är världsliga saker som sport fullkomligt ointressanta.

Istället hoppas jag att alla tar en funderare på livets förgänglighet och skänker de anhöriga till offren i Norge en tanke.

Det går förmodligen aldrig att skydda sig helt för enskilda stollar, men att fortsätta arbetet mot utanförskap och förbättra integrationen av svenskar med utländsk bakgrund är två viktiga punkter för att minimera riskerna för framtiden.

Den individuella frihet som trots allt finns i det västerländska samhället ska vi fortsätta att värna om. En enskild galnings verk ska inte få framkalla några panikåtgärder i form av ökad generell övervakning. 

Den uppmärksamheten är han inte värd, den norske slaktaren. Lås in honom och släng nyckeln i Oslofjorden istället.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Norge, terrorism, demokrati, samhälle, golf.