onsdag 28 maj 2014

Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

onsdag 21 maj 2014

Bokrecension: Min kamp 1

Det här är första boken i Karl Ove Knausgårds mastiga självbiografiska epos. Drygt 400 sidor med ord staplade på varandra. Men som den grabben kan stapla orden.

Han börjar med en lång utläggning om döden: ”För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det”.

I resten av boken beskriver han sin uppväxt. Tjejer, idrott, skolan och första fyllan fyller sidorna. Egentligen är det dock förhållandet till sin far som han behandlar. När faderns senare avlider och Karl Ove tillsammans med sin bror återvänder till sin farmors hus, där fadern bott sina sista år, kommer alla känslorna fram igen.

Boken har ingen kapitelindelning, vilket till en början är lite enerverande, men efter ett tag känns det helt rätt. Knausgård staplar ord och meningar på varandra på ett mästerligt sätt, i en aldrig sinande ström.
Det är sällan man läser någon som behärskar formuleringskonsten som han gör. Min kamp 1 är en otroligt bra bok. Inget man läser halvsovande innan nattlampan släcks, utan en bok man får beta av lite i taget för att inte drunkna i bokstäver och stavelser.

Köp den eller låna den. Boken är klart läsvärd. Man kan dock behöva läsa något lättare innan man startar med nummer 2. Det ska i alla fall jag göra.

Relaterat: Bokus, Adlibris, Nordstedts, DN, DN.

fredag 16 maj 2014

Är oppositionspartierna i Tyresö negativa till företagare?

Häromdagen hade jag det stora nöjet att få utmärkelsen ”Den mest företagarvänliga politikern i Tyresö 2014”.

Foto: Företagarna
Utmärkelsen baseras dels på enkät som alla ordinarie ledamöter i Kommunfullmäktige fått möjlighet att svara på, dels på Företagarnas egen research om de lokala politikerna. Jag är självklart både glad och stolt över att bli uppmärksammad i detta sammanhang.

Vad som inte är så roligt är att ingen politiker från oppositionen i Tyresö befanns värdig samma erkännande. Företagarnas ambition är nämligen att dela två utmärkelser per kommun. En till majoritetspolitiker och en till en politiker från sittande opposition.
Enligt representanterna från Företagarna Stockholm, är det bara i Tyresö av alla regionens kommuner där det inte delas ut två utmärkelser.
Symptomatiskt för detta var kanske att inte en enda av oppositionens politiker deltog i Företagarnas arrangemang.

Man kan ju undra över varför Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte verkar bry sig om de lokala företagarnas situation.
I bästa (!) fall är de ointresserade, i sämsta fall är de negativa och fast i sina egna villfarelser om ”kapitalister” eller ”vinster i välfärden.

Jag kan inte minnas att man lagt några motioner eller förslag som skulle underlätta för det lokala näringslivet i Tyresö. Företag och företagarnas villkor är inget som särskilt ofta finns på oppositionens agenda.
Jobbsatsningar från oppositionen handlar snarare om att kommunen (!) ska anställa arbetslösa människor för att kvalificera dem för en ny period i a-kassan.

Det som oroar mig är att de i så fall inte förstår var de nya jobben skapas, vilka i sin tur gynnar tillväxten, som i sin tur ger ökade skatteintäkter att satsa i välfärden.

Min slutsats är klar. Tycker man att företag och företagares villkor är viktiga är det partierna i Alliansen man ska lägga sin Tyresöröst på i september.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

måndag 12 maj 2014

Piraterna kan inte kryssa i motvind

I en färsk opinionsmätning inför EU-valet om knappt två veckor ligger förra valets skräll, Piratpartiet, minst sagt illa till. Endast 1,3 % uppger att de skulle rösta på PP om det vore val idag. I förra valet fick de 5,8 % av rösterna.

Jag har skrivit det förut, och upprepar gärna igen. Man kan inte vara framgångsrik i flera val på bara en fråga. Väljarna är klokare än så. Som jag konstaterade i min lilla genomgång av PP:s ståndpunkter, så är det bara i frågor som rör Internet, fildelning och andra digitala ämnen, som man har en åsikt. Det räcker inte.
För att väljarna ska kunna ta ställning krävs att man även har åsikter om klimatfrågan, fri rörlighet, gemensamma försvarsinsatser och ekonomisk stabilitet inom unionen. Det har inte PP, eller så döljer de det väl.

En riktig pirat kan inte bara segla i medvind, läns eller slör. En riktig pirat borde även kunna segla mot vinden, d v s kryssa. Den konsten tror jag inte PP behärskar.

För mitt parti, Moderaterna, ser samma siffror bättre ut. Nu gäller det att jobba på de veckor som återstår till valdagen 25 maj, inte minst för att få våra sympatisörer att faktiskt gå och rösta. Soffan är tyvärr en svår konkurrent i EU-valet.

En annan parameter som också är viktigare än i våra nationella val, är toppkandidaternas kompetens. Vi måste komma ihåg att Sverige bara har 20 platser i EU-parlamentet och då blir de enskilda ledamöternas förmåga att sy ihop lösningar i de stora partigrupperna avgörande. Den förmågan har Moderaternas kandidater.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

torsdag 8 maj 2014

Hur svårt kan det vara att fördöma allt politiskt våld?

När Uppdrag Granskning, med sin ”leadsinger” Janne Josefsson, igår för en gångs skull gjorde ett program där man synade den politiska vänsterkanten, och det i form av våldsamma vänsterextremister, så kan inte alla på den politiska vänsterkanten stå upp och fördöma våldet.

En ”radioprofil” kallar JJ för nazist på Twitter. En representant för kulturvänsterns säger i DN att ”det inte alls går att jämföra vänsteraktivister som bara förstör med nassar som knivhugger”.

När samme JJ, vilket är den vanligaste infallsvinkeln, granskar högern, och gärna Moderater som gör bort sig, då förfasas vänstertyckarna och anser att JJ är en gudsgåva som demokratiskt sändebud.

När Vänsterpartiet utesluter ett antal våldsbejakande aktivister ur Ung Vänster, är det genast andra som lobbar för att de ska få komma med igen.

Hur svårt kan det vara att fördöma allt våld som sker i något slags politiskt syfte? Oavsett från vilken politisk flank våldet kommer.

Till sist några reflektioner efter att ha sett UG igår och hört eftersnacket:

1)      Gör arrangörerna av kulturhuvudstadsåret i Umeå ingen förhandskontroll på vilka man släpper upp på en scen?
2)      Har vi inte infört maskeringsförbud i demonstrationståg i Sverige ännu? Om inte, gör det.
3)      Att påstå att JJ är nazist är lika korkat som att säga att Nordkorea är en demokrati.

Relaterat: DN, DN, Resumé.

Bloggkollega i samma ämne: Antonsson.

fredag 2 maj 2014

Jobbpolitik är att skapa förutsättningar

I flera av gårdagens tal, använde talaren ett språkbruk som jag måste reagera på. Nämligen den att ”vi” ska skapa jobb åt alla, särskilt ungdomar. Det händer att även Allianspolitiker säger fel ibland när det ämnet kommer på tal.

Politikens uppgift kan bara vara att skapa förutsättningar för jobb. Inte att skapa arbetstillfällen på egen hand. Att sedan processen att skapa dessa förutsättningar kan ge en del arbetstillfällen i offentlig sektor, är en helt annan sak.

Tillväxt och därmed jobbskapande måste drivas utifrån privata företag. Ju bättre förutsättningar de har, desto högre tillväxt och desto fler arbetstillfällen.

Därför är jobbpolitikens uppgift exempelvis att skapa ett rimligt skattesystem, hanterbara arbetsgivaravgifter, en bra infrastruktur, utbildad arbetskraft, bra sjukvård och barnomsorg. Inte att skapa arbeten i sig. Låt oss inte glömma den sanningen.

När vänsterföreträdare på 1 maj står i talarstolen och orerar om hur de ska ”ordna jobben”, så har de inte förstått hur sakerna hänger ihop. Men sådant får man kanske inte lära sig på Bommersvik?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.