Grekland tar springnota?

I det grekiska valet som hölls för två veckor sedan, segrade det vänsterpopulistiska partiet Syriza. De gick bl a till val på en massiv återställare av det som så när höll på att försätta hela nationen i konkurs.

Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa medborgare.

Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare, framförhandlade stödpaketen.

Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.

Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.

¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!

¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!

¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under en ungkarls säng!!

¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent av landets ekonomi.

¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser vilka som räddade dem.

I företagsvärlden finns det många exempel på företag som vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa för att vända den negativa utvecklingen.

Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan person ganska snabbt bli mycket ensam...

Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna, som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina problem och försöker göra något åt dem.

Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt naken. 

Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända på allvar.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, ECB, Syraza, Europa, kris, funderingar, Lettland, Spanien, Portugal.

Piraterna kan inte kryssa i motvind

I en färsk opinionsmätning inför EU-valet om knappt två veckor ligger förra valets skräll, Piratpartiet, minst sagt illa till. Endast 1,3 % uppger att de skulle rösta på PP om det vore val idag. I förra valet fick de 5,8 % av rösterna.

Jag har skrivit det förut, och upprepar gärna igen. Man kan inte vara framgångsrik i flera val på bara en fråga. Väljarna är klokare än så. Som jag konstaterade i min lilla genomgång av PP:s ståndpunkter, så är det bara i frågor som rör Internet, fildelning och andra digitala ämnen, som man har en åsikt. Det räcker inte.

För att väljarna ska kunna ta ställning krävs att man även har åsikter om klimatfrågan, fri rörlighet, gemensamma försvarsinsatser och ekonomisk stabilitet inom unionen. Det har inte PP, eller så döljer de det väl.

En riktig pirat kan inte bara segla i medvind, läns eller slör. En riktig pirat borde även kunna segla mot vinden, d v s kryssa. Den konsten tror jag inte PP behärskar.

För mitt parti, Moderaterna, ser samma siffror bättre ut. Nu gäller det att jobba på de veckor som återstår till valdagen 25 maj, inte minst för att få våra sympatisörer att faktiskt gå och rösta. Soffan är tyvärr en svår konkurrent i EU-valet.

En annan parameter som också är viktigare än i våra nationella val, är toppkandidaternas kompetens. Vi måste komma ihåg att Sverige bara har 20 platser i EU-parlamentet och då blir de enskilda ledamöternas förmåga att sy ihop lösningar i de stora partigrupperna avgörande. Den förmågan har Moderaternas kandidater.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, Internet, EU, PP, Val 2014, Moderaterna, EU-valet 2014.

Idag hyllar vi Lettland

Ett av våra baltiska grannländer, Lettland, firar sin nationaldag idag. I helgen som gick hade jag förmånen att besöka mitt moderland igen, den här gången i syfte att besöka Tyresös lettiska vänort, Cesis. Cesis ligger ca 10 mil in i landet, ONO om Riga och har 18 000 invånare.

 Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.

Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.

Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent, bland de bästa i Europa.

Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU. Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.

Nya nationalbiblioteket i Riga

Just inom kulturområdet är man långt framme. Riga blir 2014 Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Umeå), och förberedelserna är i full gång.

Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.

Med tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar” som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?

Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på vissa håll minskar befolkningen.

Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande. Grattis Lettland!

Relaterat: DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, Riga, EU, funderingar, Ryssland, Lettland, Putin, välfärd, kultur, Tyresö, invandring i, integration.

Grekland vs Turkiet

Som den trogne bloggläsaren märkt har jag varit off-line några veckor. Det beror på att jag tillbringat några semesterveckor i miljöer där man får lägga för mycket tid på en uppkoppling för att det ska vara värt besväret. Det är ju trots allt semester...

Kalki, V om Rhodos. En jättefin ö.

Första delen av semestern seglade jag i Medelhavet med några kompisar och fick då, förutom strålande sol och nästan 40 grader, en liten möjlighet att jämföra EU:s sorgebarn Grekland med ett ”runnerupland”, nämligen Turkiet.

Båten vi seglade. S/Y Dulcecor.

Fart i seglen...

Seglingen gick från Kreta, via några grekiska småöar, till Alanya. Eftersom vi flög via Rhodos var vi dessutom tvungna att transportera oss på olika sätt till och från seglingens start- och måldestinationer. Bland annat körde vi bil, 40 mil längs den turkiska kusten.

Jag måste, lite motvilligt, erkänna att jag fick tänka om en del vad gäller Turkiet. Generellt sett upplevde jag servicen bättre i de turkiska gästhamnar vi besökte, jämfört med de grekiska. De människor som arbetade kändes också mer positiva och ”hungriga”.

Många greker, däremot, kändes uppgivna och den stämning jag beskrev under förra sommarens besök har snarare förstärkts sedan dess.

En ny ”syndabock” för det grekiska ekonomiska moraset verkar ha blivit Tyskland. Varför kan man då undra? Jo, som en taxichaufför (med oanvänd taxameter…) uttryckte saken: ”De har lånat ut massa pengar till oss och nu vill de ha ränta på de pengarna”. Vad svarar man på det?

Observera priserna... Visar kanske skatten som betalas in?

Om man ska försöka sig på någon slags ytlig politisk analys så tror jag att Grekland kommer bli tvingade att lämna euron och genomgå ett ekonomiskt och medvetandegörande stålbad innan det kommer att vända. Det finns ingen självinsikt hos befolkningen som gör att man kan börja arbeta sig uppåt igen, tyvärr. 

Vad vi kan göra är att fortsätta resa dit, men kanske också börja be om kvitton när vi handlar eller konsumerar tjänster. Jag vet, det är inget man vill pyssla med på semestern, men på sikt kan det hjälpa grekerna till en egen sjukdomsinsikt.

Marmaris. En tummelplats för rika människor
 med stoooora båta

När det gäller Turkiet, så har de fortfarande en del att bevisa innan jag tycker de kan få plats i EU. Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen försörjning? 

Mellan Marmaris (Turkiet) och Rhodos tar det bara 55 minuter med denna katamaran.

Man ser inte särskilt många kvinnor som arbetar, även om det är fler än t ex i Egypten. Jag har ju bara skrapat en del på den yta som man ser som turist och vet inte hur det ser ut på landsbygden.

Det är många intressen som ska tillgodoses och många tunga spelare som ska enas om den framtida vägen.  

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om semester, Grekland, ekonomi, sol, väder, Turkiet, euro, eu, segling.

Bloggtorka – inte

Jag vet att jag försakat mina bloggfans på sista tiden. Har haft mycket att stå i, men lovar nu att skärpa mig.

Samtidigt måste jag medge att de kanaler som i vanliga fall inspirerar mig, tidningar, TV och det som händer i Tyresö, inte gett så många uppslag.

Skulle jag till exempel skriva och kommentera den nya socialdemokratiska ledningen när de inte säger särskilt mycket. Det kommer säkert bli mer intressant när de tvingas visa väljarna hur de ska regera om de vinner valet. Med kommunisternas hjälp?

Eller skulle jag skriva om det ekonomiska moraset i Grekland? Att det krävs politisk styrka från alla partier för att stå emot trycket och fortsätta sanera ekonomin. Annars kanske det är dags att varsla grekerna om uteslutning från eurosamarbetet?

Borde jag skriva om att oppositionen i Tyresö har tvingat fram en helt onödig folkomröstning i höst? En folkomröstning om delar i den kommunala budgeten, som borde vara majoritetens ansvar, åtminstone enligt valutslaget 2010. 

Att den kommer kosta flera miljoner att genomföra skulle jag kanske också skriva om? Dessutom avvisade socialdemokraterna ett kompromissförslag om höjt förbehållsbelopp som skulle gynna de pensionärer som har det sämst ställt. Det skulle jag kunna förstås kunnat blogga om.

Kanske skulle jag idag skriva om den svenska EM-truppen? Hur i helsike Hamrén kan fortsätta att satsa på en föredetting som Chippen? Han har varit slut i minst fem år i landslagssammanhang. Varför inte ge någon som har framtiden framför sig istället? Jimmy Durmaz kanske? Det vore ju faktiskt bättre att plocka in Kennedy istället? Om Zlatan absolut måste ha sin lekkamrat med sig, kan väl Chippen få följa med som maskot istället?

Oops, nu blev det ju ett inlägg i alla fall. Jag är tillbaka på bloggbanan!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Tyresö, samhälle, Grekland, ekonomi, EMU, EU, fotboll, Zlatan, Socialdemokraterna.