onsdag 29 januari 2014

Hamnar Jimmie på ”Skurkbase” nu?

I veckan lanserades en tjänst på nätet där man kan få reda på om grannen eller någon annan man är nyfiken på, är dömd för brott.
Tjänsten utnyttjar vårt öppna samhälle genom att publicera offentliga handlingar. Det enda man gör är att samla in informationen och göra den sökbar. I grund och botten en smart affärsidé som påminner om forna tiders "Taxeringskalender".

Om det inte vore för innehållet! Har man inte sonat sitt brott när straffet är avtjänat? Borde samhället inte ge människor en andra chans? Ur både etiskt och moraliskt perspektiv kan man starkt ifrågasätta tjänsten.
Dessutom har det visat sig att både avlidna personer och sådana som har frikänts i högre instans, fortfarande står med. Sidan publicerar nämligen bara information från våra tingsrätter.

Utgivaren gömmer sig bakom ett s k utgivningsbevis, vilket ger dem i princip samma grundlagsskydd som en tidning.

Grundlagen om yttrandefrihet stiftades för länge sedan, långt före den tekniska utvecklingen som stavas Internet. Därför kan det vara en god idé att se över lagen utifrån dagens förutsättningar. Nu kommer det inte att stoppa den här tjänsten, men jag tror inte den kommer överleva särskilt länge ändå. När nyfiken lagt sig, kommer kundunderlaget sina och därmed bolagets intäkter.

I veckan har även Sverigedemokraterna anklagats för att ha sökt, och fått, bidrag till ett kvinnoförbund som, enligt uppgift, inte existerade vid ansökningstillfället. Det vore inte första gången bidrag delades ut på felaktiga grunder.
De politiska ungdomsförbunden har ofta anklagats för att frisera antalet bidragsgrundande medlemmar.

Uppenbarligen krävs en bättre kontrollprocess innan den här typen av bidrag betalas ut. Vi får väl se hur det har slutar, men en sak skiljer SD från övriga partier.
En sådan här ”affär” skulle i övriga partier leda till dålig PR och i förhoppningsvis en intern skärpning. I SD:s fall riskerar det tyvärr bara att späda på partiets martyrgloria som säger att ”alla är emot oss”.

Därför är det så viktigt att vi faktiskt tar debatten med SD kring politiska frågor, och inte nöjer oss med tystnad och att säga fy skäms, när sådana här saker inträffar.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

söndag 26 januari 2014

Konstigt, Lotteriinspektionen

Efter att ett antal fotbollsmatcher misstänkts vara uppgjorda, så föreslår nu Lotteriinspektionen en nationell handlingsplan.
Förslaget går ut på att alla som vill spela hos Svenska Spel eller ATG ska tvingas att registrera sig. Däremot vill man inte att matchfixning ska kriminaliseras.

Ett konstigt förslag, tycker jag.

För det första. Varför blanda in ATG i det hela? Såvitt jag vet handlar problemen, både nationellt och internationellt, om lagsporter, framförallt fotboll. Travsporten har inte haft några bevisade fall med uppgjorda lopp. Svenska Spel har ju redan beslutat att införa obligatorisk registrering från 1 juli.

För det andra. Inte kriminalisera? Nu är jag förvisso inte jurist, men att med mutor och andra påtryckningar förmå idrottare att inte göra sitt bästa, är inte det en form av bedrägeri eller korruption?

För det tredje. Så länge vi inte har ett system med licenser för de spelbolag som vill verka i Sverige, kommer ett sådan här förslag bara gynna de utlandsbaserade bolagen. Det i sin tur får konsekvensen att det riskerar bli mindre pengar till ungdomsidrotten och hästsporten.

De här förslagen känns inte helt genomarbetade. Det verkar mer som något Lotteriinspektionen snott ihop för att inte riskera att anklagas för passivitet.


Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

onsdag 22 januari 2014

Boktips – Steve Jobs – en biografi

På 80-talet köpte jag min första dator. Det var en Macintosh Classic. Jag vill minnas att den hade 40 kb (!) i hårddisken. Det revolutionerande med den datorn var att istället för att skriva in kommandon på ett inte alltid logiskt språk, så flyttades ikoner på skärmen med hjälp av en datormus.

Macintosh Classic
Helt fantastiskt användarvänligt och mänskligt!

Mannen bakom den banbrytande produkten och dessutom iPod, iPhone, iPad, iThunes, App Store och en massa andra lösningar hette som de flesta vet, Steve Jobs.

Boken om honom är skriven av Walter Isaacson och är baserad på 40-talet intervjuer med Jobs och hundratalet andra intervjuer med människor som befunnit sig i hans närhet, i jobbet och privat.

I boken får vi veta att Steve Jobs biologiska föräldrar adopterade bort honom vid födseln och han även i vuxen ålder vägrade träffa sin biologiska far. En del hävdar att hans drivkraft i livet kom sig utifrån något slags revanschbegär efter att blivit bortvald.

Boken berättar om hans uppväxt och de första stapplande stegen som entreprenör. Den beskriver hur han ville utveckla en helt ny dator som även vanliga människor kunde hantera. Med en dåres envishet drev han under hela livet också tesen att en vertikal integration, där samma företag kontrollerar både mjuk- och hårdvara, är det bästa sättet att skapa användarvänliga produkter. Alltså raka motsatsen till Microsoft och Google som arbetar horisontellt, med öppna gränssnitt.

Steve Jobs var besatt av enkelhet och tvingade sina tekniker till att skapa nya lösningar, som kan ses i många av Apples produkter.  Han beskrev sig själv som någon som levde i gränslandet mellan teknik och design eller mellan teknisk och humaniora. En modern Leonardo da Vinci, kanske?

Hans besatthet gjorde också att han tvingades lämna Apple under period då bolaget blödde ekonomiskt. Under den perioden byggde han bl a upp animeringsföretaget Pixar, som i samarbete med Disney revolutionerade den animerade filmen. Frågan är om han inte t o m räddade Disney som hade kört fast i sin utveckling?

Steve Jobs personlighet påminner om många andra framgångsrika entreprenörer såsom Richard Branson och Ingvar Kamprad. De ser inga hinder och får sin omgivning att uträtta stordåd bara med sin envishet. Steve Jobs verkade också ha en binär personlighet, antingen av eller på.

Min uppfattning, efter att ha läst boken, är att Steve Jobs, med vad vi vet idag, förmodligen hade fått någon ”bokstavsdiagnos”. Han verkade mycket svår att leva med och led brist på empati för andra människor.

Skulle då världen bli bättre med fler som Steve Jobs?  Ja och nej är mitt svar. Det kommer med jämna mellanrum fram genier av olika slag som driver utvecklingen framåt och går till historien. Det är bra och viktigt. 
Men om alla vore som Steve Jobs skulle världen förmodligen vara ännu mer konfliktfylld än idag. Det finns bara plats för en Zlatan per lag…

Hur som helst är det en bra och välskriven biografi som du absolut ska läsa.

Vad andra tycker om boken kan du läsa här och här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

måndag 20 januari 2014

Späd inte på politikerföraktet

Idag skriver jag en debattartikel i nättidningen Vi i Tyresö. Den handlar om hur oppositionen i Tyresö använder kommunallagen för att fördröja ett beslut som de inte gillar. Frågan det gäller är att låta hyresgästerna i ett bostadsområde ägt av kommunens bolag, köpa sina lägenheter och omvandla dem till bostadsrätter. Istället för att rakt ut säga att man är emot, så använder man formalia för att fördröja och förhala.

Jag kan också tillägga att det vid behandlingen i Kommunstyrelsen, 17 december, inte togs upp krav på de kompletterande analyser man efterlyste i Kommunfullmäktige. Nej, man lät helt enkelt en månad rulla på för att ytterligare kunna fördröja beslutet.

Debattartikeln i sin helhet läser du här.

 Jag mycket väl förstå och sympatisera med den besvikelse och frustration de boende som satt på fullmäktigeläktaren kände och uttryckte.  Det värsta av allt var att de förmodligen inte riktigt förstod oppositionens krumbukter.

Vill de inte sälja? Varför gör de så här?

Igår kväll, debatterade finansminister Borg och socialdemokraternas ekonomiska talesperson Andersson i TV. Jag tror ämnet var balansen i statsbudgeten. Normalt sett anser jag att Anders Borg är en briljant debattör, men igår föll även han i fällan att tala mer om motståndarnas tillkortakommande än om vad han själv vill.

Jag tror, tyvärr, att de väljare som blev något klokare efter den debatten kan räknas på ena handens fingrar.

Att dribbla med formalia eller att bara kritisera sina politiska motståndare, riskerar att ytterligare späda på det politikerförakt, som redan finns hos många medborgare. Det riskerar dessutom att det blir ännu svårare att få nya krafter att engagera sig i politiken. Detta sammantaget kan i längden vara ett hot mot demokratin.

Som flitig debattör vet jag hur lätt det är att själv bli en del av pajkastningen i sin iver att argumentera för sin sak. Jag vet hur det kliar i fingrarna när man ser urusla och dåliga förslag och ska villigt erkänna att jag ibland inte kan hålla mig.

Men till mitt försvar, så jag i alla fall medveten om problemet.

Min förhoppning är att kommande valrörelse kommer präglas av debatter där man så långt möjligt inte bara kritiserar sina motståndare, utan även, i högre utsträckning än idag, lägger tid på att tala om vad man själv vill göra. Jag lovar i alla fall att försöka.


Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

onsdag 15 januari 2014

Stenson vs Zlatan

Nu, några dagar efter Idrottsgalan, talas det fortfarande om hur Henrik Stenson kunde få så många fler röster än Zlatan. Stenson och bragdvinnaren Olsson var i en klass för sig med Ibrahimovic som klart distanserad trea.

Om man tittar på kriterierna för priset så säger de följande:


”Jerringpriset delas ut en gång per år för årets bästa svenska idrottsprestation, företrädesvis sedd ur ett internationellt perspektiv.”


Med den formuleringen är det inte alls konstigt att Henrik Stenson vann. I en individuell sport får man inte ha en dålig dag, vilket faktiskt går som lagidrottare. Att dessutom vinna både den totala USA-touren och Europatouren samma år borde egentligen inte vara möjligt, eftersom det i princip inte tillåter särskilt många misslyckade tävlingar.

Visserligen är inte golf att betrakta som en ”folksport”, bortsett då kanske från just Sverige och några länder till, i England finns t ex många kommunala banor av bra klass vilket inte existerar hos oss. Däremot tror jag att det internationellt är minst lika stort att vara tung golfspelare, särskilt i USA, Australien och vissa delar av Asien där fotbollen, ännu, inte är lika stor.

Skulle priset däremot handla om vilken svensk idrottare som är ”störst, bäst, och tyngst” i ett internationellt perspektiv, då vore Zlatan given etta, tycker jag. Men nu handlade det faktiskt om prestation under 2013.

Sedan hur mycket Zlatans idiotiska kommentarer om damfotboll spelade in, det får vi aldrig veta. Att det spelade roll är jag övertygad om. Hans timing där var ju inte särskilt bra.

Mer förvånande är då att Johan Olsson kunde hota Stenson, med tanke på hur liten skidsporten är i ett globalt perspektiv. Men vi svenska gillar uppenbarligen våra svettiga och snoriga längdåkare. Det kanske har något med arvet efter Gustav Vasa att göra?

Alla pristagarna genom åren hittar du här.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

 

tisdag 7 januari 2014

Tankar om Thailand – samhälle och kultur

Jag vore ju inte jag, om jag inte även försökte förmedla några reflektioner kring samhälle och kultur från Thailand. Självklart begränsas dessa till vad man ser som turist, på en turistort. Skillnaden mellan gatorna i Bangkok och en strandpromenad i en turistort begränsar perspektiven. Detsamma gör den relativt dåliga kunskapen i engelska hos thailändarna.

Den åldrande kungen, Bhumibol Adulyadej eller Rama IX, verkar vara populär och lär, tillsammans med militären, ha en stor informell makt i landet. Han kan skådas i guldinramade stora porträtt på många ställen.

Kungen
Officiellt styrs landet av premiärminister Yingluck Shinawatra vars bror, Thaksin, även han innehaft samma post men fick avgå efter en korruptionsskandal. För oss är han nog mer känd som fd ägare till Manchester City när ”Svennis” tränade laget.

Den 2 februari är det utlyst nyval, men oppositionen hotar att bojkotta valet, så vi får väl se om det blir något. Oavsett vilket, här märker man ingenting av det.

En stor majoritet av de 65 miljonerna i landet är buddhister, men här på Koh Lanta hör vi böneutrop, riktat till den muslimska delen av befolkningen, flera gånger om dagen. Inte för att det stör så här på tillfälligt besök, men det gör mig ännu mer övertygad om att vi inte ska tillåta detta i vårt sekulariserade land. Att slippa höra böneutrop borde vara en del i vår religionsfrihet. Faktum är att jag, än så länge, inte sett en enda buddhafigur, till skillnad från exempelvis Hongkong, där det dräller av dem.

När man åker runt på ön kan man konstatera att många människor lever ett ganska fattigt liv. Men såvitt jag kan bedöma är det ingen som svälter och några tiggare har jag inte sett. Den situationen kan såklart vara helt annorlunda i Bangkok och andra stora städer.
Samma sak är det med den omtalade prostitutionen som man hört och sett om. Här har jag, i alla fall än så länge, inte sett något av det sorgliga samhällsproblemet.

  nyårsafton fick vi se några uppvisningar i lokal folkdans med väldigt fina, guldglittrande dräkter. Om det månne är en turistgrej eller som i Rättvik en midsommar, ett sätt att upprätthålla gamla traditioner, kan jag inte bedöma, men fint var det.

Där jag befinner mig, på Koh Lanta, ser man en och annan igenväxt fotbollsplan, och det råder ingen tvekan om att den populäraste sporten är thaiboxning. För er som läst mina inlägg om MMA och boxning råder det nog inget tvivel om vad jag tycker om den sporten. Möjligen kan jag, jämfört med Sverige, ha en större förståelse för utövarna, eftersom framgång kan vara enda vägen ur fattigdom.
En tredje broder Klitchko?

Till sist kan jag inte låta bli. Under en simtur hittade jag en eremitkräfta, som sprang runt med sitt lånade skal. Efter att ha studerat kräftans beteende, döptes den snabbt till Stefan, efter Socialdemokraternas partiledare. Varför undrar du? Jo, när den trodde ingen såg, stack den ut huvudet ur sitt skal, för att blixtsnabbt ta skydd igen. Det påminner om Stefan Löfven, som levererar ”one-liners” såsom: ”Vi ska inte ha någon rasism”, för att sedan försvinna utan att förklara hur han ska fixa det.
Stefan

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN. DN, AB.

fredag 3 januari 2014

Tankar om Thailand – Jag, en turist

”Alla har varit i Thailand.” Så har det känts när man talat med vänner och bekanta. Alla utom jag. Efter hand har jag förstått att det naturligtvis inte är så, men många svenskar har Thailand som sitt absoluta favoritsemestermål.

Nu är jag här och ska försöka förmedla några intryck av min vistelse i kokosnötsmjölkens förlovade land.

”Kritvita stränder med varmt, turkost vatten. Sammetsvarma nätter. Fantastiska solnedgångar.” Ungefär så har jag fått Thailand beskrivet av vänner och bekanta som varit där. Efter att ha varit här några dagar så kan jag konstatera att det stämmer. Det är precis så det är. Åtminstone här på Koh Lanta, där jag befinner mig, men förmodligen även på de flesta andra turistparadis i det här landet.

Koh Lanta är en ö, söder om Krabi i landets SV del och verkar till största delen vara uppbyggd på turismen. Än så länge är det billigt att leva här. Det är svårt att komma över 200 SEK för en trerätters middag så länge man håller sig till den goda inhemska maten.

De thailändare jag träffat på är trevliga och vänliga, utan att för den skull vara påträngande som exempelvis i Egypten. Språket är helt obegripligt, men det fungerar i allmänhet ok med engelska.

Trafiken är minst sagt intensiv. Det känns som det gasas på i alla lägen. För en ordentlig, lutheransk svensk känns det livsfarligt med åtta barn sittandes på ett lastbilsflak i 80 km/h, eller tre personer på en MC, utan hjälm såklart, i 70 km/h. Att det dessutom är vänstertrafik gör inte saken bättre. Men att hyra scooter eller moped är ändå ett utmärkt sätt att utforska landskapet på. På så sätt blir man rörlig utan att vara beroende av andra.

Precis vem som helst kan hyra...
Någonting annat som man bara måste göra i Thailand är att utforska de fantastiska vattnen. Det gör man bäst genom att ta en utflyktsbåt till någon ö och snorkla. Jag har själv inget dykcertifikat, men inbillar mig att här är bland de bästa ställena att ta ett.

Gillar man att bli masserad på alla möjliga ställen på kroppen är Thailand ”the place to be”. Man kan för cirka 80 SEK få en hel timmes massage som ser ut att göra gott. Själv har jag inte vågat mig på det än, men funderar på att ge mina fötter en rejäl genomarbetning.

Finns det då inget negativt att säga om Thailand?

Tja, det skulle kanske vara det snålt tilltagna avloppssystemet (ganska vanligt i turistländer). PLEASE DO NOT PUT PAPER DOWN THE TOILETT känns så där lagom hygieniskt att läsa på badrumsväggen.

För mig som är vinälskare är inte Thailand optimalt med ett klent och förhållandevis dyrt utbud. Det lokala ölet, däremot, för dem som gillar sådant, lär vara både svalkande och gott.

Men dessa saker är inget som ska hindra dig från att åka hit. För när du sitter i den sammetsmörka kvällen med ett glas i handen och läser en bra bok, till exempel ”En man som heter Ove”, och hör vågorna slå in över den vita stranden, då är du såå lycklig…


Vill du läsa om andra resor? Följ länkarna för att läsa inlägg om Kroatien, Kina, Grekland och Egypten.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.