tisdag 19 mars 2013

Om den våta rasistfilten

Nu går drevet mot migrationsminister Tobias Billström för att han i en intervju trasslade in sig, och använde begrepp som blonda och blåögda när han försökte beskriva vem eller vilka som gömmer s k papperslösa flyktingar.

Självklart var det ett ytterst olämpligt uttalande, precis som att i hans position ifrågasätta överenskommelsen som ger barnen i dessa familjer rätt till gymnasieutbildning.

Men vad händer då? Istället för att diskutera vilka omänskliga förhållanden dessa människor tvingas leva under, eller hur de utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare så plockar mediakåren och delar av innevånarna på de sociala medierna fram den våta filten som har ett ord broderat: RASISM.

Att lägga ut den ”filten” stoppar effektivt debatten om sakfrågan som Tobias Billström ville få fram. Den stoppar även diskussionen om varför de människor media valt att kalla papperslösa, som egentligen vistas illegalt i landet, inte accepterar de lagar som vi demokratiskt har stiftat.

Jag har skrivit om det, och gör det igen. Vi som representerar de demokratiska krafterna i samhället måste våga ta i och diskutera även de här svåra frågorna.

De enda som tjänar på att den vänsterdominerade journalistkåren tillåts lägga ut den våta rasistfilten är SD. Och det lär knappast hjälpa de papperslösa, men det verkar inte journalisterna förstå.


Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.


Bloggkollegor i samma ämne: AP, MMK, MA.

söndag 17 mars 2013

Tankar efter Sverigemötet

Nu har det gått ett dygn sedan jag kom hem från Sverigemötet i Karlstad. Sverigemötet är Moderaternas årliga samling för politiker från hela landet. På mötet får man chansen att diskutera med likasinnade, lära av och inspirera varandra.

Temat i år var ”Vi tror på HELA SVERIGE”. Med lite distans tänker jag försöka summera mina tankar om mötet.

Om jag börjar med det odelat positiva, så är det för det första att vi har en fantastiskt skicklig ledarduo i framsätet, firma Reinfeldt & Borg. Det kan inga andra partier matcha, vilket känns väldigt bra.
Att vi moderater ska fortsätta att stå för ordning och reda i finanserna parallellt med arbetslinjen och under nästa mandatperiod ytterligare ett jobbskatteavdrag skriver jag också under på.
En bättre tillämpning av den straffskärpning för vissa brott som tidigare införts, är en viktig signal till domstolarna. Att samtidigt få ett ökat fokus på brottsoffrens situation gillar jag också.

Sedan finns det, tycker jag, en del områden där vi kan bli bättre. Ett sådant är näringslivspolitiken. Förslaget som cirkulerar om att företagen ska lämna kontrolluppgift månadsvis istället för årligen, är så fruktansvärt dumt att det borde begravas i ett slukhål omgående. Det är knappast ett sätt att underlätta för näringslivet.
Att sikta på fler sänkningar av bolagsskatten framför sänkning av arbetsgivaravgifterna eller en lättnad av sjuklöneansvaret gynnar inte heller de små och medelstora företagen. Och eftersom det är just där som tillväxtpotentialen förmodligen är högst är det fel prioriteringar, tycker jag.

Vi måste även våga diskutera egenavgifterna i välfärden. I dagens läge ligger nivåerna i maxtaxorna inom exempelvis hemtjänsten, som en kvarnsten runt många kommuners halsar. Naturligtvis måste vi, som jag skrivit tidigare, även våga diskutera asyl- och integrationspolitiken och inte lämna fältet fritt till SD.

Försvaret är ett ämne som inte berördes mer än i något seminarium på Sverigemötet. Jag är inte detaljinsatt, men är väldigt tveksam till att lägga mer pengar på försvaret, när det finns så många välfärdsområden att satsa pengarna på. Jag tycker däremot att vi borde kunna resa frågan om ett medlemskap i NATO under nästa mandatperiod.

Sammanfattningsvis känner jag stor tillförsikt inför valet 2014. Vi tillhör en väl fungerande allians som är redo att ta ansvar. Oppositionen består av fyra separata partier där en röst på dem är en röst i samma slukhål som förslaget om månatliga kontrolluppgifter.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

torsdag 14 mars 2013

Om papperslösa plankare

De senaste dagarna har det rasat en skarp debatt om polisens kontroller av människor i en påstådd jakt på s k papperslösa.

Tyvärr har diskussionen kantrat från frågan om polisens arbetsmetoder till en hätsk debatt om rasism.
Självklart ska ingen människa i Sverige behöva visa legitimation enbart på grund av sitt utseende. Jag tror inte någon vettig person tycker något annat.

Om man däremot, såsom jag har uppfattat syftet, kollar folk som plankar i tunnelbanan så gör ju polisen bara sitt jobb. De som plankar i kollektivtrafiken inget annat än parasiter på vårt gemensamma välfärdssystem. Om man s a s på köpet finner människor som inte har rätt att vistas i vårt land, så har jag svårt att se problemen.

Egentligen är begreppet papperslösa väldigt missvisande. Det rör sig faktiskt om människor som trotsar vårt rättssystem, som i en lagstiftad process faktiskt avslagit deras förfrågan att få stanna här.

Är det så att processen inte fungerar så är det den vi ska ändra, inte acceptera människors lagtrots.

Naturligtvis finns det särskilt ömmande fall, men även där finns det regler som ger dem viss möjlighet att ändå få stanna.

Jag tycker det är synd att en viktig debatt har spårat ur. En spade är en spade och inget annat.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

onsdag 13 mars 2013

No smoking

När man hör denna gamla slogan skulle man kunna tänka på Miljöpartiet i Tyresö som inte tycker att föreningslivet är värda att hyllas och belönas på en gala med festklädda deltagare.

Men så är det inte den här gången. Nu handlar det om ett antal organisationer med lungcancer som gemensam nämnare, som föreslår ett totalförbud mot röktobak i Sverige från 2025.

Egentligen har de ju helt rätt, men jag har ändå svårt att skriva under på ett förbud. Skulle röktobak ”upptäckts” idag skulle den förmodligen klassats som narkotika och förbjudits på studs. Nu är det ju inte riktigt så.

Jag tycker absolut att vi ska fortsätta arbeta med information, inte minst till ungdomar. Jag tycker också att man visst kan förbjuda rökning i offentlig miljö. Men jag gillar inte förbud, utan föredrar andra metoder, även i det här fallet.

Några idéer som jag är villig att prova är högre försäkringspremier och avgifter för sjukvård för rökare. Jag kan också tänka mig att villkora operationer av rökrelaterade hjärt- och kärlproblem, med krav på rökavvänjningsbehandling. Men, inte förbud. Vårt samhälle behöver inte fler sådana, utan färre.

Relaterat: DN, DN, SvD, AB, AB.

lördag 9 mars 2013

Årets vinnare är...

Igår kväll avslöjades vinnarna i årets Kultur- & Idrottsgala i Tyresö.

Motiveringar, bilder etc finns på kommunens hemsida. Jag vill bara att mina trogna läsare ska vara först med informationen.

Årets vinnare blev alltså:

Årets förening:
Tyresö Teaterförening


Årets ledare:
Anna-Lena Almgren, Tyresö Hanviken Hockey
Sylvia Ljungdahl, Kvinnojouren, TUFF


Årets unga ledare:
Linnea Nyström, Tyresö Ryttarförening
Oscar Sundman, Brännpunkten Korpförening


Årets eldsjäl:
Solveig Dahl, Naturskyddsföreningen


Årets idrottsprestation:
Tyresö FF Damlag, SM-Guld


Årets kulturpersonlighet:
Kalman Olah, ledare för orkesterföreningen Strängstyrkan


Årets kvinnliga idrottare:
Veronica Boquete, Tyresö FF


Årets manliga idrottare:
Noghor Jemide, Tyresö Amerikanska Fotbollsförening


Dessutom fick årets kulturstipendiater sina stipendier i kväll. Konstnären Sofia Karlström fick 20.000 kr och dansstuderande Nelly Zagora fick 10.000 kr.


Ett stort GRATTIS till alla dessa värdiga pristagare, men även till övriga nominerade. I de flesta kategorierna hade vi kunnat dela ut många priser.

Relaterat: AB, AB, AB, AB,  SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om, , , .

tisdag 5 mars 2013

Inte privat eller offentligt som avgör vårdkvalitet

Ett av mina absolut första blogginlägg handlade om ett trasigt knä och den fantastiska vård jag fick vid operation på S:t Görans sjukhus. Det var 2008.

I somras kände jag efter ett joggingpass att det var dags för det andra knät. Det svullnade upp och smärtade så fort jag försökte belasta mer än med vanlig promenad.

Nu började min resa för att få till en operation även av vänster knä. Regelverket säger att man ska börja hos sin husläkare. Jag har sedan länge valt Tyresöhälsan som min lokala vårdcentral. Den startade som en företagshälsovård, utvecklades till ett privat alternativ av en av grundarna och jag har alltid varit mycket nöjd med den vård jag fått där.

Sedan några år är företaget sålt till Aleris och jag måste tillstå att servicen har blivit mycket sämre. Det har tagit en evinnerlig tid att få till röntgentider. Ansvarig läkare har visat noll engagemang i min skada och det har inte känts som han överhuvudtaget brytt sig.

Dessutom missade man att bifoga röntgenresultat, när jag till sist mer eller mindre tvingade mig till en remiss till Capio S:t Görans ortoped. Tyresöhälsan har fördröjt mitt ärende i minst fyra månader på grund av bristen på engagemang. Kort sagt, uruselt.

När jag väl kom till S:t Göran så fick jag ett mycket bra mottagande, en engagerad läkare och tydliga besked: Vi kan inte garantera att ditt knä blir helt bra, men självklart ska vi försöka med en operation. De förstod mina behov till fullo.

Efter tre veckor hade jag en tid för operation. I min förvåning och glädje över att det gått så snabbt, missade jag att bekräfta tiden. Då ringer de upp, och frågar hur jag vill ha det istället för att bara strunta i mig, vilket de kunde ha gjort.

Nu är jag nyopererad och mitt intryck av S:t Göran är lika positivt som förra gången.

Båda vårdinrättningarna i min lilla betraktelse är drivna i privat regi, men mina upplevelser är som dag och natt.

Jag hävdar alltså att vår välfärd inte hänger på om driftformen är privat eller offentlig. Det handlar som i alla andra fall om att skapa engagemang och tydlighet hos medarbetarna, att ha effektiva processer och att förstå för vem man är till. Om man sedan kan skapa vinster till de som investerat har ingen betydelse. Det handlar om leveransen, ingenting annat.

Det vi måste bli bättre på, är att utveckla kvalitetskraven i upphandlingarna och mätmetoderna för att följa upp. Att även hitta bra sätt att dela med sig av sina erfarenheter, benchmarking, är något som också kan utvecklas rejält.  
Jag är övertygad om att privata alternativ och valfrihet gynnar även de offentligt utförda välfärdstjänsterna, både på lång och kort sikt.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD.

En annan syn på fattigdom

Andelen personer som lever i ”allvarlig materiell fattigdom” i Sverige har minskat något sedan 2008 och är nu cirka en procent vilket är lägst i EU.

Definitionen i det här fallet är att man inte har råd med minst fyra av nio poster, som till exempel att klara oförutsedda utgifter, ha en veckas semester per år eller inte ha råd med tvättmaskin och bil.

Självklart är det inte ok så länge det finns några människor som är fattiga i Sverige, men det ger onekligen ett annat ljus till debatten om barnfattigdom och att människor fått det sämre under Alliansen. Jag har hela tiden tyckt att det begreppet känts fel, eftersom barn i familjer som lever på försörjningsstöd klassats som fattiga. I så fall är det nivån på stödet som är fel beräknat.

Man kan alltid diskutera vad som är rimligt, men jag blöder för mitt moderland Lettland, där hela 31 procent lever i ”allvarlig materiell fattigdom”.   
Inte hör man dem gnälla och generalstrejka som i vissa andra EU-länder. Nej, letterna kämpar på och har också lyckats vända skutan så sakteliga till positiva tillväxtsiffror. Det är något att beundra.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.