lördag 31 december 2011

All inclusive i Egypten

Jag håller precis på att bocka av ytterligare ett fenomen på min lista över erfarenheter i resornas underbara värld, konceptet med s k ”all inclusive”.

Jag befinner mig i ett av länderna där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blomning, Egypten. Alla människor jag känner med mycket större erfarenhet av resor utanför Europa gav rådet att är det någonstans i världen det är klokt att resa all inclusive så är det just Egypten. Tydligen är deras bakterieflora inte på något sätt kompatibel med vår. Även om ett av de roligaste momenten med att upptäcka ett nytt land är att botanisera i det lokala köket, så är jag gammal nog att följa ett gott råd. Det fick bli all inclusive till Egypten, inte för matens skull utan för värmens och kulturens.

Hur är det då? Jovars, vid ankomst till hotellet tilldelas du ett armband som du förväntas bära hela vistelsen och som berättigar dig till den lokala maten och drycken på anläggningen.

Sedan är det fritt fram att äta från bufférestaurangerna, poolgrillarna eller hos den unga egyptiern som står och bakar pizzabitar på löpande band. Du har även obegränsad tillgång till lokalt vin, öl, läsk och den lokala spriten. Provade ”whisky” igår, den luktade målarfärg och smakade ungefär såsom jag tror att målarfärg smakar. Rom och vodka fungerar något bättre, blandat med Pepsicola. Drinken ”Red Sea Special” är rent av god.
Gästerna som till 80 % består av tyska medborgare verkar uppskatta upplägget, man kan se en och annan röd näsa framåt eftermiddagen, och det beror i de fallen inte på solen…

Är då allt inkluderat? Nja, tyvärr får man till exempel vara lite vaksam på framfusiga servitörer som erbjuder ”fresh juice”. Om du då glatt tackar ja får du strax frågan om vilket rumsnummer du har för att den nypressade juicen inte ingår i konceptet och debiteras extra.

En annan variant på samma tema är att du anländer till ditt förbeställda bord, den leende kyparen tar emot med en vinflaska i handen och frågar ifall du vill ha rött vin till maten. Intet ont anande svarar du att det skulle vara gott, och vips har han öppnat flaskan som såklart debiteras extra.

Detta skapar en del irritation och bidrar negativt till slutbetyget.
Å andra sidan finns det en hel del positiva inslag i konceptet också. Man slipper gå runt med pengar på sig och behöver definitivt inte vara hungrig eller törstig. Du kan låna diverse strandleksaker och handdukar som du vill och behöver inte betala för solstol och parasoll vilket är vanligt på många turistorter.

Att slippa hantera de lokala sedlarna och mynten har även en annan positiv bieffekt. De är nämligen en stor smittkälla och risken för ”jalla-jalla-mage” minskar därmed.

Jag tror f ö aldrig att jag haft renare händer än nu efter allt sprittvättande…
Sammanfattningsvis passar all inclusive bra för den som reser i länder med en bakterieflora som är långt ifrån vår egen eller för den som någotsånär vill ha koll på kostnaderna för mat och dryck i förhand.
Om jag själv kan tänka mig att resa all inclusive igen? Kanske om det aktuella landets klimat och kultur känns så attraktiv att jag vill offra det kulinariska botaniserandet för detta. Men i ärlighetens namn, troligen inte.

Jag återkommer om några dagar med ett inlägg om politikens och kulturens Egypten. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

Andra bloggar om Egypten, resor, funderingar, mat, dryck, Hurghada, turism.

söndag 25 december 2011

Kalle Anka i politiken

I går satt jag, och förmodligen du och väldigt många fler svenskar, framför TVn klockan 15 för att starta julfirandet med Kalle Anka. Varför vi har denna något bisarra jultradition i detta land funderade jag kring redan julen 2009.

Men medan jag satt där insåg jag att man lätt kan göra kopplingar mellan flera av Disneyfigurerna och aktuella politiker.

Till exempel såg jag i Askungen en Annie Lööf, som med hjälp av något nytt har ambitioner att höja sin och Centerpartiets status bland prinsarna, förlåt, väljarna.

Den irriterande fågeln på Kalles campingsemester skulle kunna var Jan Björklund som envetet dyker upp både här och där med nya snabba reformer för skolans bästa.

Matadoren påminner om Göran Hägglund, som vädjar: ”Se mig, bry er om mig, rösta på mig.” Men tyvärr är det inte särskilt många som verkar bry sig.
Även Vänsterpartiets partiledarkandidater hittar vi hos tjuren Ferdinand. Nämligen alla småtjurar som slåss med varandra för att vinna kampen om att få vara med på den stora partiledardebatten, förlåt, tjurfäktningen.

Piff och Puff är en reinkarnation av Miljöpartiets språkrör, firma Fridolin & Romson. Inkomna från den gröna naturen, försöker de att anpassa sig till en verklighet inomhus. Precis som sitt parti, verkar de ha lyckats till slut.

Statsminister Fredrik Reinfeldt liknar såklart den italienska chefskocken på restaurangen där Lady och Lufsen äter romantisk måltid. När den lille kocken påstår att hundar inte kan prata, svarar han att hundar minsann pratar med honom. Precis som alla de människor i vardagen som ”Freddie” träffar på sina resor över landet.

Håkan Juholt då, undrar du. Det är väl ganska självklart. Prins John som yrar i sömnen: ”Det är statsminister jag vill bli”, medan Robin Hood (Anders Borg som frigör pengar till fler jobbskatteavdrag för att öka vanliga människors valfrihet) tar pengasäckarna. Sir Väs i vaggan vid kortändan är såklart Prins Johns vapendragare Tommy Waidelich.

Fundera på den till nästa julafton. God fortsättning!


Relaterat: DN, SvD, SvD, Exp, AB.


Bloggkollegor: Antonsson, Kent, Peter Andersson.

onsdag 21 december 2011

Bästa julsillen

Så här till jul ska man ju vara snäll, har jag hört. Ok, då även jag ska vara det.

Därför bjuder jag er, kära bloggläsare på mitt allra bästa sillrecept. En krämig dröm som passar lika bra på julbordet som till vickning på nyårsnatten. Håll tillgodo!

Dicks Dragonsill (6 portioner)

½ kg sillfiléer (2-3 burkar inläggningssill)

Lag
5 dl vatten
1 dl ätiikssprit (12 %)
1 tsk salt

Dragonsås

2 dl majonäs
2 dl gräddfil
3 dl creme fraiche
2 msk sötstark senap (typ Västerviks)
2 vitlöksklyftor
4 tsk torkad dragon
1 dl finhackad persilja

1)      Lägg sillfiléerna i lagen. Täck över skålen och låt stå i kylen ett dygn.
2)      Ta upp sillen och låt den rinna av på hushållspapper. Skär sillen i smakbitar.
3)      Blanda majonäs, gräddfil, creme fraiche, senap, pressad vitlök, finsmulad dragon och persiljan. Salta om du vill.
4)      Varva dragonsås och sill i en skål. Översta lagret ska vara sås.
5)      Låt sillen stå övertäckt i kylen ett dygn.

Servera med nykokt potatis och nymald svartpeppar. Är man lagd åt det hållet så är inte en välkyld Östgöta Sädes fel som tillbehör.

Smaklig måltid och en riktigt  GOD JUL!

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om, , , .

tisdag 20 december 2011

Den Svältande Ledaren

Kim-Jong-Il, även känd som ”Den Käre Ledaren”, även känd som Nordkoreas diktator, är död. På TV-bilder ser man storgråtande medborgare som hyllar hans storverk. Kanske är det äkta tårar eftersom befolkningen är så hjärntvättad att de faktiskt tror att han var en stor ledare.

Inte ett ord om den kuvade, och ibland svältande befolkningen. Inte ett ord om att stora delar av landets knappa inkomster gått till krigsmakten och till att utveckla egna kärnvapen. Nej, bara sorg, tårar och hyllningar.

Kim-Jong-Ils far, Kim-Il-Sung, grundade den kommunistiska dynastin, och kallade sig själv blygsamt för ”Den Store Ledaren”.

Nu väntar alla spänt på vem som blir efterträdare på tronen. Troligen blir det yngste sonen Kim-Jong-Un som tar över. Enligt vissa uppgifter har han redan fått tillnamnet ”Den Store Efterföljaren”.

Det kan inte bli lätt att ta över efter Kim-Jong-Il, eftersom han uppenbarligen kunde allt. Han var allt från modeikon till golfstjärna med bl a en runda innehållande fem hole-in-one utan att ens träna.

Men det finns faktiskt saker som Kim-Jong-Un skulle kunna göra. Han skulle kunna föda sitt svältande folk, han skulle kunna öppna upp för kontakter med omvärlden, han skulle kunna låta splittrade familjer återförenas.

Men det är nog att hoppas på för mycket. För i så fall skulle folket inse att de blivit lurade och manipulerade i generationer och den arabiska våren skulle få en efterföljare i Asien.

Jag får nöja mig med att vördsamt föreslå ett annat tillnamn för Kim-Jong-Un. Vill han vara ett med sitt folk kan han kalla sig ”Den Svältande Ledaren”, även om bilderna på honom säger motsatsen.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.


måndag 19 december 2011

Dags att erbjuda PSA-test till alla

Varje år dör det fler människor av prostatacancer i Sverige än av bröstcancer eller lungcancer.

Vissa forskare börjar tro det finns ett samband mellan vårt mjölkdrickande och det faktum att antalet fall av prostatacancer är större i Norden, förutom Danmark, än i södra Europa.

Oavsett vilket tycker jag det är hög tid att erbjuda alla män ett PSA-test någon gång i åldern 40-50 år. Även om allt fler män blir medvetna om riskerna, tror jag att många drar sig för att boka en undersökning på eget initiativ.
Skälen till det är troligen flera, men jag kan gissa att det är extra känsligt för oss killar när det handlar om våra intima kroppsdelar. Tjejer får ju trots allt en vissa vana efter besök hos gynekologen.

Kan vi erbjuda alla kvinnor mammografiundersökning borde detta inte vara omöjligt. Jag tror också de flesta är villiga att betala för undersökningen. 
Att kunna hitta cancerfallen medan de är behandlingsbara genom en systematiserad kontroll skulle bespara samhället höga kostnader i ett senare skede. För att inte tala om den positiva effekten för den enskilde patienten.

Vilket landsting blir först med detta?

Relaterat: AB, SvD, SvD, DN.

fredag 16 december 2011

Årets person – en maskerad stenkastare?

Tidskriften Time utser varje år ”årets person”. Man väljer tydligen någon som utfört betydande insatser samhällsutvecklingen. Förra året utsågs Facebookgrundaren Mark Zuckerberg till ”vinnare”. Bland tidigare års utsedda kan nämnas Barack Obama och Vladimir Putin.

När man i år utser ”demonstranten” till årets person, så antar jag att man avser de som i den ”arabiska våren” på ett aktivt och självuppoffrande sätt bidragit till att fälla flera diktaturer i Nordafrika. Dessa människor är naturligtvis väl värda uppmärksamheten.

Den invändning man kan ha mot Times beslut är att illustrera med en maskerad demonstrant. Det ger i alla fall mig delvis andra associationer, vilket är olyckligt.

Jag tillhör nämligen till dem som tycker att det borde vara förbjudet i en demokrati att demonstrera maskerad. De exempel vi sett på stenkastande och maskerade demonstranter, minns Göteborg, är ingenting att hylla.
Vågar man i en demokrati inte visa sitt ansikte och stå för sin åsikt, är man i mina ögon långt ifrån årets ”person”. Snarare årets huligan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

tisdag 13 december 2011

Vassa eggen är nyslipad

Den gamle rockräven Ulf Lundell har (tillfälligt?) lämnat sitt processande på Österlen och har åsikter om dagens politiska scen.

Han sågar riskkapitalister, EU och sossar på samma gång. Den enda socialdemokrat han kan tänkas sig att rösta på är Margot Wallström.

Något förvånande hyllar han Anders Borg, och säger sig vara glad att landet har honom att luta sig emot i krisens Europa.

Det låter som att han börjar bli frisk från sin mystiska sjukdom. Dessutom indikerar han en comeback med turné och skiva under 2012.

Jag ser fram emot det, Uffe!

För trots att jag inte delar särskilt många av dina politiska åsikter, så är du ändå den bästa rockpoet vi någonsin haft.

Relaterat: SvD, SvD, DN, AB, AB, Exp, Exp.

måndag 12 december 2011

Sätt igång med Slussen nu!

Frågan om Slussen i Stockholm har stötts och blötts under lång tid. Min uppfattning är att trafikplatsen, som på sin tid var en genial lösning, måste byggas om, och det nu.

Trafikvolymerna har svällt i samma takt som Stockholm växt och det känns inte smart att lägga ner pengar på att lappa och laga vittrande betong medan processen dras i ännu en långbänk. Har man promenerat i de mörka urinstinkande gångarna inser man att det är dags.

På sistone har stora delar av den s k kultureliten, med Benny Andersson i spetsen, protesterat via helsidesannonser och debattartiklar. Vad man vill är lite oklart förutom att man inte gillar liggande förslag.

Benny Andersson hotar med att återförena ABBA för att sätta än mer tryck bakom sin åsikt. Mamma Mia!
Snart dyker det väl upp Slussenkramare också, när de slitit sig från resterna av TV-eken.

Miljöpartiet i Stockholm, som från början på det stora hela stod bakom det befintliga förslaget, har tydligen vänt kappan efter den kulturpolitiska vinden och vill nu köra igång en utredning om ytterligare ett förslag. Det gick t o m så långt att det nya språkröret valdes p g a sin åsikt i frågan.

Har någon i kultureliten frågat de Nacka- och Värmdöbor som dagligen åker buss till och från Slussen vad de tycker om att vänta på en skum plats som luktar piss?

Jag tror inte att det någonsin går att få till ett förslag som tillgodoser alla. Det liggande förslaget har ändrats och modifierats ett antal gånger för att ta tillvara kloka och konstruktiva synpunkter.

Hoppas stadshusalliansen har det politiska modet att fatta beslutet idag. Det är viktigt för hela Stockholms län.

Att bara säga nej eller vilja utreda igen är inte konstruktivt. Sätt igång nu!

Relaterat: AB, SvD, SvD, DN, DN.


Bloggkollegor i samma ämne: Viktor.

onsdag 7 december 2011

Bragdguldet till Juholt

Jag hade tänkt ägna detta inlägg till en reflektion kring Bragdguldet, som offentliggjordes igår. Jag tänkte skriva att Therese Alshammar är en fantastisk idrottskvinna.

Men jag funderade också på om det är en bragd att vinna när man är en av favoriterna? Jag hade även tanken att avslöja att jag tycker att Marcus Hellner borde fått medaljen. Att piska spurtarnas konung, Petter Northug, på hans hemmaplan i sprint i ett VM, är för mig en större bragd en ett simguld.

Jag tänkte även resonera kring den mästerskapsinflation som råder i simsporten, med mästerskap inne och ute, på kortbana och långbana. Det blir för mycket att hålla reda på för att det ska bli riktigt spännande.
Rolf-Göran Bengtssons oväntade guld i hoppning? Om det var det en bragd tänkte jag också skriva några rader.

Resultatet av dagens SCB-mätning gör att jag måste tänka om.

Om bara bragdjuryn hade väntat in den. Då hade pristagaren inte hetat Alshammar. Nej, att som ny partiledare, fortfarande i sin politiska smekmånad, kunna rasera opionssiffrorna så till den milda grad att man landar på ”all time low”. Om inte det är en bragd, då vet jag inte vad som är det.

Snälla Svenska Dagbladet, återkalla ert beslut! Alshammar kan få medaljen nästa år om hon vinner guld i OS. Årets bragdguld kan bara gå till en person, Håkan Juholt!


Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.


Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Kent, Böhlmark.

söndag 4 december 2011

Idrotts- och kulturhelg i Tyresö

Denna andra advent har jag till stor del ägnat till idrott och kultur i Tyresö. Igår var jag i Haninge för att se TyresöTrollbäcken IBK i Superligan i innebandy.   
Varför Haninge, undrar du? Jo, Innebandyförbundet ställer sådana orimliga krav på arenorna att vi i Tyresö inte kan leva upp till dem, och Haninge kommun är snälla nog att upplåta Torvallahallen för vårt innebandylag.

Matchen som sådan var till största delen ett sömnpiller där Mullsjö sprattlade emot i två perioder, men till slut vann TTIBK säkert med 4-2. Bäst i laget var målvakten Benjamin Löfdahl, som bl a räddade en straff och parhästarna Kevin Björkström och Victor Ferraresi.
Ett styrketecken dock att vinna trots att spelet inte klaffade särskilt bra. Jag hoppas verkligen att laget hänger kvar i Superligan och kan spela nästa säsong hemma i Tyresö i nya fina Nybodahallen som blir klar till hösten 2012.

Som lite kuriosa, eller i avdelningen värdelöst vetande, så var jag inte den enda elitbloggaren på plats. Nej, matchen bevakades även av Tokmoderaten, och jag ser fram emot hans blogginlägg om innebandy och kanske om idrottsförbundens ohemula krav. Det borde passa hans skarpa formuleringsförmåga.

Ikväll har jag varit på bio Forellen och sett filmen Huvudjägarna som baserats på Jo Nesbøs bok. Nu var det kanske inte för filmen jag var där i första hand, även om den var en helt ok actionrulle. Stundtals blodig men småkul intrig. Avsevärt bättre än det massproducerade Becktramset som sänds på TV.

Nej, huvudanledningen var att jag ville uppleva hur digitaliseringen av ljudet och bilden, har förbättrat filmupplevelsen i Tyresö.
Det har den, det vill jag lova! Mycket bra! Knivskarp bild och ett ljud som förmodligen även klarar en opera.
Det är fantastiskt roligt att Tyresö, som liten kranskommun, kan ha en egen, tekniskt toppmodern, bio som är så bra att vi t o m får hit premiärer ibland.

Filmföreningen har gjort, och gör ett kanonjobb. Har du ännu inte besökt Bio Forellen så tycker jag du ska göra det snarast. Kommande filmer hittar du här.


Relaterat: DN, DN, DN, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om, , , , , , .

torsdag 1 december 2011

I am the greatest

Säga vad man vill om Håkan Juholt, han skapar i alla fall rubriker att blogga kring. När han idag fick frågan i en TV-inspelning om han passar för sitt uppdrag, svarade han:

”Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.”

Jag blir inte klok på om han gör det medvetet som en del i någon slags obegriplig strategi, eller om han bara inte tänker, innan han slår på popcornmaskinen?

Det är aldrig fel att ha gott självförtroende, men med tanke på den turbulens som varit runt hans person den senaste tiden skulle det vara klädsamt med lite ödmjukhet.

Förmodligen vill han inte inse att han från början till slut är resultatet av en kompromiss inom den s k rörelsen. Den ”omgivning” han talar om krymper i rask takt, om man ska tolka hans partikollegors motvilja att uttala sitt personliga stöd för honom.

För många år sedan var det en annan som skanderade för allt och alla att han var ”the greatest”. 
Han hette Cassius Clay, blev sedemera Muhammed Ali. Han hade fog för sin kaxighet, undrar jag om Håkan Juholt har det?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB, AB.


Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Böhlmark.