Reinfeldt och eftermälet

Den senaste veckan har en stor del av den politiska debatten handlat om hur mitt parti, Moderaterna, har omprövat sin politik kring migration och integration. Samtidigt har några tidigare medarbetare till Fredrik Reinfeldt uttalat sig i frågan på olika sätt.

Mina tankar i ämnet kommer från en gräsrotsnivå, utan insyn i vare sig partistyrelse eller alliansregeringar, utan baseras på vad jag sett och hört under den här tiden.

Vissa debattörer erkänner att Alliansregeringen kunde gjort saker både tidigare och annorlunda. Några hävdar däremot med emfas att politiken som fördes var rätt och att de fortfarande står bakom en frikostig asylpolitik.

Som lök på laxen framträdde Fredrik Reinfeldt själv i helgens avsnitt av ”Skavlan” och framhärdade där sin ståndpunkt utifrån det kända ”öppna-era-hjärtan-talet”. 

Anders Borg, hans gamle parhäst avslöjade igår, i ett klipp från en kommande intervju, att överenskommelsen med Miljöpartiet, den s k MÖKen, inte var så bra och att alliansregeringen, eller bara Moderaterna, borde gjort upp med Socialdemokraterna i frågan på ett tidigare stadium.

Några borgerliga debattörer tycker att det är oschysst att kritisera den mest framgångsrike moderata partiledaren och tycker att vi endast ska se framåt.

Jag håller med i mycket av detta. Fredrik Reinfeldt är den, hittills, mest framgångsrike moderata partiledaren med två vunna val i rad, en sammanhållen alliansregering och en politik som i många stycken är grunden till att Sverige i dag går så pass bra ekonomiskt. Det ska han ha all respekt för.

Tyvärr pekar just detta på varför vi inte agerade snabbare i flykting-, asyl- och migrationspolitiken. Reinfeldts personliga övertygelse om att hans linje är rätt, fungerade även internt som en våt filt, med undertexten rasist, för alla försök att debattera volymer, vad vårt välfärdssystem klarar och andra frågor kopplade till ämnet. Man ifrågasätter inte en valvinnare!

Detta faktum gjorde att den, enligt mig, största framgångsfaktorn med Nya Moderaterna inte fungerade inom detta område. Nämligen förmågan att lyssna på medborgarna, förstå deras problem och orosmoln och utifrån detta formulera politiska lösningar. Några riksdagsledamöter och något statsråd försökte, men fick inget gehör hos partiledningen.

Fredrik Reinfeldt sa bl a så här i sitt segertal efter valet 2006: ”Vi vågade utmana oss själva, vi vågade erkänna fel, vi vågade utvecklas,…”*) Uppenbart ett segerrecept, utom då i migrationsfrågan där inga fel erkändes…

Själv har jag försökt initiera en saklig debatt i dessa frågor sedan 2009, men jag är ju som sagt bara en lokalpolitiker utan reellt inflytande i rikspolitiken.

För att kunna förändra sig till det bättre måste man ibland ta sin utgångspunkt i historien. Det handlar inte i första hand om att kritisera utan att lära sig av sina misstag. Att inte lyssna på folks ängslan och oro i det här fallet var ett misstag och är förmodligen den största orsaken till SD:s framgångar. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta den!

En annan felanalys, påstår jag, från dem som hävdade att Sverige historiskt är byggt på invandring och det gått bra, är att de människor som är på flykt nu inte är från Europa som tidigare oftast varit fallet. Att integrera balter, finländare, välutbildade iranier eller människor från forna Jugoslavien är en helt annan sak än flyktingar med generellt sett låg utbildning och många gånger en helt annan syn på samhället än vår jämställda och sekulära. 

Man får heller inte glömma bort att de industrijobb som fanns fram till 90-talet har blivit avsevärt färre och att arbetsmarknaden idag kräver mer av den som ska rekryteras.

Redan idag tar det åtta år innan hälften av våra invandrare kan försörja sig själva. Om vi inte förändrar politiken finns det en uppenbar risk att den ”ställtiden” snarare blir längre än kortare.

Jag tycker det är bra att Moderaterna som parti har ändrat ståndpunkt och omprövat sin politik även om det är i senaste laget. Nu handlar det om att få framförallt Socialdemokraterna men även vissa andra allianspartier att förstå att en generösare asylpolitik än övriga EU inte går att kombinera med vår generösa och positiva välfärdspolitik.

Vi ska självklart fortsätta att ta emot människor i nöd, men måste ompröva många delar i mottagandet och integrationen för att lyckas.

*) Källa: Fredrik Reinfelds bok ”Halvvägs”

Andra bloggar om politik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Alliansen, invandring, Socialdemokraterna, funderingar, integration, samhälle, framtiden, migration, debatt, välfärd, flyktingar, rasism, SD, Anders Borg.

Politikens semantik

Politik handlar allt mer om att ”sätta agendan”. D v s bestämma vilka ämnen den politiska debatten ska handla om. Det handlar om att hitta ”den ultimata konfliktytan”. Kort sagt vill alla att samhällsdebatten ska handla om ämnen där just vårt parti har den bästa lösningen och där vi också vet att en majoritet av väljarna tycker som vi.

Under de senaste veckorna har den s k välfärdsutredningen debatterats flitigt. I den har utredaren, Ilmar Reepalu, föreslagit ett ”vinsttak” för företag verksamma i ”välfärden”.

Motivet till utredningen, som i mångt och mycket är en eftergift från regeringen till Vänsterpartiet, är pratet om ”övervinster”.

Här måste man ge vänsterpartierna ett erkännande. Jag har i debatten inte hört några åsikter om själva språkbruket, utan de flesta verkar acceptera de ord som är satta av vänstern.

Vinsttak?

Sanningen är ju att de flesta av dessa ord och begrepp är av kategorin hitte-på, fabricerade för att du ska sympatisera med dem som vill stoppa alla privata alternativ i välfärden.

Ta till exempel övervinst. Logisk sett borde det då finnas ett motsatsord. Talar vi då om undervinst eller möjligen överförlust? Jag har aldrig hört någon företagsledare jublande berätta att ”i år gjorde vi övervinst” eller sorgset tala om ”den dåliga försäljningen ledde tyvärr till undervinst".

Apropå välfärden. Vem har definierat det ordet till att bara omfatta sjukvård, skola och omsorg? 

För mig är välfärd så mycket mer. Att infrastrukturen fungerar, att vårt samhälle är tryggt att vistas i, att distribution av mat och dryck fungerar, tandvård… 

Eller är det kanske nästa steg i vänsterstrategin, att även ICA och bevakningsbolagen ska förbjudas göra vinst? COOP blir förmodligen undantaget…

Och så har vi ordet vinsttak. Smaka på det. Om det ordet fanns på riktigt så borde det väl finnas ett vinstgolv också? D v s den minsta vinst som ett företag kan uppnå innan staten går in och stöttar…

Eller möjligen ett förlustgolv? Kanske borde det införas som den maximala förlust som en offentligt driven verksamhet fick ha innan den läggs ner?

Har då borgerligheten inga liknande begrepp? Jodå, två exempel som alliansregeringen 2006 lyckades mynta är jobbskatteavdrag och utanförskap. Två begrepp som lever och frodas i debatten sedan dess.

Ja ni hör ju själva, det gäller att tänka efter innan man accepterar ett begrepp och aningslöst börjar använda det.

Andra bloggar om politik, regeringen, Stefan Löfven, Alliansen, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, Vänsterpartiet, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt, välfärd, vinster, företag, vård, omsorg.

Om solen slocknar

Min far hade ett uttryck, bland många, som han ofta använde. Han sa att ”om inte om varit, hade jag varit amiral”. Det han syftade på var att han under kriget var stamanställd som signalist i flottan och kanske kunde gjort karriär inom försvaret, men annat kom i mellan.

De senaste veckorna har den svenska politiken dominerats av debatten om hur det ena eller andra partiet kommer agera om ett visst scenario blir valresultat 2018.

Även i gårdagens partiledardebatt ägnades alldeles för lång tid åt att spekulera i vad som kan hända om nästan två år.
Huvudsyftet är, såklart, att försöka kleta på sina politiska motståndare någon slags etikett att de kanske, kanske, kan tänka sig någon form av samarbete med SD. Det vill säga rasistfilten igen.

Jag är övertygad om att inget av de sju övriga partierna vill, eller kommer, att samarbeta med SD hur valet än går så, hela debatten känns väldigt onödig och kontraproduktiv i det här läget.

Däremot är jag lika övertygad om att vare sig Alliansen eller de rödgröna kommer att nå absolut majoritet, d v s 51 % av mandaten. Detta i sin tur innebär att SD kommer att ha en vågmästarroll mellan blocken, precis som de haft sedan valet 2010.

Under åren 2010-2014 regerade Alliansen i minoritet, precis som Socialdemokraterna gjort under många år. Att de ofta stödde sig på VPK, ett kommunistiskt parti med djupa kontakter i Kreml verkar många glömt.

Samtliga alliansledare har klargjort att man går till val tillsammans 2018, med målet att köra ut Stefan Löfven från Sagerska Palatset. Det räcker för mig. Att i detta läge börja spekulera i vad som händer vid en förlust gynnar bara sittande regering.

Tror någon, förresten, att Janne Andersson, förbundskapten för herrlandslaget i fotboll, inför kvällens VM-kval snackar med sina spelare i omklädningsrummet om vad som händer vid en förlust mot Bulgarien? Nej, trodde väl det. Den saken får man hantera om den inträffar, inte innan.

Andra bloggar om politik, regeringen, Stefan Löfven, strategi, Anna Kinberg Batra, Alliansen, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, SD, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt.

Kontraproduktiva skatter

I den pågående förhandlingen mellan regeringen och dess stödparti Vänsterpartiet, har V avslöjat att man vill återinföra både arvs- och gåvoskatterna.

För att finansiera den välfärdsstat som jag uppfattar att vi i grunden är eniga om i Sverige, krävs en gemensam finansiering. De intäkter stat, landsting och kommun kan få för att finansiera denna välfärd består, lite grovt, av skatter och egenavgifter. Avgifterna har jag bloggat om tidigare så de väljer jag att inte kommentera här och nu.

Som jag resonerar måste en skatt för att accepteras vara logisk, pedagogisk och ha ett känt och förankrat syfte. Exempelvis för att finansiera sjukvård.

Löneskatt är ett sådant exempel. Jag tycker det är fullt rimligt att arbetsinkomster beskattas till en viss gräns. Jag tror också att de flesta accepterar att de med högsta inkomsterna bidrar med lite mer. Att dagens nivåer är för höga, är en annan diskussion som jag gärna återkommer till i något annat sammanhang.

 Skatt på konsumtion, exempelvis moms, tycker jag också är rimligt till en viss gräns. Det finns också ibland en logik att försöka förändra beteende genom olika nivåer på momsen. Exempelvis med utgångspunkt från vad som är bra för miljön. I det fallet får en ökad punktbeskattning gärna kombineras med morötter för ”önskat beteende”, som skattebefrielse för elbilar.

Sedan finns det djupt orättfärdiga och i vissa fall kontraproduktiva skatter. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter tillhör den gruppen.

Det finns flera tunga invändningar mot dessa skatter.

1)      Det är redan skattade pengar som beskattas igen. i fallet förmögenhetsskatt i en aldrig avstannande loop. Åtminstone inte förrän förmögenheten är borta…

2)      De beskär min frihet som individ och människa. Borde jag inte ha rätt att göra vad jag vill med mina, redan beskattade, pengar?

3)      De minskar förtroendet för staten och uppmuntrar till fiffel och svartjobb

4)      Det skapas absurda frågeställningar och paradoxer. Uppenbart är det ok att elda upp sina pengar eller köpa trisslotter men inte ge dem till barnen.

5)      Arvsskatten gör generationsskiften bland småföretagare dyrt vilket knappast gynnar tillväxten av nya jobb.

Argumenten mot dessa skatter är som synes många. Därför är det bättre ju mindre inflytande Vänsterpartiet får över regeringens budget och jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har kurage att stå emot dessa stollerier.

Ett sätt att säkerställa att dessa skatter inte dyker upp igen är såklart att rösta på Alliansen i valet 2018. Men det har du, kära läsare, väl redan räknat ut…

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, regeringen, Alliansen, Socialdemokraterna, funderingar, valfrihet, Vänsterpartiet, samhälle, framtiden, moms.

Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.

Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just DÖ.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?

b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.

c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?

d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.

Om den lösningen inte fungerat, kanske det då hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, Stefan Löfven, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, Anna Kinberg Batra, nyval, integration, DÖ, budget, regeringen, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet.

Inte rasistfilten igen!

KD och Göran Hägglund publicerar idag en debattartikel där man ger ett antal förslag till hur Sveriges flyktingmottagning och integrationsprocess kan förbättras och hur vi kan minska samhällets kostnader i samband med detta.

Genast hörs rasistropen skalla från framförallt vänsterpolitiker, med Åsa Romson i spetsen. KD spelar Sverigedemokraterna i händerna, låter det.

Jag håller inte med om alla förslag som framförs, men jag blir både arg och oroad om varje försök att diskutera denna fråga, som för åtminstone 13 procent av väljarna är viktigast, snabbt slutar med att rasistkortet tas fram och budbäraren bokstavligen korsfästs.

Min åsikt är att Alliansen, med Moderaterna i spetsen, måste återta denna fråga och sätta agendan. Framgången för de nya Moderaterna tillskrivs mycket förmågan att lyssna på människor, formulera frågor som engagerar för att sedan komma med förslag till lösningar. 

I det här ämnet har vi, och alla demokratiska partier, misslyckats totalt. Tretton procent av väljarna bryr sig så mycket om denna fråga att de är beredda att rösta på ett rasistiskt parti. Jag vet att endast ett fåtal av dessa faktiskt är rasister. De allra flesta är oroade, rädda eller dåligt informerade. Oavsett orsak måste vi ta detta på allvar.

Redan 2009 kom en arbetsgrupp med tunga moderata namn (Billström/Kristersson/Svantesson) med ett antal förslag i ämnet. Damma av dem och använd som en utgångspunkt, gärna tillsammans med KD:s förslag, för en egen diskussion inom Alliansen.

Jag vill absolut inte stänga några dörrar för människor i nöd. Men om inte vi erkänner att allt inte fungerar problemfritt så lämnar vi fältet fritt för rasister som Björn Söder att sätta agendan. Det är dags att vi lär oss av våra egna misstag!

Ett annat inlägg i samma ämne hittat du här.

Relaterat: Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, flyktingar, rasism, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, rasister, välfärd, integration, frihet, Björn Söder, papperslösa, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet.

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.

För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson

När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke

Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven

Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson

En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury

Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Nobelpriset, Nobel, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , Alice Bah Kuhnke, bragdguldet, Charlotte Kalla, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson, Alliansen, nyval, val 2015.

Tack Tyresö! Eller..?

Så här med lite distans till valdagen kan det vara dags för ett försök att analysera resultatet. Alliansen har fortsatt majoritet i Tyresö, utan att ha SD som någon slags vågmästare.

Under 2010-2014 har mandatfördelningen mellan Alliansen och de rödgröna varit 29-20. Kommande period blir det 26-21, med SD på 4 mandat.

Största tappet gjorde vi Moderater med -3 mandat, minus 6,1 procent. Det är visserligen bättre än på riksnivå, men gör också att man får sig en tankeställare.

Om du någonsin hållit på med lagsport vet du hur jag kände de första dagarna efter valet. Det var som om Sverige spelat mot Andorra och Zlatan till slut snubblat in segerresultatet 1-0. En match som man bara ska vinna och även gjort, med minsta möjliga marginal. Sådan framkallar ingen större glädje, bara lättnad.

Visserligen fick SD i Tyresö mycket färre röster lokalt 6,3 procent än på riksnivå, men alldeles för många för att man inte ska börja fundera. Hela 9,6 procent av Tyresöborna gav SD sin röst i riksdagsvalet.

Vi har inga utanförskapsområden och en mycket låg arbetslöshet. Bostadsbrist, ja men så är det tyvärr i alla storstadsområden. Jag vägrar att tro att det finns 6 (eller 9) procent rasister i Tyresö, så en del av de sex procenten orsakas troligen av att många inte skiljer på sina röster till de olika valen.

Icke desto mindre backade vi Moderater 6 procent i Tyresö. Min snabbanalys säger att det i övrigt främst beror på:

Vi har varit för dåliga på att berätta vad vi gjort under pågående period. Folk glömmer snabbt. Jag tror vi till kommande år måste satsa lite mer på tryckt information.

Socialdemokraternas lögnaktiga propaganda om skolorna i Tyresö. Att skicka brev med felaktigheter till barnfamiljerna bidrog säkert en del trots snabba dementiaktiviteter. De själva vann inget på smutskastningen, men vi förlorade.

Dålig information om vad som bestäms lokalt. Tyvärr tror jag att de negativa reportagen i media om sjukvården spillde över en del lokalt. Många människor vet inte att detta beslutas regionalt.

Självklart förlorade vi även lokalt på SD:s framgångar på riksplanet.

Kanske är också våra Allianskompisar lite för osynliga lokalt?

En generell slutsats är att vi måste våga tala om de frågor som hittills i stort sett varit tabu. Vår integration av nyanlända kan bli bättre. Det finns självklart kriminella med invandrarbakgrund, liksom bland ”gammelsvenskar” etc. 

Jag tror att genom att adressera även de problem, och utmaningar som en generös flyktingmottagning faktiskt skapar, så kommer vi också att öka toleransen och acceptansen. Det betyder inte med nödvändighet att vi alltid måste debattera med SD, men vi måste ta upp dessa ämnen.

Till slut har jag ändå landat i ett: Tack Tyresö för ert förtroende! Jag ska göra allt för att leva upp till det. Det har varit jättekul att få så många glada tillrop, SMS och FB-likes under valrörelsen och det har i alla fall stärkt mig att vi är på rätt väg i mycket.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, SD, Sverigedemokraterna, val 2014, analys, välfärd, utanförskap, valet 2014, skatter, demokrati, Moderaterna.

Nu är det upp till dig

Nu har jag gjort min sista insats i denna intensiva valrörelse, om man inte räknar att dela ut valsedlar imorgon.

Sista flygbladet är utdelat. Sista dörren är knackad. Sista frukost- och fruktpåsarna är utdelade. Sista affischen är uppsatt med buntband.

Självklart kommer jag att tala politik med alla jag möter fram till 20.00 imorgon, men ingen mer schemalagd aktivitet är bokad.

Nu är det upp till dig att välja. Vilket Tyresö vill du ha? Hur ska Stockholm utvecklas? Ska Sverige fortsätta ta plats i Europa?

Jag hoppas också att du som väljare tänker till kring de tre olika valen? Vad beslutas i din kommun? Vilka frågor avgörs i landstinget?

Som aktiv i Nya Moderaterna så vet jag såklart hur jag vill att framtiden ska se ut.

Jag vill fortsätta att ta ansvar för utvecklingen i Tyresö. Med ordning och reda i ekonomin tar Alliansen Tyresö in i framtiden.

Även på måndag vill jag att du själv ska kunna välja av vem och var du får din sjukvård. Jag vill också se till att både biltrafik och kollektiva lösningar kan samexistera.

Mitt Sverige är ett land där det lönar sig att jobba. Ett land med en ekonomi även fortsättningsvis i världsklass. Ett land där vi bryr oss om varandra.

Nu kära väljare är det upp till dig. Hur vill du ha det?

Här läser du om hur jag vill utveckla Tyresö.

Mina tankar om Stockholms läns landsting finns här.

Min valfilm hittar du till vänster på sidan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, Stockholm, Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Moderaterna.

Tyresö 2015-2018 – det här vill jag jobba för

Jag söker väljarnas fortsatta mandat för att fortsätta utveckla Tyresö på ett klimatsmart och ekonomiskt ansvarsfullt sätt. Tyresö ska vara ett attraktivt val för den som söker ett boende nära naturen med ett brett utbud av kultur- och fritidsaktiviteter.
Tyresö ska också vara en kommun där små och medelstora företag gärna etablerar sig.

Under mandatperioden vill jag särskilt arbeta för:

- En satsning för att öka folkhälsan i kommunen. Ett exempel skulle kunna vara att subventionera gymkort på dagtid till alla Tyresöbor + 70.
- Att utveckla Albyområdet till en mötesplats för alla åldrar året runt. Fler aktiviteter och bättre service, till exempel kanotuthyrning och glasskiosk vid badet på sommaren.

- Bättre tvärförbindelser med buss både inom Tyresö och till våra grannkommuner
- En fortsatt satsning på barn och ungdom med funktionsnedsättning. Den här gruppen har mycket hög prioritet för mig.
- Skapa fler spontanidrottsplatser i våra bostadsområden. Fler utegym och små konstgräsplaner (Bergfoten, Stimmet m fl) är exempel på det.

- En satsning på ridsporten där anläggningen behöver rustas för båda ryttare och hästar.
- Ett mer aktivt stöd till det småskaliga näringslivet. Jag vill att ett Näringslivsutskott eller liknande bildas så att kommunens duktiga företagare får en direktkanal till de lokala politikerna.
- Ett välskött och ekonomisk stabilt Tyresö Bostäder. Vi ska bygga fler hyresrätter utan att äventyra bolagets ekonomi.

- Att starta upp ett förändringsarbete i kommunens bibliotek. Jag tror att biblioteken kommer kunna spela en viktig roll som mötesplats och inspiratör för att få nya generationer att upptäcka litteraturens fantastiska värld. Då krävs mer aktivt och uppsökande arbete. Själva utlåningen kommer allt mer att skötas elektroniskt.
- Stoppa stenkrossen i Lindalen. Se ett separat förslag här.

- Att innehållet det kommande Kulturhuset i Tyresö Centrum föregås av ett brett rådslag där alla som vill får vara med och prioritera vad lokalerna ska innehålla.
- Utveckla Kulturskolan med större utbud. Gärna från externa aktörer. Exempelvis vill jag öppna upp för att flera privata dansakademier får erbjuda sin utbildning inom ramen för Kulturskolan.
- Att det unika projektet i Tyresö med Profilfritids ska permanentas för att ge barn och föräldrar ännu större valfrihet. Dessutom vill jag öka utbudet med t ex kulturföreningar av olika slag.

Dessutom vill jag fortsätta stödet till barn- och ungdomsidrotten genom en bibehållen nolltaxa för dessa grupper. Jag kommer aktivt motarbeta alla förslag att bygga tunnelbana till Tyresö.

Jag vill inte heller ha några skattehöjningar. Då får hellre vuxna betala lite mer för kommunala tjänster av olika slag.

Vill du se min valfilm? Klicka här.

Moderaternas och Alliansens framtidsprogram för Tyresö finns här.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, kultur, idrott, val 2014, näringsliv, Lindalen, företag, folkhälsa, skatter, tunnelbana, stenkross, kollektivtrafik, Moderaterna.

Lisebergspolitik

Häromdagen var jag på Göteborgs fina nöjesfält Liseberg. Trots att den politiska ledningen inte är särskilt framgångsrik när det gäller kommunens skolresultat, så har de ändå lyckats med Liseberg. Ett mycket fint och välordnat område för hela familjen.

Eftersom det i allmänhet var kö till åkattraktionerna fanns det tid till att reflektera inför den valrörelse som på allvar startar den här veckan. Jag kom på att det finns vissa likheter mellan vissa av våra partier och en del aktiviteter på Liseberg.

En tur med FlumRide, till exempel, påminner starkt om Miljöpartiets valprogram. Den startar lugnt och förtroendeingivande, fortsätter lite fluffigt och skönt genom vattnet. Allt känns bra och rätt. Ända till man kommer till sista stupet som slutar med en kalldusch. Precis som Mp. Mycket snack om klimatsmartness och feminism, men för att få ihop finansieringen krävs en skattechock som kommer att kännas.

I Farfars Bil åker barnen i bilar från 30-talet på en räls. Trots rattar i bilarna får ingen styra själv, även om vissa av barnen tror det. Med andra ord som Vänsterpartiet. Ingen valfrihet, staten vet bäst och ska bestämma det mesta i motsats till valfrihet för individen.

Att gå in i spegellabyrinten Kristallsalongen är som att hänga med Socialdemokraterna. Det är roligt i början, men efter en stund blir det förvirrande och du vet inte vem eller vilka du kommer ut tillsammans med.

Eftersom det i mitt tycke vare sig finns mans- eller invandrarfientliga attraktioner på Liseberg, så går inte den associationen till vare sig SD eller FI att göra här.

Alliansen då, undrar du? Jo, Alliansen kan liknas med både Kanonen och Lisebergsbanan. Mandatperioden 2006-2010 startade, liksom Kanonen, i raketfart med massor av genomförda reformer enligt de vallöften som gällde då. Innevarande mandatperiod kan mera liknas vid Lisebergsbanan, en gedigen bergbana där man får vad man förväntar sig, men kanske inget extra.

Min förhoppning är att en tredje regeringsperiod ska påminna om Balder, ”världens bästa berg- och dalbana i trä”, enligt reklamen som också berättar att Balder ”bjuder på en ”gudomlig åkupplevelse”.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Socialdemokraterna , Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Val 2014, Alliansen, SD, Göteborg, Liseberg, FI, demokrati.

Är oppositionspartierna i Tyresö negativa till företagare?

Häromdagen hade jag det stora nöjet att få utmärkelsen ”Den mest företagarvänliga politikern i Tyresö 2014”.

Foto: Företagarna

Utmärkelsen baseras dels på enkät som alla ordinarie ledamöter i Kommunfullmäktige fått möjlighet att svara på, dels på Företagarnas egen research om de lokala politikerna. Jag är självklart både glad och stolt över att bli uppmärksammad i detta sammanhang.

Vad som inte är så roligt är att ingen politiker från oppositionen i Tyresö befanns värdig samma erkännande. Företagarnas ambition är nämligen att dela två utmärkelser per kommun. En till majoritetspolitiker och en till en politiker från sittande opposition.

Enligt representanterna från Företagarna Stockholm, är det bara i Tyresö av alla regionens kommuner där det inte delas ut två utmärkelser.

Symptomatiskt för detta var kanske att inte en enda av oppositionens politiker deltog i Företagarnas arrangemang.

Man kan ju undra över varför Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte verkar bry sig om de lokala företagarnas situation.

I bästa (!) fall är de ointresserade, i sämsta fall är de negativa och fast i sina egna villfarelser om ”kapitalister” eller ”vinster i välfärden.

Jag kan inte minnas att man lagt några motioner eller förslag som skulle underlätta för det lokala näringslivet i Tyresö. Företag och företagarnas villkor är inget som särskilt ofta finns på oppositionens agenda.

Jobbsatsningar från oppositionen handlar snarare om att kommunen (!) ska anställa arbetslösa människor för att kvalificera dem för en ny period i a-kassan.

Det som oroar mig är att de i så fall inte förstår var de nya jobben skapas, vilka i sin tur gynnar tillväxten, som i sin tur ger ökade skatteintäkter att satsa i välfärden.

Min slutsats är klar. Tycker man att företag och företagares villkor är viktiga är det partierna i Alliansen man ska lägga sin Tyresöröst på i september.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, företagande, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, vänsterpartiet, SD, företag, Alliansen, näringsliv, välfärd.

Slopa ”Krist”, Göran!

1991 kom Kristdemokraterna, KD, in i riksdagen under namnet KDS, Kristen Demokratisk Samling. Det var den förste partiledaren Alf Svensson som kom in på ett mandat från Centerpartiet, om jag inte minns helt fel.

Nu ingår KD i alliansregeringen sedan 2006, med flera ministerposter. I Tyresö är man sedan länge en uppskattad del i den styrande alliansen.

Trots möjligheten att påverka politiken på många ställen brottas partiet med dåliga opinionssiffror, och riskerar att åka ur Riksdagen i höstens val.

Jag tror faktiskt att en orsak är namnet. I vårt sekulariserade samhälle är vi inte särskilt ”kristna”. Lika många oskuldsfulla ungdomar som p g a namnet dras till Miljöpartiet, utan att förstå att de är bakåtsträvare, lika många väljare tror jag skräms bort av prefixet ”Krist”.

När många partier, inklusive mitt eget, drar sig mot mitten, borde det finnas utrymme för ett värdekonservativt parti längre till höger. Som det är nu finns bara SD på den kanten och det oroar mig.

Jag har inga problem med ett parti som vilar på kristen grund, men ett namn som fungerar i Tyskland fungerar uppenbarligen inte i Sverige.

Ett förslag till nytt namn skulle kunna vara Konservativa Partiet. Du får det förslaget gratis av mig, Göran Hägglund!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, KD, Kristdemokraterna , Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Alliansen , SD, Göran Hägglund, Centerpartiet.

Är alla konstnärer vänster?

I helgen besökte jag, traditionsenligt, Liljevalchs vårsalong. Det är, förutom ett härligt vårtecken, ett kul sätt att få ett smakprov av hur den moderna konsten utvecklas i Sverige.

Exempel på politisk konst.

Många av verken är fantastisk fyndiga, såsom dalahäst iklädd Kalles kaviar, broderad symaskin eller förgyllda skateboards. Jag kan också konstatera att det finns flera uppenbart politiska motiv, där man mer eller mindre öppet häcklar eller kritiserar alliansregeringen. Jag kunde dock inte uppfatta ett enda verk som exempelvis hyllade den ökade valfriheten i landet.

När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?

Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt djupa värderingar.

På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av låtarna återfinns textraderna:

”Dom har kvinnorna

dom har flytet

Jag har en plånbok fylld av

ingenting och en plats i Fas 3”

Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?

I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.

Under alla år med S-regering, hittade han inget att protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile eller något annat land, långt ifrån Sverige.

Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”, var ett argument mot att redovisa i förväg.

Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.

Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.

Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media, eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, konst, Tyresö, Liljevalchs, bidrag, Ulf Lundell, funderingar, Mikael Wiehe, Alliansen.

Grattis Centerpartiet

Häromdagen basunerade media ut att artisten och proffstyckaren Alexander Bard lämnar Centerpartiet. Han lär istället erbjudit Piratpartiet sina tjänster. Är det någon som sett eller hört dem sedan senaste EU-valet?

Jag kan bara säga: Grattis Centerpartiet! Att ha en medlem som inte ens verkar försöka ta en intern debatt i en fråga han tycker är fel, är det bättre att bli av med.

När jag berättade att jag läst detta för en allianskollega, utbrast hon:”Han är ju med i Folkpartiet!”

Det får vara hur det vill med den saken, men en uppenbar vindflöjel som Bard, verkar mer vara ute efter att sälja in sitt eget varumärke, än att faktiskt vilja göra skillnad. En sådan medlem kan man både ha och mista.

Jag tycker Centerpartiet istället ska profilera sig på frågor de driver bra. Till exempel småföretagarfrågor och landsbygdspolitik utan skattechocker. Det passar bra in i Alliansens samlade politik och borde kunna attrahera fler väljare än på Stureplan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, centerpartiet, Alliansen, Annie Lööf, Val 2014, Folkpartiet, Alexander Bard.

Myten om hotet mot välfärden

Om det beror på den politiska obalansen bland journalisterna eller vår egen oförmåga att kommunicera ska jag låta vara osagt. Sant är i alla fall att de svenska vänsterpartierna, inklusive Mp, lyckats få många svenskar att tro att valet står mellan satsningar på välfärden och skattesänkningar.

Man ska visserligen inte dra för höga växlar på opinionsmätningar, men den positiva trenden för Vänsterpartiet beror förmodligen på deras mantra ”inga vinster i välfärden”.

Om vi låter oppositionen förstärka myten om att välfärden hotas av lägre skatter och privata alternativ, kommer vi att hamna i försvarsposition i kommande valdebatter. Så ska det inte bli.

Därför anser jag att ett av alliansens huvudbudskap i valrörelsen måste bli:

LÅGA skatter skapar HÖGRE välfärd

Det handlar om att kommunicera saker för vad de faktiskt är. Några exempel:

• Lägre inkomstskatter ger större utrymme för högre konsumtion
• En stor majoritet av boende inom äldreomsorgen trivs mycket bra
• Skillnaden i kvalitet inom välfärden beror inte på driftsformen
• Alliansen ger människor i utanförskap flera chanser
• Pensionärerna har inte fått några skattehöjningar

Jobben är visserligen grunden för tillväxt i samhället och skapar möjligheter till satsningar i välfärden, men vi måste få människor att förstå vad jobben faktiskt ger.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, politik, äldreomsorg, välfärd, skatter , pensionärer, val 2014, debatt, media, Alliansen.

Vad är politiskt korrekt?

Under de senaste veckorna har jag haft anledning att fundera lite extra på vad som är politiskt korrekt (PK) att säga eller skriva.

Trogna läsare av denna blogg vet att jag reagerade starkt när Miljöpartiet i Tyresö hängde ut mig och en styrelseledamot i Trollbäckens Tennisklubb samtidigt som de insinuerade någon slags vänskapskorruption.

De har nu svarat på mina påpekanden och visar i detta svar total brist på självkritik och självinsikt. 1)

Även SD har debatterat detta på sin kongress i helgen. Vissa ledamöter ville att det skulle utfärdas någon slags amnesti för olämpliga uttalanden som skett innan partiet införde sin ”nolltolerans” för att rensa ut de allra värsta rasisterna ur partiet. Det gick inte partiledningen med på. Ett korrekt PK-beslut. Att ”nolltoleransen” däremot inte verkar gälla på samma sätt för alla är väl knappast PK, eller hur?

Vad är då inte PK?

Några exempel från min horisont:

• * Att förneka att historiskt bevisade händelser, såsom förintelsen, aldrig existerat.
• * Att anklaga någon för att begå en brottslig handling utan att anmäla densamma.
• * Att angripa någon via dennes familjemedlemmar.
• * Att tala nedsättande om någons utseende.
• * Att anklaga någon för lögn utan att kunna bevisa det.
• * Att anklaga en hel grupp människor för något en medlem i gruppen gjort eller sagt.
• * Att på något sätt använda våld, eller hot om våld, i sin politiska argumentation.

Detta var bara några exempel, det finns säkert många fler.

En följdfråga blir ju automatiskt då: Varför är det då ibland så svårt att vara PK? Ja, ett svar är naturligtvis att det finns olika tolkningar om vad som är PK.

Ett exempel som jag tidigare tagit upp här, är debatten om invandring och integration. Det är ett ämne som alldeles för få av oss Moderater eller övriga allianspartier tar upp i den politiska debatten. Orsaken är förmodligen rädslan för att media lägger den våta ”rasistfilten” med stämpeln ”icke PK” över sakfrågan.

Självklart måste alla politiska företrädare kunna diskutera de här frågorna på ett korrekt sätt utan att bli stämplade som rasister. 

Att SD i opinionsundersökningar får så mycket som 10 procent av rösterna visar bara på behovet om en saklig debatt hur vi kan förkorta asyltider, bli bättre på integration och minska segregationen. Att ta den debatten i kommande valrörelsen är väldigt PK, tycker jag och även ett måste för att visa hur fel SD har.

1)  Läs min slutreplik till Mp här.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, debatt, SD, Sverigedemokraterna, PK, rasism, invandring.

Vi behöver knappast högre skatt

Några debattörer från ett fackligt idéinstitut (vad nu det kan vara), föreslår ett nytt skattesystem där skattekvoten höjs från 44 till 51 procent.

Förslaget innehåller många förändringar såsom enhetlig moms, höjda punktskatter och platt skatt på alla inkomster. Motivet skulle vara, att vi med dagens skattesystem inte kan finansiera välfärden i framtiden.

Förvisso kan man tycka att det finns några intressanta delar i förslaget, men att vilja höja ett redan högt skattetryck ännu mer, är helt fel väg att gå.

Det som är mer intressant är att en av författarna är Daniel Suhonen. Han är någon slags "Schlingmann Light" i den socialdemokratiska sfären.

Frågan är då om rubriken på debattartikeln: ”Så får vi ett smartare och rättvist högskattesamhälle”, är en beskrivning av vad som händer med Sverige ifall ( S) skulle vinna valet 2014?

Jag tror inte att jag vill veta svaret på den frågan, utan ser debattartikeln som ytterligare ett argument för en röst på Alliansen.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Alliansen, Val 2014, Socialdemokraterna , funderingar , välfärd.