Stoppa ungdomsrånen!

Allt fler inser att vi i Sverige har problem.

Inte bara med integrationen och kriminaliteten generellt, utan det senaste året har ett nytt problem eskalerat. Ungdomar med invandrarbakgrund som rånar svenska ungdomar med inslag av rasism och förnedring. 
Ungdomar har alltid begått brott, men detta är något nytt och mycket oroväckande. Nu är det viktigt att samhället sätter ner foten och markerar kraftigt för om vi inte gör det riskerar vi att gå en väldigt otrygg framtid till mötes.
För att komma tillrätta med, och stoppa, ungdomsrånen krävs flera åtgärder på kort sikt, oavsett vem som begår dem.

Sänk åldersgränserna för när man är straffbar. Är man vuxen nog att begå ”vuxenbrott”, så är man vuxen nog att ta ”vuxenstraff”.
Begår man ett brott som för en vuxen skulle innebära fängelse, ska den unge låsas in. Ovillkorligen. Om det är på ett SIS-hem eller något annat alternativ, spelar mindre roll.
Den unge brottslingen ska snabbt försvinna från sin närmiljö. Det ger signaler både till andra kriminella, men även till brottsoffren som ser att samhället reagerar.

Låt staten finansiera inlåsningen. Vanliga fängelsevistelser finansieras av staten medan omhändertagande och inlåsning av unga finansieras av hemkommunen.
Eftersom en plats på ett SIS-hem kostar upp till 10 000 kronor per dygn (!), så kan bara några få fall stjälpa en kommuns budget totalt. Det i sin tur gör att kommunerna oftast tvekar att tvångsomhänderta unga brottslingar ev ekonomiska skäl och försöker hitta billigare alternativ.
Med statlig finansiering är det endast brottet som sådant som ska ligga till grund för ett beslut.

Utöka föräldraansvaret. Jag inser att många av de ungdomar jag talar om, inte har föräldrar som fungerar. Men det gäller långt ifrån alla.
Socialtjänsten måste med lagens hjälp kunna tvinga föräldrarna att delta i t ex samtal och familjeterapi. Det måste också gå att göra så att föräldrarna blir skadeståndsskyldiga till brottsoffren för det deras barn gjort.
När det gäller pojkar med invandrarbakgrund, är det extra viktigt att få med papporna, i den mån de finns med i familjebilden. Även om mammorna är viktiga, så har oftast dessa pojkar bara respekt för sina pappor som måste ta sitt ansvar.

Snabbare och påtagligare reaktion vid första brottet. Igår kom regeringen med ett förslag om att kunna döma till fotboja och utegångsförbud. Det är bra, även om det är sent. Dessutom borde det kunna gälla redan från 13 år, inte från 15 som är föreslås.
Vilka brott som skulle kunna ge detta straff framgår inte riktigt, men jag tänker att tröskeln måste vara låg. Att bryta mot utegångsförbudet eller ta av sig bojan, borde leda till direkt inlåsning.

En del i snabbare reaktion är också snabbare domstolsprocess. Är det brott man misstänks för något som kan ge fängelse bör den misstänkte låsas in fram till rättegången. Någon form av ”ungdomshäkte”. Det är viktigt att få bort dessa personer från gatan direkt.
För att klara detta måste kanske särskilda domstolar inrättas som bara hanterar mål där de misstänkta är under 20 år.

Långsiktigt måste naturligtvis de förebyggande insatserna också förstärkas. Ökade krav på närvaro och resultat i skolan, men även mer individuell studiehjälp.

Men i det korta perspektivet måste samhället agera nu. Om vi inte tar tag i dessa problem med kraft och beslutsamhet, riskerar vi att ha två stora grupper unga vuxna som inte tror på samhället. Dels de som begår brotten och enda möjlighet att överleva är kriminalitet, dels brottsoffren som inte litar på rättssamhället och antingen blir passiva och rädda vuxna eller tar lagen i egna händer. Den framtiden är jag säker på att ingen vill ha.

Att vi förutom detta måste ha ett migrationsstopp i många år för att få arbetsro, har väl de flesta insett vid det här laget.

Reinfeldt och eftermälet

Den senaste veckan har en stor del av den politiska debatten handlat om hur mitt parti, Moderaterna, har omprövat sin politik kring migration och integration. Samtidigt har några tidigare medarbetare till Fredrik Reinfeldt uttalat sig i frågan på olika sätt.

Mina tankar i ämnet kommer från en gräsrotsnivå, utan insyn i vare sig partistyrelse eller alliansregeringar, utan baseras på vad jag sett och hört under den här tiden.

Vissa debattörer erkänner att Alliansregeringen kunde gjort saker både tidigare och annorlunda. Några hävdar däremot med emfas att politiken som fördes var rätt och att de fortfarande står bakom en frikostig asylpolitik.

Som lök på laxen framträdde Fredrik Reinfeldt själv i helgens avsnitt av ”Skavlan” och framhärdade där sin ståndpunkt utifrån det kända ”öppna-era-hjärtan-talet”. 

Anders Borg, hans gamle parhäst avslöjade igår, i ett klipp från en kommande intervju, att överenskommelsen med Miljöpartiet, den s k MÖKen, inte var så bra och att alliansregeringen, eller bara Moderaterna, borde gjort upp med Socialdemokraterna i frågan på ett tidigare stadium.

Några borgerliga debattörer tycker att det är oschysst att kritisera den mest framgångsrike moderata partiledaren och tycker att vi endast ska se framåt.

Jag håller med i mycket av detta. Fredrik Reinfeldt är den, hittills, mest framgångsrike moderata partiledaren med två vunna val i rad, en sammanhållen alliansregering och en politik som i många stycken är grunden till att Sverige i dag går så pass bra ekonomiskt. Det ska han ha all respekt för.

Tyvärr pekar just detta på varför vi inte agerade snabbare i flykting-, asyl- och migrationspolitiken. Reinfeldts personliga övertygelse om att hans linje är rätt, fungerade även internt som en våt filt, med undertexten rasist, för alla försök att debattera volymer, vad vårt välfärdssystem klarar och andra frågor kopplade till ämnet. Man ifrågasätter inte en valvinnare!

Detta faktum gjorde att den, enligt mig, största framgångsfaktorn med Nya Moderaterna inte fungerade inom detta område. Nämligen förmågan att lyssna på medborgarna, förstå deras problem och orosmoln och utifrån detta formulera politiska lösningar. Några riksdagsledamöter och något statsråd försökte, men fick inget gehör hos partiledningen.

Fredrik Reinfeldt sa bl a så här i sitt segertal efter valet 2006: ”Vi vågade utmana oss själva, vi vågade erkänna fel, vi vågade utvecklas,…”*) Uppenbart ett segerrecept, utom då i migrationsfrågan där inga fel erkändes…

Själv har jag försökt initiera en saklig debatt i dessa frågor sedan 2009, men jag är ju som sagt bara en lokalpolitiker utan reellt inflytande i rikspolitiken.

För att kunna förändra sig till det bättre måste man ibland ta sin utgångspunkt i historien. Det handlar inte i första hand om att kritisera utan att lära sig av sina misstag. Att inte lyssna på folks ängslan och oro i det här fallet var ett misstag och är förmodligen den största orsaken till SD:s framgångar. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta den!

En annan felanalys, påstår jag, från dem som hävdade att Sverige historiskt är byggt på invandring och det gått bra, är att de människor som är på flykt nu inte är från Europa som tidigare oftast varit fallet. Att integrera balter, finländare, välutbildade iranier eller människor från forna Jugoslavien är en helt annan sak än flyktingar med generellt sett låg utbildning och många gånger en helt annan syn på samhället än vår jämställda och sekulära. 

Man får heller inte glömma bort att de industrijobb som fanns fram till 90-talet har blivit avsevärt färre och att arbetsmarknaden idag kräver mer av den som ska rekryteras.

Redan idag tar det åtta år innan hälften av våra invandrare kan försörja sig själva. Om vi inte förändrar politiken finns det en uppenbar risk att den ”ställtiden” snarare blir längre än kortare.

Jag tycker det är bra att Moderaterna som parti har ändrat ståndpunkt och omprövat sin politik även om det är i senaste laget. Nu handlar det om att få framförallt Socialdemokraterna men även vissa andra allianspartier att förstå att en generösare asylpolitik än övriga EU inte går att kombinera med vår generösa och positiva välfärdspolitik.

Vi ska självklart fortsätta att ta emot människor i nöd, men måste ompröva många delar i mottagandet och integrationen för att lyckas.

*) Källa: Fredrik Reinfelds bok ”Halvvägs”

Andra bloggar om politik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Alliansen, invandring, Socialdemokraterna, funderingar, integration, samhälle, framtiden, migration, debatt, välfärd, flyktingar, rasism, SD, Anders Borg.

Inte rasistfilten igen!

KD och Göran Hägglund publicerar idag en debattartikel där man ger ett antal förslag till hur Sveriges flyktingmottagning och integrationsprocess kan förbättras och hur vi kan minska samhällets kostnader i samband med detta.

Genast hörs rasistropen skalla från framförallt vänsterpolitiker, med Åsa Romson i spetsen. KD spelar Sverigedemokraterna i händerna, låter det.

Jag håller inte med om alla förslag som framförs, men jag blir både arg och oroad om varje försök att diskutera denna fråga, som för åtminstone 13 procent av väljarna är viktigast, snabbt slutar med att rasistkortet tas fram och budbäraren bokstavligen korsfästs.

Min åsikt är att Alliansen, med Moderaterna i spetsen, måste återta denna fråga och sätta agendan. Framgången för de nya Moderaterna tillskrivs mycket förmågan att lyssna på människor, formulera frågor som engagerar för att sedan komma med förslag till lösningar. 

I det här ämnet har vi, och alla demokratiska partier, misslyckats totalt. Tretton procent av väljarna bryr sig så mycket om denna fråga att de är beredda att rösta på ett rasistiskt parti. Jag vet att endast ett fåtal av dessa faktiskt är rasister. De allra flesta är oroade, rädda eller dåligt informerade. Oavsett orsak måste vi ta detta på allvar.

Redan 2009 kom en arbetsgrupp med tunga moderata namn (Billström/Kristersson/Svantesson) med ett antal förslag i ämnet. Damma av dem och använd som en utgångspunkt, gärna tillsammans med KD:s förslag, för en egen diskussion inom Alliansen.

Jag vill absolut inte stänga några dörrar för människor i nöd. Men om inte vi erkänner att allt inte fungerar problemfritt så lämnar vi fältet fritt för rasister som Björn Söder att sätta agendan. Det är dags att vi lär oss av våra egna misstag!

Ett annat inlägg i samma ämne hittat du här.

Relaterat: Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, flyktingar, rasism, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, rasister, välfärd, integration, frihet, Björn Söder, papperslösa, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet.

Från M till SD – och tillbaka?

En undersökning som Timbro beställt av Demoskop, bekräftar det som jag tror de flesta aktiva moderater redan förstått. Nämligen att majoriteten av Sverigedemokraternas nyvunna röster i årets val kom från missnöjda moderater.

Enligt Timbro så angavs integrations- och invandringsfrågan som huvudskälet till röstbytet från Alliansen till SD av en överväldigande majoritet. I övrigt handlade det om lag och ordning samt försvarsfrågan.

Under valrörelsen knackade jag dörr i flera, historiskt sett, starka borgerliga områden och kan därför bekräfta den bilden.

Timbros säger också i sin analys att moderaternas förflyttning mot den politiska mitten också har bidragit till att s a s lämna den konservativa ”högerflanken öppen”. Inte heller det känns som en direkt nyhet för mig. Däremot hade jag hoppats att till exempel KD hade haft styrkan att fylla det tomrum som moderaterna lämnat.

Timbro ställer också den intressanta frågan riktad till moderaterna: ”Kan man, och vill man ens, locka tillbaka de väljare som i senaste valet gick till SD?”

Jag har sagt det tidigare, och säger det igen. Nyckeln är att vi moderater, och våra alliansvänner, måste kunna diskutera, och ibland ifrågasätta, invandrings- och integrationspolitiken utan att stigmatiseras.

Jag vill absolut inte stänga några gränser eller sätta något tal för hur många människor vi välkomnar.

Däremot tycker jag det är dags att ta upp vissa frågor eller myter som man hör bland många väljare, men även från vänner och bekanta, för att räta ut frågetecken eller missförstånd. Eller kanske för att kunna föreslå förändringar. Jag, som ändå är politiskt engagerad, kan inte svara på dessa frågor och jag tvivlar på att gemene man kan. Istället frodas myterna och frågorna lämnas obesvarade, vilket bara gynnar SD.

Och det är nu man måste hålla tungan rätt i mun för att inte få den stora rasistfilten slängd över sig för all evighet…

Jag och många med mig vill t ex veta om något slags integritetsskäl, gör det så svårt att fastställa identiteten på nykomna flyktingar att det därför ”slinker in” människor som inte har ett skyddsbehov, utan bara utnyttjar vår generositet? Om så är fallet, varför förändras inte den rutinen?

Att vara flykting är ett tillfälligt tillstånd. I vissa fall varar det länge, i andra fall en kortare period. Vore det inte därför rimligt att utfärda tillfälligt arbets- och uppehållstillstånd där man samtidigt ställer krav på deltagande i svenskundervisning och samhällskunskap? 

Att lära sig språket är grunden för att snabbt komma in på arbetsmarknaden och hitta sin plats i det svenska samhället. Efter, låt säga tre år, så omprövas detta tillstånd och omvandlas till permanent om man fullgjort sina åtaganden. Självklart ska man dessutom kunna börja sina studier direkt på flyktingförläggningen för att snabba på processen.

Jag hör även historier om att nyanlända ”lånar barn” av varandra för att på så sätt få högre bidrag. Förekommer detta och i så fall vad gör vi åt detta?

Många väljare och andra jag möter, anser att omvärlden skrattar åt Sverige och att vi blir ”pålurade” människor som inte har skyddsbehov utan helt enkelt är kriminella lycksökare. Den bilden gynnar bara SD och måste förändras med relevant och öppen dialog.

Exempelvis när människor får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och går under jorden för att undvika utvisning, så kallas de ”papperslösa”. Jag har inga problem med att ge dessa människor akut sjukvård, men att på andra sätt utöka deras, och deras barns, rättigheter är att underkänna vår egen rättssäkerhet och tillämpning av lagen. Om lagen är fel ska vi ändra den, men man ska inte kunna ändra ett domslut genom att gömma sig. Det sänder ut helt fel signaler.

Slutligen om försvarsfrågan. Den senaste tiden kränkningar av flyg och ubåtar har nog fått många att inse att vårt försvar har förbisetts allt för länge. Innan vi börjar rusta upp tycker jag det är hög tid att ta upp en seriös diskussion om ett medlemskap i NATO. Gärna i samverkan med Finland. Det tror jag är rätt väg att gå i den frågan.

Så mitt svar på Timbros fråga är alltså både och. Jag vill inte ha tillbaka de få som faktiskt har en rasistisk och främlingsfientlig människosyn. Däremot tror jag att det med öppna diskussioner och högt i tak går att övertyga övriga SD-väljare att de är på fel spår. Lyckas vi med det kommer SD att efter nästa val vara det treprocentsparti det förtjänar.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2014, flyktingar, rasism, försvaret, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, integration, frihet, NATO, papperslösa, Timbro, KD, Finland.

Uppmärksamma hedersvåldet bättre

Igår bevistade jag en manifestation organiserad av GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime.  Manifestationen anordnades för att det var 15 år sedan Pela Atroshi mördades av sin far och sina farbröder i Kurdistan. Orsaken: Hennes ”olämpliga” leverne i Sverige. Det olämpliga bestod i att hon levt som vilken svensk flicka som helst.

Pela Atroshi

Varje gång jag hör talas om en flicka, eller pojke, som i någon slags ”kulturs” namn förnekas sina mänskliga rättigheter, misshandlas, våldtas eller till och med mördas, blir jag så arg att det kokar.

När jag läser hur 60 flickor i Norrköping könsstympas inser jag att vi har massor kvar att göra.

För det första ska vi inte tillåta någon gömma sig bakom religionsfriheten. Sverige är ett sekulariserat land, och det finns ingen religiös regel från någon religion som står över lagen.

För det andra får vi inte låta någon spela ut rasistkortet när vi försöker få igång en debatt och en attitydförändring. Det är inte rasism att fördöma brottsliga handlingar även om det sker i ”religionens” namn av människor uppväxta i en annan kultur.

När det gäller att bekämpa internationellt hedersvåld och – förtryck, ska vi självklart fortsätta jobba internationellt med opinionsbildning, men de som bor eller vistas i Sverige ska följa våra lagar och de tillåter vare sig våld eller förtryck, oavsett med vilket syfte det sker.

Ett förslag skulle kunna vara någon typ av ”kontrakt”, där alla vuxna som beviljas asyl eller uppehållstillstånd, får genomgå en obligatorisk utbildning om sina rättigheter och skyldigheter och därefter skriftligt intyga att de förstått vad som gäller i bl a denna fråga. 

För tonåriga, ickemyndiga nykomna skulle man kunna lägga in en enklare variant av information, som hjälper ungdomarna att förstå sina rättigheter.

Kontraktet i sig ändrar kanske inte tusenåriga attityder, men skulle möjligen kunna skynda på en positiv utveckling.

Till sist en fundering. Att använda ordet heder känns väldigt fel i detta sammanhang. Heder är i grunden något positivt, det här är bara för jävligt.

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om hedersvåld, rasism, religion, hedersförtryck, hat, GAPF, Pela, Fadime, intolerans , samhälle, förtryck, funderingar.

Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, EU-val, FI, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, Piratpartiet.

Smygrasister finns överallt

Läser om ”banankampanjen” som nu sprider sig som en löpeld inom fotbollen. En smart aktion som tar udden av några av de rasistiska påhoppen som fortfarande tyvärr florerar, främst just inom fotbollen. Det förekommer ibland att rasister bland fotbollspubliken kastar in bananer på planen, riktade till motståndarlagets färgade spelare.

Samtidigt straffas en av ägarna i den amerikanska basketligan, NBA, hårt för sina rasistiska uttalanden. Han gillade tydligen inte att hans flickvän umgicks med färgade.

Tänk, jag trodde vi kommit längre… I amerikanska basketligan NBA, har färgade spelare dominerat i många år. USA:s hyllade ”dreamteam” brukar bestå av 95 % färgade spelare.

Tyvärr vågar dessa personer inte stå för sina handlingar och uttalanden, utan gömmer sig i publikhav eller bakom låsta dörrar. Smygrasister alltså.

En möjlig förklaring skulle kunna vara ren avundsjuka mot dessa spelare från vita grabbar, och gubbar. Avundsjuka för att de själva inte nått så långt inom sporten. För fattiga, färgade grabbar i USA är idrotten en av få vägar att ta sig ur sin torftiga miljö.

Sådan uppväxt ger så klart helt andra incitament att träna hårt för ett collegestipendium, än för en vit medelklassgosse. Samma parallell kan dras till löpare från Kenya och Etiopien. Idrotten blir en väg ut ur fattigdomen.

En anledning, förutom doping, till gamla östblockets idrottsliga framgångar var att framgång i idrott gav förmåner i samhället, möjlighet att få besöka väst och få ett bättre liv. En nog så stark motivator.

Avundsjuka skulle alltså kunna vara en förklaring. En annan är såklart okunskap och rädsla. Den råder vi bara bot på genom att tala om problemen, genom att aldrig sluta diskutera frågan med våra barn och bejaka mångfald.

 En annan metod som, paradoxalt nog, kanske skulle ge vita atleter större framgångar, är systematiskt arbete mot fattigdom och utanförskap. Då försvinner i alla fall den motivatorn för fattiga färgade grabbar från ghetton och kåkstäder. Skulle Zlatan varit så bra utan sin revanschlusta?

Relaterat: DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, rasism, basket, USA, intolerans , samhälle, supportrar, zlatan, funderingar.

Vad är sanning och vad är medveten vinkling i media?

Jag har tidigare skrivit om den svenska journalistkåren och deras, i mitt tycke, ofta dolda politiska agenda. Om man upprepar en berättelse, eller ett påstående, tillräckligt många gånger så tas det till slut som en sanning med fakta i botten. Där har våra journalister ett stort ansvar, om de vill betraktas som seriösa och politiskt neutrala.

Om detta inte görs, läggs motsvarande ansvar på läsaren/tittaren, som, enligt min erfarenhet, sällan har vare sig tid eller kompetens att göra en faktagranskning av det som media producerar.

I dagens DN skriver en krönikor mycket intressant och träffande om myter i politikens tjänst. Hon beskriver bland annat hur en kvinna som behandlats för cancer för många år sedan blir ”den cancersjuka kvinnan” i en artikel om ”utförsäkrade” människor. Trots att fallet egentligen inte alls rör den sjukdomen. Hon visar också hur samma fall, med olika alias, används i flera artiklar och på så sett kan ge sken av att detta är något som drabbar många.

Om en debattartikel undertecknas av ett politiskt parti eller företrädare för ett fackförbund så utgår jag, och förmodligen de flesta andra med mig, att det finns ett politiskt syfte bakom, och kan förhålla sig till det. Men om en artikel skrivs, eller ett TV-program produceras, av en tidning eller TV-kanal med seriös stämpel, så finns alltid risken att budskapet tas emot mer okritiskt. Det gör att journalistkårens ansvar ökar enormt.

I veckan har debattvågorna gått höga utifrån en debattartikel från två folkpartister om rasism mot etniska svenskar. I det fallet kan man såklart ha synpunkter både på innehållet och på syftet. Men eftersom undertecknarna anger en politisk tillhörighet är den värderingen lättare att göra.

Om däremot Uppdrag Granskning gör ett program, så är jag rädd för att de flesta betraktar journalisterna som neutrala, utan någon dold politisk agenda, när man visar misskötta privata förskolor. 

Man bidrar till att skapa myten att alla privata aktörer i välfärden är onda, pengakåta riskkapitalister vars enda mål är att tjäna pengar på små barn och sjuka äldre. Som alla initierade vet, är detta långt ifrån sanningen, men med tanke på vem avsändaren är, så är den dolda agendan svårare att genomskåda.

Där finns det mycket kvar att göra för journalistkåren och de ansvariga utgivarna om man vill upprätthålla sin roll som seriös och neutral granskare av samhället.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, myter, Folkpartiet, rasism, debatt, UG, SVT.

Veckans backspegel

Inser att backspegel är en bättre titel för ett blogginlägg som blickar tillbaka på veckan som gått.

OS rullar på och det är längdåkarna som levererar. Två härliga guld i stafetterna. Vilken upphämtning av Charlotte Kalla!

Jag kan också konstatera att jag hade fel när jag förutspådde norsk dominans i spåren. Kan det verkligen bara bero på dålig vallning? Gissa att det kommer spekuleras inte minst hemma i Norge. Det skämtas redan om att de norska skidlöparna eftersöks av Missing People…

SVT och SR stänger av medarbetare som man inte uppfattar som neutrala under valåret. Speciellt uppmärksammad har komikern Soran Ismail blivit. Han har tydligen öppet sagt att han hatar Sverigedemokraterna.

Det här är ju såklart en delikat balansgång, men jag kan förstå SVT i det här fallet. Tänk tanken att någon öppet säger att jag ”hatar Miljöpartiet” i ett seriöst radioprogram i SR. 

Jag tror att man måste dra gränsen vid just partier och uppenbara partisympatier. Däremot måste det självklart vara ok att uttala sig att man är mot rasism.

Kruxet uppkommer när någon väljer att tolka ett demokratiskt valt partis åsikter som rasistiska. En annan del i den debatten rör Stefan Jarls dokumentärfilm. Den är ju helt uppenbart en politisk markering, ”förklädd” till dokumentär.  I det fallet håller jag helt med när SVT sätter ner foten.

LO har utmärkt sig igen. Nu vill de återinföra arvs- eller ”dödsskatten”. Ytterligare en dubbelbeskattning. Som om vi inte hade nog av sådana ändå. Sorgligt.

På hemmafronten i Tyresö har äntligen de boende i bostadsområdet Diamanten fått klartecken att förverkliga sina drömmar genom att köpa sina lägenheter.
Apropå drömmar, så är också nomineringarna till årets Kultur- & idrottsgala är klara. Många spännande och duktiga namn på den listan. 14 mars, på galakvällen, får vi reda på vilka de slutgiltiga vinnarna blir.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, SD, Norge, sport, LO, Charlotte Kalla, Soran Ismail, Tyresö, skatter, debatt, SVT, funderingar.

Vad är politiskt korrekt?

Under de senaste veckorna har jag haft anledning att fundera lite extra på vad som är politiskt korrekt (PK) att säga eller skriva.

Trogna läsare av denna blogg vet att jag reagerade starkt när Miljöpartiet i Tyresö hängde ut mig och en styrelseledamot i Trollbäckens Tennisklubb samtidigt som de insinuerade någon slags vänskapskorruption.

De har nu svarat på mina påpekanden och visar i detta svar total brist på självkritik och självinsikt. 1)

Även SD har debatterat detta på sin kongress i helgen. Vissa ledamöter ville att det skulle utfärdas någon slags amnesti för olämpliga uttalanden som skett innan partiet införde sin ”nolltolerans” för att rensa ut de allra värsta rasisterna ur partiet. Det gick inte partiledningen med på. Ett korrekt PK-beslut. Att ”nolltoleransen” däremot inte verkar gälla på samma sätt för alla är väl knappast PK, eller hur?

Vad är då inte PK?

Några exempel från min horisont:

• * Att förneka att historiskt bevisade händelser, såsom förintelsen, aldrig existerat.
• * Att anklaga någon för att begå en brottslig handling utan att anmäla densamma.
• * Att angripa någon via dennes familjemedlemmar.
• * Att tala nedsättande om någons utseende.
• * Att anklaga någon för lögn utan att kunna bevisa det.
• * Att anklaga en hel grupp människor för något en medlem i gruppen gjort eller sagt.
• * Att på något sätt använda våld, eller hot om våld, i sin politiska argumentation.

Detta var bara några exempel, det finns säkert många fler.

En följdfråga blir ju automatiskt då: Varför är det då ibland så svårt att vara PK? Ja, ett svar är naturligtvis att det finns olika tolkningar om vad som är PK.

Ett exempel som jag tidigare tagit upp här, är debatten om invandring och integration. Det är ett ämne som alldeles för få av oss Moderater eller övriga allianspartier tar upp i den politiska debatten. Orsaken är förmodligen rädslan för att media lägger den våta ”rasistfilten” med stämpeln ”icke PK” över sakfrågan.

Självklart måste alla politiska företrädare kunna diskutera de här frågorna på ett korrekt sätt utan att bli stämplade som rasister. 

Att SD i opinionsundersökningar får så mycket som 10 procent av rösterna visar bara på behovet om en saklig debatt hur vi kan förkorta asyltider, bli bättre på integration och minska segregationen. Att ta den debatten i kommande valrörelsen är väldigt PK, tycker jag och även ett måste för att visa hur fel SD har.

1)  Läs min slutreplik till Mp här.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, debatt, SD, Sverigedemokraterna, PK, rasism, invandring.

Boktips – Hon är inte jag

Golnaz Hashemzadeh som skrivit boken driver en ideell förening vid namn ”Inkludera Invest”. Föreningen vill inkludera människor som riskerar att hamna i ett utanförskap genom socialt entreprenörskap.

Boken handlar just om utanförskap. Den beskriver hur en liten flicka flyr med sin mor och far från mullornas Iran till Sverige.

När familjen fått sitt uppehållstillstånd och allt borde vara frid och fröjd, startar ett sönderfall där föräldrarna glider ifrån varandra och den lilla dottern bestämmer sig för att vara ”bäst” i alla lägen för att bli accepterad i det nya samhället.

Boken beskriver flickans uppväxt och hennes sökande efter identitet, både bland invandrare och infödda svenskar.

Flickan går ut gymnasiet med toppbetyg och kommer in på ”Elitskolan” (Handelshögskolan) där hon så småningom blir vald till kårordförande. Trots sina framgångar känner hon sig inte accepterad fullt ut och får under vägen känna på en vardagsrasism som inga fina skolor kan överbrygga.

När man läser boken får man en tankeställare och inser att vi har lång väg kvar innan vårt samhälle blir så öppet som de flesta av oss vill. Boken beskriver också hur svårt det kan vara för en invandrartjej att bryta med gamla traditioner och riskera ett utanförskap både hos ”sina egna” och hos oss infödda svenskar.

Jag tycker absolut du ska läsa boken och sedan fundera hur du själv tänker och agerar för att hjälpa människor med annan bakgrund att komma in i samhället. Med andra ord inkludera dem.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Iran, litteratur , utanförskap , integration, inkludering, rasism.

En smutsbrun strategi

Oppositionen gör nu allt för att stoppa regeringen förslag till femte jobbskatteavdrag och höjningen av brytpunkten för när statlig skatt ska betalas.

Sättet de försöker göra det på stinker. Eftersom SD tydligt deklarerat att man är för jobbskatteavdraget, men mot höjningen av brytpunkten för statlig skatt, flirtar man nu öppet med SD genom att försöka dela upp regeringens förslag i en utskottsmanöver.

Kanske inte helt enkelt att förstå för en oinvigd, men i praktiken talar vi om ett ordlöst samarbete.

Jag har oräkneliga gånger hört representanter från S, Mp och V, både nationellt och lokalt här i Tyresö, orera om hur rasistiskt parti SD är, något man inte vill ta i, ens med tång, men nu duger de uppenbarligen.

Det har ju till och med varit så att om någon allianspolitiker börjat tala om förändringar i migrations- och integrationspolitiken så har vederbörande löpt stor risk att bli kallad rasist.

Jag hävdar fortfarande att vi måste våga debattera integrations- och migrationsfrågor, men det betyder inte på något sätt ett samarbete med SD.

Om oppositionen lyckas i sitt uppsåt att fälla regeringens förslag med SD:s hjälp har man nått ett nytt lågvattenmärke. Och där är vattnet brunt, smutsbrunt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om regeringen, politik, ekonomi, invandring, debatt, funderingar, rasism, SD, alliansen, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Socialdemokraterna .