torsdag 28 februari 2013

Cirkus Italia

En superstylad gammal snuskgubbe och en clown som på väg till vallokalen säger till journalisterna att ”Jag vet inte vem jag ska rösta på”, blev något av vinnare i det italienska valet.
De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet. Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.

Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet, solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det italienska folket tar politiken på allvar.

Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta, och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den politiken.

Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa . 

Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.
 Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät sig förföras av en clown och en snuskgubbe.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

måndag 25 februari 2013

Inspel till Maramö

Alliansens partiledare håller idag och imorgon ett möte i Annie Lööfs hemby, Maramö. Av mediabevakningen att döma är mötet redan en PR-framgång.

Agendan för mötet är inte offentlig, men sägs handla om organisatoriska frågor inför valet 2014.
Ett gemensamt konvent före valet är i alla fall redan bestämt. Det blir intressant att se om hr Löfven kommer bjuda in till något liknande, så att väljarna vet vilka alternativ de har att välja på.

Det kommer förmodligen inte att presenteras så många nya förslag i anslutning till mötet på ”Camp Maramö”, men vad jag skulle vilja se på lite sikt är till exempel:

En ambition att sänka arbetsgivaravgifterna överlag. Trots sänkt bolagsskatt så är det fortfarande för dyrt att anställa.

Ett RIT-avdrag addera till ROT och RUT. Att behärska IT blir viktigare för alla samhällsgrupper och alla sätt att öka kompetensen är bra och välkommet.

Ett förslag att höja nivån i de s k maxtaxorna för barn- och äldreomsorg. Alliansen tar i de flesta andra fall ett bra ansvar för samhällsekonomin och borde göra så även i det här fallet. Eftersom kostnadsökningarna överstiger indexuppräkningen i maxtaxesystemet risker det att erodera kommunernas ekonomi. Att bara 5 % av kostnaderna för hemtjänsten finansieras med avgifter från brukarna, kommer tyvärr inte hålla i längden.  Vi måste våga ta även i de obekväma frågorna. Det är att ta ansvar.

Maramö förresten, låter inte som en idealisk flickvän, precis…

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

fredag 22 februari 2013

Arbete ska ju löna sig

SCB rapporterar att ”klyftan” mellan de som har arbete och de som inte har arbete har ökat de senaste 20 åren.  Man lyfter fram jobbskatteavdraget som en viktig orsak till förändringen.

Jättebra säger jag! Då fungerar det ju! För att ha råd att betala välfärden för oss alla, krävs det att alla som kan, faktiskt jobbar och bidrar till den gemensamma finansieringen, och då är plånboken förmodligen den viktigaste motivatorn.

Sedan är det naturligtvis viktigt att vi behåller ett skyddsnät för de som, p g a sjukdom eller annat, inte kan arbeta. Frågan handlar inte om att några ska få det sämre, utan att de som bidrar aktivt ska få det lite bättre.

Intressant också hur media använder ord. ”Klyfta” känns onekligen mycket mer negativt än att några fått det ”bättre” genom att jobba. Så kan man också försöka skapa opinion.


Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.


Bloggkollegor i samma ämne: Michaela F.

söndag 17 februari 2013

Beröringsskräck vs SD

Socialdemokraterna i Tyresö säger sig inte ha beröringsskräck vs SD. Trots det valde man på torsdagens Kommunfullmäktige att rösta emot en motion från SD som nära nog var identisk med en av deras egna för en tid sedan.

(S) föreslog för ett tag sedan att kommunen skulle införa en äldreombudsman. Den motionen avslogs av Alliansen, eftersom vi redan erbjuder de tjänsterna som en sådan ombudsman skulle tillhandahålla.

Nu motionerade SD om just en äldreombudsman, vilket förmodligen gav (S) en massa huvudbry. Via ett otroligt kryptiskt yttrande, där man krumbuktar sig åt alla håll, försökte man förklara varför man inte ville stödja motionen, trots att den gick i linje med deras egen.

Om inte det är beröringsskräck, så vet jag inte vad.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, DN.


Bloggkollegor i samma ämne: Andersson, Högberg.

söndag 10 februari 2013

Om idrottshallar och pengar

Svenska Dagbladet skriver idag att Stockholm skulle behöva bygga en ny idrottshall per år för att matcha inflyttningen till staden. Åtminstone enligt Stockholms Idrottsförbund.

Enligt samma artikel går det 46 000 invånare per hall i Stockholm, 18 000 i Malmö och 13 000 i Göteborg.

Så kan det kanske vara, men som ytterst ansvarig politiker i en kranskommun till Stockholm, undrar jag vad Stockholms Idrottsförbund gör för att bromsa de orimliga anläggningskrav som de flesta nationella idrottsförbunden ställer för spel i de högsta serierna? Krav som de ställer utan att för ett ögonblick vilja dela med sig av sponsor – eller TV-intäkter till dem som hamnar med kraven i knät, landets kommuner.

Är det inte läktare på båda sidor, pressläktare för 50 personer, belysning för HD-TV så handlar det om antal duschar och toaletter eller TV-plattformar.
Dessa krav är inte lätt att stå emot för en kommunpolitiker i en kommun med framgångsrika elitlag.

Jag tycker det är fantastiskt roligt när det går bra för våra elitlag, och det ger dessutom bra PR för kommunen, men man får inte glömma bort att elitidrott inte handlar om folkhälsa utan om underhållning på toppnivå. Dessutom, i många fall, utövad av mycket välbetalda proffs.

För mig är det absolut viktigaste att värna om barns och ungdomars möjlighet att utöva idrott på sina villkor. Då spelar antalet läktarplatser eller HD-belysning ingen som helst roll.

Jag tror att utvecklingen måste gå åt två håll. Å ena sidan en mer kommersialiserad elitidrott där klubbarna själva bekostar sina anläggningar i mycket högre grad än i dagsläget. Å andra sidan fullt funktionella, men mycket enklare anläggningar för i första hand barn och ungdom.

Det är en gigantisk skillnad mellan en match på Camp Nou och ett träningspass för flickor -99, om ni förstår poängen…

Hur många hallar vi har i Tyresö? En hall per 6 500 invånare, d v s dubbelt så bra som Göteborg! Kom inte och säg att vi inte satsar på idrotten!


Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.

fredag 1 februari 2013

Är vi inte lite väl aningslösa?

Det har blåst ett tag kring gamla Televerket. Det gäller hur bolaget har tillskansat sig en 3G- licens i Uzbekistan. Har man mutat sig fram eller inte? Nu rullar huvudena, först styrelseordföranden och nu VD.

Självklart ska inte svenska företag använda mutor som arbetsredskap, vare sig i Sverige eller i andra länder.

Men jag kan inte riktigt låta bli att konstatera att vissa saker helt enkelt inte går ihop.

Å ena sidan vill vi att våra företag ska bli framgångsrika, expandera internationellt och bidra till vår tillväxt. Å andra sidan framställer vi oss gärna som moralens väktare och vill påverka andra länder i en positiv inriktning, inte minst gamla diktaturer som tar sina första steg på demokratins väg. Dessutom fördömer vi stater som inte respekterar mänskliga rättigheter.

Det ska f-n till att vara företagsledare för ett globalt svenskt företag!

När östblocket föll hamnade hela gamla Sovjetunionen i limbo. Ingen visste riktigt vem som hade rätt att teckna avtal i statens namn. De visste kanske egentligen inte ens om det fanns någon stat.

Några försigkomna och fräcka affärsmän, idag kallas de visst oligarker, passade på att utnyttja luckorna och skrev avtal med gamla partipampar om att köpa saker billigt. För de pengarna köper man nu bl a fotbollsspelare i England…

Jag hade förmånen att jobba en period i gamla öst, strax efter murens fall och kan bara konstatera följande: För att få saker gjorda hade man två pengabuntar i varsin ficka, en med lokal valuta för småhandlarna och en med dollar för de lite större fiskarna. Jag vill inte påstå att det handlade om mutor, eftersom summorna var små, man kan snarare betrakta det som ”dricks” eller tack-för-hjälpen-peng. Men de var en förutsättning för att få saker gjorda.

De frågor man kan ställa sig är:

1)      Är det bättre att försöka påverka en diktatur mot demokrati s a s inifrån dess egna strukturer? Kan man i så fall säga att ändamålen helgar medlen?

2)      Vill vi att våra svenska företag ska kunna expandera utomlands i stor skala? Vill vi samtidigt ha rättesnöret att hålla mänskliga rättigheter högst och viktigast? I så fall finns det många länder vi inte borde göra affärer med som är mycket större än Uzbekistan.

3)      Ska vi, en internationell fredsapostel, tillverka och exportera krigsmateriel? Och hur är det då med de s k motköpsaffärerna?

  
Handen på hjärtat. Jag är inte förvånad att ett sådant här fall dyker upp, även om detta verkar särskilt klantigt med pengar till någon ung dam med bolag i Gibraltar. Jag är inte heller förvånad om det kommer fler. Vi kanske måste sluta vara så aningslösa och våga ställa de känsliga frågorna till oss själva. Hur vill vi ha det i framtiden?


Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.