Idag hyllar vi Lettland

Ett av våra baltiska grannländer, Lettland, firar sin nationaldag idag. I helgen som gick hade jag förmånen att besöka mitt moderland igen, den här gången i syfte att besöka Tyresös lettiska vänort, Cesis. Cesis ligger ca 10 mil in i landet, ONO om Riga och har 18 000 invånare.

 Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.

Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.

Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent, bland de bästa i Europa.

Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU. Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.

Nya nationalbiblioteket i Riga

Just inom kulturområdet är man långt framme. Riga blir 2014 Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Umeå), och förberedelserna är i full gång.

Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.

Med tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar” som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?

Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på vissa håll minskar befolkningen.

Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande. Grattis Lettland!

Relaterat: DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, Riga, EU, funderingar, Ryssland, Lettland, Putin, välfärd, kultur, Tyresö, invandring i, integration.