Första offret för förbundskraven

Det ser mörkt ut för fotbollsklubben Ängelholm i Superettan. De har stora ekonomiska problem, och igår sa en enig kommunstyrelse i Ängelholm nej till bidrag och lån.

Säkerligen ett svårt beslut, men helt riktigt. Elitidrotten måste kunna stå på egna ekonomiska ben. Skattebetalarnas pengar ska inte användas för att finansiera vuxna elitidrottare, tycker jag.

En av orsakerna till den ekonomiska krisen är de krav som Svenska Fotbollförbundet ställer på klubbarnas arenor. Ängelholms hemmaplan klarar inte dessa och som en följd har man fått spela sina hemmamatcher i Helsingborg, vilket gett stora underskott i kassan. Till slut har ju visserligen kommunen faktiskt antagit en plan för upprustning som gett ”dispens”, men uppenbarligen för sent.

Jag har tidigare skrivit om dessa förbundskrav från fotbollen, och andra idrotter.

Min åsikt är att förbunden skjuter sig själva i foten på sikt när man kräver ett visst antal åskådarplatser, allt för många journalistplatser eller räknar antalet duschmunstycken.

De kraven går ut över arenaägarna som till 99 % är kommunerna. Det innebär att kommunernas skatteintäkter ska användas till dessa, ofta helt onödiga upprustningar.

Att säkerheten för spelare, publik och funktionärer ska vara hög, har jag inga problem med. Men varför ska förbunden lägga sig i antal åskådarplatser? Eller duschmunstycken? Trams och storhetsvansinne om ni frågar mig.

All heder åt Ängelholm kommun som vågar sätta ner foten i den här frågan. Förbunden måste besinna sig. Ska man fortsätta med dessa krav är det minsta man kan begära att man är med och finansierar också.

Sportsligt skulle en omräknad serie gynna Hammarby och Jönköping. Jag tror dock att båda dessa hellre tar sig upp i Allsvenskan på egen kraft än på andras olycka.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, idrott, arenor, ekonomi, kommuner, Ängelholm, superettan, Hammarby, Allsvenskan.

Tala inte om fans och supporters

I skuggan av gårdagens tragiska händelse i Helsingborg, är det några saker som jag reagerar emot.

Varför snackas det om fans och supporters? Ett fan eller en supporter för mig är någon som i positiv anda följer och hejar på sitt lag regelbundet. 

De som slåss på stan eller uppträder maskerade på en idrottsläktare är för mig inget annat än våldsbejakande, kriminella huliganer.

En kommentator talade om ”konstig supporterkultur”. Detta handlar vare sig om supportrar eller om kultur!

Såklart att jag som supporter ibland hoppas att värsta konkurrenten ska förlora för att det gynnar mitt lag.

Såklart att jag i sociala sammanhang tycker det är kul att munhuggas med vänner som håller på andra lag än mitt eget.

Aldrig någonsin att jag skulle tillgripa våld för att försvara dessa åsikter!

Jag kanske är cynisk, men jag har svårt att känna sympati för en huligan som skadas i ett slagsmål med andra huliganer i en grusgrop, långt ifrån arenan. När däremot, vilket är en sanning sedan länge åtminstone i Stockholm, vanliga familjer med barn inte vågar gå till arenan för att heja på sitt lag, då har det gått åt h-e för långt!

Vad kan man då göra åt saken? Ja, förslag saknas inte och jag tycker, som många med mig, att vi kan snegla mot England, där man uppenbarligen kommit till rätta med de värsta avarterna.

En uppenbar sak som vi måste skynda på är ett maskeringsförbud på offentlig plats. Det finns inget seriöst ”fan”, eller för den skull seriös demonstrant, som har anledning att uppträda maskerad. I så fall har man en dold agenda att starta eller provocera fram bråk.

De huliganer som lagförs borde dömas till långa tillträdesförbud till alla idrottsarenor och förses med fotboja så att polisen kan se var de håller hus. 

Vi får inte glömma bort att de som bråkar är väldigt få och bara har tagit idrotten som ”gisslan” för att få utlopp för sina kriminella lustar. Men som bekant, ett ruttet äpple kan ju förstöra en hel korg.

Till sist. Inför kvällens match mellan AIK och IFK Göteborg meddelade AIK:s supportrar att: ”Vi stoppar försäljningen av tröjor och pins med texten ´Vår plikt i livet – hata hata hata Göteborg´. Idag är inte en dag för hat.”

Pinsamt. Betyder det att det är ok att fortsätta hata imorgon, eller nästa vecka? Det är precis sådant som underblåser idrottsvåldet och jag efterlyser föreningarnas fördömanden kring dessa avarter. När får vi höra dem?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, Djurgården, AIK, Hammarby, våld, samhälle, supportrar.

Om korruption i politiken

Det folkpartistiska Kultur- och fastighetsborgarrådet i Stockholm, är föremål för en förundersökning om mutbrott som inletts av Riksenheten mot korruption.

Det påstådda mutbrottet skulle i så fall bestå i att hon besökt ett antal evenemang i USA på bekostnad av bolaget AEG. Detta bolag fick senare avtalet om drift av nya Tele2 Arena.

Samtidigt är en centerpartistisk riksdagsledamot delgiven misstanke om brott av ekobrottsmyndigheten. I det fallet handlar det om oredovisade biståndspengar.

Media älskar förstås nyheter om politiker som begår brott eller blir misstänkta för korruption och slår oftast på stort i sin rapportering.

Är då politiker särskilt korrupta?

Nej, det tror jag absolut inte. Eftersom de flesta politiker, åtminstone på lokal nivå, representerar ett hyfsat tvärsnitt av befolkningen, så tror jag inte det finns fler korrupta i politiken än i andra branscher.

En stor skillnad är dock att vi som är aktiva i politiken har att förvalta medborgarnas skattemedel. Det gör att vi också måste kunna leva med en särskild granskning från media och andra intressenter.

I det privata näringslivet är bjudningar av olika slag ett vanligt inslag i en affärsförbindelse. Man kan se det som en liten kompensation för att man tar någons tid i anspråk. Observera att jag då inte talar om lyxresor eller pengar, utan om vanlig ”vardagsrepresentation”.

Ska då inte en politiker kunna bli bjuden på någonting? Jo, i vissa fall måste det vara ok. Om jag exempelvis ska diskutera med ett företag som vill driva en anläggning, så är det för mig ganska naturligt att man gör studiebesök för att bilda sig en uppfattning om företagets förmåga och kapacitet. I det fallet är det orimligt att betala entré till ett evenemang ur egen ficka. Resor och uppehälle är en helt annan sak. Viktigt är såklart också att alla leverantörer behandlas lika.

Själv är jag ytterst restriktiv i frågan. Så sent som för två veckor sedan tackade jag nej till en kopp kaffe, för 25 kronor, från ett företag som ville demonstrera en tjänst. Lite överdrivet kanske, men ändå.

Jag tycker att det är bra när oklarheter kommer upp i ljuset, men det är också viktigt att tänka på att man faktiskt är oskyldig till motsatsen bevisas.

Det är inte särskilt roligt att bli anklagad, även om man själv vet att det bara är förtal. För en tid sedan anklagade MP i Tyresö mig för någon slags vänskapskorruption och bara det kändes mycket obehagligt, även om jag visste att de hade fel.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att det ibland finns politiska motståndare som tror sig tjäna på att läcka insinuationer till pressen. När sedan utredningen läggs ner så skapar det inte några rubriker, och i värsta fall är den som utsätts stämplad ändå i allmänhetens ögon.

Ta alltså anklagelser i media med en nypa salt, tills en eventuell utredning är klar och någon är dömd. Då kan man ta fram stora trumman.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, politiker, ekonomi, Tyresö, media, korruption , debatt, mutor.

Städa hemma först, SvFF

Sverige vann träningslandskampen mot Makedonien ikväll. Under matchen tog sig tre huliganer in på planen och sprang fram till Zlatan.

Det var inte första gången det hände. Vad kunde hänt om någon hade haft med sig ett vapen? Varför kan det hända om och om igen i samband med matcher som arrangeras av Svenska Fotbollförbundet?

Det mest pinsamma är faktiskt inte att det uppenbarligen klickar någonstans i förbundets organisation. Nej, det pinsamma är att samma förbund, som inte kan stoppa några småbusar från att springa in på planen, är samma förbund som ställer massa krav på de svenska klubbarna. De kraven ställer de dessutom till alla i både herr- och damallsvenskan.

Istället för att räkna antalet toaletter och duschar eller antal linjer på konstgräsplanerna, oavsett om det är en arena för 35 000 åskådare eller Tyresövallen som kanske tar 3 500, borde man städa på sin egen bakgård först.

Eftersom man dessutom inte bidrar till klubbar och arenaägare med en enda krona så borde det ju finnas pengar, eller hur? Pinsamt är bara förnamnet!

Sedan tycker jag att vi från politiken faktiskt kan bidra med att stifta de lagar som krävs för att registrera huliganerna och kunna stänga av dem på livstid. Det måste vara den rätta vägen istället för staket. Några sådana lär ju dessutom förbundet knappast betala själva.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, Tyresö, Zlatan, arenor, huliganer, ekonomi.

Nu kanske det händer grejer

Den trogna läsaren av denna blogg, vet att jag vid flera tillfällen framfört skarpa åsikter mot flera nationella idrottsförbund, för deras ohemula arenakrav.

Många förbund, bland annat fotboll, handboll och innebandy, ställer allt hårdare arenakrav för spel i de högsta nationella serierna. Det kan vara allt från belysning och antal platser på pressläktare till TV-torn. De allra flesta kraven är helt onödiga för den viktiga barn- och ungdomsverksamheten.

Denna säsong tvingas t ex TyresöTrollbäcken IBK att spela sina hemmamatcher i innebandyns Superliga i Haninge, för att innebandyförbundet ställer arenakrav som kommunen inte kan leva upp till.

I går kväll fanns det inslag i både SVT och Sportspegeln hur dessa krav riskerar slå mot kommunernas kärnverksamhet. 

Man visade exempel från Falkenberg, Botkyrka och Hagfors där framgång hos lokala lag gör att kommunen ställs inför krav som innebär mångmiljoninvesteringar i form av nya, eller ombyggda arenor.

I slutändan finns naturligtvis risken att dessa investeringar ställs emot nödvändiga satsningar på kommunernas kärnverksamheter, vår skola och omsorg.

Det värsta är att många förbund verkar ha fått storhetsvansinne, såsom handbollsförbundet som kräver läktare på båda sidor av planen. Varför det?

De krav jag kan förstå, handlar om säkerhet för publik, aktiva och funktionärer. Jag inser såklart också att storlek på spelplaner och andra mått är viktiga för den sportsliga rättvisan. De flesta övriga krav handlar bara om kosmetika för att försöka höja den enskilda sportens status.

När SVT intervjuar fotbollens egen Don Corleone, Lars-Åke Lagrell, så avfärdar han oron med att kraven är resultat av demokratiska processer i förbunden. 

Jo, det är ju klart att föreningarna vill ha nya, fina arenor om någon annan betalar. Ifall frågan formulerats som att föreningen skulle stå för hälften av extrainvesteringen, skulle svaren förmodligen ha blivit annorlunda.

Vad Lars-Åke inte säger, men säkert förstår, är att kraven riskerar att skapa konflikter och osämja mellan den lokala föreningen och föreningens hemkommun. 

En sådan konflikt tjänar ingen på, särskilt eftersom det finns så många andra kontaktytor emellan dem, inte minst kring barn- och ungdomsidrotten. Innerst inne förstår säkert elitföreningarna också att en god relation med hemkommunen är viktigare än med förbundet.

Nu förhåller det sig så, Lars-Åke, att vare sig du eller någon lokal förening kan diktera villkoren för en enskild kommun. Om det vore så att förbunden, kanske via en sponsor, var villiga att stå för en del av finansieringen, visade de i alla fall god vilja. 

Som det är nu känns det mer som diktat, och det köper i alla fall inte jag, och allt fler kommunpolitiker tycker uppenbarligen som jag.

Jag hoppas verkligen att Falkenberg, eller Varberg som i helgen blev klara för Superettan i fotboll, orkar stå emot Lars-Åkes krav och driva frågan till sin spets. Det skulle hela kommunsverige tacka dem för.

Andra inlägg i samma ämne hittar du här och här.

Relaterat: SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, DN, AB.

Andra bloggar om innebandy, fotboll, Tyresö, sport, Lars-Åke Lagrell, handboll.