Gudrun – The Movie – En valmegafon för Fi

På fredag, 10 augusti, har en dokumentärfilm om Gudrun Schyman premiär.
På filmens hemsida presenteras den så här:
”Gudrun Schyman har varit ett namn på hela Sveriges läppar sedan 1993, då hon valdes till partiledare för Vänsterpartiet. Hon har ofta befunnit sig i stormens öga och är idag en ikon för svensk feminism som inte lämnar någon oberörd. Filmaren Hampus Linder har följt Gudrun Schyman från 2014 till 2018, i vardagen, på home parties från norr till söder, till flyktingläger på Lesbos och i EU-parlamentet, genom riksdagsval och privata samtal med dottern.”

Gudrun Schyman är onekligen en intressant person som, även om jag inte delar hennes politiska åsikter, kanske är intressant att följa. Men frågan är om filmen är kommersiellt gångbar?

Jag har försökt ta reda på hur finansieringen av filmen ser ut. Det jag lyckats ta reda på genom lite ”grävande journalistik” är att statliga Svenska Filminstitutet bidragit med ungefär 1,5 miljoner. Om det täcker alla kostnader, vet jag dock inte.

För det första har filmen beviljats produktionsstöd om 1 185 000 kr. Enligt Filminstitutet har stödet följande syfte: ”Produktionsstöd kan utgå till värdefulla svenska filmer under förutsättning att det föreligger ekonomiska, tekniska och personella resurser för produktionens genomförande.”

Utöver detta har man fått 250 000 kr i lanseringsstöd. Det beslutet fattat av Filminstitutets VD, Anna Serner. ”Syftet med stödet är att öka synligheten och därmed publiken för svenska filmer. Stöd kan sökas av distributörer som är verksamma på den svenska filmmarknaden.”

Socialdemokraterna får varje år massor av miljoner från LO för att driva deras frågor. Gudrun Schyman, en politisk överlevare, får staten att finansiera sin valpropaganda.

För det finns väl ingen som tror att det är en tillfällighet att filmen har premiär just nu? En månad före valet…

På Filminstitutets hemsida kan man läsa att: ”Stiftelsen Svenska Filminstitutets mål är att stödja produktion, distribution och visning av värdefull film, att bevara och tillgängliggöra det svenska filmarvet samt att representera den svenska filmen internationellt.” Styrelsen utses av regeringen.

Det är sorgligt att statliga Filminstitutet, medvetet eller inte, låter sig bli en valmegafon för ett parti med företrädare som tycker att man ska deportera judar från Israel till USA.

Om man nödvändigtvis ville finansiera filmen, så borde ett absolut villkor varit att premiären skulle vara efter valet.
En uppmaning till Per Schlingmann, som sitter i styrelsen, är att gå till botten med detta.

Så här får det inte gå till! Det är inget orimligt krav att en statlig stiftelse ska hålla sig neutral i en valrörelse.

Är man minsta tveksam borde huvudregeln, naturligtvis, vara att avstå.

 Fotnot: Fakta kan hittas här. Sök på ”Gudrun”.

Allt för maktens köttgrytor

Igår meddelade den nya röd-grön-rosa majoriteten i Stockholm att Bromma flygplats ska läggas ner senast 2022.

Visserligen finns det en brasklapp i deras överenskommelse som säger att det förutsätter att: ”… Bromma flygplats kan avvecklas utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras…”.

Men den formuleringen är såklart bara en rökridå från (S) för att försöka mildra den kritik som de vet kommer från många håll. Man behöver inte vara någon kärnfysiker för att räkna ut att ett sådant beslut hotar tillväxten i regionen.

Dessutom vill den nya majoriteten omförhandla finansieringen av Förbifart Stockholm så att pengarna från biltullarna bara ska gå till kollektivtrafiken. I ett huj så försvinner i så fall 23 miljarder från den finansieringen.

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och FI (?) var i valrörelsen tydliga med att det var precis det här de ville. Lägg ner Bromma flygplats och stoppa förbifarten. Men Socialdemokraterna?

Det (S) kommunicerade, visserligen svagt, var att de stod fast vid de överenskommelser som gjorts.

Frågan som man då måste ställa sig är om Socialdemokraterna i Stockholm totalt saknar heder och gör allt för att komma åt maktens köttgrytor? Är man så svag i förhandlingarna med Mp, V och Fi att man lägger sig platt som en dörrmatta för de andra?

Att hela Sverige skulle påverkas av en nedläggning av Bromma är tydligt och manifesteras t ex av att S-märkta kommunalråd från Norrland protesterar mot beskedet. Ambulansflyget använder Bromma för att spara minuter och därmed liv. Är det något man kan blunda för?

Stockholm är den enda huvudstaden, tillsammans med Tirana i Albanien, i Europa som saknar kringfartsled. 

Med det här beskedet riskerar förbifarten att försenas ytterligare. En modern storstad måste ha lösningar för både biltrafik och kollektivtrafik. Det vet Socialdemokraterna. Frågan är då om de är så makthungriga att de inte vågar stå för det. Gårdagens besked visar tyvärr att svaret på den frågan är ett ja.

Relaterat: DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Bromma flygplats, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, kollektivtrafik .

Lisebergspolitik

Häromdagen var jag på Göteborgs fina nöjesfält Liseberg. Trots att den politiska ledningen inte är särskilt framgångsrik när det gäller kommunens skolresultat, så har de ändå lyckats med Liseberg. Ett mycket fint och välordnat område för hela familjen.

Eftersom det i allmänhet var kö till åkattraktionerna fanns det tid till att reflektera inför den valrörelse som på allvar startar den här veckan. Jag kom på att det finns vissa likheter mellan vissa av våra partier och en del aktiviteter på Liseberg.

En tur med FlumRide, till exempel, påminner starkt om Miljöpartiets valprogram. Den startar lugnt och förtroendeingivande, fortsätter lite fluffigt och skönt genom vattnet. Allt känns bra och rätt. Ända till man kommer till sista stupet som slutar med en kalldusch. Precis som Mp. Mycket snack om klimatsmartness och feminism, men för att få ihop finansieringen krävs en skattechock som kommer att kännas.

I Farfars Bil åker barnen i bilar från 30-talet på en räls. Trots rattar i bilarna får ingen styra själv, även om vissa av barnen tror det. Med andra ord som Vänsterpartiet. Ingen valfrihet, staten vet bäst och ska bestämma det mesta i motsats till valfrihet för individen.

Att gå in i spegellabyrinten Kristallsalongen är som att hänga med Socialdemokraterna. Det är roligt i början, men efter en stund blir det förvirrande och du vet inte vem eller vilka du kommer ut tillsammans med.

Eftersom det i mitt tycke vare sig finns mans- eller invandrarfientliga attraktioner på Liseberg, så går inte den associationen till vare sig SD eller FI att göra här.

Alliansen då, undrar du? Jo, Alliansen kan liknas med både Kanonen och Lisebergsbanan. Mandatperioden 2006-2010 startade, liksom Kanonen, i raketfart med massor av genomförda reformer enligt de vallöften som gällde då. Innevarande mandatperiod kan mera liknas vid Lisebergsbanan, en gedigen bergbana där man får vad man förväntar sig, men kanske inget extra.

Min förhoppning är att en tredje regeringsperiod ska påminna om Balder, ”världens bästa berg- och dalbana i trä”, enligt reklamen som också berättar att Balder ”bjuder på en ”gudomlig åkupplevelse”.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Socialdemokraterna , Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Val 2014, Alliansen, SD, Göteborg, Liseberg, FI, demokrati.

Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, EU-val, FI, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, Piratpartiet.