Varför så blygsamt, Sverige?

De olympiska spelen i Pyeongchang, har startat ganska bra för Sverige.

Först ett suveränt guld från Charlotte Kalla och idag ett överraskande silver i skidskytte, signerat Sebastian Samuelsson.
Härliga prestationer från en favorit och en outsider.

Jag har sett långt ifrån allt, men en sak jag noterat är mössorna (!).

Alla länders idrottare och ledare är strikt klädda i de officiella kläder som tillhandahålls av respektive förbund. Inga egna sponsormärken tillåts här, även om skidorna av någon outgrundlig anledning måste vara med i alla intervjuer.

De svenska mössorna är vackert blåa med ett gult band i pannan.

Så trodde jag länge tills jag såg att i det gula bandet står det SVERIGE i någon slags reliefskrift. På övriga länders mössor ser man antingen flaggan, eller en tydlig skylt med ”GERMANY” eller någon annan beteckning som gör att man förstår vilket land idrottaren kommer ifrån.

Varför måste vi vara så blygsamma att vi nära på utplånar vår tillhörighet? Vore det inte roligare om mössorna pryddes av en stor svensk flagga eller en text där man ser vad det står? Det kan väl inte vara Jante som slagit till när mössorna designades?

Jag bara undrar…

Andra bloggar om OS, idrott, sport, priser, funderingar , Charlotte Kalla, skidskytte, Pyeongchang , Sverige, Jante.

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.

För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson

När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke

Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven

Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson

En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury

Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Nobelpriset, Nobel, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , Alice Bah Kuhnke, bragdguldet, Charlotte Kalla, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson, Alliansen, nyval, val 2015.

Veckans backspegel

Inser att backspegel är en bättre titel för ett blogginlägg som blickar tillbaka på veckan som gått.

OS rullar på och det är längdåkarna som levererar. Två härliga guld i stafetterna. Vilken upphämtning av Charlotte Kalla!

Jag kan också konstatera att jag hade fel när jag förutspådde norsk dominans i spåren. Kan det verkligen bara bero på dålig vallning? Gissa att det kommer spekuleras inte minst hemma i Norge. Det skämtas redan om att de norska skidlöparna eftersöks av Missing People…

SVT och SR stänger av medarbetare som man inte uppfattar som neutrala under valåret. Speciellt uppmärksammad har komikern Soran Ismail blivit. Han har tydligen öppet sagt att han hatar Sverigedemokraterna.

Det här är ju såklart en delikat balansgång, men jag kan förstå SVT i det här fallet. Tänk tanken att någon öppet säger att jag ”hatar Miljöpartiet” i ett seriöst radioprogram i SR. 

Jag tror att man måste dra gränsen vid just partier och uppenbara partisympatier. Däremot måste det självklart vara ok att uttala sig att man är mot rasism.

Kruxet uppkommer när någon väljer att tolka ett demokratiskt valt partis åsikter som rasistiska. En annan del i den debatten rör Stefan Jarls dokumentärfilm. Den är ju helt uppenbart en politisk markering, ”förklädd” till dokumentär.  I det fallet håller jag helt med när SVT sätter ner foten.

LO har utmärkt sig igen. Nu vill de återinföra arvs- eller ”dödsskatten”. Ytterligare en dubbelbeskattning. Som om vi inte hade nog av sådana ändå. Sorgligt.

På hemmafronten i Tyresö har äntligen de boende i bostadsområdet Diamanten fått klartecken att förverkliga sina drömmar genom att köpa sina lägenheter.
Apropå drömmar, så är också nomineringarna till årets Kultur- & idrottsgala är klara. Många spännande och duktiga namn på den listan. 14 mars, på galakvällen, får vi reda på vilka de slutgiltiga vinnarna blir.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, SD, Norge, sport, LO, Charlotte Kalla, Soran Ismail, Tyresö, skatter, debatt, SVT, funderingar.

Veckans spegelbilder

Vad är det viktigaste som hänt under veckan som gått? Här kommer några reflektioner från min horisont.

Veckan som gick dominerades till stora delar av vinter-OS i Sotji. Hur många medaljer kommer Sverige att ta hem? Hur kommer Putin vara klädd på invigningen? Frågorna och spekulationerna haglade.

Nu när invigningen varit, har vi i alla fall ett svar, Putin bar inte regnbågsfärgade trikåer. Jag tyckte invigningen var som alla andra invigningar, storslaget, pampigt men väldigt förutsägbar. Roligast var att se de gamla hjältarna Karelin och Tretjak när elden skulle tändas. Att förmodligen ingen svensk brottare, möjligen Tomas Johansson, tagit poäng mot Karelin, vet jag. Men det kan inte heller vara så många svenska hockeyspelare som lurat Tretjak när det begav sig.

Däremot kan man ju undra vad just Karelin, Sjarapova och Isinbajeva gjorde där? Visserligen är de skickliga atleter, men är inte de sommaridrottare?

Resultatmässigt vet vi såklart ännu inte hur det kommer gå för Sverige. Men Kallas och Hellners silvermedaljer är tunga prestationer och lovar mer.

Vi har också fått veta att LO sponsrat Socialdemokraterna med 70 de senaste åren och tänker fortsätta med det.. Detta trots att hälften av medlemmarna röstar på ett annat parti.

Vilken tur att man inte är med i facket! Jag skulle bli vansinnig om mina medlemsavgifter skulle gå till ett parti som jag absolut inte sympatiserar med!

Tänk tanken att ett Sacoförbund gick ut och berättade att man stödjer Moderaterna i valrörelsen med x miljoner eller ännu värre, SD. Vilket liv det skulle bli. Jag tycker det är sorgligt och uppmanar alla medlemmar i LO som inte sympatiserar med S, att fundera på om de ska behålla sitt fackliga medlemskap.

Filmaren Stefan Jarl har gjort en politisk dokumentär som SVT köpt in. I veckan har Jarl ”rasat” eftersom SVT, för ovanlighetens skull, insett att man inte kan visa hur vinklade program som helst och beslutat sända dokumentären efter valet. Heder åt SVT. Kan vi hoppas på ett trendbrott eller kommer vi få se Janne Josefsson med dold kamera försöka provocera fram korkade uttalanden från borgerliga valarbetare även detta år?

En mätning i veckan visar att förtroendet för Fredrik Reinfeldt som statsminister ökar i jämförelse med Stefan Löfven. Man ska såklart inte bry sig om mätningar allt för mycket, men ju fler människor som försöker se hr Löfven som landets statsminister framför sig, desto bättre tycker jag…

Till sist. Företaget Google manifesterade i samband med OS-invigningen sin avsky för Rysslands antigaylagar när man ändrade sin logo till regnbågsfärger. Snyggt gjort.

Samtidigt rekommenderar jag en artikel i DN som belyser Google och deras framtida ambitioner på ett både spännande och skrämmande sätt.

Är Google genomgoda eller är de SPECTRE livs levande?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, Putin, Sotji , sport, LO, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Google, SVT, funderingar.

Idrottsgalan ur mitt perspektiv

Här kommer mina högst personliga intryck från Idrottsgalan 2012. Lite allvar och mycket ironi. Håll tillgodo.

Årets kontraster: Finalisterna i Jerringpriset. Den ene tävlar i slips, den andra med svett och snor.

Årets bästa prisutdelare: Marie Göranzon utan tvekan. Vilken utstrålning och vilket sätt att äga scenen.

Årets mest överskattade: Tyvärr, det måste vara Therese Alshammar. Simningen har tyvärr alldeles för många mästerskap för att något annat än OS-guld slår ett skidguld.

Årets maskhållare: Helena Jansson, som trots många nomineringar kammade noll, men log glatt och applåderade de som fick priserna.

Årets viktigaste pristagare: Patrik Sjöberg, som fick idrottsrörelsen att våga diskutera ett mycket svårt, men angeläget ämne.

Årets ”det-trodde-man-väl-aldrig”: Patrik Sjöberg igen. Att han skulle få ett pris för en bok.

Årets tacktal: Patrik Sjöberg ännu en gång (Hattrick alltså). Reklamcupen för Brollans krog toppat med repliken: ”Vi har fått höra en massaker av London Calling”.

Årets biceps: Charlotte Kalla. Inte riktigt i klass med Marit Björgen, men otroligt imponerande ändå.

Årets röstinsats: Alla hästtjejer som ringde upp veckopengen för att rösta fram Rolf-Göran Bengtsson till ett i och för sig välförtjänt Jerringpris. Förra året var det landets simklubbar som fixade priset till Alshammar. Kanske dags att fundera på röstprocessen?

Årets fribiljettsslöseri: Lars Leijonborg som i intervjun på väg in i Globen inte kunde nämna en enda av de nominerade.

Årets underhållare på galan: Louise Hoffsten, hade hon egentligen någon konkurrent?

Årets känslosammaste: När bilderna av Stefan Liv rullade bakom scenen.

Årets "det-måste-jag-erkänna": Skönt med en gala utan ständiga reklamavbrott.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om idrott, idrottsgalan, Rolf-Göran Bengtsson, sport, Marcus Hellner, Therese Alshammar, Patrik Sjöberg, funderingar.

Stenmark överlägsen

Jag har inte sett så många avsnitt denna omgång av ”Mästarnas Mästare”, men ikväll tittade jag. Man kan ju inte annat än beundra Ingemar Stenmark. Femtiofem år gammal är han överlägsen sina yngre konkurrenter. Vissa av dessa, som Pekka Lindmark, har väl aldrig varit några träningsfantomer, men vilka grenar som än genomförs är Stenis i topp.

Jag tror att det ligger till så att han, så fort han fick reda på att skulle vara med, ökade sin träningsdos för att hävda sig. Har man vinnarskalle så har man!

Annars är det kul att en sådan kille som Kenny Bräck fortfarande hänger kvar, med tanke på den fruktansvärda krasch han var med om. Att bohemen Pekka åkte ikväll var väl inget att förundras över, snarare att han hängt sig kvar så länge. 

Lite besviken är jag allt på Hanna Ljungberg som jag faktiskt trodde skulle kunna bli tvåa, efter den omöjlige från Tärnaby.

Om nu inte själva konceptet, som förra gången knäckte den moraliska vinnaren Louise Karlsson, ställer till det, borde Ingemar vinna denna omgång lika överlägset som han vann i storslalom på sin tid.

En omöjlig tanke, jag vet, men visst skulle det vara kul med en liknande tävling mellan nu aktiva atleter?

Vad tror ni om ett startfält med Marcus Hellner, Oscar Carlén, Carolina Klüft, Zlatan Ibrahimovic, Anja Persson, bröderna Sedin, Caroline Seger, Veronica Vagner, Charlotte Kalla, Helena Ekholm och Robin Söderling?

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om Mästarnas Mästare, nostalgi, sport, Ingemar Stenmark, TV, Zlatan Ibrahimovic.

Dit går priserna på Idrottsgalan

Ikväll ska de bästa idrottsprestationerna för 2010 belönas. Grädden på moset är Jerringpriset där folket får avgöra i en omröstning.

Eftersom 2010 var ett OS-år så blir förmodligen de prestationer som gjordes i längdspåren dominerande för var priserna kommer att gå.

Här kommer mina tips i några kategorier:

Kvinnliga idrottare: Charlotte Kalla. Hon är folkkär, hon tog OS-guld i den gamla nationalsporten längdåkning. Behöver jag säga mer?

Manliga idrottare: Björn Ferry. Här är konkurrensen stenhård med Marcus  Hellner, men jag tror ändå att supermediala Ferry får priset trots ett guld mindre. Egentligen är ju Zlatan vår mest lysande stjärna i en internationell storsport, men är ju inte ens nominerad här.

Lag: Stafettlaget i herrarnas längd. Klockrent! Lagkänslan bara bubblade genom TV-rutan. Spännande var det till max och jag unnar särskilt slitvargen Anders Södergren ett pris.

Nykomling: Angelica Bengtsson. Har bloggat om henne nyligen. Är ett superlöfte och kommande OS-guldmedaljör.

Prestation: Anja Persson. Ett bra sätt att avtacka Anja för fina prestationer genom åren.

Jerringpriset: Charlotte Kalla. Go och glad. Jerringpriset har ju även blivit en popularitetsomröstning och här utfärdas en stor ”Magdalena Forsberg-varning”.

För övrigt kommer Tyresös första gala inom detta område att hållas 25 mars. Vi utvecklar konceptet till att även omfatta kulturprestationer. Mer om detta senare.

Relaterat: SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp.

Andra bloggar om sport, Charlotte Kalla, Idrottsgalan, Angelica Bengtsson, Tyresö.

Var är snuset?

Den svenska OS-truppens utrustning är på väg till Vancouver. Här snackar vi inte om att resa lätt med Ryan Air för att slippa konstiga straffavgifter. Nej, här pratar vi tonvis med utrustning, närmare bestämt 14 ton.

100 kilo Ahlgrens Bilar, knäckebröd, Kalles Kaviar, kaffe och egna kaffebryggare tillhör livets nödtorft för en olympier från Svedala.

Till det kommer slipmaskiner, skidor, massagebänkar och över 100 kilo ammunition som Helena Jonsson och de andra medaljhoppen i skidskytte ska använda.

Man har t o m en egen pizzaugn med sig eftersom endast svenska (!) pizzor är gott nog till vikingarna från det kalla Nord. Om en egen pizzabagare från Borlänge medföljer förtäljer inte utrustningslistan...

Jag har läst igenom listan lite hastigt men saknar det "viktigaste", det som media för 15-20 år sedan alltid gjorde stor sak av, det som skiljde det svenska stålet från andra nationers veklingar.

Vad talar jag om? Jo, snuset förstås! Förr var alltid bildmaterialet fokuserat på hur många lådor snus som skulle tas med.

Kan man ana en positiv attitydförändring hos både media och SOK där man inser hur viktiga förebilder våra elitidrottare är för ungdomen? Om det är så tycker jag vi är på väg i rätt riktning.

Relaterat: SvD, DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om OS, Vancouver, sport, Helena Jonsson.