Öppet brev till Lars Winnerbäck

Hej Lars.

Jag är en fd östgöte, precis som du, och måste som politiskt aktiv i Moderaterna ställa en fråga till dig.

Din musik, och inte minst dina texter, har tilltalat mig i många år. Även om du själv säkert inte gillar det, så är du för mig en mycket värdig arvtagare till Ulf Lundell. En rockare, med talande texter, som även kan skriva lugna låtar utan att det blir patetiskt.

När jag för några månader sedan såg att du i sommar skulle uppträda i Dalhalla så blev jag jätteglad. Tänk en möjlighet att både få kolla in den fantastiska arenan i stenbrottet som så många talar om, samtidigt som just du, en av mina absoluta favoriter, ger en konsert.

Jag övertalade snabbt mina närmaste, och några kompisar som har sommarställe i närheten, att detta är årets happening! Ska jag försöka fixa biljetter?

Biljetterna, 940 kr per styck, bokades och betalades. Aktuella datum blockades i almanackan. Härligt, ännu en aktivitet som kommer förhöja minnet av sommaren 2018.

Men så kom då Almedalen. Som aktiv lokal- och landstingspolitiker åkte jag dit för att se, lära, inspireras och nätverka. Varje dags höjdpunkt är ju partiledartalet. Ett tal som föregås av någon sorts uppvärmare eller förband. Mitt parti, Moderaterna, hade ungdomsförbundets ordförande som talade lite kort före partiledaren.

De andra partierna hade lite olika, okända, aktörer på scenen innan huvudtalaren.

Men när det blev dags för Socialdemokraternas dag höll jag på att trilla av stolen. Som uppvärmare till statsminister Löfven skulle Lars Winnerbäck spela.

Och nu kommer min fråga till dig, Lars. Varför gjorde du det?

Jag antar att du inte behöver pengarna. Jag antar också att det inte kan ge så mycket musikaliskt att bara spela några låtar. Så varför?

Om du är socialdemokrat så säg det. Om du tycker att socialdemokraterna har lyckats väl i regeringsställning, så säg det. 

Berätta också för mig vad du tycker de gjort bra de sista åren med migrationskaos, 60 miljarder i höjda skatter och långa vårdköer. Jag kan ha förståelse för om du ändå sympatiserar med partiet. 

Men att du, som en av Sveriges mest populära och uppskattade artister är smygsosse, utan att våga stå för det har jag väldigt svårt att svälja.

Att kritisera samhälle och makthavare är vanligt hos många kulturutövare och ligger så att säga i rollen. Att ta aktiv ställning i olika samhällsfrågor är heller ingenting konstigt.
Men att ställa sig på scenen tillsammans med en partiledare är för mig, och för de flesta, ett tydligt ställningstagande. Ett ställningstagande för det partiet och samtidigt ett mot de partier som tycker annorlunda.

Jag ska ändå gå på din konsert på Dalhalla, biljetterna är ju såpass dyra och jag kommer ha trevligt sällskap. Men risken är överhängande både att det är sista gången vi ses och att det inte blir några fler av dina skivor i min hylla, om du inte kan ge ett rakt och ärligt svar på min fråga.

Med vänlig hälsning

//Dick Bengtson

Ett (fd?) fan till dig och din musik

Bokrecension – Jack

1976 kom den ut för första gången. Boken som beskrivits som 1900-talets bästa svenska generationsroman. 
Jag läste den första gången när jag själv var i 20-årsåldern och den blev starten på ett livslångt förhållande mellan mig och Lundell, som författare, men framförallt som musiker.

För den som inte läst boken handlar den om Lundells alter ego, Jack Råstedt, som tillsammans med sina kompisar gör en slag roadtrip i Keruacs anda. De provar diverse droger, super till och letar efter meningen med livet.

När boken kom upplevdes den av många som både chockerande och provocerande. 40 år senare upplever jag den som ganska beskedlig, vilket tyvärr säger någonting om utvecklingen. Handlingen utspelas före HIV, internet och syntetiska droger, vilket förmodligen skulle vara obligatoriska inslag om boken skrivits 2016.

Boken kan också läsas som ett intressant tidsdokument i allmänhet, där man exempelvis får reda på att dagens rätt kostade 6 kronor på den tiden.

Som lite kuriosa för Lundellkonässören kan man i boken hitta fragment som senare blev låttexter. Till exempel "Natten hade varit mild och öm" och "67".

Boken håller ännu som roman och jag kan rekommendera den för den som inte läst den. Lundell är fantastiskt duktig med ord och har utvecklat den konsten med åren, vilket märks i nyutgåvans nya förord i jämförelse med själva originaltexten.

För min del lyssnar jag fortfarande på hans något äldre låtar, även om jag tycker att han på senare år förvandlats från samhällsskildrare och -kritiker, till att bli partipolitisk. Det är lätt att sitta på en gård på Österlen och tycka utan att vara beredd att ta eget ansvar.

Men det är en helt annan debatt. Så gå till ditt bibliotek, låna boken, gärna nyutgåvan, och läs den.

Förresten, apropå utnämningen av Bob Dylan till Nobels litteraturpristagare, Lundell är visserligen ingen världskänd artist, men han skriver i alla fall riktiga böcker…

Vad andra har tyckt, kan du läsa här och här.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, litteratur, politik, samhälle, Sverige , Stockholm, Nobelpriset, Bob Dylan, Ulf Lundell, Jack.

David och jag

David Bowie är död. Han avled i cancer häromdagen, nyss fyllda 69 år.

Få artister har påverkat mig och betytt mer än Bowie. Den första skivan som jag köpte var ”David Live” inspelad 1974 i Philadelphia. Otaliga var de gånger när jag och mina killkompisar förfestade med Renat och Cola i mitt pojkrum till den skivan. Inte minst låtarna ”Changes” och ”Suffragette City” repeterades ett otal gånger under en kväll.

Efter den upptäckten jobbade jag mig s a s bakåt i hans karriär och fann mästerverk som ”Diamond Dogs”, med låtar som ”Rebel Rebel”och ”1984” och ”Young Americans” där en viss John Lennon figurerar i bakgrunden. Sedan var jag fast.

Modeikonen Bowie

Bowie har följt mig från tonåring till idag med varierande intensitet. Det som har fascinerat mig mest är hans mångsidighet och en drivkraft att alltid utvecklas.

Ett tydligt exempel på detta är hans samarbete med Brian Eno från Roxy Music. När deras skiva ”Low” kom ut 1977, var den något helt annat än Bowie skapat tidigare. Tunga, mörka syntlåtar med den långa, mystiska ”Warszawa” som kronan på verket. Inte på långa vägar lika tillgängligt som tidigare. Låtar som krävde flera genomlyssningar, helt med hörlurar, för att fastna.

Nästa skiva, ”Heroes”, med den fantastiska titellåten, har jag faktiskt köpt två gånger. Av misstag glömde jag mitt första exemplar i en sommarvarm bil, med påföljd att vinylen omvandlades till en berg-och-dal-bana…

Jag har bara sett Bowie live en gång. I juni 1987 på Eriksbergsvarvet i Göteborg, när The Glass Spider Tour gästade Sverige. Jag minns att jag blev lite besviken eftersom jag hade väntat mig fler av hans ”gamla” låtar. Men sådan var han, se mer framåt än bakåt. Att hans gamla polare Iggy Pop agerade förband förlät dock en hel del.

Andra minnen som kommer till mig är att ha dansat (!) till ”Let´s Dance” på den grekiska ön Mykonos och hans framförande av ”Dancing in the street” tillsammans med Mick Jagger, i samband med galan Live Aid 1985. De ser ut att ha uppriktigt kul tillsammans.

Mina favoriter

Utöver allt detta var han för mig även en modeikon och trendsetter i fråga om klädstilar. Alltid först, alltid elegant.

Jag inser att han betytt mer än jag har förstått och förstår också att den här texten är en slags sorgbearbetning för mig själv.

Samtidigt som jag skriver detta snurrar hans näst senaste skiva, ”The Next Day” i bakgrunden. Den kom, helt oannonserad, tio år efter den föregående. Helt i Davids stil.

Han gick t o m bort med stil. Kolla den vältajmade videon av låten ”Lazarus” från sista skivan ”Blackstar”. Ett minst sagt värdigt farväl.

Hoppas du har det bra David, vart du än är. Jag är övertygad om att det även där finns nya trender att skapa.

Fotnot. Den andra artisten som genom åren betytt mest för mig, Ulf Lundell, har gett ut ett helt album med just titeln ”Lazarus” (2005). Kan det vara en tillfällighet…?

Andra bloggar om kultur, musik, David Bowie, pop, trender, Lazarus, Blackstar, döden, Mick Jagger, rock, livet, funderingar, Brian Eno, Ulf Lundell.

Är alla konstnärer vänster?

I helgen besökte jag, traditionsenligt, Liljevalchs vårsalong. Det är, förutom ett härligt vårtecken, ett kul sätt att få ett smakprov av hur den moderna konsten utvecklas i Sverige.

Exempel på politisk konst.

Många av verken är fantastisk fyndiga, såsom dalahäst iklädd Kalles kaviar, broderad symaskin eller förgyllda skateboards. Jag kan också konstatera att det finns flera uppenbart politiska motiv, där man mer eller mindre öppet häcklar eller kritiserar alliansregeringen. Jag kunde dock inte uppfatta ett enda verk som exempelvis hyllade den ökade valfriheten i landet.

När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?

Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt djupa värderingar.

På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av låtarna återfinns textraderna:

”Dom har kvinnorna

dom har flytet

Jag har en plånbok fylld av

ingenting och en plats i Fas 3”

Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?

I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.

Under alla år med S-regering, hittade han inget att protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile eller något annat land, långt ifrån Sverige.

Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”, var ett argument mot att redovisa i förväg.

Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.

Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.

Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media, eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, konst, Tyresö, Liljevalchs, bidrag, Ulf Lundell, funderingar, Mikael Wiehe, Alliansen.

Still the King

Gråhårig, hjulbent och lite krumryggad kommer han in på scenen. Han muttrar något om ”Stockholm” i mikrofonen, rättar till gitarren och sedan brakar det loss! Fem rockiga låtar på raken innan han ens hämtar andan, inför ett fullsatt Cirkus.

Jag måste erkänna att jag var lite orolig att han inte skulle leva upp till mina förväntningar av flera skäl. För det första är jag inte helt förtjust i den senaste skivan, Rent förbannat, som jag tycker är lite väl politisk. För det andra var det flera år sedan jag såg honom live. Kanske hade han tacklat av och blivit gammal?

Men jag blev inte besviken! Tre och en halv timma senare stapplar jag ut i snöstormen helnöjd! Massor med gamla godingar som 67, Rom i regnet, Ut ikväll, Kär och galen och Snön faller blandat med nyare som Förlorad värld och hans kanonversion av SjörövarJennys sång.

Bandet kompletterar med bravur. Trummisen Andreas Dahlbäck hamrar på som Animal i Mupparna.  Marcus Olsson fyller på med sin sax som en svensk Clarence Clemmons.

Och såklart, den alltid närvarande Janne Bark som verkar lycklig att vara på banan igen. Vad gör han mellan turnéerna?

Och ja, jag vet att vissa av hans texter är väldigt ”vänster”, men andelen låtar som beskriver något ur samtiden överväger fortfarande. Till min stora glädje, fick han inte så stor respons när han försökte sig på en allsång till Folket bygger landet. Ett friskhetstecken Stockholm!

Till skillnad från avslutningslåten, Snart kommer änglarna att landa, där vi alla stod och sjöng med, som ett väckelsemöte i pingstkyrkan.

Bruce, släng dig i väggen! Uffe är fortfarande kungen!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om musik, rock, Ulf Lundell, kultur, Bruce Springsteen.

Vassa eggen är nyslipad

Den gamle rockräven Ulf Lundell har (tillfälligt?) lämnat sitt processande på Österlen och har åsikter om dagens politiska scen.

Han sågar riskkapitalister, EU och sossar på samma gång. Den enda socialdemokrat han kan tänkas sig att rösta på är Margot Wallström.

Något förvånande hyllar han Anders Borg, och säger sig vara glad att landet har honom att luta sig emot i krisens Europa.

Det låter som att han börjar bli frisk från sin mystiska sjukdom. Dessutom indikerar han en comeback med turné och skiva under 2012.

Jag ser fram emot det, Uffe!

För trots att jag inte delar särskilt många av dina politiska åsikter, så är du ändå den bästa rockpoet vi någonsin haft.

Relaterat: SvD, SvD, DN, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, Ulf Lundell, samhälle, musik, kultur, Anders Borg, EU.

Stenarna tappar cred

För några dagar sedan åkte jag förbi en busshållplats och skymtade som hastigast en bild av Mick Jagger och Stoneslogon på reklamplatsen, ni vet den med tungan. Jag hann däremot inte se vad eller vilka de gjorde reklam för.

Igår när jag slötittade på TV fick jag i ett reklamavbrott svaret, Dressmann. Dressmann! Rolling Stones gör alltså reklam för Dressmann. Helt obegripligt!

För mig har alltid Stenarna symboliserat det rebelliska. Att inte inordna sig i etablissemanget. Att stå på ungdomens sida i revolten mot föräldragenerationen.

När de nu gör reklam för det mest tråkiga och slätstrukna varumärket för vuxna gubbar inom svensk konfektion så känns det som att de sålt sina själar. Det kan väl inte vara för de norska pengarna?

En sak är säker, Uffe skulle aldrig sjunka så lågt!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB

Andra bloggar om musik, rock, Ulf Lundell, kultur, Rolling Stones, funderingar.

Krya på dig, Uffe!

Hade köpt biljetter till Ulf Lundells vinterturné på Cirkus och verkligen sett fram att få se och höra den gamle rebellen. Det var några år sedan sist. Då får jag ett mail från arrangören som säger att turnén är inställd p g a sjukdom.

Det sägs inte om det är Uffe eller någon annan nyckelperson som är sjuk. Men eftersom den enda nyckelperson som är svår att ersätta, gamle parhästen Janne Bark, uttalar sig i media så får man väl utgå ifrån att det är Uffe själv som är sjuk.

Kanske är det hans gamla, tuffa liv som kommer ikapp honom? Kanske är det något annat, gubben är i alla fall över 60.

Hur som helst är det väldigt tråkigt och jag hoppas av allt mitt hjärta att han blir frisk och kommer tillbaka till scenen. Rock-Sverige behöver honom!

I värsta fall får vi väl trösta oss med hans bevingade ord: ”En inställd konsert är också en konsert...”

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, SvD.

Andra bloggar om musik, rock, Ulf Lundell, kultur.

Vad får de i paketen?

Kanske är jag en glädjedödare, men eftersom jag ibland är lite synsk (kanske avlägsen släkt med Saida?), så tänkte jag faktiskt så här i förhand avslöja vad vissa får i sina julpaket.

Om det är vad de skrivit till tomten om på sina önskelistor? Ingen aning, så synsk är jag inte.

Här kommer listan, håll tillgodo:

Morgan Johansson – En munkavle med en (S)-ros på.

Niklas Nordström -  En munkavle med en (S)-ros på.

Carl Bildt – Klisterlappar till dator och mobil med texten ”Twittra är silver, tiga är guld”.

Lars Ohly – En CD med monologen ”Jag är inte bitter”.

Anja Pärsson – En stickad Stenmarkmössa med texten: ”Dä bar´och slut´”.

Fredrik Ljungberg - En stickad Stenmarkmössa med texten: ”Dä bar´och slut´”.

Peter Norman - En stickad Stenmarkmössa med texten: ”Dä bar´och sälj´”.

SJ – En nymixad version av Uffes brottarhit: ”Snön faller och ni med den”.

Trafikverket - En nyutgåva av ”Barnen på Frostmofjället”.

Julian Assange – Ett paket kondomer från RFSU, stl S, och en liten kurs: ”Så här gör du”.

José Mourinho – En ny kostym från Armani i stl XXL som rymmer hans stora ego.

Lasse Lagerbäck – En ny kostym. Visserligen från Ullared, men ändå.

Piratpartiet - Ett förstoringsglas så de kan leta efter sina opinionssiffror. 

Så här dan före dan vill jag också passa på att önska alla mina trogna besökare en riktigt GOD JUL!

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om jul, samhälle, Wikileaks, julklappar, Julian Assange, SJ, skvaller.

Grattis Uffe!

En av mina absoluta favoriter, Ulf Lundell, fyllde 60 häromdagen. Han har följt mig genom åren både i litteraturen och i musiken.
Otaliga är de konserter där jag stått tillsammans med likasinnade och skrålat med i texterna, otaliga är de gånger där jag i läsandet av en bok stannat upp och frågat mig, vad menar han egentligen?

Periodvis har han varit svår att följa, kanske beroende på rådande sinnesstämning och graden av alkoholmissbruk. Andra perioden har han varit mer lättillgänglig, troligen för att han då mått bra i själen.

Hans dotter Sanna berättar i en intervju hur tufft det var att växa upp med en alkoholiserad, känd far som man inte riktigt visste var man hade från dag till dag.

Man kan undra om det krävs någon form av problem med sitt inre för att forma en stor konstnär? Jag har inget svar på den frågan men man kan ju lätt konstatera att väldigt många kända konstnärer, både nu levande och historiska, svävat i gränslandet mellan genialitet och idioti.
Kanske är det detta som krävs för att få ur sig sina innersta tankar i en sångtext, ett litteraturstycke eller i en målning?

Hursomhelst, Uffe (för det är precis det han är för många grabbar i min generation, bara Uffe) har berikat mitt liv många gånger och kommer att fortsätta göra det länge än och jag önskar honom allt gott och hoppas att han finner det han söker så småningom.

Relaterat: SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om musik, litteratur, Ulf Lundell.

Officiella hemsidan hittar du här.

Kungen möter Kungen

Ulf Lundell ska få Konungens medalj i åttonde storleken för sina insatser som musiker och författare. Enligt hovet ska den delas ut på Kungliga Slottet den 8 juni.

Stort tycker jag! Grattis Uffe!

Det som förvånar mig är att han uppenbarligen tänker komma och ta emot medaljen personligen. Hans rebelliska image kan ju få sig en törn.
Det finns ett gammalt uttryck som säger: ”Den som inte varit socialist vid 18 och moderat vid 35 har inte levat”. För somliga tar den processen tydligen längre tid än så, men bättre sent än aldrig!
Undrar förresten vad han tänker ha på sig? Boots, jeans och en svettig T-shirt lär knappast fungera i det här sammanhanget. Min sponsor nedan kan säkert hjälpa till med delar av utstyrseln.

Relaterat: SvD.

Andra bloggar om musik, konst, Ulf Lundell.

Uffes julshow

Det sägs i media att Ulf Lundell ska sätta upp en julshow. Maffigt säger jag, här kommer några önskelåtar:

- Snön faller (förstås)
- Lycklig man
- Vinterland
- Låt det snöa
- Snart kommer änglarna...
- Rialto

Som avslutning givetvis Isabella och sedan kan man gå hem med själen och hjärtat fulla av energi att överleva vintern.
För övrigt tror jag aldrig att han kommer att lägga av. Uffe behöver Sverige och Sverige behöver Uffe!

Relaterat: SvD, AB.

Andra bloggar om Ulf Lundell.

Uffe med utkik över Österlen

Min svenska favoritartist alla kategorier är Ulf Lundell. Jag har de flesta av hans skivor och böcker och har sett ett otal konserter. Jag tillhör den grupp svenska, medelålders män som när vi säger ”Uffe” tar för givet att alla vet vem vi talar om. Att får höra honom spela favoritlåten ”Isabella” live, vilket inte händer så ofta, får huden på armarna att knottra sig och lyckan är fullkomlig.
Nu är Uffe förbannad. Kivik Art Center, som ligger granne med hans gård, vill uppföra en skulptur i form av ett 16 meter högt utkikstorn i sin skulpturpark. Uffe betraktar det som ett hemfridsbrott och tycker att det borde krävas byggnadslov för tornet. Ser man tornet som ett konstverk så behövs dock inte det.
Man kan tycka vad man vill om tornet och jag har full sympati med hans önskemål om avskildhet men här är han faktiskt ute på djupt vatten, särskilt med tanke på hans egen profession. Jag gillar som sagt det mesta han gjort men har också full respekt för att alla inte delar mina sympatier och samma sak borde gälla för honom.
Sedan är det en helt annan sak att ”konstverket” i sig liknar ett hopptorn på anabola och är grymt fult...