Golf i OS – så onödigt

Igår avslutades fotbolls-EM med guld för Portugal. Om några veckor är det dags för sommar-OS i Rio de Janeiro.
Denna gång kommer golf ska göra comeback som olympisk gren. Senaste gången var 1904… Den andra nya sporten i Rio blir rugby.

Golf i OS? Jag förstår att de nationella förbunden hoppas attrahera nya spelare genom den marknadsföring som en olympisk idrott får.

Sedan de hysteriska åren på 90-talet när alla i Sverige skulle spela golf, har sporten tappat medlemmar lika snabbt som Miljöpartiet tappat väljare under våren, och nuförtiden är det nästan inga klubbar som har kö. Tvärtom, de spelrätter som under guldåren var värda en mindre förmögenhet, slumpas nu bort för en spottstyver, om de överhuvudtaget går att sälja.
Till bakgrunden hör också att TV-sändningarna från stora golftävlingar, med få undantag, bara återfinns i våra betalkanaler och därmed inte exponeras lika mycket som många andra sporter.

Vad säger då spelarna själva? Ja, på herrsidan har till dags dato 4 av de 10 högst rankade i världen, Jason Day, Rory McIlroy och Adam Scott samt årets US Openvinnare Dustin Johnson tackat nej.

Uppdatering: Nu har sex av topp tio bland herrarna tackat nej. Även världstrean Jordan Spieth och tian Brenden Grace hoppar OS.

Den officiella förklaringen är oro över Zikaviruset och de komplikationer som kan uppstå om en smittad person vill skaffa barn i framtiden. Den svenske världssexan Henrik Stenson kommer att åka och säger att han redan har tre barn och inte avser skaffa flera.

Personligen tror jag att oron för Zikaviruset bara är en del av skälen i många fall. OS är inte särskilt viktigt för en toppgolfare.
Tävlingen stör deras årsplanering och uppladdningen inför kommande majors. En sak som stöder mitt resonemang är att bara en kvinna (hittills) tackat nej med Zika-viruset som skäl.

För en golfare är de fyra s k majors mycket viktigare. Den här veckan avgörs exempelvis British Open, eller bara “The Open” för 145:e gången. Jag skulle gissa att 100% av golfarna, åtminstone bland herrarna, mycket hellre skulle vinna en major än ett OS-guld.

När man heller inte tagit chansen att förnya spelformen med t ex en lagtävling där tjejer och killar spelar i lag, så tycker jag inte att golf ska vara med som en olympisk gren.
Om man åtminstone följt fotbollen exempel och satt en övre åldersgräns så att unga lovande golfare fick chansen att visa upp sig. Men icke.

Golfen har en mycket tung tradition, får bra media, har stora prispengar och behöver inte OS. Låt istället några små sporter få sin uppmärksamhet var fjärde år som de så väl behöver.

Andra bloggar om golf, idrott, sport, OS, olympiska spel , Rio de Janeiro, fotboll, zikaviruset, British Open.

Pengar som pengar, eller?

Forbes har presenterat listan över de 100 idrottare som tjänade mest pengar under 2015.
Toppar gör två fotbollsspelare, Cristiano Ronaldo och Lionel Messi som tjänade 704 respektive 651 miljoner kronor, räknat på en dollarkurs om 8 kronor.

De bäst betalda idrottarna i världen.

Listan domineras av amerikanska idrottare i basket, baseboll och amerikansk fotboll, men innehåller också flera tennisspelare och golfare. Det finns endast två kvinnliga idrottare med, båda tennisspelare. Serena Williams på plats 40 med 231 intjänade miljoner och den i dagarna dopingavstängda Maria Sjarapova på plats 88 som tjänade 175 miljoner.

 Den enda svensken på listan är, förstås, Zlatan Ibrahimovic som landar på plats 23 med sina 299 miljoner. Den som är sist på listan, alltså nr 100, är Buster Posey, en basebollspelare som hystade in 166 miljoner.

Nu kommer det intressanta.

Jag tror att de allra flesta av oss reagerar med ett ”grattis till dem” på en sådan lista. Möjligen hissnar man av de ofantliga beloppen, men är någon beredd att betala, så varför inte.

Men när det kommer till en företagare, eller en företagsledare i ett börsnoterat företag, då är det annat ljud i skällan. För att inte tala om en politiker. Då talar media om ”fantasilöner” och sociala medier överöses med hånfulla kommentarer om politiker som ”bara gynnar sig själva”.

För en VD i ett större börsnoterat bolag är en månadslön på en miljon inte ovanligt. Då tycker många att vederbörande ”skor sig” och frågar sig hur någon kan vara värd dessa pengar. Zlatan drar in nästan en miljon per dag!!
Medan en VD kanske ansvarar för 10 000 anställda och deras jobb har Zlatan ett entourage på kanske 20 personer. Smaka på den!

Nu kanske någon invänder att det är ”marknaden” som skapar möjligheten till idrottsstjärnornas höga löner och att deras år på toppen är begränsade, men vad en VD tjänar är ju egentligen en fråga för ägarna och kunderna, inte tyckare i allmänhet.

Sveriges statsminister, ytterst ansvarig för hela vårt land, har en månadslön på 160 000. Zlatans månadslön landar på 25 miljoner…

En riksdagsledamot tjänar 62 400 kronor i månaden. Zlatan tjänar drygt 30 000 kronor i timmen, dygnet runt, året runt.

Min poäng är alltså, om det undgått någon, att fundera en gång till innan du spyr galla över företagare, företagsledare eller politiker och deras villkor. I de flesta fall jobbar de mycket hårdare och mer än våra hyllade idrottsstjärnor.

Fundera också vilka du vill ha som leder det företag du arbetar i eller i det landet du bor i.

Andra bloggar om idrott, sport, politik, pengar, löner, inkomster , politiker, företagande, näringsliv, arvoden, pengar, Zlatan, Cristiano Ronaldo, Lionel Messi,

Kontraproduktiva skatter

I den pågående förhandlingen mellan regeringen och dess stödparti Vänsterpartiet, har V avslöjat att man vill återinföra både arvs- och gåvoskatterna.

För att finansiera den välfärdsstat som jag uppfattar att vi i grunden är eniga om i Sverige, krävs en gemensam finansiering. De intäkter stat, landsting och kommun kan få för att finansiera denna välfärd består, lite grovt, av skatter och egenavgifter. Avgifterna har jag bloggat om tidigare så de väljer jag att inte kommentera här och nu.

Som jag resonerar måste en skatt för att accepteras vara logisk, pedagogisk och ha ett känt och förankrat syfte. Exempelvis för att finansiera sjukvård.

Löneskatt är ett sådant exempel. Jag tycker det är fullt rimligt att arbetsinkomster beskattas till en viss gräns. Jag tror också att de flesta accepterar att de med högsta inkomsterna bidrar med lite mer. Att dagens nivåer är för höga, är en annan diskussion som jag gärna återkommer till i något annat sammanhang.

 Skatt på konsumtion, exempelvis moms, tycker jag också är rimligt till en viss gräns. Det finns också ibland en logik att försöka förändra beteende genom olika nivåer på momsen. Exempelvis med utgångspunkt från vad som är bra för miljön. I det fallet får en ökad punktbeskattning gärna kombineras med morötter för ”önskat beteende”, som skattebefrielse för elbilar.

Sedan finns det djupt orättfärdiga och i vissa fall kontraproduktiva skatter. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter tillhör den gruppen.

Det finns flera tunga invändningar mot dessa skatter.

1)      Det är redan skattade pengar som beskattas igen. i fallet förmögenhetsskatt i en aldrig avstannande loop. Åtminstone inte förrän förmögenheten är borta…

2)      De beskär min frihet som individ och människa. Borde jag inte ha rätt att göra vad jag vill med mina, redan beskattade, pengar?

3)      De minskar förtroendet för staten och uppmuntrar till fiffel och svartjobb

4)      Det skapas absurda frågeställningar och paradoxer. Uppenbart är det ok att elda upp sina pengar eller köpa trisslotter men inte ge dem till barnen.

5)      Arvsskatten gör generationsskiften bland småföretagare dyrt vilket knappast gynnar tillväxten av nya jobb.

Argumenten mot dessa skatter är som synes många. Därför är det bättre ju mindre inflytande Vänsterpartiet får över regeringens budget och jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har kurage att stå emot dessa stollerier.

Ett sätt att säkerställa att dessa skatter inte dyker upp igen är såklart att rösta på Alliansen i valet 2018. Men det har du, kära läsare, väl redan räknat ut…

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, regeringen, Alliansen, Socialdemokraterna, funderingar, valfrihet, Vänsterpartiet, samhälle, framtiden, moms.

Är elitidrott ideell verksamhet?

Den senaste veckan har debattvågorna gått höga kring det senaste förslaget om vem som ska betala för bevakningen vid idrottsevenemang och i så fall hur mycket.

På ena sidan i debatten står de som hävdar att idrottsevenemang är ideella, och att bråk vid matcher är ett samhällsproblem. På den andra sidan de som tycker att en konsert med Bruce Springsteen och en elitmatch i ishockey är ungefär samma sak.

För mig kokar frågeställningen ner till frågan om elitidrott är ideell verksamhet?

Mitt svar är både ja och nej, det beror på vilken sport och vilken nivå vi talar om.

Slår man upp ordet ideell, får man definitionen ungefär att det är en verksamhet som drivs utan vinstintresse. Ok, då kan man kanske hävda att hockeylag i Elitserien, som inte är bolagiserat, inte har något vinstintresse eftersom eventuellt överskott återinvesteras i nya spelare. Det då till skillnad från en klubb som är bolagiserad, och kanske börsnoterad, där överskottet, åtminstone i teorin, kan hamna i fickorna på giriga investerare.

Jag hävdar att t ex elitishockey, och elitfotboll på herrsidan i Sverige inte är att betrakta som ideell längre, oavsett organisationsform, och därmed borde regelverket justeras.

Har man spelare som tjänar över 100 000 kronor per månad, marknadsavdelningar, och staber med läkare, sjukgymnaster och tränare heltidsanställda, så är verksamheten inte längre ideell.

Egentligen är det inget konstigt med det. Det följer bara den internationella trenden. Ingen kan väl t ex påstå att Manchester United eller Real Madrid bedriver ideell verksamhet?

Jag tror att en bättre utgångspunkt för en definition, även om jag inser att det också är svårt, skulle kunna vara omsättning.  I fotboll omsätter flera klubbar uppåt 100 miljoner per år på herrsidan. Det bästa (!) damlaget, Tyresö Fotboll AB, räknar med att omsätta 20 under 2013.

Detta betyder såklart inte att alla klubbar med en viss omsättning automatiskt behöver ha polisbevakning som ett G8-möte på sina matcher. Det måste vara en bedömningssak.

Vem ska avgöra det då? Där kan jag till fullo hålla med klubbarna att de är helt utlämnade till polisens riskbedömning som sedan leder till en faktura. Väldigt konstig ordning. Det borde gå att hitta någon form av gemensam process, baserat på aktuella fakta och erfarenheter, som gör att polisen och klubben kan komma överens om behovet av bevakning.

Jag tycker alltså att det är helt riktigt att en elitklubb ska vara med och betala för polisbevakningen som vilken annan nöjesarrangör som helst. Vi talar om underhållning på toppnivå, inte Åshöjdens BK med korvlåda och lottdragning om kaffepaket i pausen.

Hur stor del klubben ska betala, det är en annan diskussion.

Mer i ämnet hittar du här.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, Tyresö, ekonomi, pengar, fotboll, ishockey.