Inlägg
För att finansiera den välfärdsstat som jag uppfattar att vi i
grunden är eniga om i Sverige, krävs en gemensam finansiering. De intäkter stat,
landsting och kommun kan få för att finansiera denna välfärd består, lite grovt,
av skatter och egenavgifter. Avgifterna har jag bloggat om tidigare så de
väljer jag att inte kommentera här och nu.
Löneskatt är ett sådant exempel. Jag tycker det är fullt rimligt
att arbetsinkomster beskattas till en viss gräns. Jag tror också att de flesta
accepterar att de med högsta inkomsterna bidrar med lite mer. Att dagens nivåer
är för höga, är en annan diskussion som jag gärna återkommer till i något annat
sammanhang.
Skatt på konsumtion, exempelvis moms, tycker jag också är
rimligt till en viss gräns. Det finns också ibland en logik att försöka
förändra beteende genom olika nivåer på momsen. Exempelvis med utgångspunkt
från vad som är bra för miljön. I det fallet får en ökad punktbeskattning gärna
kombineras med morötter för ”önskat beteende”, som skattebefrielse för elbilar.
Sedan finns det djupt orättfärdiga och i vissa fall
kontraproduktiva skatter. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter tillhör den
gruppen.
Det finns flera tunga invändningar mot dessa skatter.
1) Det
är redan skattade pengar som beskattas igen. i fallet förmögenhetsskatt i en
aldrig avstannande loop. Åtminstone inte förrän förmögenheten är borta…
2) De
beskär min frihet som individ och människa. Borde jag inte ha rätt att göra vad
jag vill med mina, redan beskattade, pengar?
3) De
minskar förtroendet för staten och uppmuntrar till fiffel och svartjobb
4) Det
skapas absurda frågeställningar och paradoxer. Uppenbart är det ok att elda upp
sina pengar eller köpa trisslotter men inte ge dem till barnen.
5) Arvsskatten
gör generationsskiften bland småföretagare dyrt vilket knappast gynnar
tillväxten av nya jobb.
Argumenten mot dessa skatter är som synes många. Därför är
det bättre ju mindre inflytande Vänsterpartiet får över regeringens budget och
jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har kurage att stå emot dessa
stollerier.
Ett sätt att säkerställa att dessa skatter inte dyker upp
igen är såklart att rösta på Alliansen i valet 2018. Men det har du, kära
läsare, väl redan räknat ut…
Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, regeringen, Alliansen, Socialdemokraterna, funderingar, valfrihet, Vänsterpartiet, samhälle, framtiden, moms.
2 kommentarer:
Ett skattefritt samhälle vore förstås det bästa. Staten har fortfarande massor av tillgångar och det skulle vara fint om de kan utnyttja avkastningen på dessa till att driva samhället mot skattefrihet.
I Norden är detta förstås en utopi så de skatter vi kan acceptera är de vi sedan barnsben har lärt oss att leva med, dvs punktskatter på droger, löneskatt och sociala avgifter.
Moms, bilskatt, trängselskatt, böter för att cykelringklockan inte fungerar, elcertifikatavgift och vissa punktskatter är av ondo och borde avskaffas. Nu räknar jag ingen budget utan tänker bara fritt.
Nu kommer förslag som du har räknat upp men glöm inte att Tobinskatten lurar också i faggorna.
Väck med vänstern. Alla andra skall betala vissas flummiga liv, det känns inget vidare.
Tänker jag fel Dick? Tidigare har jag placerat in vänstern i någon sorts rödvinsvänsterflum. Under alliansåren började jag nästan känna att de ändrade inställning för att anpassa sig till verkligheten men efter bara ett år i regeringsställning är de tillbaka i marxismens fotspår.
Att de aldrig lär sig.
Vänligen
Tugga
#Tugga# Hur konstig det än låter så tycker jag att Vänsterpartiet håller på med sin egen "vinstmaximering". D v s de försöker klämma ur maximalt ur det faktum att den svaga (och handlingsförlamade)regeringen är beroende av deras stöd i många frågor.
Det finns nog iof olika människor i det partiet, men de gamla marxisterna har helt klart en påverkan fortfarande.
"Någon annan betalar" stämmer väl överens med min erfarenhet, men det beror på att de i nästan alla läger är i opposition alternativt är en liten pusselbit i en större koalition.
När de får chansen till verkligt inflytande och ansvar så inser de hur verkligheten ser ut. Som han som styrde Fagersta i många år. Han var definitivt inte marxist!
Skicka en kommentar