Reinfeldt och eftermälet

Den senaste veckan har en stor del av den politiska debatten handlat om hur mitt parti, Moderaterna, har omprövat sin politik kring migration och integration. Samtidigt har några tidigare medarbetare till Fredrik Reinfeldt uttalat sig i frågan på olika sätt.

Mina tankar i ämnet kommer från en gräsrotsnivå, utan insyn i vare sig partistyrelse eller alliansregeringar, utan baseras på vad jag sett och hört under den här tiden.

Vissa debattörer erkänner att Alliansregeringen kunde gjort saker både tidigare och annorlunda. Några hävdar däremot med emfas att politiken som fördes var rätt och att de fortfarande står bakom en frikostig asylpolitik.

Som lök på laxen framträdde Fredrik Reinfeldt själv i helgens avsnitt av ”Skavlan” och framhärdade där sin ståndpunkt utifrån det kända ”öppna-era-hjärtan-talet”. 

Anders Borg, hans gamle parhäst avslöjade igår, i ett klipp från en kommande intervju, att överenskommelsen med Miljöpartiet, den s k MÖKen, inte var så bra och att alliansregeringen, eller bara Moderaterna, borde gjort upp med Socialdemokraterna i frågan på ett tidigare stadium.

Några borgerliga debattörer tycker att det är oschysst att kritisera den mest framgångsrike moderata partiledaren och tycker att vi endast ska se framåt.

Jag håller med i mycket av detta. Fredrik Reinfeldt är den, hittills, mest framgångsrike moderata partiledaren med två vunna val i rad, en sammanhållen alliansregering och en politik som i många stycken är grunden till att Sverige i dag går så pass bra ekonomiskt. Det ska han ha all respekt för.

Tyvärr pekar just detta på varför vi inte agerade snabbare i flykting-, asyl- och migrationspolitiken. Reinfeldts personliga övertygelse om att hans linje är rätt, fungerade även internt som en våt filt, med undertexten rasist, för alla försök att debattera volymer, vad vårt välfärdssystem klarar och andra frågor kopplade till ämnet. Man ifrågasätter inte en valvinnare!

Detta faktum gjorde att den, enligt mig, största framgångsfaktorn med Nya Moderaterna inte fungerade inom detta område. Nämligen förmågan att lyssna på medborgarna, förstå deras problem och orosmoln och utifrån detta formulera politiska lösningar. Några riksdagsledamöter och något statsråd försökte, men fick inget gehör hos partiledningen.

Fredrik Reinfeldt sa bl a så här i sitt segertal efter valet 2006: ”Vi vågade utmana oss själva, vi vågade erkänna fel, vi vågade utvecklas,…”*) Uppenbart ett segerrecept, utom då i migrationsfrågan där inga fel erkändes…

Själv har jag försökt initiera en saklig debatt i dessa frågor sedan 2009, men jag är ju som sagt bara en lokalpolitiker utan reellt inflytande i rikspolitiken.

För att kunna förändra sig till det bättre måste man ibland ta sin utgångspunkt i historien. Det handlar inte i första hand om att kritisera utan att lära sig av sina misstag. Att inte lyssna på folks ängslan och oro i det här fallet var ett misstag och är förmodligen den största orsaken till SD:s framgångar. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta den!

En annan felanalys, påstår jag, från dem som hävdade att Sverige historiskt är byggt på invandring och det gått bra, är att de människor som är på flykt nu inte är från Europa som tidigare oftast varit fallet. Att integrera balter, finländare, välutbildade iranier eller människor från forna Jugoslavien är en helt annan sak än flyktingar med generellt sett låg utbildning och många gånger en helt annan syn på samhället än vår jämställda och sekulära. 

Man får heller inte glömma bort att de industrijobb som fanns fram till 90-talet har blivit avsevärt färre och att arbetsmarknaden idag kräver mer av den som ska rekryteras.

Redan idag tar det åtta år innan hälften av våra invandrare kan försörja sig själva. Om vi inte förändrar politiken finns det en uppenbar risk att den ”ställtiden” snarare blir längre än kortare.

Jag tycker det är bra att Moderaterna som parti har ändrat ståndpunkt och omprövat sin politik även om det är i senaste laget. Nu handlar det om att få framförallt Socialdemokraterna men även vissa andra allianspartier att förstå att en generösare asylpolitik än övriga EU inte går att kombinera med vår generösa och positiva välfärdspolitik.

Vi ska självklart fortsätta att ta emot människor i nöd, men måste ompröva många delar i mottagandet och integrationen för att lyckas.

*) Källa: Fredrik Reinfelds bok ”Halvvägs”

Andra bloggar om politik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Alliansen, invandring, Socialdemokraterna, funderingar, integration, samhälle, framtiden, migration, debatt, välfärd, flyktingar, rasism, SD, Anders Borg.

Sanningen om Almedalen

Ända sedan jag för sex år sedan aktiverade mig i partipolitiken, har jag varit sugen på att besöka politikerveckan i Almedalen på Gotland.

Den bild jag skapat av veckan, främst genom media, var att evenemanget är en smältdegel där politik, lobbyism, informella kontakter och, enligt vissa, rosévin blandas.

I år fick jag möjlighet att med egna ögon skaffa mig en egen uppfattning. För den som eventuellt undrar så bekostade jag både resa och uppehälle ur egen ficka. Tillsammans med ett gäng moderatkollegor hyrde jag ett hus, fem kilometer söder om Visby. Gotlänningarna vet att ta betalt. Visserligen var huset stort, men 25 000 för en vecka är i saftigaste laget kan jag tycka.

Cykel är bra att ha.

Några praktiska erfarenheter först. Att ha tillgång till en cykel är guld värt. Bussarna går inte så sent, och taxi är inte alltid så enkelt att få tag i. Ett litet paraply kan också vara bra att ha. Börjar det regna tar de snabbt slut i butikerna och sedan är det försent.

Betala aldrig för kaffe. Det finns gratisfika att få i ett oändligt antal tält och eventlokaler.

Jag kan konstatera att Almedalsveckan i mångt och mycket var som jag hade förväntat mig. Hela området runt själva parken och Donners Plats är ett kokande inferno som andas politik och lusten att påverka.

Man skulle kunna säga att detta är en utmärkt illustration av demokrati. Förutom de etablerade partierna hittar man allt från nya, konstiga partier som marknadsför sig med en gitarrspelande kille i Pippi Långstrumpperuk till några som vill införa köttskatt men även uttalade extremister som Svenskarnas Parti. 

De sistnämnde hade dessutom ett tält på Hamnplan som bevakades av ett antal poliser hela tiden. Det kostar såklart en hel del, men yttrandefrihet måste få kosta. Däremot kan jag starkt ifrågasätta att SvP fick tillstånd att dagen före den officiella starten hålla ett tal från scenen i parken. Det borde vara förbehållet riksdagspartierna.

Media satsar stenhårt och de flesta rapporterar direkt via TV och webb. Att vara tidningsförsäljare i Visby denna vecka är då ingen höjdare, eftersom alla tidningar delas ut gratis hela tiden. 

I år fanns det över 3 000 olika seminarier och events att bevista. Det gör att det blir jättesvårt att välja. Jag försökte fokusera på mina specialämnen, näringsliv, samhällsbyggnad, kultur och idrott.

Det fina i kråksången är att de allra flesta evenemangen är öppna och kräver ingen föranmälan. Så man kan ibland kosta på sig att vara spontan och bara slinka in någonstans där ett intressant ämne dyker upp.

För mig som enbart håller till i lokalpolitiken i Tyresö, blev Almedalen inte den plats för informella möten som alla talar om. De jag behöver träffa får jag lättare skott på här hemma. 

Det blev inte heller några inbjudningar till exklusiva mingelpartyn, förutom till USA:s ambassad som passade på att fira sin nationaldag. Ett mycket trevligt och välordnat arrangemang i landshövdingens trädgård.

Höjdpunkten för mig var i alla fall Fredrik Reinfeldt tal. De som påstår att han är trött och viljelös kan leta upp talet på nätet där han bevisar att han verkligen vill vinna även årets val.

Ryktet är överdrivet.

 Några ord som surrade extra var välfärd, feminism och jobb. Gudrun Schymans ande svävade över Visby så alla vänsterpartier som känner sig hotade av framgångarna för FI i EU-valet, försökte övertrumfa varandra att vara mest feministiska. Jag kan bara konstatera att den rosa färgen har FI stulit av Moderatkvinnorna som använt den långt innan FI var uppfunnet. Dessutom har jag konstaterat att ordet ”könsmaktsordning” inte är något jag kommer att använda.

Om jag kan tänka mig att åka även nästa år? Absolut, förhoppningsvis är jag då invald även i Stockholms Läns Landsting och har även trafik och vård att bevaka.

Rosévinet då, frågar du? Det förbrukas säkert en och annan flaska, men jag såg inte en enda berusad människa på de här dagarna, så det ryktet är garanterat överdrivet. 

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Almedalen, Almedalen 2014, Tyresö, Val 2014, Fredrik Reinfeldt, almedalsveckan, Gotland, Visby, Moderaterna, demokrati, feminism, välfärd, Gudrun Schyman, media.

Veckans spegelbilder

Vad är det viktigaste som hänt under veckan som gått? Här kommer några reflektioner från min horisont.

Veckan som gick dominerades till stora delar av vinter-OS i Sotji. Hur många medaljer kommer Sverige att ta hem? Hur kommer Putin vara klädd på invigningen? Frågorna och spekulationerna haglade.

Nu när invigningen varit, har vi i alla fall ett svar, Putin bar inte regnbågsfärgade trikåer. Jag tyckte invigningen var som alla andra invigningar, storslaget, pampigt men väldigt förutsägbar. Roligast var att se de gamla hjältarna Karelin och Tretjak när elden skulle tändas. Att förmodligen ingen svensk brottare, möjligen Tomas Johansson, tagit poäng mot Karelin, vet jag. Men det kan inte heller vara så många svenska hockeyspelare som lurat Tretjak när det begav sig.

Däremot kan man ju undra vad just Karelin, Sjarapova och Isinbajeva gjorde där? Visserligen är de skickliga atleter, men är inte de sommaridrottare?

Resultatmässigt vet vi såklart ännu inte hur det kommer gå för Sverige. Men Kallas och Hellners silvermedaljer är tunga prestationer och lovar mer.

Vi har också fått veta att LO sponsrat Socialdemokraterna med 70 de senaste åren och tänker fortsätta med det.. Detta trots att hälften av medlemmarna röstar på ett annat parti.

Vilken tur att man inte är med i facket! Jag skulle bli vansinnig om mina medlemsavgifter skulle gå till ett parti som jag absolut inte sympatiserar med!

Tänk tanken att ett Sacoförbund gick ut och berättade att man stödjer Moderaterna i valrörelsen med x miljoner eller ännu värre, SD. Vilket liv det skulle bli. Jag tycker det är sorgligt och uppmanar alla medlemmar i LO som inte sympatiserar med S, att fundera på om de ska behålla sitt fackliga medlemskap.

Filmaren Stefan Jarl har gjort en politisk dokumentär som SVT köpt in. I veckan har Jarl ”rasat” eftersom SVT, för ovanlighetens skull, insett att man inte kan visa hur vinklade program som helst och beslutat sända dokumentären efter valet. Heder åt SVT. Kan vi hoppas på ett trendbrott eller kommer vi få se Janne Josefsson med dold kamera försöka provocera fram korkade uttalanden från borgerliga valarbetare även detta år?

En mätning i veckan visar att förtroendet för Fredrik Reinfeldt som statsminister ökar i jämförelse med Stefan Löfven. Man ska såklart inte bry sig om mätningar allt för mycket, men ju fler människor som försöker se hr Löfven som landets statsminister framför sig, desto bättre tycker jag…

Till sist. Företaget Google manifesterade i samband med OS-invigningen sin avsky för Rysslands antigaylagar när man ändrade sin logo till regnbågsfärger. Snyggt gjort.

Samtidigt rekommenderar jag en artikel i DN som belyser Google och deras framtida ambitioner på ett både spännande och skrämmande sätt.

Är Google genomgoda eller är de SPECTRE livs levande?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, Putin, Sotji , sport, LO, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Google, SVT, funderingar.

Hur, Stefan, men hur?

Idag är det ett år kvar till nästa riksdagsval. I gårdagens DN skriver Stefan Löfven om varför han vill bli landets nästa statsminister.

Han slänger ur sig en massa påståenden om tillståndet i landet utan att på något sätt verifiera dem.

”Långtidsarbetslösheten har skenat och klyftorna ökat.”  ”Ökad arbetslöshet, fallande skolresultat, vidgade klyftor och sprickor i välfärden.”

På inget sätt leder han i bevis att det faktiskt är så. För att verka trovärdig mot den verklighet som många av oss istället ser, ett land med väldigt stabila offentliga finanser i ett Europa som svajar, slänger han in floskler som ”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i”.

Han målar upp vad han vill göra, bilder av idylliska röda stugor där alla hjälper varandra till evig lycka, bara han blir statsminister.

Inte med ett enda ord talar han om hur han vill genomföra detta. Inte ett ord om hur han vill finansiera sina fina satsningar. Inte ett ord om hur han ska navigera en regering mellan två blindskär som heter Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag tror och hoppas att svenskarna är klokare än så, och genomskådar de på pappret fina visionerna och, liksom jag ställer kravet att få veta hur.

Alliansen har levererat i två mandatperioder under mycket tuffa ekonomiska förutsättningar. Löfven har inte levererat en tummetott ännu!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, ekonomi, alliansen, Fredrik Reinfeldt, Val 2014, Stefan Löfven.

Obamaeffekt eller Reinfeldteffekt?

Air Force One har lämnat Sverige och presidentbesöket är över. För den här gången. Nu börjar debatten om besöket kommer ge någon ”Obamaeffekt” i opinionen. Vissa bedömare anser att den blir kortvarig, andra tror att besöket kommer ge Sverige en fjäder i hatten på den internationella scenen. Någon tycker att besöket är ett kvitto på Sveriges starka varumärke som nation.

Inrikespolitiskt är det såklart intressant ifall besöket kommer påverka något av de politiska strömningarna inför valet 2014. Kommer Fredrik Reinfeldt och Alliansen att tjäna något eller kommer oppositionen kunna plocka poäng på sättet besöket hanterades på?

Jag tror inte att besöket i sig kommer vinna valet åt moderaterna eller Alliansen, naturligtvis inte. Val vinns av de som har de bästa idéerna och som dessutom lyckas kommunicera ut dem till väljarna. Dessutom är jag övertygad om att begreppet regeringsduglig, är en parameter som väljarna tar in när man gör sitt val.

I det fallet är det inget tvivel om att besöket kommer att ge avtryck. Fredrik Reinfeldt har än en gång visat att han mycket väl fyller kostymen som en internationell statsman. Alliansen har genom en stabil hantering av landets ekonomi, med bibehållna välfärdssystem, klarat både finanskris och lågkonjunktur, vilket gjort Sverige intressant för ett besök. Det är regeringsduglighet på flera plan.

Stor skillnad mellan nu och då

Oppositionen har ännu inte visat någonting. Inte ens vilka som vill regera tillsammans vid en eventuell valvinst.

Till sist måste jag, apropå amerikanska presidenter, berätta en historia från Ronald Reagans dagar:

Reagan fick från en medarbetare frågan om han inte vill träffa Sveriges statsminister.

– Absolut inte, svarade Reagan. Han är ju kommunist.

– Nej, herr President, sa medarbetaren, han är socialdemokrat.

– Jag bryr mig inte om vilken sorts kommunist han är, avslutade Reagan diskussionen.

Jag vet inte om historien är sann, men sant är att tonläget mellan USA och Sverige har förändrats rejält sedan Reagans dagar.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , Barack Obama, Alliansen, USA, Fredrik Reinfeldt, Obama, Val 2014.

(M)iljöansvar

Miljöpartiet kritiserar Moderaterna, och då särskilt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, för att inte ta klimatfrågan på allvar. Mp anklagar Moderaterna för att i alla lägen låta ekonomi gå före klimat i den politiska prioriteringen.

Skillnaden mellan att vara i majoritet och i opposition, är att man som majoritet måste ta ansvar för helheten. Man måste se till att den totala budgeten går ihop. Miljöpartiet behöver, i sin roll, inte ta det ansvaret.

Sanningen är att Moderaterna, och Alliansen, har styrt Sverige genom finanskriser och lågkonjunktur på ett ansvarsfullt sätt med insikten att klimatsatsningar, och andra välfärdsreformer, kräver ordning och reda i ekonomin.

Miljöpartiet är duktigt på att gödsla med förslag som var och en kan verka förnuftiga, men sammantaget skulle bli en katastrof för ekonomin.

Miljöpartiet glömmer också att det i många alliansstyrda kommuner pågår ett ansvarsfullt klimatarbete med ekonomin under kontroll. Tyresö är bara ett exempel där vi arbetar på bred front, fortfarande med en ekonomi i balans.

En norsk tidning liknar, av någon anledning, Anders Borg med "Pippi Långstrump på speed". Jag tycker att liknelsen skulle passa bättre på just Miljöpartiet som utan helhetsansvar vill satsa guldpengar på det ena efter andra projektet utan att förstå att guldpengar faktiskt bara finns i sagans värld.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , ekonomi, alliansen, Tyresö, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Val 2014, Miljöpartiet, ansvar, klimat.

Politik under cover

Norges statsminister Jens Stoltenberg har tydligen klätt ut sig till taxichaufför för att träffa vanliga människor och få deras tankar om norsk politik. Ingen dum idé alls.

Själv brukar jag inte alltid i sociala sammanhang, med nya bekantskaper, berätta att jag är engagerad politiskt. Av någon anledning verkar den kunskapen hämma många från att säga vad de egentligen tycker.

Om man tillåter sig att fundera hur de svenska partiledarna skulle kunna ”göra en Stoltenberg”, så skulle exempelvis Jan Björklund kunna klä ut sig till lärare på högstadiet för att se hur mycket tid och energi som läggs på ovidkommande saker istället för undervisning. Han kunde också vid fikapausen få höra av sina nya kollegor att det förmodligen inte var bättre förr, med en statlig styrd skola som inte tar hänsyn till lokala förhållanden.

Stefan Löfven kunde bli byggjobbare och få höra varför mindre än hälften av alla LO-medlemmar röstar på hans parti och också få höra att de flesta byggjobbarna vill ha lägre skatter, inte högre.

Jonas Sjöstedt kunde ta jobb som undersköterska på en privat vårdcentral och få höra hur mycket enklare det kan vara att påverka sin egen arbetssituation med kortare beslutsvägar.

Miljöpartiets Fridolin borde ta på sig en oljig keps och jobba på en bensinmack i glesbygden. Då skulle ha kanske förstå hur mycket bilen behövs och hur hårt MP:s skattehöjningar skulle slå mot folket som bor där.

Jimmie Åkesson borde ta jobb i en korvkiosk eller servicebutik och jobba samma pass som de människor med invandrarbakgrund som ofta driver dessa. Efter några veckor med 70 timmars slit skulle han kanske inse att de allra flesta som kommer till Sverige vill försörja sig själva och i många fall sliter mycket hårt för att klara det.

Statsminister Reinfeldt tycker jag ska ta på sig den blåa (!) overallen, åka till Gnosjö och jobba i något av de många små industriföretagen. Då skulle han förhoppningsvis förstå att sänkt bolagsskatt inte alls är lika viktigt som sänkta arbetsgivaravgifter för att skapa fler jobb.

Någonstans så tror jag att på det här sättet blir kontakten med vanliga människor enklare, och därmed också enklare att få höra vad folk egentligen tycker. Studiebesök i verksamheter är alldeles utmärkt, men det blir per definition också lite för uppstyrt och stelt.

De absolut bästa, och roligaste, kampanjerna jag deltagit i här i Tyresö, är när man träffar Tyresöborna i sin vardag. På återvinningscentralen eller i skidspåren. Då har de tid att prata och tycka till, vilket är både kul och lärorikt.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, ekonomi, alliansen, Fredrik Reinfeldt, Val 2014, Stefan Löfven, Jan Björklund, arbetslinjen, Jimmie Åkesson, Tyresö.

Trötta moderater?

Idag är det moderaternas dag i Almedalen. Media har sedan en tid tillbaka talat mycket om trötthet i samband med moderaterna. ”Fredrik Reinfeldt ser trött ut” och ”moderaterna kör på i sina hjulspår utan något nytt att komma med” är två vanliga kommentarer.

Är då vi moderater trötta?

Nej, det vill jag absolut inte påstå. Däremot kan jag förstå att både moderaterna och Alliansen kan uppfattas så, av vissa av framförallt tre skäl.

För det första så har Alliansen sedan valsegern 2006 genomfört i princip allt som man lovat i två valrörelser, vilket måste vara unikt. Det betyder att man inte kan upprepa samma löften om och om igen.

För det andra så har moderaterna och Alliansen regerat i minoritet sedan 2010. Det säger sig själv att reformtakten blir långsammare med ett sådan parlamentariskt läge.

För det tredje så upplever jag att mycket kraft och energi under innevarande mandatperiod gått åt till att ”finslipa” vissa reformer, som under parollen ”arbetslinjen” infördes under förra perioden. Man får inte glömma bort, vilket kanske vissa väljare gör, att steget från en sedan länge inarbetad bidragslinje till en politik där arbete sätts i främsta rummet, är väldigt långt.

Utan att känna till några detaljer, kan jag dessutom förstå att Fredrik Reinfeldt gjort ett tungt jobb med att hålla ihop regeringen där fyra viljor ska samsas. Vi vet alla hur det gått för tidigare borgerliga regeringar och med erfarenhet från lokalpolitiken vet jag att detta inte alltid är enkelt.

Sedan får man inte glömma att moderaterna inte bara finns på riksplanet. I många landsting och kommuner driver moderaterna en framgångsrik politik med många reformer under strikt ekonomiskt ansvarstagande.

Jag håller inte med partiledningen i alla frågor, maxtaxan och arbetsgivaravgifterna är två sådana, men på det stora hela tycker jag att Fredrik Reinfeldt och regeringen både gjort och gör ett kanonjobb med att styra landet under pågående finanskris och lågkonjunktur.

Jag tycker också att de som tycker vi moderater är ”trötta” också allvarligt ska fundera på vilka alternativen är. Massiva skattehöjningar i ett land som redan toppar diverse skatteligor och en återgång till ett bidragssamhälle.

Är det så svenska folket vill ha det? Jag tror faktiskt inte det när de får tänka efter en gång till.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , ekonomi, alliansen, Almedalen, Fredrik Reinfeldt, Almedalen 2013, Val 2014, maxtaxa, reformer , arbetslinjen.

Om politik i ESC

Eurovision Song Contest är över för den här gången. Jag kollade finalen lite halvslumrande i brist på annat.  Danmarks vinnande låt var helt ok, men kommer troligen inte leda till något internationellt genombrott för den här sångerskan heller. Var tog Loreen vägen förresten efter sin vinst?

Jag kan inte, så här dagen efter, låta bli att reflektera över den politik som, trots totalt motsatt ambition från arrangören, ändå smyger sig in i tävlingen.

Den finska artisten kysser en annan tjej och genast vaknar homofoberna i vissa stater till. Tragiskt att någon 2013, ens ska behöva reagera på en sådan sak.

Det är helt uppenbart att tävlingen är viktigare för de gamla sovjetstaterna än för många andra. Kanske är det en möjlighet att visa hur västvänliga de är, genom att sjunga på engelska och ha en scenshow med mycket glitter?

Jag vågar inte tänka på vad den vitryska tjejen i kortkort fått gå igenom för att få representera sitt land. Det sägs ju att diktatorn Lukasjenko brukar ändra laguttagningen till ishockeylandslaget, så varför inte även här..?

De gamla öststaterna röstar på varandra. De nordiska länderna röstar på varandra. Eric Saade vimsade runt bland artisterna och verkade mest vilja rösta på sig själv.

Fredrik Reinfeldt deltog tydligen i någon sketch som var rolig, förstår jag av eftersnacket på nätet. Jag måste ha somnat en stund eftersom jag missade den, men är inte förvånad.  Han är faktiskt en folklig och rolig kille bakom den allvarliga fasaden, även om han inte dansar med uppstoppade kor som vissa andra gjorde på sin tid…

Apropå politik, så måste både Estlands och Lettlands jurygrupper missat den kopplingen totalt. Hur kunde de annars ge högst poängen till Putins Ryssland. Mina morföräldrar har inte slutat snurra i sina gravar ännu…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om kultur, musik, ESC, melodifestivalen, Fredrik Reinfeldt, politik, Lettland.

Tankar efter Sverigemötet

Nu har det gått ett dygn sedan jag kom hem från Sverigemötet i Karlstad. Sverigemötet är Moderaternas årliga samling för politiker från hela landet. På mötet får man chansen att diskutera med likasinnade, lära av och inspirera varandra.

Temat i år var ”Vi tror på HELA SVERIGE”. Med lite distans tänker jag försöka summera mina tankar om mötet.

Om jag börjar med det odelat positiva, så är det för det första att vi har en fantastiskt skicklig ledarduo i framsätet, firma Reinfeldt & Borg. Det kan inga andra partier matcha, vilket känns väldigt bra.

Att vi moderater ska fortsätta att stå för ordning och reda i finanserna parallellt med arbetslinjen och under nästa mandatperiod ytterligare ett jobbskatteavdrag skriver jag också under på.

En bättre tillämpning av den straffskärpning för vissa brott som tidigare införts, är en viktig signal till domstolarna. Att samtidigt få ett ökat fokus på brottsoffrens situation gillar jag också.

Sedan finns det, tycker jag, en del områden där vi kan bli bättre. Ett sådant är näringslivspolitiken. Förslaget som cirkulerar om att företagen ska lämna kontrolluppgift månadsvis istället för årligen, är så fruktansvärt dumt att det borde begravas i ett slukhål omgående. Det är knappast ett sätt att underlätta för näringslivet.

Att sikta på fler sänkningar av bolagsskatten framför sänkning av arbetsgivaravgifterna eller en lättnad av sjuklöneansvaret gynnar inte heller de små och medelstora företagen. Och eftersom det är just där som tillväxtpotentialen förmodligen är högst är det fel prioriteringar, tycker jag.

Vi måste även våga diskutera egenavgifterna i välfärden. I dagens läge ligger nivåerna i maxtaxorna inom exempelvis hemtjänsten, som en kvarnsten runt många kommuners halsar. Naturligtvis måste vi, som jag skrivit tidigare, även våga diskutera asyl- och integrationspolitiken och inte lämna fältet fritt till SD.

Försvaret är ett ämne som inte berördes mer än i något seminarium på Sverigemötet. Jag är inte detaljinsatt, men är väldigt tveksam till att lägga mer pengar på försvaret, när det finns så många välfärdsområden att satsa pengarna på. Jag tycker däremot att vi borde kunna resa frågan om ett medlemskap i NATO under nästa mandatperiod.

Sammanfattningsvis känner jag stor tillförsikt inför valet 2014. Vi tillhör en väl fungerande allians som är redo att ta ansvar. Oppositionen består av fyra separata partier där en röst på dem är en röst i samma slukhål som förslaget om månatliga kontrolluppgifter.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om arbete, funderingar, jobbskatteavdrag , samhälle, politik, alliansen, jobb, arbetslinjen, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sverigemötet.

Våga vägra Twitter

Vet ni vad det är för likhet mellan Angela Merkel, Fredrik Reinfeldt och undertecknad? Ja, förutom att vi är kända (åtminstone två av oss) politiker, så vågar vi vägra att skaffa oss ett Twitterkonto för att kommunicera med omvärlden.

Jag vet egentligen inte varför Angela och Fredrik inte twittrar, de skulle ju kunna ha någon assistent som då och då slänger iväg en kort, oftast meningslös, mening. Och det kanske är just det som är även deras skäl, för kort och meningslöst är precis vad det är.

Att försöka säga något vettigt på 140 tecken känns inte alls meningsfullt, tycker jag. På en blogg, eller för den delen Facebook, finns det möjlighet att utveckla en tankegång, att förklara ett ställningstagande eller berätta en historia från början till slut. Det gör man inte på Twitter.

Ska man dessutom aktivt ”följa” flera personer med mobilen så får man ännu fler aviseringar som tar tid att kolla och läsa. Tid som man kan lägga på något meningsfullt. Som att blogga exempelvis…

Hur långt tror ni detta inlägg blir med 140 tecken? Jo, fram till och med ordet ”oss” i första meningens parentes…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Twitter, Fredrik Reinfeldt, Angela Merkel , funderingar, Facebook.

På party med Fredrik

SKOP redovisade igår en undersökning om vem av Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven de tycker är skickligast på att leda en regering. Fredrik vinner den matchen med 64 mot 36 procent, vilket är en ökning sedan förra mätningen.

Dessutom vinner han med 55-45 på frågan vem man tror man skulle ha roligast med på en fest, även det en ökning.

Foto: Emilia Öije

Att vara trevlig är ju en sak, men kompetensen och tilliten borde göra de socialdemokratiska valstrategerna oroade. Ju närmare valet vi kommer, desto mer kommer Stefan Löfven att tvingas överge sin tysta taktik. Frågan är om gapet kommer att öka ännu mer då? Det tror i alla fall jag.

När dessutom alla typer av hushåll i Sverige inser att de fått bättre ekonomi under det senaste året, trots krisen, så kan det bli ett riktigt roligt 2013. Rena partajet kanske?

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Socialdemokraterna , val2014.

När han talar sjunker förtroendet

Jag har nyss sett partiledardebatten i SVT och funderar vilka slutsatser man kan dra av den.

Ska jag vara ärlig så tycker jag att den var ganska tråkig. Inga nya besked och man ser tydligt att det finns ett sammansvetsat lag mot fyra individuella partier. Arbetslinjen mot bidragslinjen. Och såklart SD:s ”allt-är-invandringens-fel-linjen”.

Jag noterade dock några saker:

• Fredrik Reinfeldt ansträngde sig för att ge plats åt framförallt Centerpartiet och KD. Det är såklart viktigt att de får synas med tanke på de dåliga opinionssiffrorna. Så gör en riktig lagkapten!

• Åsa Romson, måste jag motvilligt erkänna, var riktigt bra. Även om vissa av MP:s förslag fortfarande är uppåt väggarna, exempelvis den drastiska höjningen av bensinskatten, så var hon tydlig och inte alls så ”vänster” som många andra i hennes parti.

• Oppositionen försöker att få skillnaden i skatt mellan pensionärer och de som jobbar att framstå som att pensionärerna fått höjd skatt. Man talar om ”gapet” som Alliansen skapat, som att de som jobbar fått det bättre på pensionärernas bekostnad. Att de, än så länge, fått något mindre sänkningar vill man inte kännas vid.

En sak är i alla fall säker. Stefan Löfven inger knappast ett statsmannalikt förtroende. Detta bekräftas av den undersökning från SKOP som publiceras idag. Den visar att svenskarnas förtroende för Fredrik Reinfeldt, som den som är bäst att leda en regering, ökar gentemot Löfven. Reinfeldts siffror stiger från 59,7 till 63,4 procent, medan Löfvens sjunker från 40,3 till 36,6 procent.

Min tolkning är att ju mer Löfven börjar tala desto tydligare är ett han inte är rätt person att leda Sverige. Dessutom har han ju inget lag att leda.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, skatter, samhälle, debatt, jobbskatteavdrag, Socialdemokraterna, Alliansen, Fredrik Reinfeldt.

Bloggkollegor i samma ämne:  Antonsson, Högberg.