Är alla konstnärer vänster?

I helgen besökte jag, traditionsenligt, Liljevalchs vårsalong. Det är, förutom ett härligt vårtecken, ett kul sätt att få ett smakprov av hur den moderna konsten utvecklas i Sverige.

Exempel på politisk konst.

Många av verken är fantastisk fyndiga, såsom dalahäst iklädd Kalles kaviar, broderad symaskin eller förgyllda skateboards. Jag kan också konstatera att det finns flera uppenbart politiska motiv, där man mer eller mindre öppet häcklar eller kritiserar alliansregeringen. Jag kunde dock inte uppfatta ett enda verk som exempelvis hyllade den ökade valfriheten i landet.

När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?

Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt djupa värderingar.

På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av låtarna återfinns textraderna:

”Dom har kvinnorna

dom har flytet

Jag har en plånbok fylld av

ingenting och en plats i Fas 3”

Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?

I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.

Under alla år med S-regering, hittade han inget att protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile eller något annat land, långt ifrån Sverige.

Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”, var ett argument mot att redovisa i förväg.

Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.

Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.

Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media, eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, konst, Tyresö, Liljevalchs, bidrag, Ulf Lundell, funderingar, Mikael Wiehe, Alliansen.

Var finns de egna förslagen?

Oppositionen, de rödbruna, har i Riksdagen röstat igenom ett förslag som säger att regeringen ska sluta skriva över människor till den s k Fas 3.

Jaha, och sedan då? Jo regeringen ska ”skyndsamt utreda reglerna”. Jaha, och sedan då?

Vad händer med de människor vars period i Fas 2 tar slut? Ska de fortsätta praktisera i all evighet?

Man måste komma ihåg att dessa människor redan har varit utan arbete i över två år, varav åtminstone ett visserligen inföll under en kombinerad lågkonjunktur och finanskris. Men det betyder ändå att man i många fall har en bit kvar till att bli anställningsbar.

Jag håller med dem som tycker att systemet är komplicerat och säkert finns det skrupelfria arbetsgivare som utnyttjar Fas 3 till att skaffa billig arbetskraft. Dessutom är det ganska motsägelsefullt att Fas 3 ska öka deltagarnas kontakt med arbetslivet, men samtidigt får det inte vara ett ”riktigt jobb”.

Men vad är alternativet? De rödbruna har inget annat än en återgång till utanförskap och bidragsberoende att komma med.

Det gamla bidragssystemet med masspensionering av unga människor tog många år att forma under en lång period av vänsterregeringar. Vill man vara lite cynisk kan man kalla det för ett oerhört dyrbart sätt att bygga en väljarbas.

Regeringen håller redan på med en översyn och de s k anordnarna av Fas 3 ska utvärderas, så man skulle kunna säga att de rödbruna bara bekräftar det pågående arbetet.

Naturligtvis är det beklagligt när enskilda individer kommer i kläm, men i det gamla systemet klämdes många till för gott. I det nya kan man faktiskt ta sig ur utanförskapets skruvstäd, det är både mer humant och en tro på den enskilda människans förmåga. Så var det inte förut.

F ö kanske en del gamla riksdagsledamöter som i åratal levt på inkomstgarantin skulle flyttas över i Fas 3. Att man har en viss ekonomisk trygghet tycker jag är bra för att få duktiga människor att vilja ta ansvar politiskt. Men någon måtta får det ju vara!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, SVT, SVT.

Andra bloggar om politik, Fas 3, arbetslöshet, samhälle, arbetslinjen, utanförskap, riksdagen.