Om solen slocknar

Min far hade ett uttryck, bland många, som han ofta använde. Han sa att ”om inte om varit, hade jag varit amiral”. Det han syftade på var att han under kriget var stamanställd som signalist i flottan och kanske kunde gjort karriär inom försvaret, men annat kom i mellan.

De senaste veckorna har den svenska politiken dominerats av debatten om hur det ena eller andra partiet kommer agera om ett visst scenario blir valresultat 2018.

Även i gårdagens partiledardebatt ägnades alldeles för lång tid åt att spekulera i vad som kan hända om nästan två år.
Huvudsyftet är, såklart, att försöka kleta på sina politiska motståndare någon slags etikett att de kanske, kanske, kan tänka sig någon form av samarbete med SD. Det vill säga rasistfilten igen.

Jag är övertygad om att inget av de sju övriga partierna vill, eller kommer, att samarbeta med SD hur valet än går så, hela debatten känns väldigt onödig och kontraproduktiv i det här läget.

Däremot är jag lika övertygad om att vare sig Alliansen eller de rödgröna kommer att nå absolut majoritet, d v s 51 % av mandaten. Detta i sin tur innebär att SD kommer att ha en vågmästarroll mellan blocken, precis som de haft sedan valet 2010.

Under åren 2010-2014 regerade Alliansen i minoritet, precis som Socialdemokraterna gjort under många år. Att de ofta stödde sig på VPK, ett kommunistiskt parti med djupa kontakter i Kreml verkar många glömt.

Samtliga alliansledare har klargjort att man går till val tillsammans 2018, med målet att köra ut Stefan Löfven från Sagerska Palatset. Det räcker för mig. Att i detta läge börja spekulera i vad som händer vid en förlust gynnar bara sittande regering.

Tror någon, förresten, att Janne Andersson, förbundskapten för herrlandslaget i fotboll, inför kvällens VM-kval snackar med sina spelare i omklädningsrummet om vad som händer vid en förlust mot Bulgarien? Nej, trodde väl det. Den saken får man hantera om den inträffar, inte innan.

Andra bloggar om politik, regeringen, Stefan Löfven, strategi, Anna Kinberg Batra, Alliansen, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, SD, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt.

Oprah for president

Oprah Winfrey lägger sin pratshow efter nästan 5 000 avsnitt. Jag kan inte påstå att jag sett ett enda helt program, men några sekvenser har man ju inte kunnat undgå.

Oavsett vad jag tycker, så är ju hennes liv som ”the American dream”.  Uppväxt i slummen, sexuellt utnyttjad som barn, man kan få en bättre start i livet.

Allt hon rör vid verkar förvandlas till guld och hon har gjort sig en miljardförmögenhet på sin show. Oprah räknas som en av de inflytelserika kvinnorna i USA. Hon stöttade Barack Obama i hans kampanj inför valet 2008 och går som barn i Vita Huset.

Då kan man ju undra vad hon ska göra nu? Det sägs att hon vill ha en roll på Broadway, men jag tänker lansera en annan teori. Du får själv avgöra sannolikheten.

Vid amerikanska presidentvalet 2016 är Oprah 62 år. Hon är rik, har makt och är uppenbarligen väldigt omtyckt av många amerikaner. USA har då haft sin första färgade president, men inte sin första kvinnliga sådan. 

Jag tror att hon kanske ställer upp som presidentkandidat. Hon kommer inte utmana Obama 2012, men 2016 så det är dags.

Kunde Ronald Reagan, en B-skådis, bli president, Arnold Schwarzenegger, en anabolstinn C-skådis, bli guvernör, så varför skulle inte en smart, rik och omtyckt superkändis, med en egen TV-kanal, kunna bli landets första kvinnliga president?

Kom ihåg var ni läste det först!

Relaterat: DN, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om kultur, USA, TV, spekulationer , funderingar, Oprah Winfrey, Barack Obama, Arnold Schwarzenegger.