Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.

Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just DÖ.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?

b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.

c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?

d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.

Om den lösningen inte fungerat, kanske det då hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, Stefan Löfven, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, Anna Kinberg Batra, nyval, integration, DÖ, budget, regeringen, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet.

Slopa ”Krist”, Göran!

1991 kom Kristdemokraterna, KD, in i riksdagen under namnet KDS, Kristen Demokratisk Samling. Det var den förste partiledaren Alf Svensson som kom in på ett mandat från Centerpartiet, om jag inte minns helt fel.

Nu ingår KD i alliansregeringen sedan 2006, med flera ministerposter. I Tyresö är man sedan länge en uppskattad del i den styrande alliansen.

Trots möjligheten att påverka politiken på många ställen brottas partiet med dåliga opinionssiffror, och riskerar att åka ur Riksdagen i höstens val.

Jag tror faktiskt att en orsak är namnet. I vårt sekulariserade samhälle är vi inte särskilt ”kristna”. Lika många oskuldsfulla ungdomar som p g a namnet dras till Miljöpartiet, utan att förstå att de är bakåtsträvare, lika många väljare tror jag skräms bort av prefixet ”Krist”.

När många partier, inklusive mitt eget, drar sig mot mitten, borde det finnas utrymme för ett värdekonservativt parti längre till höger. Som det är nu finns bara SD på den kanten och det oroar mig.

Jag har inga problem med ett parti som vilar på kristen grund, men ett namn som fungerar i Tyskland fungerar uppenbarligen inte i Sverige.

Ett förslag till nytt namn skulle kunna vara Konservativa Partiet. Du får det förslaget gratis av mig, Göran Hägglund!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, KD, Kristdemokraterna , Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Alliansen , SD, Göran Hägglund, Centerpartiet.

Bra och dåligt om maxtaxan, KD

Göran Hägglund och Kristdemokraterna var först ut i Almedalen för i år. KD har länge balanserat på fyraprocentgränsen för att hänga kvar i Riksdagen och behöver nya profilfrågor.

Ett av de förslag som Hägglund lanserade var att minska barngrupperna i förskolan.  För att finansiera den reformen vill KD ge kommunerna möjlighet att höja maxtaxan. Det är ett bra förslag eftersom systemet har urholkats i många år, vilket innebär att den del av kostnaden som föräldrarna faktiskt betalar har minskat rejält.

Men att kommunerna genom förslaget inte skulle få en full kostnadstäckning skulle i så fall urholka systemet ännu mer.

Med tanke på de jobbskatteavdrag som införts under Alliansen, är det minsta man kan begära att KD:s förslag får möjlighet att bli helt finansierat utan att belasta kommunernas ekonomi mer. Detta är inte ett bra förslag.

KD är uppenbarligen för ett för ett femte jobbskatteavdrag. Det gillar jag, men tyvärr tror jag inte den frågan blir en valvinnare för partiet. Hägglund och co har nu mindre än ett år på sig att skapa en tydligare profil som kan attrahera en bredare väljarbas. Jag hoppas de lyckas, Alliansen behöver KD.

Till sist en fundering. Undra om inte ordet ”Krist” i partinamnet skrämmer bort väldigt många i ett sekulariserat Sverige? Man kan utgå från ett kristet perspektiv i sin samhällssyn utan att ha med det i namnet.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, KD, Kristdemokraterna , ekonomi, alliansen, Almedalen, Göran Hägglund, Almedalen 2013, Val 2014, maxtaxa, kommuner .

Dagens politik – och lite musik

I den socialdemokratiska jakten på efterträdare till parentesen från Oskarshamn, basunerar flertalet riksmedia nu ut Stefan Löfven, ordförande i Metall, som den hetaste kandidaten. Man har till och med hunnit med att intervjua hans stolta mamma som, åtminstone indirekt, har bekräftat sonens kommande utnämning.

Ja, vad tror man om det då? Kan inte påstå att jag har någon djup bild av Löfven. En och annan intervju i samband med avtalsrörelsen, men inte så mycket mer. Jag är i alla fall inte särskilt förvånad. Det känns som ytterligare ett kompromissval som kan accepteras av de många falangerna inom socialdemokratin.

Kanske är det just där man finner grundorsaken till partiets kris. Det som på 50- och 60-talen var partiets styrka, ”från Unga Örnar till Fonus”, det vill säga att partiet tar hand om dig från vaggan till graven, har nu blivit dess förbannelse.
Socialdemokraterna har via dessa organisationer, som alla ska ha med ett ord i laget vid tunga beslut, skapat en koloss som bara kan blidkas med kompromisser.

Risken finns att den verkliga makten i partiet kommer att landa på Sven-Erik Österberg som gruppledare i Riksdagen, eftersom Löfven inte har någon plats där. Det låter onekligen lite krångligt att ha en oppositionsledare utanför parlamentet, men tiden får väl utvisa om det fungerar.

Man kan ju också fråga sig om processen, där VU och partistyrelse utser ny ledare direkt ”andas öppenhet”, som många s-märkta debattörer efterlyst?

Ett annat parti i kris, Kristdemokraterna, ska i helgen avgöra sin infekterade partiledarstrid. Den processen har varit allt annat än dold utan utspelats på debattsidor, bloggar, Facebook och innehållit en hel del fula tricks.

Frågan är om någon av kombattanterna Hägglund och Odell är personen att leda partiet till ett stabilt tioprocentsparti, vilket borde vara möjligt och önskvärt, inte minst för att skapa stabilitet i Alliansen?

Jag har tidigare skrivit att Odell inte är lösningen på partiets problem. För att skapa en bredare väljarbas måste man distansera sig från abortmotståndare och andra fundamentalister som skrämmer de väljare som i och för sig kan anamma partiets familjepolitik.

Därför blir jag lite orolig när Odell, som stöds av många fundamentalister, samtidigt har ungdomsförbundets stöd. Om ungdomarna, som borde vara partiets framtid, stöder den falangen finns risk för att partiet inte kommer överleva valet 2014.

Parallellen med socialdemokratin finns där i och med avsaknaden av alternativ. Man kan tycka vad man vill om saken, men för att lyckas i dagens politiska värld måste man inte bara vara kunnig och påläst, utan måste också ha personlig utstrålning. Vara medial, ”gå igenom TV-rutan”, ha karisma etc.
Man kan knappast anklaga vare sig Löfven, Odell eller Hägglund för att ha just den egenskapen i överflöd.

Till sist är det med sorg jag läser att Stig Vig, sångare och frontfigur i kultbandet Dag Vag, har lämnat oss, endast 63 år gammal. När jag var tonåring var det ofta vi satt och förfestade, och skrålade med, till Dag Vags musik och underfundiga texter. Vem minns inte låtar som ”Dimma”, ”Du får aldrig nog” eller ”Tom”.  R.I.P Stig Vig.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, partiledare, Stefan Löfven, Stig Vig, musik, Dag Vag.

Partier i kris

I den senaste SIFO-mätningen kan man bland annat utläsa att både S och KD har uppenbara problem.

Vad Socialdemokraternas beror på vet vi ganska väl, brist på visioner och ledarskap. Jag tror också att många socialdemokrater är väl medvetna om det, men saknar lösningar. Håkan Juholt har, åtminstone ännu, knappast visat sig vara den Messias som kanske några i partiet hoppats på.

Det som oroar mig mer är krisen i KD. Medan Göran Hägglund och Mats Odell far land och rike kring i någon slags intern valkampanj så blöder partiet.

Partisekreteraren säger att partiet kommer hålla fast vid sin politik.

” Vi vet att det här kommer att ta tid, men vi tänker inte ändra inriktning. Vi tycker att barn, ungdomar och familjers villkor är viktiga och kommer fortsätta att fokusera på deras situation även om det tar tid att få igenom i opinionen, säger hon.”

Vilket parti kan inte skriva under på det?

För sin egen överlevnad måste KD hitta även andra profilfrågor, samtidigt som man städar bort de gamla surdegarna kring HBT-frågorna. 

I övriga Europa finns det många framgångsrika kristdemokratiska partier som lyckas attrahera väljarna. Kanske läge för lite benchmarking?

Om inte KD lyckas med sin ”makeover” finns det en uppenbar risk att Sveriges politiska landskap kommer se annorlunda ut efter valet 2014. Det vore synd (!).

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Håkan Juholt.

Bloggkollegor i samma ämne: Kjellberg, Antonsson.

Byt politik, inte Hägglund

Nu är det officiellt att Mats Odell kandiderar som partiledare för KD, mot den sittande Göran Hägglund.

Skulle det gör någon skillnad ifall Kristdemokraterna bytte partiledare?

Möjligen för att markera internt att dåliga valresultat får konsekvenser, men knappast i övrigt.

Min uppfattning är att KDs problem inte handlar om Göran Hägglund, han är förmodligen en tillgång, utan om politiken. Att ta över efter legenden Alf Svensson har såklart inte varit lätt, men Hägglund har gjort vad han kunnat med det material han haft att jobba med.

När mitt parti, Moderaterna, genomgått sin breddning, och därigenom en dragning till vänster på den klassiska politisk skalan, skapades ett utrymme på högerkanten som KD kunnat utnyttja om man velat eller förmått.

Istället har man trasslat in sig, och fått fel mediafokus, i framförallt HBT-frågorna. För att KD ska bli ett stabilt, modernt parti måste man en gång för alla städa undan dessa frågor från dagordningen och bejaka alla människors lika värde, oavsett sexuell läggning.

Efter det kan man möjligen fokusera på att fylla platsen till höger om Nya Moderaterna. Dessutom tror jag att namnet, Kristdemokraterna, skrämmer bort en del väljare som i och för sig delar värderingarna kring familj och liknande, men inte ställer upp på kopplingen till religion.

Att Mats Odell, 64 år, skulle vara en frälsare (!) för partiet, tror jag inte en sekund på. Nej satsa på Hägglund, modernisera partiprogrammet och byt namn!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, AB, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, Böhlmark, Hagbom.

Klantigt, Maria Larsson

Barn- och äldreminister Maria Larsson backar nu från sitt tidigare besked att inte kompensera de som vanvårdats i fosterhem åren 1920-1980. En utredning har föreslagit 250 000 per person.

Argumentet mot ersättning är att det är svårt att göra på ett rättvist och rättssäkert sätt.

Det är säkert en korrekt iakttagelse, men gruppen är begränsad och det borde gå att göra bedömningar om vilka som är berättigade och vilka som eventuellt inte är det. Hos olika myndigheter görs bedömningar av det här slaget dagligen.

Istället för att ta en tung politisk poäng, och ge de drabbade ett seriöst erkännande och en ursäkt, ser nu Maria Larsson till att regeringen eventuellt får vända under galgen. Att ersätta vanvårdade fosterhemsbarn från i huvudsak en period av socialdemokratiskt styre hade varit en snygg gest och en bra ammunition i kommande debatter.

Det är bra för de utsatta att hon nu backar, men tyvärr väl sent politiskt sett. Nu riskerar poängen att gå till oppositionen med SD som tungan på vågen.

Gör om Maria, och gör rätt!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om ursäkt, regeringen, Maria Larsson, samhälle.

Bloggkollegor i samma ämne: Böhlmark, Tokmoderaten, Hagbom.

Veckans påskpolitik

(S)-ledaren Håkan Juholt har uppenbarligen firat påsk i Turkiet och skålat i Dry Martini. Enligt Expressen nöjde han sig inte med att skåla, utan diskuterade även aktuell politik med sin särbo, som han enligt egen utsago aldrig diskuterar politik med.

Den regeln kanske bara gäller när de befinner sig i Sverige, vad vet jag? Att han sedan klagade på drinkpriserna känns inte så solidariskt, särskilt inte om man vet hur mycket en tröja från Björn Borg kostar.

Sala kommun vill förbjuda tiggeri på kommunens gator. Pinsamt. Om det är frågan om organiserat tiggeri där någon utnyttjas finns det redan lagar som kan användas. Handlar det om människor som har det svårt ska de naturligtvis få hjälp. 

Det kan inte vara så att det är centerpartisten med ”fetskatten” från Uppsala som kommit fel? Han kanske satt på tåget till Uppsala, men såg inte ”upp” och hamnade i Sala...

En saudisk prins sägs vilja investera stora pengar i ett moskébygge i Tensta. Civilminister Stefan Attefall (KD), kan nu tänka sig att återinföra det statliga stödet till religiösa byggnader av rädsla för att särintressen ska påverka församlingen. Varför det? 

Sverige är ett sekulariserat land där vi skiljt kyrkan från staten. Våra skattepengar ska inte användas till byggen av vare sig moskéer, synagogor eller kristna kyrkor! Vi har lagar om både religions- och yttrandefrihet. Det borde räcka för att hantera eventuella avarter.

Relaterat: Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Sala, religion, Håkan Juholt.

Fel måltavla, Odell!

Enligt SVTs Aktuellt arbetar regeringen med finansmarknadsminister Mats Odell (KD) i spetsen på ett förslag som ska stoppa de kortavgifter som vissa handlare tar ut vid kortbetalning, oftast om man köper för ett mindre belopp.
Odell tror att handlarna ska acceptera förslaget eftersom de då kan slippa kostnaderna för kontanthanteringen.

Tyvärr bevisar detta att Mats Odell inte har en aning om villkoren för den som driver en liten butik.
Rikta förslaget mot dem som styr avgifterna egentligen, d v s kortföretagen VISA och Mastercard och deras samarbetspartners bankerna.

Kortavgifterna är egentligen en överlevnadsfråga för många småbutiker. Tänk situationen där en kund kommer in och endast köper en kvällstidning för 10 kronor. Handlarens marginal är 20 procent, alltså 2 kronor. Den avgift som handlaren får betala till banken för kortbetalningen är ca 2 kronor. Ni fattar matematiken, eller hur?

För vissa kort, med kredit, tar kortföretag och banker ut procent på köpesumman och eftersom många småbutiker säljer och förmedlar produkter och tjänster med mycket låg marginal, exempelvis tobak, biljetter och telefonkort så kan i vissa fall kortavgiften överstiga förtjänsten. Ni fattar matematiken, eller hur?

Dessutom kommer inte kontantköpen försvinna bara för att hr Odell säger så utan kostnaden för bankbox, uppräkning och insättning på butikens konto kommer att finnas kvar.

Nej, Mats Odell, gör om och gör rätt!

Relaterat: DN, SvD.

Andra bloggar om politik, Mats Odell, regeringen, Kristdemokraterna, bankerna.

KD och homoäktenskap

Ett förslag kring frågan om könsneutrala äktenskap är tydligen på gång från regeringen efter många och långa debatter i politiken och i samhället. Alliansen har jobbat hårt för att få med även KD på förslaget men allt stupar uppenbarligen på själva ordet, äktenskap.
Själv har jag inga problem med att kalla det giftermål eller något liknande så länge det rent juridiskt ger de människor som gifter sig, oavsett kön, samma rättigheter och rätten att genomföra ceremonin i en kyrka (förutsatt att man är medlem, förstås). Att låta enskilda präster vägra utföra sitt jobb faller bara tillbaka på dem själva och deras inskränkta människosyn och är inget bekymmer för mig heller.
Problemet i det här fallet tycks vara att regeringen har svårt att ena alla fyra allianspartierna kring ett gemensamt förslag.
Synd förstås om det inte lyckas men ibland skulle det faktiskt vara bra om inte partipiskorna var allenarådande. Debatten skulle bli friskare och på sikt skulle kanske medborgarna bli mer intresserade om man kunde ställa en fråga till en riksdagsledamot och få ett personligt svar istället för enbart partilinjen. Släppte man partipiskan medvetet i vissa frågor skulle det heller inte bli en prestigeförlust för ett enskilt parti om man förlorar i kammaren. I det här specifika fallet skulle ju Göran Hägglund kunna rädda ansiktet internt inom KD.

Det finns säkert många fler frågor av den här typen att lyfta fram för att få en spänstigare och mer personlig debatt i riksdagen. Vad säjs om FRA- och piratlagarna?

Relaterat: SvD, SvD, DN, AB.

Andra bloggar om piratjägarlagen, antipiratlagen, Kristdemokraterna.

Kd ut ur riksdagen

Enligt en ny opinionsmätning som DN publicerar idag riskerar Kd att åka ur riksdagen. Vänsterpartiet balanserar på gränsen även de. Vad kan det då betyda för 2010?
Troligen ingenting ännu så länge men man behöver inte vara professor i statskunskap för att måla upp ett scenario där både Kd och v åker ur medan Sd kommer in. Sannolikt har i detta läge inget av de traditionella blocken någon majoritet utan Sd blir vågmästare. Då gäller det att ha sina tillgångar utanför börsen!
Om v skulle åka ur skulle ju inte jag fälla så många tårar men Kd och deras väljare är viktiga för alliansen. Jag har redan varit inne på det men min åsikt är att Göran Hägglund måste göra upp med de religiösa fundamentalisterna i och kring partiet, acceptera samkönade äktenskap och inse att han aldrig kan axla Alf Svenssons ”morfarsutstålning”. Han får bygga upp en egen image, kanske som ”den hyggliga grannen” man gärna vill ha.
Opinionsundersökningen påstår även att de borgerliga partierna tappat mest till soffliggarna. Kan det bero på att tack vare skattesänkningarna så har de haft råd att köpa nya, skönare soffor...?

Läs även: DN, SvD.