92 procent är väl bra

I gårdagens DN finns ett helt uppslag där man skriver att andelen utvisningsbeslut från Migrationsverket som ändrats i domstol har ökat från 5 procent 2015 och 2016 till 8 procent 2017.

Artiklarna bygger till stor del på ett anonymt brev till regeringen som pekar på brister i asylhandläggningen. Man säger sig också ha intervjuat ett antal handläggare på Migrationsverket som vittnar om försämrad rättssäkerhet i utredningar om asylärenden. 

Det talas även om detaljstyrning och om att det i vissa fall funnits chefer som tvingat fram utvisningsbeslut trots att handläggaren kommit fram till motsatsen. Migrationsverkets ledning tillbakavisar kritiken och säger bland annat: ”Det visar att vi har fristående och självständiga domstolar”.

Utan att ha någon som helst insyn i hur arbetet går till så behöver man inte vara kärnfysiker för att förstå att det är ett svårt arbete handläggarna har. De som ansöker har ju, såklart, ett starkt intresse av att framställa sin situation som särskilt utsatt. Det finns sällan bevis för deras utsaga och att då bedöma trovärdigheten måste vara ett väldigt svårt och krävande arbete.

Med det i åtanke, det stora inflödet av asylsökande och att det i det svenska rättssamhället finns möjligheter att överklaga Migrationsverkets beslut kan jag spontant tycka att 92 procent är fantastiskt bra. 

Även om det inte framgår av artikeln så handlar det om de beslut som faktiskt överklagas. Jag utgår ifrån att långt ifrån alla avslag når domstol.

Det betyder att de allra flesta ärenden faktiskt får rätt beslut. Precis som det ska vara i ett rättssamhälle. Varför kan inte DN vinkla frågan åt det hållet istället?

Att vi är dåliga på att verkställa utvisningsbesluten med påföljd att det vistas allt fler människor illegalt i Sverige, är i min värld ett större hot mot rättssäkerheten och mot trovärdigheten i vårt system.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, Migrationsverket, asyl, funderingar, samhälle, framtiden, invandring, migration, flyktingar.

Politisk önskelista 2017

2016 är över. Ett år av omvärdering för många kring synen på vårt samhälle.
Året har präglats av flera dramatiska händelser i vår omvärld. Terroristattacker i Europa, Brexit och valet av den osannolike kandidaten till ny president i USA.
Alla dessa händelser manar till eftertanke om hur vi vill att vårt land ska vara, både 2017 och i framtiden.

Några av mina nationella önskningar inför 2017 är därför att:

*Fler ska komma till insikt*
Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet land och kunna hjälpa människor i nöd både genom bistånd på plats i deras hemländer, men också genom att ta emot flyktingar.

Men en förutsättning för att det ska vara hållbart är ordning och reda i mottagandet. Det kan inte vara mottagarlandets sak att bevisa vem det är som knackar på och vill komma in. Kan man inte styrka sin identitet med godtagbara handlingar så borde det t ex vara självklart att man frivilligt lämnar både fingeravtryck och DNA. Har man ”rent mjöl i påsen” bör inte detta vara något problem.
Regeringen har på sistone indikerat att man kan tänka sig skärpning i denna fråga. Det är bra. Bättre sent än aldrig.

Det borde också vara självklart att om man får nej på sin ansökan om att få stanna, så lämnar man landet skyndsamt och ska absolut inte ha rätt till något annat än akut sjukvård.
Enligt Statskontoret gjorde s k papperslösa 30 000 besök i vården under 2015 till en kostnad av 150 miljoner. Inte så mycket pengar i sammanhanget kanske, men hela systemet skickar väldigt konstiga signaler.

Fler måste också komma till insikt om att ifall Sverige ska fortsätta vara ett sekulariserat samhälle där vi tror på jämställdhet mellan kvinnor och män så måste det omfatta alla medborgare. Det betyder i klartext att i Sverige tolererar vi inte ”religiösa poliser” som talar om för människor hur de ska klä sig, vem de får älska eller vad de ska tro på.

*Fler ska visa handlingskraft och mod*
Invandring eller inte, finansieringen av våra välfärdssystem måste ses över. Här krävs mod över parti- och blockgränser att inse detta och skapa långsiktigt hållbara lösningar. Med ett av världens högsta skattetryck finns inget utrymme att finansiera de ökande välfärdskostnaderna den vägen.
Frågor som måste lösas är hur maxtaxesystemet ska utvecklas. Eller avskaffas?

Ska det krävas någon form av ”kvalificering” för att fullt ut få ta del av de bidrag som vårt samhälle tillhandahåller?
Vården och omsorgen utvecklas hela tiden med nya rön och metoder. Det är såklart jättebra, men ofta betyder det ökande kostnader för att producera tjänsterna. Hur stor ska självfinansieringsgraden vara i framtiden?
Kanske ska t o m den ”förbjudna” frågan behovsprövat barnbidrag upp på bordet?

För att det ska bli något gjort är jag övertygad om att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans måste ta ledartröjan, ta upp diskussionen och visa politiskt mod och handlingskraft.

*Den pedagogiska finessen utvecklas*
Många av de åtgärder som jag föreslår kommer naturligtvis att orsaka protester hos många medborgare, hur rättvis man än försöker att vara.
I ett sådant läge krävs en utvecklad pedagogisk finess för att kunna förklara varför dessa åtgärder är nödvändiga för framtiden. Ska åtgärderna hålla över tid krävs att en majoritet av befolkningen accepterar förändringen även om man inte jublar.

*Respekten för arbete ökar*
Ska vår välfärd hålla långsiktigt så att vi har ekonomi att stötta behövande i vårt samhälle krävs att fler arbetar. Då finns det inte bra eller dåliga jobb. Bara jobb.
Då måste alla åtgärder som skapar riktiga jobb bejakas även om det svider i fackföreningsrörelsens protektionistiska själ.

De flesta av de åtgärder jag listar måste naturligtvis preciseras och finslipas innan beslut. Jag påstår inte heller att min lista på något sätt är komplett, utan mer ett sätt att lyfta fram exempel på ”stenar” som måste vändas.
I ärlighetens namn tror jag inte heller att så många av mina önskningar kommer slå in under året som kommer, men ingen blir gladare än jag för positiva överraskningar!

Det viktigaste är dock att vi måste börja våga diskutera frågorna på ett seriöst sätt. Om den diskussionen kan starta under 2017 så är i alla fall Sverige på rätt väg.

Andra bloggar om politik, ansvar, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt, välfärd, bidrag, migration, vård, omsorg, asyl, religion, ekonomi, brexit.

Reinfeldt och eftermälet

Den senaste veckan har en stor del av den politiska debatten handlat om hur mitt parti, Moderaterna, har omprövat sin politik kring migration och integration. Samtidigt har några tidigare medarbetare till Fredrik Reinfeldt uttalat sig i frågan på olika sätt.

Mina tankar i ämnet kommer från en gräsrotsnivå, utan insyn i vare sig partistyrelse eller alliansregeringar, utan baseras på vad jag sett och hört under den här tiden.

Vissa debattörer erkänner att Alliansregeringen kunde gjort saker både tidigare och annorlunda. Några hävdar däremot med emfas att politiken som fördes var rätt och att de fortfarande står bakom en frikostig asylpolitik.

Som lök på laxen framträdde Fredrik Reinfeldt själv i helgens avsnitt av ”Skavlan” och framhärdade där sin ståndpunkt utifrån det kända ”öppna-era-hjärtan-talet”. 

Anders Borg, hans gamle parhäst avslöjade igår, i ett klipp från en kommande intervju, att överenskommelsen med Miljöpartiet, den s k MÖKen, inte var så bra och att alliansregeringen, eller bara Moderaterna, borde gjort upp med Socialdemokraterna i frågan på ett tidigare stadium.

Några borgerliga debattörer tycker att det är oschysst att kritisera den mest framgångsrike moderata partiledaren och tycker att vi endast ska se framåt.

Jag håller med i mycket av detta. Fredrik Reinfeldt är den, hittills, mest framgångsrike moderata partiledaren med två vunna val i rad, en sammanhållen alliansregering och en politik som i många stycken är grunden till att Sverige i dag går så pass bra ekonomiskt. Det ska han ha all respekt för.

Tyvärr pekar just detta på varför vi inte agerade snabbare i flykting-, asyl- och migrationspolitiken. Reinfeldts personliga övertygelse om att hans linje är rätt, fungerade även internt som en våt filt, med undertexten rasist, för alla försök att debattera volymer, vad vårt välfärdssystem klarar och andra frågor kopplade till ämnet. Man ifrågasätter inte en valvinnare!

Detta faktum gjorde att den, enligt mig, största framgångsfaktorn med Nya Moderaterna inte fungerade inom detta område. Nämligen förmågan att lyssna på medborgarna, förstå deras problem och orosmoln och utifrån detta formulera politiska lösningar. Några riksdagsledamöter och något statsråd försökte, men fick inget gehör hos partiledningen.

Fredrik Reinfeldt sa bl a så här i sitt segertal efter valet 2006: ”Vi vågade utmana oss själva, vi vågade erkänna fel, vi vågade utvecklas,…”*) Uppenbart ett segerrecept, utom då i migrationsfrågan där inga fel erkändes…

Själv har jag försökt initiera en saklig debatt i dessa frågor sedan 2009, men jag är ju som sagt bara en lokalpolitiker utan reellt inflytande i rikspolitiken.

För att kunna förändra sig till det bättre måste man ibland ta sin utgångspunkt i historien. Det handlar inte i första hand om att kritisera utan att lära sig av sina misstag. Att inte lyssna på folks ängslan och oro i det här fallet var ett misstag och är förmodligen den största orsaken till SD:s framgångar. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta den!

En annan felanalys, påstår jag, från dem som hävdade att Sverige historiskt är byggt på invandring och det gått bra, är att de människor som är på flykt nu inte är från Europa som tidigare oftast varit fallet. Att integrera balter, finländare, välutbildade iranier eller människor från forna Jugoslavien är en helt annan sak än flyktingar med generellt sett låg utbildning och många gånger en helt annan syn på samhället än vår jämställda och sekulära. 

Man får heller inte glömma bort att de industrijobb som fanns fram till 90-talet har blivit avsevärt färre och att arbetsmarknaden idag kräver mer av den som ska rekryteras.

Redan idag tar det åtta år innan hälften av våra invandrare kan försörja sig själva. Om vi inte förändrar politiken finns det en uppenbar risk att den ”ställtiden” snarare blir längre än kortare.

Jag tycker det är bra att Moderaterna som parti har ändrat ståndpunkt och omprövat sin politik även om det är i senaste laget. Nu handlar det om att få framförallt Socialdemokraterna men även vissa andra allianspartier att förstå att en generösare asylpolitik än övriga EU inte går att kombinera med vår generösa och positiva välfärdspolitik.

Vi ska självklart fortsätta att ta emot människor i nöd, men måste ompröva många delar i mottagandet och integrationen för att lyckas.

*) Källa: Fredrik Reinfelds bok ”Halvvägs”

Andra bloggar om politik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Alliansen, invandring, Socialdemokraterna, funderingar, integration, samhälle, framtiden, migration, debatt, välfärd, flyktingar, rasism, SD, Anders Borg.

Religion – Ett hinder för lyckad integration?

Den stora mängden asylsökanden som det senaste året kommit till Sverige skapar, särskilt på kort sikt, stora utmaningar för vårt samhälle.
Migrationsverkets långa handläggningstider gör att vi ute i kommunerna ännu inte sett konsekvenserna av det stora antalet nyanlända.

En nyckel för att denna utmaning ska sluta som en positiv historia för både individerna och samhället stavas integration. Jag har tidigare i flera inlägg skrivit om hur jag skulle vilja att vårt mottagande skulle se ut för att ge de nyanlända en bild av vilket land de kommit till, vad vi kan erbjuda och vad vi förväntar oss av dem.

På senare tid har min optimism, åtminstone delvis, dämpats av flera incidenter som uppmärksammats på flera håll. Jag tänker exempelvis på sexuella trakasserier i våra simhallar och på allmänna platser, krav på separata badtider för kvinnor och de s k ”barnbrudarna”.
Allt fler vittnar dessutom om det patriarkala förtrycket mot flickor och kvinnor i flera av våra förorter.

Grunden för den, i mitt tycke, snedvridna kvinnosyn, bottnar i religiös fundamentalism blandat med medeltida klantraditioner från de nyanländas hemländer.
Om vi i Sverige inte med stor kraft och uthållighet, i både ord och handling, stoppar utbredningen av det religiösa förtrycket mot flickor och kvinnor så kommer integrationen att misslyckas.
Risken är att vårt samhälle i framtiden, i ännu större utsträckning än idag, kommer att vara kluvet med små enklaver i förorterna där stenhård religiös disciplin råder och de flickor och kvinnor som sökt friheten i Sverige, kommer till sin fasa inse att ingenting förändrats i deras liv.

De värderingar som gäller i Sverige ska gälla alla som vistas där stadigvarande. Våra lagar måste stå över religiösa regler, gamla sedvänjor och s k hederskultur. Allt annat vore vansinne.

För mig innebär detta bl a följande:

• Straffen för s k hedersbrott måste skärpas. 
• Religiösa argument för elever att inte delta i skolans undervisning tolereras inte. Exempel på detta är flickors deltagande i simundervisningen. Inför möjlighet att bötfälla de föräldrar som inte låter sina döttrar delta i idrotts- och simundervisningen.
• Inga religiösa attribut som täcker ansiktet hos elever och lärare får förekomma inom skolan och förskolan. 
• I en mån religiösa friskolor överhuvudtaget ska tillåtas är det viktigt att de kontrolleras extra och ofta så att de följer våra demokratiska och sekulära regelverk. 
• Innan statliga och kommunala bidrag utdelas till religiösa organisationer, måste en grundlig bakgrundskontroll genomföras av både organisationen och de engagerade individerna, så att man inte omedvetet stödjer religiös fundamentalism. 

Det är mycket viktigt att vi sätter ner båda fötterna nu och markerar vad som gäller. För de förtryckta flickornas och kvinnornas skull, men även för en långsiktigt lyckad integration av alla nyanlända.

Andra bloggar om politik, integration, religion, asylsökande, migration, funderingar, religionsfrihet, invandring, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, flyktingar, debatt, hederskultur.

Välkommen till Sverige – Så funkar vårt samhälle

Antalet människor på flykt i världen bara växer. Inte sedan andra världskriget har så många flytt från krig och förföljelse.
Många vill till Europa. Ett Europa där viljan att hjälpa varierar stort.
Tyskland och Sverige har, ännu så länge, varit de länder som tagit emot flest flyende.

Den senaste tiden har det vissa dagar kommit upp till 2000 asylsökande flyktingar per dag till Sverige. Migrationsverket och kommunerna sliter hårt med att försöka bringa ordning i mottagningsprocessen både på kort och på lång sikt.

För att de nyanlända så snabbt det går ska anpassa sig till sitt nya liv i Sverige är det viktigt att de förstår sitt nya hemland.

Jag önskar att alla som kommer skulle få det här brevet.

 Hej och välkommen till Sverige.

Vi hoppas att dina första dagar i vårt land varit bra. Att du fått hjälp med mat, dryck och kläder. Att du fått någonstans att bo, om än tillfälligt.
Att vara flykting är ju ett tillfälligt tillstånd. Men oavsett ifall du tänker dig att flytta hem när läget i ditt land stabiliserats eller tänker dig en framtid tillsammans med oss här i Sverige, så är det några saker som är bra att känna till.

1) För att snabbt komma in i vårt samhälle är språket det viktigaste. Visserligen är vi svenskar ganska bra på engelska, men vi föredrar svenska. Vi vet att svenska är ett ganska svårt språk att lära sig som vuxen, så passa på att börja plugga direkt. Utnyttja tiden på asylboendet effektivt, så har du bra förutsättningar till en bra start i ditt nya land.

2) Att veta hur ditt nya land fungerar demokratiskt är också viktigt att veta för att snabbt komma in i samhället. Se därför till att gå på de obligatoriska lektionerna i samhällskunskap på asylboendet.

3) Sverige är ett sekulariserat land där det råder religionsfrihet. Det betyder att man får tro på vad man vill, men även att alla har rätten att låta bli. I Sverige är religion en privatsak som inte ska påverka hur vårt samhälle organiseras.

4) För oss är jämställdhet mellan kvinnor och män viktigt. Vi kanske inte är ända framme, men har kommit en bra bit på väg. Det betyder bland annat att dina döttrar och söner har lika stor rätt att bestämma över sina liv och ska behandlas lika. Visst är det en bra sak!

5) För att vi ska kunna hjälpa alla som kommer till vårt land är det viktigt att du, så snart det är möjligt, försörjer dig och din familj på egen hand.
Om du har en utbildning från ditt hemland ska vi snarast verifiera den så du kan börja jobba i ditt yrke. Under tiden ska du inte vara rädd för att ta andra, enklare, arbeten. Det är alltid bättre att jobba än att leva på bidrag. Kom ihåg att även här är svenska språket nyckeln till framgång!

6) Du ska veta att det här i Sverige råder bostadsbrist. Det betyder att du kanske blir placerad på ett boende i på landsorten. Vi hoppas du har överseende med det. Det viktigaste är ju att du har mat och husrum i ett land utan krig, eller hur?

Tänker du på dessa saker har du stor möjlighet att snabbt komma in i och förstå ditt nya hemland. Oavsett om det är tillfälligt eller på sikt blir permanent.

Till sist några saker som är bra att veta om oss svenskar.

Vi är ibland lite blyga och kanske lite svåra att komma in på livet. Kanske beror det på vårt kyliga klimat. Du ska veta att vi inte tycker illa om dig och din familj, bara för att vi inte gillar att kindpussa alla vi träffar. Om du försöker lära känna oss på våra villkor så ska du märka att de allra flesta av oss är snälla och empatiska människor.

Ta det absolut inte personligt, men de flesta svenskar har också en privat sfär. Den är ungefär en meter i omkrets. Närmare än så vill vi inte vara den vi talar med.

Vårt hem är vår borg. Att vi inte bjuder hem människor vi inte känner väl, betyder inte att vi tycker illa om dem.

Hoppas du med dessa ord av omtanke mot dig förstår oss och det land du kommit till lite bättre.

Än en gång. Välkommen till Sverige!

Med vänliga hälsningar

 //Svenska Folket 

 Andra bloggar om Sverige, välfärd, arbetslinjen, integration, asylsökande, migration, funderingar, integration, invandring, samhälle, religion, jämställdhet, flyktingar.

Heliga kor II – Migration och integration

Det här avsnittet i min bloggserie om heliga kor inom politiken handlar om den kanske ”heligaste” av alla kor. Migration och integration.

Sverige är ett öppet land som välkomnar människor från andra kulturer och står öppet för dem som flyr krig eller förtryck. Det ska vi fortsätta att vara.

Att vara öppet och välkomnande betyder dock inte att det kan vara förbjudet att ställa krav på de som kommer hit tillfälligt eller som vill stanna för gott. Den debatten har emellertid visat sig vara, minst sagt, svår att ta.

Risken att få ”rasistfilten” över sig är hög vid minsta lilla ord som hamnar fel. Att Sverigedemokraterna fått sätta agendan i dessa frågor är alldeles uppenbart.

Det är också uppenbart att det för många flyktingar är svårt med omställningen, både praktiskt och mentalt. Att vara flykting är ju per definition ett tillfälligt tillstånd. 

Hur mycket ska man anpassa sig till sitt nya, ”tillfälliga”, hem? Hoppet för de flesta är ju att så snart det är möjligt, återvända till hemlandet. Jag såg det själv hos mina morföräldrar som kom från världskrigets Lettland. De betraktade under hela livet just Lettland som ”hem”.

En grupp som såklart får det extra jobbigt är de barn och unga som växer upp i Sverige, klämda mellan två sätt att leva och förhålla sig. Inte minst flickorna hämnar lätt i kläm.

De etablerade partierna har alldeles för länge väntat med att adressera det som gjorde att SD fick ett sådant lyft i höstens val. Nämligen rädslan och osäkerheten inför det nya samhälle som Sverige håller på att bli. När man som rädd och osäker också sväljer propagandan att det handlar om ett val. Valet mellan vår välfärd och att ta hand om och hjälpa stora flyktingströmmar. Ja, då röstar många på SD som för många framstår som det enda oppositionspartiet.

Det handlar inte om antingen eller. Vi både kan och ska kunna klara båda sakerna.

Sent ska syndarna vakna, så efter valet har åtminstone några av de etablerade partierna börjat adressera det som många, rätt eller fel, upplever som ett problem.

Bland annat har mitt eget parti anammat idén om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det är bra.

Men vad kan vi göra mer?

Ja, för mig finns det några uppenbara åtgärder.

* Vi måste ha bättre koll på vilka människor som kommer hit och begär asyl. Att väldigt många har gjort sig av med sina pass gör att vi faktiskt inte vet vilka som anländer hit. Kan man inte legitimera sig så är det inte för mycket begärt att gå med på att lämna sina fingeravtryck. På så sätt minskas snacket att massa kriminella slinker in som flyktingar. Eller ett DNA-test för sig och sina barn så man kan fastställa vem som är släkt med vem.

* Språket är avgörande för en snabb och lyckad integration och ett första arbete. Obligatoriskt krav på deltagande i SFI för alla nyanlända, gärna kopplat till den ekonomiska ersättningen. Här är det också viktigt att undervisningen både är anpassad och flexibel. Har den nyanlända exempelvis någon form av vårdutbildning så borde temat för svenskundervisningen också vara vård. Dessutom ska SFI kunna erbjudas även på kvällar och helger. Ingen ska behöva välja mellan jobb och skola. Det ska kunna skötas parallellt.

* För att lättare förstå sitt nya hemland så är det viktigt att känna till hur det samhället är uppbyggt. Därför anser jag att även undervisning i samhällskunskap ska vara obligatorisk för alla nyanlända, inte minst kvinnor och flickor som ska känna till sina rättigheter. Även denna utbildning borde kopplas till den ekonomiska ersättningen.

* Den som nekas asyl ska snarast utvisas. Det finns uppenbar risk för rättsröta om så inte sker. Om vi har en process för asylprövning som beslutats i demokratisk ordning, är det den som ska följas. Det ska inte gå att genom att hålla sig undan och inte respektera ett lagligt beslut, leva som s k papperslös, undgå en utvisning. 

Finns det tvivel om att den lagliga processen är felaktig så ska den ändras genom ett nytt demokratiskt beslut. Tills dess ska den följas och respekteras. Jag är alltså väldigt tveksam till de förslag som ger papperslösa rättigheter till något, förutom akut sjukvård.

* Sverige är ett sekulariserat land. Vi har religionsfrihet, men religionen ska inte, och får inte, påverka hur vårt samhälle styrs. Det måste även nyanlända respektera. Detta betyder också i sin förlängning att man inte kan kräva särbehandling av religiösa skäl.

* Statens ekonomiska ansvar för flyktingarna måste utsträckas i tid. På så sätt fördelas kostnaden mer rättvist över landet. Dessutom måste asylprocessen snabbas på så att det inte tar sju år innan en nyanländ är i arbete. Kanske en statlig morot till de kommuner som lyckas bäst med att få de nyanlända i arbete?

* Har man fått tillfälligt uppehållstillstånd och begår grova brott så har man förverkat vår gästfrihet. Som gäst i ett hem är jag skyldig att rätta mig efter de regler som gäller där. Samma sak borde vara självklar för någon som kommer till ett nytt land. Observera att detta såklart endast gäller dem med tillfälliga uppehållstillstånd.

Jag är säker på att de allra flesta människor som får en fristad i vårt land är både glada och tacksamma att våra dörrar står öppna för dem som behöver hjälp och skydd. Jag är också säker på att de som väljer att stanna i Sverige för gott, på sikt kommer att påverka vår samhällsutveckling på ett berikande och positivt sätt. Så har de flesta länder utvecklats genom tiderna.

Men för att vårt land ska kunna fortsätta behålla den öppna humanistiska profilen så tror jag att vi måste bli tydligare med både vad vi erbjuder och vad vi kräver av våra gäster. Det kommer alla att tjäna på i längden.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, integration, arbetslinjen, papperslösa, migration, funderingar, valfrihet, invandring, samhälle, Sverigedemokraterna , SD, flyktingar, Moderaterna.

Om papperslösa plankare

De senaste dagarna har det rasat en skarp debatt om polisens kontroller av människor i en påstådd jakt på s k papperslösa.

Tyvärr har diskussionen kantrat från frågan om polisens arbetsmetoder till en hätsk debatt om rasism.

Självklart ska ingen människa i Sverige behöva visa legitimation enbart på grund av sitt utseende. Jag tror inte någon vettig person tycker något annat.

Om man däremot, såsom jag har uppfattat syftet, kollar folk som plankar i tunnelbanan så gör ju polisen bara sitt jobb. De som plankar i kollektivtrafiken inget annat än parasiter på vårt gemensamma välfärdssystem. Om man s a s på köpet finner människor som inte har rätt att vistas i vårt land, så har jag svårt att se problemen.

Egentligen är begreppet papperslösa väldigt missvisande. Det rör sig faktiskt om människor som trotsar vårt rättssystem, som i en lagstiftad process faktiskt avslagit deras förfrågan att få stanna här.

Är det så att processen inte fungerar så är det den vi ska ändra, inte acceptera människors lagtrots.

Naturligtvis finns det särskilt ömmande fall, men även där finns det regler som ger dem viss möjlighet att ändå få stanna.

Jag tycker det är synd att en viktig debatt har spårat ur. En spade är en spade och inget annat.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om plankare, polisen, papperslösa, asyl, invandring, lagar, funderingar, rasism.