Smygrasister finns överallt

Läser om ”banankampanjen” som nu sprider sig som en löpeld inom fotbollen. En smart aktion som tar udden av några av de rasistiska påhoppen som fortfarande tyvärr florerar, främst just inom fotbollen. Det förekommer ibland att rasister bland fotbollspubliken kastar in bananer på planen, riktade till motståndarlagets färgade spelare.

Samtidigt straffas en av ägarna i den amerikanska basketligan, NBA, hårt för sina rasistiska uttalanden. Han gillade tydligen inte att hans flickvän umgicks med färgade.

Tänk, jag trodde vi kommit längre… I amerikanska basketligan NBA, har färgade spelare dominerat i många år. USA:s hyllade ”dreamteam” brukar bestå av 95 % färgade spelare.

Tyvärr vågar dessa personer inte stå för sina handlingar och uttalanden, utan gömmer sig i publikhav eller bakom låsta dörrar. Smygrasister alltså.

En möjlig förklaring skulle kunna vara ren avundsjuka mot dessa spelare från vita grabbar, och gubbar. Avundsjuka för att de själva inte nått så långt inom sporten. För fattiga, färgade grabbar i USA är idrotten en av få vägar att ta sig ur sin torftiga miljö.

Sådan uppväxt ger så klart helt andra incitament att träna hårt för ett collegestipendium, än för en vit medelklassgosse. Samma parallell kan dras till löpare från Kenya och Etiopien. Idrotten blir en väg ut ur fattigdomen.

En anledning, förutom doping, till gamla östblockets idrottsliga framgångar var att framgång i idrott gav förmåner i samhället, möjlighet att få besöka väst och få ett bättre liv. En nog så stark motivator.

Avundsjuka skulle alltså kunna vara en förklaring. En annan är såklart okunskap och rädsla. Den råder vi bara bot på genom att tala om problemen, genom att aldrig sluta diskutera frågan med våra barn och bejaka mångfald.

 En annan metod som, paradoxalt nog, kanske skulle ge vita atleter större framgångar, är systematiskt arbete mot fattigdom och utanförskap. Då försvinner i alla fall den motivatorn för fattiga färgade grabbar från ghetton och kåkstäder. Skulle Zlatan varit så bra utan sin revanschlusta?

Relaterat: DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, rasism, basket, USA, intolerans , samhälle, supportrar, zlatan, funderingar.

Tala inte om fans och supporters

I skuggan av gårdagens tragiska händelse i Helsingborg, är det några saker som jag reagerar emot.

Varför snackas det om fans och supporters? Ett fan eller en supporter för mig är någon som i positiv anda följer och hejar på sitt lag regelbundet. 

De som slåss på stan eller uppträder maskerade på en idrottsläktare är för mig inget annat än våldsbejakande, kriminella huliganer.

En kommentator talade om ”konstig supporterkultur”. Detta handlar vare sig om supportrar eller om kultur!

Såklart att jag som supporter ibland hoppas att värsta konkurrenten ska förlora för att det gynnar mitt lag.

Såklart att jag i sociala sammanhang tycker det är kul att munhuggas med vänner som håller på andra lag än mitt eget.

Aldrig någonsin att jag skulle tillgripa våld för att försvara dessa åsikter!

Jag kanske är cynisk, men jag har svårt att känna sympati för en huligan som skadas i ett slagsmål med andra huliganer i en grusgrop, långt ifrån arenan. När däremot, vilket är en sanning sedan länge åtminstone i Stockholm, vanliga familjer med barn inte vågar gå till arenan för att heja på sitt lag, då har det gått åt h-e för långt!

Vad kan man då göra åt saken? Ja, förslag saknas inte och jag tycker, som många med mig, att vi kan snegla mot England, där man uppenbarligen kommit till rätta med de värsta avarterna.

En uppenbar sak som vi måste skynda på är ett maskeringsförbud på offentlig plats. Det finns inget seriöst ”fan”, eller för den skull seriös demonstrant, som har anledning att uppträda maskerad. I så fall har man en dold agenda att starta eller provocera fram bråk.

De huliganer som lagförs borde dömas till långa tillträdesförbud till alla idrottsarenor och förses med fotboja så att polisen kan se var de håller hus. 

Vi får inte glömma bort att de som bråkar är väldigt få och bara har tagit idrotten som ”gisslan” för att få utlopp för sina kriminella lustar. Men som bekant, ett ruttet äpple kan ju förstöra en hel korg.

Till sist. Inför kvällens match mellan AIK och IFK Göteborg meddelade AIK:s supportrar att: ”Vi stoppar försäljningen av tröjor och pins med texten ´Vår plikt i livet – hata hata hata Göteborg´. Idag är inte en dag för hat.”

Pinsamt. Betyder det att det är ok att fortsätta hata imorgon, eller nästa vecka? Det är precis sådant som underblåser idrottsvåldet och jag efterlyser föreningarnas fördömanden kring dessa avarter. När får vi höra dem?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om fotboll, idrott, sport, huliganer, hat, Djurgården, AIK, Hammarby, våld, samhälle, supportrar.

Städa hemma först, SvFF

Sverige vann träningslandskampen mot Makedonien ikväll. Under matchen tog sig tre huliganer in på planen och sprang fram till Zlatan.

Det var inte första gången det hände. Vad kunde hänt om någon hade haft med sig ett vapen? Varför kan det hända om och om igen i samband med matcher som arrangeras av Svenska Fotbollförbundet?

Det mest pinsamma är faktiskt inte att det uppenbarligen klickar någonstans i förbundets organisation. Nej, det pinsamma är att samma förbund, som inte kan stoppa några småbusar från att springa in på planen, är samma förbund som ställer massa krav på de svenska klubbarna. De kraven ställer de dessutom till alla i både herr- och damallsvenskan.

Istället för att räkna antalet toaletter och duschar eller antal linjer på konstgräsplanerna, oavsett om det är en arena för 35 000 åskådare eller Tyresövallen som kanske tar 3 500, borde man städa på sin egen bakgård först.

Eftersom man dessutom inte bidrar till klubbar och arenaägare med en enda krona så borde det ju finnas pengar, eller hur? Pinsamt är bara förnamnet!

Sedan tycker jag att vi från politiken faktiskt kan bidra med att stifta de lagar som krävs för att registrera huliganerna och kunna stänga av dem på livstid. Det måste vara den rätta vägen istället för staket. Några sådana lär ju dessutom förbundet knappast betala själva.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, Tyresö, Zlatan, arenor, huliganer, ekonomi.

Föräldralösa?

Det både skrivs och debatteras mycket om det som har hänt i Husby, och andra förorter, de senaste nätterna. Man träter om vems fel det är och vad som ska göras. Vem sa vad till vem och varför? SD yrar i vanlig ordning om att allt löser sig bara vi stoppar invandringen…

En dimension som jag inte noterat i debatten är föräldrarnas roll.

De flesta våldsverkarna och mordbrännarna är ungdomar. Förmodligen är de flesta under 18 år, d v s omyndiga. Med andra ord är föräldrarna fortfarande ansvariga för dem.

Enligt vissa reportage är vissa så unga som 12-13 år. Vad gör de ute på nätterna överhuvudtaget?

Om jag hade en 12-åring skulle jag se till att han var hemma i sängen långt före midnatt!

Det finns säkert en del föräldrar som har problem med sig själv, men jag är övertygad om att de allra flesta både bryr sig om och älskar sina barn. Varför agerar de då inte?

Jag kan inte tro att det finns 2-300 föräldralösa killar i Husby.

I närtid måste nu området återgå till någon slags vardag, om det är nödvändigt med bestämda tag från polisen och sociala myndigheter. Att leva i utanförskap är på inget sätt någon ursäkt för våld och vandalisering.

Sedan tycker jag att en viktig insats är att ta tag i ungdomarnas föräldrar, inte minst papporna. Om de har sagt upp sitt föräldraskap av någon anledning är det hög tid att samhället ger dem det stöd de behöver för att återta sitt ansvar.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, ungdomar, kriminalitet, brott, Husby, utanförskap, SD, polisen.

Bloggkollegor i samma ämne: Mats Gerdau, Antonsson.

Är elitidrott ideell verksamhet?

Den senaste veckan har debattvågorna gått höga kring det senaste förslaget om vem som ska betala för bevakningen vid idrottsevenemang och i så fall hur mycket.

På ena sidan i debatten står de som hävdar att idrottsevenemang är ideella, och att bråk vid matcher är ett samhällsproblem. På den andra sidan de som tycker att en konsert med Bruce Springsteen och en elitmatch i ishockey är ungefär samma sak.

För mig kokar frågeställningen ner till frågan om elitidrott är ideell verksamhet?

Mitt svar är både ja och nej, det beror på vilken sport och vilken nivå vi talar om.

Slår man upp ordet ideell, får man definitionen ungefär att det är en verksamhet som drivs utan vinstintresse. Ok, då kan man kanske hävda att hockeylag i Elitserien, som inte är bolagiserat, inte har något vinstintresse eftersom eventuellt överskott återinvesteras i nya spelare. Det då till skillnad från en klubb som är bolagiserad, och kanske börsnoterad, där överskottet, åtminstone i teorin, kan hamna i fickorna på giriga investerare.

Jag hävdar att t ex elitishockey, och elitfotboll på herrsidan i Sverige inte är att betrakta som ideell längre, oavsett organisationsform, och därmed borde regelverket justeras.

Har man spelare som tjänar över 100 000 kronor per månad, marknadsavdelningar, och staber med läkare, sjukgymnaster och tränare heltidsanställda, så är verksamheten inte längre ideell.

Egentligen är det inget konstigt med det. Det följer bara den internationella trenden. Ingen kan väl t ex påstå att Manchester United eller Real Madrid bedriver ideell verksamhet?

Jag tror att en bättre utgångspunkt för en definition, även om jag inser att det också är svårt, skulle kunna vara omsättning.  I fotboll omsätter flera klubbar uppåt 100 miljoner per år på herrsidan. Det bästa (!) damlaget, Tyresö Fotboll AB, räknar med att omsätta 20 under 2013.

Detta betyder såklart inte att alla klubbar med en viss omsättning automatiskt behöver ha polisbevakning som ett G8-möte på sina matcher. Det måste vara en bedömningssak.

Vem ska avgöra det då? Där kan jag till fullo hålla med klubbarna att de är helt utlämnade till polisens riskbedömning som sedan leder till en faktura. Väldigt konstig ordning. Det borde gå att hitta någon form av gemensam process, baserat på aktuella fakta och erfarenheter, som gör att polisen och klubben kan komma överens om behovet av bevakning.

Jag tycker alltså att det är helt riktigt att en elitklubb ska vara med och betala för polisbevakningen som vilken annan nöjesarrangör som helst. Vi talar om underhållning på toppnivå, inte Åshöjdens BK med korvlåda och lottdragning om kaffepaket i pausen.

Hur stor del klubben ska betala, det är en annan diskussion.

Mer i ämnet hittar du här.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, Tyresö, ekonomi, pengar, fotboll, ishockey.

Orientering - den ultimata sporten

Ägnade en liten stund idag åt att titta på sändningen från orienterings-EM. Tyvärr är ju inte orientering den typen av sport som lämpar sig särskilt bra för TV. Det blir en del dödtid och knappast några repriser i slowmotion från sju olika vinklar.

Ändå hade man försökt på ett förtjänstfullt sätt. Förutom kameror på strategiska ställen, så var alla löpare försedda med GPS-sändare som plottades in på en karta. Där kunde man med teknikens hjälp se alla små misstag eller smarta vägval.

Dessutom fanns Anders Gärderud med som expertkommentator. Det är kanske inte så många som vet, men vår OS-guldmedaljör var även en mycket duktig orienterare då det begav sig. I svensk toppklass även i den sporten.

Det slog mig att orientering måste vara den ultimata sporten. Man kommer inte långt genom att bara vara en duktig löpare. Nej, man måste i högsta fart över stock och sten, samtidigt fatta massor av strategiska beslut om vägval och taktik. Man måste kunna anpassa farten, lite långsammare i svårorienterad terräng, snabbare när det är lätt.

Som junior försökte jag mig på sporten och var med på ett antal Tiomila och Femdagars. Jättekul, jättesvårt och jättetufft.

Att man dessutom är utomhus i ur och skur och lär sig ta vara på vår natur, s a s på köpet bidrar även det till min slutsats.

Tyvärr gör sig inte sporten i TV och drar i princip ingen publik, eftersom nästan alla som hittar till tävlingsplatserna springer själva. Det i sin tur gör att ingen av utövarna blir rik på pengar, men garanterat på upplevelser och mycket bra träning. Alltså: Orientera mera!

Dessutom är sporten garanterat huliganfri! Bara det en stor plusfaktor, eller hur?

Relaterat: DN, SvD, Exp, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, orientering, huliganer.

Beställningsjobb av RF?

Huliganutredaren Björn Eriksson har redovisat några tankar om hur han skulle vilja ta tag i det huliganproblem, som framförallt fotbollen och ishockeyn brottas med.

Till stora delar håller jag med honom. Tillträdesförbud och ett nationellt register för att hålla koll på bråkstakarna är bra förslag. 

Att kunna utvidga tillträdesförbudet så att det även gäller området utanför arenorna kanske även det kan hjälpa till, liksom möjligheten att förlänga straffet till tre år. Varför inte utvidga det till fem år tredje gången?

Då har förhoppningsvis personen ifråga växt upp och mognat till så mycket att han (för det är väl alltid en han?) insett att idrott är både kul och ibland viktigt, men inte så viktigt att man ägnar all vaken tid åt den.

Det jag inte håller med om är den gräns Eriksson vill sätta för när samhället ska stå för polisens bevakningsnota. Han föreslår att den förening som äger minst 51 procent av en bolagiserad klubb ska slippa stå för notan. I dagsläget kan ingen elitförening ägas till mer än 49 procent av andra intressenter.

Vad Björn Eriksson då indirekt gör är att ge Riksidrottsförbundet ytterligare ett argument, denna gång ett ekonomiskt för att inte göra som just fotbollen och ishockeyn vill, nämligen låta respektive idrott själv bestämma hur mycket av en förening som får ägas av andra intressenter, exempelvis aktieägare.

Om en förening, med ett ändrat regelverk, skulle kunna majoritetsägas skulle alltså denna, enligt Erikssons outtalade förslag, tvingas ta hela polisnotan ur egen ficka. 

Då betyder det, att det som med dagens regler, enligt Eriksson, är ett samhällsproblem och ett gemensamt ansvar, med två procents skillnad förvandlas till något annat?

Jag tycker den delen av utredningen luktar som ett beställningsjobb från RF, vilket i sin förlängning riskerar hindra svensk idrotts internationella konkurrenskraft.

Relaterat: Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, ansvar, huliganer, brott, samhälle, RF, ekonomi.

Årets person – en maskerad stenkastare?

Tidskriften Time utser varje år ”årets person”. Man väljer tydligen någon som utfört betydande insatser samhällsutvecklingen. Förra året utsågs Facebookgrundaren Mark Zuckerberg till ”vinnare”. Bland tidigare års utsedda kan nämnas Barack Obama och Vladimir Putin.

När man i år utser ”demonstranten” till årets person, så antar jag att man avser de som i den ”arabiska våren” på ett aktivt och självuppoffrande sätt bidragit till att fälla flera diktaturer i Nordafrika. Dessa människor är naturligtvis väl värda uppmärksamheten.

Den invändning man kan ha mot Times beslut är att illustrera med en maskerad demonstrant. Det ger i alla fall mig delvis andra associationer, vilket är olyckligt.

Jag tillhör nämligen till dem som tycker att det borde vara förbjudet i en demokrati att demonstrera maskerad. De exempel vi sett på stenkastande och maskerade demonstranter, minns Göteborg, är ingenting att hylla.

Vågar man i en demokrati inte visa sitt ansikte och stå för sin åsikt, är man i mina ögon långt ifrån årets ”person”. Snarare årets huligan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, demokrati, samhälle, facebook, anarki.

Nu är det nog!

Efter det senaste huligandådet under helgens match mellan Syrianska och AIK är det hög tid att vi som är engagerade politiskt drar vårt strå till stacken och sätter ner foten.

Det är tyvärr bara att inse att klubbarna och förbunden inte klarar av att stävja bråket och vissa individers beteende utan vissa lagändringar. Det är dags att sluta gulla med det fåtal bråkstakar som bara är där för att just bråka. 

Skulle de få uppmärksamhet genom att bråka på en operaföreställning skulle de säkert göra det också. Förmodligen skulle de dessutom förstå lika lite av den föreställningen som av matchen.

Vi har ingen anledning att hitta på någon egen metod utan skulle kunna kopiera England rakt av, med undantag för den del som berör landskamperna. Klubbar, polis och samhälle måste få vapen att använda och straffpåföljder som svider.

För vem ska vi göra det då? Inte för klubbarna eller Lagrell, utan för alla oss som älskar fotboll (och ishockey) och har ledsnat på att gå på matcher där säkerheten inte kan garanteras.

Vi ska göra det för alla småbarnsföräldrar som inte vågar gå på match längre av oro för barnens säkerhet. Vi ska göra det för de riktiga fansen som älskar sitt lag och inte förstör för det. Vi ska göra det för sporten!

Kom igen Lena, nu fixar vi det här! Det är ju vi Moderater som står för lag och ordning i samhället, eller hur!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om fotboll, Allsvenskan, sport, huliganer, AIK, Moderaterna, samhälle.

Huliganer är alltid huliganer

Att gå med i en Prideparad för att stödja rättigheterna för HBT-personer att leva sina liv som de vill, utan diskriminering, är ingen lek i Östeuropa. Tidigare har Ryssland och mitt moderland Lettland skämt ut sig, idag var det Serbiens tur.

Unga förvirrade män/pojkar skriker slagord, sjunger nationalistiska sånger och kastar sten på polisen. Byt ut nationalistiska mot hejaramsor och beskrivningen ovan kunde ha handlat om fotbollshuliganer vid vilket Stockholmsderby som helst.

Jag tror inte att människorna i Östeuropa generellt sett är mer negativt inställda till HBT-personer än andra. Däremot måste man komma ihåg att många är uppvuxna i en kommunistisk diktatur där staten talade om hur du skulle vara, och att vara homosexuell, bisexuell eller transperson var knappast ”the rolemodel” bakom järnridån.

Om man till det lägger hög arbetslöshet och en konservativ kyrka som är rädd för att tappa sitt inflytande på människors liv så är reaktionerna inte så svåra att förstå, även om vi absolut inte ska acceptera dem. 

Länderna i gamla östblocket ligger i många fall 30 år efter oss i samhällsutvecklingen och försöker desperat att jobba sig ikapp. Inom området tolerans har man uppenbarligen mycket kvar att göra.

Att man sedan skickar fram de förvirrade gossarna är inte svårare än att samma förvirrade och frustrerade gossar slåss i samband med fotbollsmatcher. Skulle de få uppmärksamhet och någon hetsade dem skulle de förmodligen slåss även i samband med en julmarknad eller vid den lokala bridgeturneringen...

Relaterat: AB, Exp, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Pride, hbt, Lettland, Serbien, diskriminering, huliganer.

Straffansvar för föräldrarna

Rosengård brinner! Arga ungdomar kastar sten och bränner bilar för att protestera mot att en lokal som använts som moské utrymts av hyresvärden. Ungdomarna drar sig inte för att attackera även räddningstjänsten och fotografer med gatsten och hemgjorda bomber.

Efter hand har det framkommit att de som vandaliserar inte alls tillhör den grupp som nyttjade och sedermera ockuperade den aktuella lokalen utan är en blandning av kriminella ungdomar från Rosengård ”med hjälp av” fotbollshuliganer och element från gatstensvänstern, den s.k. autonoma rörelsen.

Grundorsaken till problemen kan man naturligtvis spåra i socialdemokraternas totalt misslyckade integrationspolitik de senaste 20 åren. Mer närliggande är att fundera på vad som kan göras på kort sikt. Att fotbollshuliganer och kravallvänster dras till den här typen av upplopp som flugor till hästskit är ju känt sedan tidigare och där pågår arbete med bl a ny lagstiftning.
Vad som inte diskuterats lika mycket är vilket ansvar föräldrarna till dessa ungdomar har? Om jag sätter barn till världen så ikläder jag mig ett ansvar att uppfostra dessa barn och lära dem hur de ska uppföra sig i vårt samhälle. Kan jag av olika skäl inte klara detta finns det ett skyddsnät där de sociala myndigheterna i värsta fall kan ta över.

Då undrar jag: Var är föräldrarna till de stenkastande och bilbrännande ungdomarna?
Jag har svårt att tro att samtliga inte är kapabla att ta hand om sina barn. Struntar de i sina barn? Är deras passivitet ett tyst medgivande till barnens kriminella handlingar?

Den legendariske boxningstränaren och fritidsledaren Dallas är inne på samma tankegångar som jag. Om inget annat hjälper kanske det är dags att fundera på om det inte går att införa även ett juridiskt straffansvar där föräldrarna mer påtagligt får ta ansvar för sina omyndiga barns brottsliga handlingar?

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Rosengård, kravaller.

Huliganer

Brottsförebyggande rådet, Brå, har kommit med ett antal förslag för att komma tillrätta med huliganbråken i samband med svenska fotbollsmatcher. Förslagen handlar bl a om nationell handlingsplan och samordning. Det är säkert jättebra men frågan är om det hjälper? Att jämföra dessa problem med organiserad narkotikabrottlighet är väl möjligen att gå lite för långt. Där finns det ju ett tydligt ekonomiskt incitament med brottsligheten vilket saknas bland huliganerna.
De s.k. huliganerna är inte i första hand ett problem för idrotten utan för samhället. I England har man genom målmedvetet arbete och lagändringar i stort sett fått bort problemen från läktarna. Identifiering, portförbjudning, anmälningsplikt hos polisen inför matcher och landskamper utomlands tillhör de åtgärder man tillämpat.
Jag tycker de viktigaste förändringarna borde innehålla lag- och regeländringar som håller dessa bråkstakar utanför arenorna så att polis och samhälle kan hantera dem med hjälp av de lagar som redan finns. Man får inte glömma bort att denna minoritet av vilsna pojkar i grund och botten inte är fotbollsfans utan bara kriminella odågor som suktar efter medias uppmärksamhet. Skulle de få den där skulle de lika gärna slåss och bråka på kobingo eller Korpens tipspromenader...

Läs även: SvD, AB, AB, AB, DN.