Opartiskhet enligt SVT

Det är inte bara jag som har åsikter om vinklingar och opartiska journalister. SVT har bland annat kritiserats för att man stängt av vissa programledare som uttalat sig negativt om Sverigedemokraterna.

I dagens DN skriver en chef från SVT om hur de tacklar debatten och de eventuella problem som kan uppstå i det tilltagande mediabruset.

Jag hänger särskilt upp mig på en formulering:

”Först av allt ett konkret klarläggande om opartiskhet som förhoppningsvis inte kan missförstås: Programledare och andra tydliga SVT-företrädare får inte framföra privata åsikter om enskilda partier och andra särskilda intressen och parter i samhället. Det finns ett undantag från kraven på opartiskhet. Det gäller det demokratiska statsskicket och alla människors lika värde. Våra programledare och företrädare ska vara partiska till förmån för dessa grundläggande värden.”

Nej, det kan ju tyckas självklart att en SVT-företrädare inte ska lägga in sina privata åsikter. Jag saknar något som i mina ögon syns lika självklart. 

Att vara opartisk betyder också att man i program och reportage, så långt möjligt, ska redovisa alla sidor av ett samhällsproblem.

Exempelvis är det inte ok att ensidigt hacka ner på privata äldreboenden eller förskolor utan att redovisa undersökningar som visar att dessa faktiskt levererar bättre kvalitet än offentliga.

Självklart ska dåliga exempel upp på bordet, men inte så ensidigt som i dag.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, myter, radio, debatt, SVT.

Veckans backspegel

Inser att backspegel är en bättre titel för ett blogginlägg som blickar tillbaka på veckan som gått.

OS rullar på och det är längdåkarna som levererar. Två härliga guld i stafetterna. Vilken upphämtning av Charlotte Kalla!

Jag kan också konstatera att jag hade fel när jag förutspådde norsk dominans i spåren. Kan det verkligen bara bero på dålig vallning? Gissa att det kommer spekuleras inte minst hemma i Norge. Det skämtas redan om att de norska skidlöparna eftersöks av Missing People…

SVT och SR stänger av medarbetare som man inte uppfattar som neutrala under valåret. Speciellt uppmärksammad har komikern Soran Ismail blivit. Han har tydligen öppet sagt att han hatar Sverigedemokraterna.

Det här är ju såklart en delikat balansgång, men jag kan förstå SVT i det här fallet. Tänk tanken att någon öppet säger att jag ”hatar Miljöpartiet” i ett seriöst radioprogram i SR. 

Jag tror att man måste dra gränsen vid just partier och uppenbara partisympatier. Däremot måste det självklart vara ok att uttala sig att man är mot rasism.

Kruxet uppkommer när någon väljer att tolka ett demokratiskt valt partis åsikter som rasistiska. En annan del i den debatten rör Stefan Jarls dokumentärfilm. Den är ju helt uppenbart en politisk markering, ”förklädd” till dokumentär.  I det fallet håller jag helt med när SVT sätter ner foten.

LO har utmärkt sig igen. Nu vill de återinföra arvs- eller ”dödsskatten”. Ytterligare en dubbelbeskattning. Som om vi inte hade nog av sådana ändå. Sorgligt.

På hemmafronten i Tyresö har äntligen de boende i bostadsområdet Diamanten fått klartecken att förverkliga sina drömmar genom att köpa sina lägenheter.
Apropå drömmar, så är också nomineringarna till årets Kultur- & idrottsgala är klara. Många spännande och duktiga namn på den listan. 14 mars, på galakvällen, får vi reda på vilka de slutgiltiga vinnarna blir.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Ryssland, idrott, politik, OS, SD, Norge, sport, LO, Charlotte Kalla, Soran Ismail, Tyresö, skatter, debatt, SVT, funderingar.

Mer balans i journalistiken, tack

Ett, för mig, nytt begrepp har dykt upp i debatten den senaste tiden, ”offerjournalistik”. Det betyder, enkelt uttryckt, att media, ofta okritiskt skildrar någon som råkat illa ut och skyller allt på samhället.

Det kan röra sig om arbetslösa, sjuka eller andra som på något sätt upplever sig ”drabbade av samhällets orättvisa”.

Sannerligen på tiden att denna obalans tas upp på ett seriöst sätt. Självklart ska journalister granska politiker och andra makthavare. Självklart ska missförhållanden uppmärksammas. Men denna typ av artiklar och TV-program har slagit i taket för länge sedan.

Jag tror faktiskt att läsare och tittare också vill få berättelser om där samhället faktiskt hjälpt och stöttat en enskild, vilket ju är normalfallet. När såg vi senast rubriker som:

Jag fick jobbet, tack vare Fas 3

Lottas mormor stormtrivs på äldreboendet i Tyresö

Akutvården i Katrineholm är strålande

Per-Åke hyllar sin kommunpolitiker: Hon är bäst!

Det förekommer naturligtvis, men en bättre balans är önskvärd, tycker jag.

För det kan väl aldrig vara så, att det faktum att en överväldigad majoritet av journalisterna som har politiska vänstersympatier, låter detta styra när de granskar sitt samhälle?

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, Tyresö.

TV-licensen – ett annat förslag

Domen som säger att även den som bara innehar en dator, men inte någon TV, också ska betala licens, påvisar med all tydlighet att det är dags för ett omtag. Dagens regelverk är helt uppenbart föråldrat och inte alls anpassat till den snabba teknikutvecklingen.

Vilka är då alternativen?

Det första är att inte göra något och därmed kräva betalning för alla apparater där man kan se TV. Ett vanligt alternativ som framförs, är att ta ut avgiften som en ”skatt” som betalas av alla (som betalar skatt får man förmoda).

Ett tredje, radikalt, alternativ är att lägga ner public service-TV och låta marknadskrafterna sköta saken.

Jag tycker alla dessa tre förslagen har sina brister. Det fungerar inte bra idag, att ”tvångsbeskatta” människor gillar jag absolut inte. Men jag gillar faktiskt SVT och Sveriges Radio och mycket av det de producerar, även om jag blandar med kommersiell radio och TV.

Ett förslag som skulle vara värt att fundera på, är att göra om SVT till betalkanal. Jag är ganska övertygad om att väldigt många, inklusive mig själv, skulle vara villiga att betala för reklamfri kvalitets-TV.

Avgiften skulle förslagsvis vara något högre än dagens licens och för att inte få för lång startsträcka skulle det krävas, en enkel, aktiv handling för dagens licensbetalare för att tacka nej.

Ja, jag vet att det är ett slags kollektivanslutning, men efter några år skulle systemet vara transparent och helt frivilligt.

Fundera på det, medan ni tittar på Rapport…

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om TV, funderingar, radio, samhälle, public service, SVT, TV-avgift, kultur, debatt , skatter.

Neutral mediabevakning?

Över hälften av journalisterna vid Sveriges Radio och Sveriges Television sympatiserar med Miljöpartiet visar en undersökning som gjorts vid Göteborgs Universitet.

Fler an varannan journalist i Sverige sympatiserar med antingen MP eller Vänsterpartiet visar samma undersökning.

Jag är säker på att de flesta journalister i grunden har en ambition att vara åsiktsneutrala i sin bevakning. Men den stora frågan som infinner sig är ifall journalisterna lägger samma energi på ”grävande” journalistik kring allianspolitiker som kring MP och V?

Vi närmar oss nu så sakteliga valet 2014 och det ska bli synnerligen intressant att följa om man försöker provocera fram ”skandaler” i Miljöpartiets valstugor med dolda kameror, såsom man tidigare försökt, och ibland tyvärr även lyckats, hos exempelvis Moderaterna?

Jag tror det när jag ser det!

Relaterat: AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalistik, media, miljöpartiet, journalister.

Uggla is back!

Av en slump satt jag i bilen idag vid halv två. Av en slump hade jag P4 inställd på radion. Av en slump upptäckte jag att han är tillbaka!

Magnus Uggla har startat sin tredje säsong som radiopratare i P4. Han har denna gång Emma Wiklund, den gamla toppmodellen, som sidekick.

Magnus Uggla i radio är en underbar upplevelse. Han är rolig, spontan, och framförallt, han säger precis vad han tycker. 

I någon slags kulturavdelning sågade han till exempel den kritikerrosade filmen Apflickorna, jäms med fotknölarna. ”Vad ni gör, så hyr inte den filmen när den kommer på DVD.”

Jag har inte sett Apflickorna själv, men vet att jag ofta blir misstänksam när recensenterna överträffar sig själva i hyllande formuleringar. Ibland känns det som att de inte förstår själva och därför inte vågar ge bottenbetyg.

Han vågar ställa de frågor som många välkammade radiopratare inte vågar. Antagligen kan han kosta på sig det just för att han inte är radiopratare, det är inte hans identitet. Sveriges Radio behöver Uggla mer än tvärtom och det gör att han kan vara sig själv och slappna av.

Har du möjlighet så lyssna på P4, fredagar mellan 13 och 15. Uggla gör mig glad, kanske har han den effekten även på dig?

Mer om programmet finner du här.

Relaterat: SvD, DN.

Andra bloggar om kultur, film, Magnus Uggla, radio, nöje.