Hur, Stefan, men hur?

Idag är det ett år kvar till nästa riksdagsval. I gårdagens DN skriver Stefan Löfven om varför han vill bli landets nästa statsminister.

Han slänger ur sig en massa påståenden om tillståndet i landet utan att på något sätt verifiera dem.

”Långtidsarbetslösheten har skenat och klyftorna ökat.”  ”Ökad arbetslöshet, fallande skolresultat, vidgade klyftor och sprickor i välfärden.”

På inget sätt leder han i bevis att det faktiskt är så. För att verka trovärdig mot den verklighet som många av oss istället ser, ett land med väldigt stabila offentliga finanser i ett Europa som svajar, slänger han in floskler som ”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i”.

Han målar upp vad han vill göra, bilder av idylliska röda stugor där alla hjälper varandra till evig lycka, bara han blir statsminister.

Inte med ett enda ord talar han om hur han vill genomföra detta. Inte ett ord om hur han vill finansiera sina fina satsningar. Inte ett ord om hur han ska navigera en regering mellan två blindskär som heter Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag tror och hoppas att svenskarna är klokare än så, och genomskådar de på pappret fina visionerna och, liksom jag ställer kravet att få veta hur.

Alliansen har levererat i två mandatperioder under mycket tuffa ekonomiska förutsättningar. Löfven har inte levererat en tummetott ännu!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, ekonomi, alliansen, Fredrik Reinfeldt, Val 2014, Stefan Löfven.

Vad gör vi nu, lille du?

I gårdagens Agenda i SVT, satt Thomas Östros och vred sig som en mask när han fick frågan om han har förtroende för Håkan Juholt. Det längsta han kunde sträcka sig var att han har förtroende för verkställande utskottet. En tydligare markering får man leta efter.

Att Thomas Östros inte tillhör Juholts fanclub är väl i och för sig inte förvånande, men lägger man till diverse SMS och annat inser man att han inte är ensam i partiet om sin åsikt.

Socialdemokraternas vikande siffror bekräftas i alla opionsmätningar som presenteras, nu senast från Skop.

Man behöver alltså inte vara professor i statskunskap för att konstatera att det i dagsläget saknas en samlad opposition i Sverige.

Det betyder att det finns ett utmärkt läge för Alliansen och Moderaterna att ta nästa steg för att utveckla landet. Ett utmärkt läge för att positionera sig inför valet 2014 och mandatperioden därefter.

Att finanskris och problemen i södra Europa tarvar en försiktigt ekonomisk politik just nu betyder inte att det behöver vara brist på visioner.

Jag skulle vilja se tydligare signaler från firma Reinfeldt/Borg om vilka steg vi ska ta efter 2014.

Här kommer några tips:

•  Fortsatt sänkt skatt för löntagare och pensionärer. Vi får inte nöja oss med att (ibland) passerat Danmark som landet med högsta skattetrycket.

• Satsa på småföretagen. En uttalad målsättning måste vara att sänka arbetsgivaravgifterna för alla. Det är för dyrt att anställa idag.

• Anpassa maxtaxorna inom förskola och äldreomsorg till de förhållanden som faktiskt råder. Kommunerna måste få möjlighet till större kostnadstäckning via brukaravgifter. Denna anpassning görs lämpligen samordnat med skattesänkningarna.

•  Fortsätt utveckla grundskolan. Kanske det är dags för ett radikalt grepp som att slopa det långa sommarlovet, en kvarleva från bondesamhället. För att våra barn och ungdomar ska hänga med krävs förmodligen längre och fler skoldagar under läsåret.

Allt ska ju naturligtvis genomföras med en ekonomi i balans, men en tydlig färdriktning är jag övertygad stärker Alliansen för framtiden. Det kommer ju en tid, förr eller senare, efter Håkan Juholt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om: politik, förtroende, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Håkan Juholt, Moderaterna, visioner.