Tankar om Thailand – samhälle och kultur

Jag vore ju inte jag, om jag inte även försökte förmedla några reflektioner kring samhälle och kultur från Thailand. Självklart begränsas dessa till vad man ser som turist, på en turistort. Skillnaden mellan gatorna i Bangkok och en strandpromenad i en turistort begränsar perspektiven. Detsamma gör den relativt dåliga kunskapen i engelska hos thailändarna.

Den åldrande kungen, Bhumibol Adulyadej eller Rama IX, verkar vara populär och lär, tillsammans med militären, ha en stor informell makt i landet. Han kan skådas i guldinramade stora porträtt på många ställen.

Kungen

Officiellt styrs landet av premiärminister Yingluck Shinawatra vars bror, Thaksin, även han innehaft samma post men fick avgå efter en korruptionsskandal. För oss är han nog mer känd som fd ägare till Manchester City när ”Svennis” tränade laget.

Den 2 februari är det utlyst nyval, men oppositionen hotar att bojkotta valet, så vi får väl se om det blir något. Oavsett vilket, här märker man ingenting av det.

En stor majoritet av de 65 miljonerna i landet är buddhister, men här på Koh Lanta hör vi böneutrop, riktat till den muslimska delen av befolkningen, flera gånger om dagen. Inte för att det stör så här på tillfälligt besök, men det gör mig ännu mer övertygad om att vi inte ska tillåta detta i vårt sekulariserade land. Att slippa höra böneutrop borde vara en del i vår religionsfrihet. Faktum är att jag, än så länge, inte sett en enda buddhafigur, till skillnad från exempelvis Hongkong, där det dräller av dem.

När man åker runt på ön kan man konstatera att många människor lever ett ganska fattigt liv. Men såvitt jag kan bedöma är det ingen som svälter och några tiggare har jag inte sett. Den situationen kan såklart vara helt annorlunda i Bangkok och andra stora städer.

Samma sak är det med den omtalade prostitutionen som man hört och sett om. Här har jag, i alla fall än så länge, inte sett något av det sorgliga samhällsproblemet.

På  nyårsafton fick vi se några uppvisningar i lokal folkdans med väldigt fina, guldglittrande dräkter. Om det månne är en turistgrej eller som i Rättvik en midsommar, ett sätt att upprätthålla gamla traditioner, kan jag inte bedöma, men fint var det.

Där jag befinner mig, på Koh Lanta, ser man en och annan igenväxt fotbollsplan, och det råder ingen tvekan om att den populäraste sporten är thaiboxning. För er som läst mina inlägg om MMA och boxning råder det nog inget tvivel om vad jag tycker om den sporten. Möjligen kan jag, jämfört med Sverige, ha en större förståelse för utövarna, eftersom framgång kan vara enda vägen ur fattigdom.

En tredje broder Klitchko?

Till sist kan jag inte låta bli. Under en simtur hittade jag en eremitkräfta, som sprang runt med sitt lånade skal. Efter att ha studerat kräftans beteende, döptes den snabbt till Stefan, efter Socialdemokraternas partiledare. Varför undrar du? Jo, när den trodde ingen såg, stack den ut huvudet ur sitt skal, för att blixtsnabbt ta skydd igen. Det påminner om Stefan Löfven, som levererar ”one-liners” såsom: ”Vi ska inte ha någon rasism”, för att sedan försvinna utan att förklara hur han ska fixa det.

Stefan

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN. DN, AB.

Andra bloggar om politik, Thailand, samhälle, funderingar, ,Stefan Löfven, kultur, religion, MMA.