Ett traditionellt socialdemokratiskt styre, där ”pappa
staten” vet bättre än jag, är på väg tillbaka, med några stänk från kommunister
och miljökramare.
Tänk jag trodde i min enfald att även (S) insett att den
tiden var förbi.
Några exempel:
- Skatteökningar där staten ska omfördela mina pengar till något de beslutar om
- På pappret myndiga gymnasieelever ska tvingas slutföra gymnasieskolan vare sig de vill eller ej
- Möjligheten att välja skola, sjukvård eller äldreomsorg riskerar att försvinna
Med andra ord ett stryptag på den valfrihet de flesta av oss
lärt oss att uppskatta.
Att man dessutom startar med att vilja erkänna Palestina,
utan att förankra i riksdagen eller EU, är antingen rent klantigt eller
möjligen en smart rökridå för att ta fokus från någonting annat. Förmodligen
det förstnämnda.
Visserligen har vi ett synnerligt rörigt parlamentariskt
läge, men att först tala om ”samförstånd” och ”utsträckta händer” och sedan
komma med detta, omvandlar i mina ögon handen till ett uppsträckt långfinger.
Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Palestina, regeringen, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven.
