Om politik i ESC

Eurovision Song Contest är över för den här gången. Jag kollade finalen lite halvslumrande i brist på annat.  Danmarks vinnande låt var helt ok, men kommer troligen inte leda till något internationellt genombrott för den här sångerskan heller. Var tog Loreen vägen förresten efter sin vinst?

Jag kan inte, så här dagen efter, låta bli att reflektera över den politik som, trots totalt motsatt ambition från arrangören, ändå smyger sig in i tävlingen.

Den finska artisten kysser en annan tjej och genast vaknar homofoberna i vissa stater till. Tragiskt att någon 2013, ens ska behöva reagera på en sådan sak.

Det är helt uppenbart att tävlingen är viktigare för de gamla sovjetstaterna än för många andra. Kanske är det en möjlighet att visa hur västvänliga de är, genom att sjunga på engelska och ha en scenshow med mycket glitter?

Jag vågar inte tänka på vad den vitryska tjejen i kortkort fått gå igenom för att få representera sitt land. Det sägs ju att diktatorn Lukasjenko brukar ändra laguttagningen till ishockeylandslaget, så varför inte även här..?

De gamla öststaterna röstar på varandra. De nordiska länderna röstar på varandra. Eric Saade vimsade runt bland artisterna och verkade mest vilja rösta på sig själv.

Fredrik Reinfeldt deltog tydligen i någon sketch som var rolig, förstår jag av eftersnacket på nätet. Jag måste ha somnat en stund eftersom jag missade den, men är inte förvånad.  Han är faktiskt en folklig och rolig kille bakom den allvarliga fasaden, även om han inte dansar med uppstoppade kor som vissa andra gjorde på sin tid…

Apropå politik, så måste både Estlands och Lettlands jurygrupper missat den kopplingen totalt. Hur kunde de annars ge högst poängen till Putins Ryssland. Mina morföräldrar har inte slutat snurra i sina gravar ännu…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om kultur, musik, ESC, melodifestivalen, Fredrik Reinfeldt, politik, Lettland.

Priset för en rättsstat

Det går inte en dag utan att det kommer nyheter kring fallet med Thomas Quick. Nu senast är det före detta justitiekanslern Göran Lambertz som i en debattartikel hävdar att Quick trots allt är skyldig till två mord. Detta trots att han friats för alla tre morddomar som han hittills fått resning för.

Jag kan naturligtvis inte bedöma sakfrågan, skyldig eller inte, men kan som så många andra misstänka att det på vägen begåtts ett antal fel i hanteringen av anklagelserna mot Quick.

Det jag däremot kan konstatera är att jag är glad att leva i en rättsstat där det faktiskt är möjligt att reda upp den här typen av komplicerade fall, även om kostnaderna för både Quick och samhället är enorma. Det är något som karaktäriserar en riktig rättsstat.

I Norge pågår ju processen mot massmördaren Breivik, och man kan bara ana vad detta kostar det norska samhället.

Hade Quick och Breivik levt i länder med godtyckliga rättssystem, typ Vitryssland, Kina eller Nordkorea, hade de förmodligen för länge sedan varit inlåsta och nyckeln bortkastad, om de överhuvudtaget varit i livet.  

Det finns säkert en hel del människor även här som tycker att både Breivik och Quick förverkat rätten till sitt eget liv, men då är man ute på väldigt hal is. För var går gränsen? Ett mord? Två mord?

Själv är jag som sagt glad att jag lever i en rättsstat och inser att priset, även om det är högt, är väl värt att betala.

En liten fundering till sist. Media skriver: ”Som numera heter Sture Bergwall”, i sina artiklar. Jag antar att Quick bytt namnet för att det blivit så infekterat och besudlat genom åren, och det i en framtid inte skulle fungera att leva ute i samhället som Thomas Quick.

Antagligen har media stämplat även hans nya namn för alltid, så kommer han någonsin ut, lär han få byta igen.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om rättsstat, Vitryssland, samhälle, rättssäkerhet, Kina, demokrati, Nordkorea, Thomas Quick.

Krokodilen från Minsk

Under OS i München 1972, dök det upp en sovjetisk gymnast vid namn Olga Korbut, som revolutionerade gymnastiksporten. Hon utförde konster som ingen tidigare gjort. Hon charmade alla, tog fyra guld och fick snabbt smeknamnet ”sparven från Minsk”.

Idag är det knappast en sparv från Minsk som är aktuell, snarare en krokodil eller något liknande rovdjur, som knappast inger förtroende.

Lukasjenko?

Den jag talar om är naturligtvis Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko. Beslutet att stänga sin ambassad i Stockholm och samtidigt kasta ut alla svenska diplomater verkar, för en utomstående betraktare, vara taget av en reptilhjärna som reagerar på instinkt snarare än förnuft.

Sverige har länge arbetat för att påverka Vitryssland att respektera de mänskliga rättigheterna, och Lukasjenkos utspel tyder på att vi faktiskt på något sätt lyckats inge hopp till oppositionen. Varför skulle annars reaktionen bli så skarp?

Det känns bra att ha en utrikesminister som vågar tala klarspråk och kalla Lukasjenko för ”buse”, som förmodligen i diplomatiska kretsar är ett väldigt skarpt uttryck. Stå på dig Carl!

Nu gäller det för Sverige och övriga EU att fortsätta hålla tummen i ögat på Lukasjenko och samtidigt fortsätta hjälpa oppositionen så att de inte tappar hoppet om demokrati.

Nyckeln finns förmodligen i Moskva. Om president Putin tar bort sin skyddande hand från Lukasjenko är förmodligen hans dagar räknade. Det är i och för sig inget troligt scenario, men inte ens Putin kommer att acceptera vilka nycker som helst. Han vill ju, trots allt, ha en något så när lugn relation med både EU och USA.

Att Vitryssland fortfarande är kvar som arrangör av hockey-VM 2014 är en skandal! Internationella ishockeyförbundet hävdar att de inte vill vara ett redskap för politiken, men samtidigt måste ju även de kunna se och reagera på när människor förföljs för sina åsikter.

Det finns dessutom säkert en massa hockeyfans även inom oppositionen. Att låta en diktator använda ett idrottsevenemang som propagandaverktyg, är ju också att vara just det redskapet man inte vill vara...

Idrott och politik hör visst ihop, vad än hockeypamparna tycker och tror.

Till sist, vad Olga Korbut gör idag kan du läsa här.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om yttrandefrihet, Vitryssland, Carl Bildt, politik, utrikespolitik, demokrati, Minsk, EU, Lukasjenko, Putin.