Kvinnoförtryck på olika nivåer

UPPDATERING
Jag har efter detta inlägg skrevs, fått information om att "nyheten" som inspirerade mig, är gammal och dessutom inte bekräftad. Jag beklagar detta, men låter texten vara kvar eftersom kvinnoförtrycket i Saudiarabien och liknande regimer trots detta är horribelt och värt att fördöma och debattera.

I Saudiarabien har man, enligt flera medier, infört en ny lag som tvingar kvinnor som har ”frestande ögon” att täcka även dessa. Det finns uppenbarligen en statlig kommitté som heter: ”Kommittén för främjande av dygd och förhindrande av last”, som står bakom lagen.

Man tar sig för pannan! Vilket århundrade lever vi i egentligen?

Bortsett från rent praktiska frågor som vem som ska avgöra vilka ögon som är ”frestande”, så känns det som att man, om möjligt, försöker vrida klockan tillbaka ytterligare. Kanske svårt i ett land där kvinnor inte får köra bil, men ändå.

 Ännu mer dubbelmoral blir det när man vet att många makthavare från bl a Saudiarabien, regelbundet besöker ställen som Dubai för att ”förlusta sig”. Då är det garanterat inte bara ögon som är ”frestande” hos de kvinnor man besöker bakom lyckta dörrar.

Tyvärr är detta ett mönster vi ser från många länder där manliga uttolkare av religion, oavsett om de är mullor, imamer eller präster, använder sitt självpåtagna tolkningsföreträde till att på olika sätt förtrycka kvinnor. I Sverige dröjde det till 1960 innan vi fick de första kvinnliga prästerna och än idag finns det manliga sådana som inte erkänner kvinnors rätt att tolka Bibeln.

Den stora skillnaden mellan Sverige och de länder med religionsförtryck är att vi är ett uttalat sekulariserat land, där man fritt kan utöva sin religion, men att religionen inte ska, eller får, påverka lagstiftning och samhällsutvecklingen. Det är bra och, som jag ser det, ett oerhört viktigt fundament att slå vakt om i det svenska samhället.

Varför agerar då inte västvärlden med detta förtryck av kvinnor.  ja, i Saudiarabiens fall handlar det om ett ord, olja. Det skulle vara klädsamt om exempelvis president Obama, vågade uttala sig om en sådan här fråga.

I Sverige har vi kommit väldigt långt i jämförelse, även om vi har en bit kvar, vilket till exempel visade sig på årets upplaga av Fotbollsgalan.

Relaterat: DN, DN, DN.

Andra bloggar om förtryck, kvinnor, politik, Saudiarabien , fotboll, jämställdhet , Sverige, religion, mänskliga rättigheter, demokrati, debatt, diktatur, samhälle, präster.

Obamaeffekt eller Reinfeldteffekt?

Air Force One har lämnat Sverige och presidentbesöket är över. För den här gången. Nu börjar debatten om besöket kommer ge någon ”Obamaeffekt” i opinionen. Vissa bedömare anser att den blir kortvarig, andra tror att besöket kommer ge Sverige en fjäder i hatten på den internationella scenen. Någon tycker att besöket är ett kvitto på Sveriges starka varumärke som nation.

Inrikespolitiskt är det såklart intressant ifall besöket kommer påverka något av de politiska strömningarna inför valet 2014. Kommer Fredrik Reinfeldt och Alliansen att tjäna något eller kommer oppositionen kunna plocka poäng på sättet besöket hanterades på?

Jag tror inte att besöket i sig kommer vinna valet åt moderaterna eller Alliansen, naturligtvis inte. Val vinns av de som har de bästa idéerna och som dessutom lyckas kommunicera ut dem till väljarna. Dessutom är jag övertygad om att begreppet regeringsduglig, är en parameter som väljarna tar in när man gör sitt val.

I det fallet är det inget tvivel om att besöket kommer att ge avtryck. Fredrik Reinfeldt har än en gång visat att han mycket väl fyller kostymen som en internationell statsman. Alliansen har genom en stabil hantering av landets ekonomi, med bibehållna välfärdssystem, klarat både finanskris och lågkonjunktur, vilket gjort Sverige intressant för ett besök. Det är regeringsduglighet på flera plan.

Stor skillnad mellan nu och då

Oppositionen har ännu inte visat någonting. Inte ens vilka som vill regera tillsammans vid en eventuell valvinst.

Till sist måste jag, apropå amerikanska presidenter, berätta en historia från Ronald Reagans dagar:

Reagan fick från en medarbetare frågan om han inte vill träffa Sveriges statsminister.

– Absolut inte, svarade Reagan. Han är ju kommunist.

– Nej, herr President, sa medarbetaren, han är socialdemokrat.

– Jag bryr mig inte om vilken sorts kommunist han är, avslutade Reagan diskussionen.

Jag vet inte om historien är sann, men sant är att tonläget mellan USA och Sverige har förändrats rejält sedan Reagans dagar.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , Barack Obama, Alliansen, USA, Fredrik Reinfeldt, Obama, Val 2014.

Religionens roll i republikansk kandidatkamp

I USA har republikanernas process för att utse utmanare till Barack Obama i kommande presidentval påbörjats.

Någonting som i vårt sekulariserade samhälle inte skulle få någon som helst betydelse i ett val, spelar en viktig roll i USA, religionen.
För att överhuvudtaget bli republikansk kandidat handlar det inte om man är religiös, snarare hur mycket och med vilken inriktning.

I helgen har ett gäng mycket inflytelserika religiösa ledare haft ett möte för att besluta om vilken kandidat de vill stödja.
Det är ungefär som om Ulf Ekman, pastor Green och några till skulle ha haft en sittning på ett konferenshotell för att bestämma vem de vill se som statsministerkandidat till valet 2014. Vem skulle bry sig?

I USA gör man det. Bryr sig alltså. Förmodligen skulle man vara totalt chanslös som republikansk presidentkandidat om man deklarerade att man är för samkönade äktenskap, fri abort och vill att religionsundervisningen i skolan ska handla om olika religioners historia och framväxt. Vid närmare eftertanke skulle det säkert vara kört som demokratisk kandidat också.

Med andra ord är det i USA viktigt vem de religiösa ledarna ger sitt stöd. Efter långa diskussioner landade deras röst på Rick Santorum.

Den kandidat som leder racet för närvarande, Mitt Romney, fick inte de religiösa pamparnas stöd. Kan det bero på att han är mormon och de är rädda för att det skulle kunna dyka upp fler ”first ladies” i Vita Huset?

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om USA, ledarskap, religion, Barack Obama, Mitt Romney, politik, Rick Santorum, funderingar.

Årets person – en maskerad stenkastare?

Tidskriften Time utser varje år ”årets person”. Man väljer tydligen någon som utfört betydande insatser samhällsutvecklingen. Förra året utsågs Facebookgrundaren Mark Zuckerberg till ”vinnare”. Bland tidigare års utsedda kan nämnas Barack Obama och Vladimir Putin.

När man i år utser ”demonstranten” till årets person, så antar jag att man avser de som i den ”arabiska våren” på ett aktivt och självuppoffrande sätt bidragit till att fälla flera diktaturer i Nordafrika. Dessa människor är naturligtvis väl värda uppmärksamheten.

Den invändning man kan ha mot Times beslut är att illustrera med en maskerad demonstrant. Det ger i alla fall mig delvis andra associationer, vilket är olyckligt.

Jag tillhör nämligen till dem som tycker att det borde vara förbjudet i en demokrati att demonstrera maskerad. De exempel vi sett på stenkastande och maskerade demonstranter, minns Göteborg, är ingenting att hylla.

Vågar man i en demokrati inte visa sitt ansikte och stå för sin åsikt, är man i mina ögon långt ifrån årets ”person”. Snarare årets huligan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, demokrati, samhälle, facebook, anarki.

Oprah for president

Oprah Winfrey lägger sin pratshow efter nästan 5 000 avsnitt. Jag kan inte påstå att jag sett ett enda helt program, men några sekvenser har man ju inte kunnat undgå.

Oavsett vad jag tycker, så är ju hennes liv som ”the American dream”.  Uppväxt i slummen, sexuellt utnyttjad som barn, man kan få en bättre start i livet.

Allt hon rör vid verkar förvandlas till guld och hon har gjort sig en miljardförmögenhet på sin show. Oprah räknas som en av de inflytelserika kvinnorna i USA. Hon stöttade Barack Obama i hans kampanj inför valet 2008 och går som barn i Vita Huset.

Då kan man ju undra vad hon ska göra nu? Det sägs att hon vill ha en roll på Broadway, men jag tänker lansera en annan teori. Du får själv avgöra sannolikheten.

Vid amerikanska presidentvalet 2016 är Oprah 62 år. Hon är rik, har makt och är uppenbarligen väldigt omtyckt av många amerikaner. USA har då haft sin första färgade president, men inte sin första kvinnliga sådan. 

Jag tror att hon kanske ställer upp som presidentkandidat. Hon kommer inte utmana Obama 2012, men 2016 så det är dags.

Kunde Ronald Reagan, en B-skådis, bli president, Arnold Schwarzenegger, en anabolstinn C-skådis, bli guvernör, så varför skulle inte en smart, rik och omtyckt superkändis, med en egen TV-kanal, kunna bli landets första kvinnliga president?

Kom ihåg var ni läste det först!

Relaterat: DN, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om kultur, USA, TV, spekulationer , funderingar, Oprah Winfrey, Barack Obama, Arnold Schwarzenegger.

Mycket bättre, Norge!

Lika obegripligt som det var att förra året ge Nobels Fredspris till Barack Obama baserat på mycket snack och ingen verkstad, lika tufft är det av norska Nobelkommittén att utse Liu Xiaobo till årets pristagare.

Även om fredspriset delas ut i Norge så känns det för mig som det viktigaste. Kanske därför att man i det här fallet faktiskt kan ha en egen åsikt, utan att vara kärnfysiker eller introvert litteraturkritiker.

Vissa år, som ifjol, har man kliat sig i huvudet och undrat: Hur tänkte ni nu? Andra år känns det som det faktiskt har gjort en skillnad. När Aung San Suu Kyi fick priset 1991 gjorde det att situationen i Burma faktiskt uppmärksammades på ett helt annat sätt och det sitter ju i än idag.

Jag hoppas innerligt att så blir fallet med årets pristagare. Tyvärr är jag inte så optimistisk denna gång. Som världsekonomin ser ut idag behöver världen Kina mer än vad Kina behöver oss andra. Men den som lever får se, droppen urholkar ju som bekant stenen, och den här droppen är ganska tung. Go Norway!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Liu Xiaobo,Kina, nobelpriset, fredspriset.

Förskottsbetalning

Att ge Barack Obama Nobels fredspris är som att handla kläder på nätet. De ser bra ut på bild och du har förhoppningar att de ska passa i verkligheten både till färg och form.

Men du vet inte, du vet inte ens om du får några kläder fast du redan betalt dem med ditt kort. Du kan bara hoppas att de levereras och att de tillgodoser dina förväntningar.

Fast ändå inte, på nätet får man faktiskt nästan alltid leveransen och i värsta fall kan man faktiskt byta grejorna, även om det är krångligt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om Nobels fredspris,fredspriset, Barack Obama.