Positiva coronaeffekter - trots allt

I dessa dagar ligger det en våt filt över Sverige. Som om domedagen eller Armageddon stod för dörren. Riktigt så illa är det inte, även vi ännu är långt ifrån ett läge där vi kan överblicka alla mänskliga och ekonomiska konsekvenser av covid-19.

Trots eländet finns det faktiskt en del positiva effekter av eländet. Det finns alltid bra saker att lära ur en kris. Historien är full av exempel hur länder och företag rest sig efter en kris och lyft sig till nya höjder. Tänk bara på det japanska undret efter andra världskriget. Från ett totalt sönderbombat land, till en av världens ledande industrinationer.

Den första positiva effekten jag kan konstatera är att vår krismedvetenhet kring riktigt allvarliga kriser, kommer ha ökat rejält när detta är över. För ett land som inte varit i krig på flera hundra år, kanske denna käftsmäll var något vi behövde. Ett exempel på vad vi borde ha lärt oss nu, är att ha beredskapslager med skyddsutrustning. Jämför bara med Finland, som har en mycket färskare erfarenhet av krig än oss.

Den andra effekten, eller snarare observationen, är att en kris visar på vilken oerhörd medmänsklighet och hjälpsamhet som finns djupt inne hos många svenskar. Vi är kanske i normalläget världsbäst på volontärverksamhet, men när det brinner, så stiger svenskarna fram. Det finns oändliga exempel på hur man erbjuder sig att hjälpa sina åldrande grannar med en det ena, en det andra. Sådant värmer i hjärtat att se.

En tredje effekt, är att när detta är över kommer vi, mycket snabbare än annars, ha lärt oss hur man genomför digitala möten. Den utvecklingen har varit på gång ett tag, men krisen gör att utvecklingen tvingas accelerera med raketfart. Bra för effektiviteten och bra för miljön.

En fjärde lärdom, är en som tyvärr tvingats fram på ett tragiskt sätt. Nämligen vikten av att lära sig hyfsad svenska om man bor i Sverige. Det är naturligtvis sorgligt att en oproportionerligt stor del av de som avlidit är människor med invandrarbakgrund, som enligt vissa inte förstått allvaret i situationen. Men, hur sorgligt och beklagligt detta är, så borde det också vara en väckarklocka till de som inte vill sätta hårdare krav på de människor som bor här, att lära sig språket. Det kan knappast vara våra myndigheters första prioritet att informera människor som bott här i åratal på deras hemspråk.

Som synes finns det, trots allt, positiva saker att det med sig ur detta elände. Förutom mina fyra exempel kan nämnas nya, roliga ord. Mitt favoritord är ”karantänfylla”…

Dessutom har i alla fall jag, aldrig haft så rena händer som nu. Alltid något.

Grekland tar springnota?

I det grekiska valet som hölls för två veckor sedan, segrade det vänsterpopulistiska partiet Syriza. De gick bl a till val på en massiv återställare av det som så när höll på att försätta hela nationen i konkurs.

Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa medborgare.

Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare, framförhandlade stödpaketen.

Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.

Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.

¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!

¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!

¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under en ungkarls säng!!

¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent av landets ekonomi.

¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser vilka som räddade dem.

I företagsvärlden finns det många exempel på företag som vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa för att vända den negativa utvecklingen.

Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan person ganska snabbt bli mycket ensam...

Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna, som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina problem och försöker göra något åt dem.

Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt naken. 

Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända på allvar.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, ECB, Syraza, Europa, kris, funderingar, Lettland, Spanien, Portugal.

Cirkus Italia

En superstylad gammal snuskgubbe och en clown som på väg till vallokalen säger till journalisterna att ”Jag vet inte vem jag ska rösta på”, blev något av vinnare i det italienska valet.

De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet. Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.

Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet, solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det italienska folket tar politiken på allvar.

Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta, och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den politiken.

Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa . 

Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.

 Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät sig förföras av en clown och en snuskgubbe.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Italien, funderingar, kris, samhälle, politik, Beppe Grillo, Berlusconi, Europa, ekonomi, Grekland.

Partier i kris

I den senaste SIFO-mätningen kan man bland annat utläsa att både S och KD har uppenbara problem.

Vad Socialdemokraternas beror på vet vi ganska väl, brist på visioner och ledarskap. Jag tror också att många socialdemokrater är väl medvetna om det, men saknar lösningar. Håkan Juholt har, åtminstone ännu, knappast visat sig vara den Messias som kanske några i partiet hoppats på.

Det som oroar mig mer är krisen i KD. Medan Göran Hägglund och Mats Odell far land och rike kring i någon slags intern valkampanj så blöder partiet.

Partisekreteraren säger att partiet kommer hålla fast vid sin politik.

” Vi vet att det här kommer att ta tid, men vi tänker inte ändra inriktning. Vi tycker att barn, ungdomar och familjers villkor är viktiga och kommer fortsätta att fokusera på deras situation även om det tar tid att få igenom i opinionen, säger hon.”

Vilket parti kan inte skriva under på det?

För sin egen överlevnad måste KD hitta även andra profilfrågor, samtidigt som man städar bort de gamla surdegarna kring HBT-frågorna. 

I övriga Europa finns det många framgångsrika kristdemokratiska partier som lyckas attrahera väljarna. Kanske läge för lite benchmarking?

Om inte KD lyckas med sin ”makeover” finns det en uppenbar risk att Sveriges politiska landskap kommer se annorlunda ut efter valet 2014. Det vore synd (!).

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB.

Andra bloggar om politik, KD, samhälle, Göran Hägglund, Mats Odell, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Håkan Juholt.

Bloggkollegor i samma ämne: Kjellberg, Antonsson.

Grekerna förstår inte allvaret

Grekerna strejkar. Igen. Man protesterar mot de föreslagna nedskärningarna som är ett litet steg mot en sund ekonomi.

Stenar mot tårgas. Man talar om "alla strejkers moder".

Att det grekiska folket och den grekiska staten inte direkt talar samma språk har vi ju förstått ett tag. Uppenbarligen har inte grekerna själva fattat att sötebrödsdagarna är över.
Det blev om inte annat uppenbart för mig i somras när jag besökte landet.

När man nu ser TV-bilderna där damer ber regeringen och EU dra åt helvete börjar jag att tvivla om vi inte ska göra som damerna ber om.

Sluta pumpa in pengar och låt landet gå i konkurs. Det kommer att gå hårt åt många banker, och euron, men kanske är det den enda medicinen som hjälper i det här fallet.

För att kunna starta rehabiliteringen av en missbrukare krävs det sjukdomsinsikt, något som det grekiska folket uppenbarligen saknar.

Vi får förmodligen en förlorad generation, men en grekisk konkurs kanske ger Italien med flera den skarpa varning de verkar behöva.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB.


Andra bloggar om politik, Grekland, ekonomi.

Grekland Live del III – Hur kommer det att gå?

I mina tidigare inlägg direkt från krisens Grekland, har jag gett flera exempel och ögonblicksbilder över tillståndet i landet.

Jag har genom samtal med människor kunnat konstatera att det saknas både krismedvetenhet och en stark vilja att betala skatt.
Man är inte, som en stor tänkare i min närhet konstaterade, det minsta ”ett med sin stat”.
Grekerna ser inte kopplingen mellan inbetalda skatter och sin egen välfärd, eller så litar man inte på statens förmåga att omvandla skatterna till något man själv har nytta och utbyte av.

Hur kommer det då att gå för grekerna?

När jag skriver detta blickar jag ut över ett azurblått vatten, en varm vind smeker min kind och i fjärran snurrar ett vindkraftverk, förmodligen EU-finansierat, så sakta och jag tänker att det här landet borde ha alla möjligheter att lyckas.
 Tyvärr tror jag att det måste blir sämre innan det kan bli bättre. Folket måste bli medvetet om situationen och vilja bidra till uppryckningen.
Samtidigt måste myndigheterna skapa en effektiv byråkrati som inger respekt för statens förmåga ett genomföra fattade beslut.

Självklart ska medborgarna känna att de som bryter mot lagar och bestämmelser på allvar riskerar att upptäckas och bestraffas.

En fråga som jag inte sett någon diskutera är religionens inverkan. Om man reser runt på landsbygden hittar man vägprojekt som verkar ha avstannat totalt.

Men längs tvättbrädesvägen finns av någon anledning flera färdiga och pampiga kapell. Gör kyrkans makt och inflytande att grekerna lägger mer energi på religiösa projekt än sådana som skapar tillväxt?
 Slutligen, grekernas förhållande till EU och euron. Det finns en misstänksamhet hos många greker att EU ger hundra med ena handen och tar tillbaka tvåhundra med den andra.

Jag tror att EU måste hjälpa grekerna att skapa en effektiv projektorganisation som gör att de pengar som faktiskt kommer till Grekland också ger synbara resultat. En kilometer väg per år i ett projekt duger inte.

En effektiv och fungerande offentlig byråkrati skulle också förmodligen locka till sig utländska investerare i högre grad.
Det är kanske inte så konstigt att ”de rika grekerna”, som ibland beskylls som en av orsakerna till krisen, inte vill investera i sitt eget land om avkastningen blir så skral och risken är för hög. De skulle säkert vilja återvända om de kände att de byråkratiska kvarnarna malde effektivt.

Kan vi svenskar gör något för att hjälpa det sympatiska grekiska folket? Jag kan på rak arm komma på två saker. Det första är alltid begära ett riktigt kvitto när vi handlar något i restauranger eller butiker.
Det andra skulle vara att exportera vår byråkratiska kompetens, för vi kan tycka vad vi vill om våra myndigheter, men jämfört med de grekiska är de ett under av effektivitet, inte minst i fiskala frågor.

Med detta inlägg avslutar jag mitt liverapporterade från krisens Grekland och återvänder hem till Svedala för flera, men då nationella, sommarspaningar.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, funderingar.

Grekland Live del II – Att vara företagare



Dimitris - Hotell och restaurangägare

 

Antonios - Rastaurangägare

Det är inte helt enkelt att få grekerna att tala om den ekonomiska krisen. En taxichaufför, som inom parentes genast ville värva mig till sitt lokala fotbollslags prestigefyllda match mot grannbyn, bara rycker på axlarna och säger att det där får de syssla med i Aten.


Något bättre går det med Diana, ägare till en grekisk restaurang som serverar typisk, men god, turistmat såsom souvlaki, mussaka och diverse varianter på havets läckerheter.


Hon berättar att hon bott 20 år i USA men återvänt till sin barndomsö. Varför förstår jag inte riktigt.


På frågan om hur mycket skatt hon betalar, i procent räknat, ger hon sig in i en lång utläggning om leverantörsfakturor och kostnader för att efter lite ”hjälp” landa på ungefär 40 %.
När jag berättar att vi i Sverige har ett totalt skattetryck på ungefär 55 % vindlar hon bara med ögonen och säger något om att de som tjänar mycket i Grekland också betalar mer i skatt.

När jag konstaterar faktum att endast 75 % av landets ekonomi s a s befinner sig i den ”vita sektorn”, får Diana väldigt bråttom tillbaka in i köket trots att restaurangen är ganska glest besatt. Inte heller här får man ett kvitto som skulle duga som verifikation.


En annan lokal entreprenör är Dimitris, som både driver ett hotell och en restaurang. Han skrattar gott när jag på skämt kallar honom för byns Don Corleone.

Gissningsvis har han 5-10 personer på lönelistan, med servitörer, kockar och asiatiska hotellstäderskor.


På min fråga om den ekonomiska krisen får jag ett långt och svävande svar att det är staten, bankerna och de rikas ”fel”. Riktigt hur förstår jag inte.
 Nästa dag, i en annan by, träffar jag på Anatonios, ytterligare en restaurangägare. Han lägger till några till listan som bär skulden, EU och storföretagen. När jag försynt påpekar att jag på dag fyra fortfarande inte fått något kvitto, säger han, lite förnärmat, att han minsann alltid lämnar kvitto. Tror ni vi fick något när vi betalade?



När hyrbilen ska betalas försöker jag lämna fram mitt MasterCard. Biluthyraren tittat på mig som jag vore från Mars.
Någon kortmaskin har de inte trots en stor rörelse med uthyrning av både bilar, motorcyklar och mopeder. ”Cash only”...

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det vare sig finns en krismedvetenhet, utanför Syntagmatorget i Aten, eller synbar vilja att betala skatt. Försöker man tala med människor rycker de flesta bara på axlarna och tycker att allt är någon annans fel.
 I nästa inlägg, direkt från Grekland, ska jag försöka mig på en framtidsprofetia. Hur kommer det att gå på några års sikt? Missa inte det.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU.

Live – Direkt från krisens Grekland

De trogna läsarna av denna blogg har noterat att jag i flera inlägg kritiserat Greklands oförmåga att hantera sin ekonomi och grekernas brist på förståelse för den allvarliga situation nationen befinner sig i.
För att närmare kunna skildra läget och kanske utröna bakgrunden till krisen har jag tagit mig ner till Grekland för några nerslag i verkligheten.


Det var några år sedan mitt senaste besök i landet, men vid första anblicken känns det inte som någonting egentligen förändrats. När jag kliver av flygplanet får jag och mina medpassagerare vackert ställa upp oss på led för att invänta en buss som ska ta oss till ankomsthallen, 30 meter bort!

Det ger mig en deja-vü-känsla som framkallar bilden av Riga Airport 1990, strax efter murens fall. I Riga har man sedan länge effektiviserat den korta förflyttningen genom att låta folk gå den korta biten, men inte här.


Jag har nu varit här i två dagar, men ännu inte fått ett enda kvitto som min revisor skulle godkänna som verifikation. Vare sig taxi, restauranger, souvenirbutiker eller livsmedelsaffärer har ännu presterat ett godtagbart kvitto.
Det betyder i sin tur att om, mot förmodan får man förmoda, någon myndighet skulle vilja kontrollera en inkomstuppgift har man ett tufft arbete framför sig. Undrar hur många restauranter en tjänsteman från skattemyndigheten hinner med på ett år? Kanske finns en pusselbit till svaret här?

I nästa nedslag i den grekiska krisens vardag kommer jag att återge ett samtal med Diana, restaurangägare, som efter 20 år i USA återvänt till hemlandet för att driva sin egen rörelse och Dimitris, hotell- och restaurangägare.


Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, Riga.

Begriper de inte allvaret?

Nu strejkar grekerna igen. En 48 timmars generalstrejk i protest mot de sparpaket som diskuteras i parlamentet.

Ingen vill vara med och betala utan tycker att ”någon annan” eller ”de rika” kan ta notan.

Det intressanta är att inte heller någon verkar ha insikten att de som tagit del av de sanslösa förmånerna och avtalen under alla dessa år, är precis lika skyldiga som de politiker och fackbossar som förhandlat fram villkoren.

Några verkar tro att om man sticker huvudet i sanden ett tag så kommer allt att försvinna.

Nu är det paybacktime för Grekland. Att strejkerna inte är något klipp för landets BNP struntar man uppenbarligen i. När strejkerna dessutom gör att turister som vill komma till Grekland och bidra till arbetstillfällen inte kommer iväg, betyder det verkligen att grekerna biter den hand som föder dem.

Sluta bråka och börja betala skatt om vi ska ta era protester på allvar!

Att de maskerade gatstenskastarna även hittat till Atens gator, är jag inte ett dugg förvånad över. G8 har ju inget möte på ett tag...

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, .

Skattefritt i Grekland

Ebberöds Bank framstår allt mer som ett ekonomiskt föredöme i jämförelse med Grekland.

Hela landet hotas av konkurs och vissa hävdar att landet kommer tvingas att lämna euron.

Vi talar ibland om brist på skattemoral, men jämfört med grekerna där 25 procent av ekonomin är svart, framstår vi som rena skattekramarna.

Det jag undrar är, hur kunde Grekland klara de krav som trots allt ställdes på de länder som anslöt sig till euron? De måste ha mörkat och skönmålat utan dess like! 

Dessutom måste de som var satta att kolla och vidimera uppgifterna ha varit lika blinda som Stevie Wonder!

När man tänker på hur de baltiska staterna sliter och hur många balter lider för att klara kraven inför sitt eurointräde finns det bara ett ord, skandal!

En annan sak man kan undra över hur de tänker, grekerna som demonstrerar mot de nedskärningar som kanske kan rädda landet. Är de helt oupplysta hur skatteläget är i de flesta andra EU-länderna? Tror de att alla går i pension vid 55? 

De som fortfarande har arbete, borde kanske vara där istället?

Frågan är om inte nästa nödlån villkorslöst borde innehålla några divisioner skattebyråkrater, IT-människor och kronofogdar för att hjälpa grekerna att vända skutan? De verkar tyvärr inte ha förmågan själva.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, .

Sitt ner i båten!

Media överträffar varandra med svarta rubriker om alla kriser som finns. Bankkriser, finanskriser, lånekriser, bostadskriser och snart sagt alla kriser. Visst är det allvarligt på finansmarknaden och visst är det tragiskt för dem som blir av med sina arbeten på Volvo, men någon hejd borde det ju vara. Man skulle kunna tro att tredje världskriget hade brutit ut.
Östros skriker om överläggningar (visst påminner han om en pastor i pingstkyrkan?) och vill pytsa ut pengar på diverse bidrag hit och dit. Alla skriker om vartannat och vill att ”någon ska göra något”.
Men om vi tar ett steg tillbaka och funderar på för vilka det verkligen är kris så landar vi på tre grupper.

*De som har så små marginaler för sina boendekostnader att de inte klarar en ränteuppgång på några procent. Detta hade mycket väl kunnat inträffa i en ordinär konjunktursvängning och man kan ju undra hur de tänkt att hantera det då?
*Aktieägarna som ser sina innehav halveras. Att köpa och äga aktier (och fonder) medför alltid en risk och har du inte råd att förlora pengarna ska du inte handla med aktier utan ha pengarna på ett bankkonto.
*De som eventuellt blir av med sina arbeten i lågkonjunkturens spår. Det är naturligtvis tragiskt men inte första gången och säkert inte sista. Att hantera detta och hjälpa dessa människor finns skyddsnät för sedan tidigare och är inget nytt fenomen.

Det kan låta cyniskt men jag tror att det bästa vi kan göra just nu är att ta det lugnt, avvakta och låta de värsta vindarna lägga sig. När det sedan lugnat ner sig kan man på ett systematiskt sätt analysera om det behövs fler åtgärder och eventuell stimulans från staten.
Handlingskraft är inte att skrika högst för att skapa kortsiktiga politiska plus utan att på ett nyktert och sakligt sätt sprida tro på framtiden.
Det kommer nya högkonjunkturer, det är bara svårt att se dem för alla svarta rubriker.

Läs mer: SvD, SvD, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om finanskrisen, ekonomi.