De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt
många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet.
Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är
tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.
Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet,
solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför
blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det
italienska folket tar politiken på allvar.
Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta,
och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående
regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att
vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den
politiken.
Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den
tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa .
Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot
det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.
Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte
brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät
sig förföras av en clown och en snuskgubbe.
Andra bloggar om Italien, funderingar, kris, samhälle, politik, Beppe Grillo, Berlusconi, Europa, ekonomi, Grekland.
2 kommentarer:
Alla politiker är ju numera stylade, framför allt så har ju ditt parti vunnit stora segrar genom att inte klä er som Gösta Boman, men det får vara en parentes.
Det är mycket underligt när det är val i Italien, varje jävla gång. Kan det ha med dess historia att göra? Romarriket. Moussolini. Fan vet. De har underligt nog en stor aggression mot invandrare, trots att de, liksom vi är folk som har emigrerat på grund av ekonomiska möjligheter/omöjligheter. De har svårt att hålla ordning på korruption och organiserad brottslighet.
Att en komiker vinner valet kanske ändå är en positiv sak, dvs om han har duktiga rådgivare. Det som oroar är att en så pass korrumperad person som Berlusconi ändå tar sig in i politiken igen.
Nille
#Nille# Du menar att vi moderater inte går omkring med en kniv i bältet, som Gösta gjorde?
Jag är inte helt säker, men jag tror att den premiärminister som suttit längst efter 2:a världskriget faktiskt är Berlusconi. Vad drar man för slutsatser av det?
Om man läser Italiens historia så inser man att det inte är så länge sedan man faktiskt blev en nation. Innan dess bestod området av massa små kungariken och furstedömen. Kanske kan det vara en del i svaret på den politiska instabiliteten?
Skicka en kommentar