Svenskt medborgarskap – något att kämpa för

Att bli medborgare i Sverige, om man inte är född här, är alldeles för lätt idag. I dagsläget krävs att den sökande:

• Kan styrka sin identitet
• Har fyllt 18 år
• Har permanent uppehållstillstånd (PUT)
• Har bott i Sverige en viss tid (i regel fem år)
• Har levt ett ”skötsamt” liv i Sverige

Jag tycker inte att detta räcker. Att bli medborgare i ett av de bästa, mest toleranta och rikaste länderna i Sverige måste vara svårare än så. Något att faktiskt kämpa för.

Därför vill jag till dessa punkter lägga till några.

 Godkänt test i svenska språket. Både muntligt och skriftligt. Vilken nivå det ska ligga på kan säkert diskuteras, men jag tycker att kunskaper motsvarande åk 7 kan vara rimliga. Utan språket finns det ingen möjlighet att bli en del av sitt nya land.

Godkänt test i samhällsorientering. Där skulle ingå svensk historia, rättigheter och skyldigheter, jämställdhet m m.

Egen försörjning i fem år. Det kan inte vara ok att komma till Sverige, aldrig hitta en egen försörjning och ändå kunna bli svensk medborgare.

Medborgarskap på prov. Om man begår grova brott inom fem år från det man fått sitt medborgarskap, ska detta kunna återkallas.

Utöver detta vill jag skärpa den karenstid som gäller för de som dömts för brott i Sverige. D v s det ”skötsamma” livet. För exempelvis s k hedersrelaterade brott vill jag införa livstids karens. Vi ska inte ha svenska medborgare med den människosynen.

Hur ska man då öka attraktiviteten i medborgarskapet? Mitt förslag är att koppla det till delar av vårt generösa välfärdssystem. För att fullt ut få ta del av detta skulle i så fall krävas svenskt medborgarskap. Vilka delar och hur, kräver naturligtvis en noggrannare utredning.

Att ställa krav för att erhålla medborgarskap är i grunden inget konstigt. Det finns många länder som kräver mycket mer än Sverige för medborgarskap.

Att fullt ut bli svensk måste vara värt att kämpa för!

Andra bloggar om politik, ansvar, val 2018, medborgarskap, funderingar, samhälle, framtiden, integration, debatt, välfärd, bidrag, migration, Sverige, asyl, religion, ekonomi.

Första offret för förbundskraven

Det ser mörkt ut för fotbollsklubben Ängelholm i Superettan. De har stora ekonomiska problem, och igår sa en enig kommunstyrelse i Ängelholm nej till bidrag och lån.

Säkerligen ett svårt beslut, men helt riktigt. Elitidrotten måste kunna stå på egna ekonomiska ben. Skattebetalarnas pengar ska inte användas för att finansiera vuxna elitidrottare, tycker jag.

En av orsakerna till den ekonomiska krisen är de krav som Svenska Fotbollförbundet ställer på klubbarnas arenor. Ängelholms hemmaplan klarar inte dessa och som en följd har man fått spela sina hemmamatcher i Helsingborg, vilket gett stora underskott i kassan. Till slut har ju visserligen kommunen faktiskt antagit en plan för upprustning som gett ”dispens”, men uppenbarligen för sent.

Jag har tidigare skrivit om dessa förbundskrav från fotbollen, och andra idrotter.

Min åsikt är att förbunden skjuter sig själva i foten på sikt när man kräver ett visst antal åskådarplatser, allt för många journalistplatser eller räknar antalet duschmunstycken.

De kraven går ut över arenaägarna som till 99 % är kommunerna. Det innebär att kommunernas skatteintäkter ska användas till dessa, ofta helt onödiga upprustningar.

Att säkerheten för spelare, publik och funktionärer ska vara hög, har jag inga problem med. Men varför ska förbunden lägga sig i antal åskådarplatser? Eller duschmunstycken? Trams och storhetsvansinne om ni frågar mig.

All heder åt Ängelholm kommun som vågar sätta ner foten i den här frågan. Förbunden måste besinna sig. Ska man fortsätta med dessa krav är det minsta man kan begära att man är med och finansierar också.

Sportsligt skulle en omräknad serie gynna Hammarby och Jönköping. Jag tror dock att båda dessa hellre tar sig upp i Allsvenskan på egen kraft än på andras olycka.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, idrott, arenor, ekonomi, kommuner, Ängelholm, superettan, Hammarby, Allsvenskan.

Städa hemma först, SvFF

Sverige vann träningslandskampen mot Makedonien ikväll. Under matchen tog sig tre huliganer in på planen och sprang fram till Zlatan.

Det var inte första gången det hände. Vad kunde hänt om någon hade haft med sig ett vapen? Varför kan det hända om och om igen i samband med matcher som arrangeras av Svenska Fotbollförbundet?

Det mest pinsamma är faktiskt inte att det uppenbarligen klickar någonstans i förbundets organisation. Nej, det pinsamma är att samma förbund, som inte kan stoppa några småbusar från att springa in på planen, är samma förbund som ställer massa krav på de svenska klubbarna. De kraven ställer de dessutom till alla i både herr- och damallsvenskan.

Istället för att räkna antalet toaletter och duschar eller antal linjer på konstgräsplanerna, oavsett om det är en arena för 35 000 åskådare eller Tyresövallen som kanske tar 3 500, borde man städa på sin egen bakgård först.

Eftersom man dessutom inte bidrar till klubbar och arenaägare med en enda krona så borde det ju finnas pengar, eller hur? Pinsamt är bara förnamnet!

Sedan tycker jag att vi från politiken faktiskt kan bidra med att stifta de lagar som krävs för att registrera huliganerna och kunna stänga av dem på livstid. Det måste vara den rätta vägen istället för staket. Några sådana lär ju dessutom förbundet knappast betala själva.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, Tyresö, Zlatan, arenor, huliganer, ekonomi.

Om idrottshallar och pengar

Svenska Dagbladet skriver idag att Stockholm skulle behöva bygga en ny idrottshall per år för att matcha inflyttningen till staden. Åtminstone enligt Stockholms Idrottsförbund.

Enligt samma artikel går det 46 000 invånare per hall i Stockholm, 18 000 i Malmö och 13 000 i Göteborg.

Så kan det kanske vara, men som ytterst ansvarig politiker i en kranskommun till Stockholm, undrar jag vad Stockholms Idrottsförbund gör för att bromsa de orimliga anläggningskrav som de flesta nationella idrottsförbunden ställer för spel i de högsta serierna? Krav som de ställer utan att för ett ögonblick vilja dela med sig av sponsor – eller TV-intäkter till dem som hamnar med kraven i knät, landets kommuner.

Är det inte läktare på båda sidor, pressläktare för 50 personer, belysning för HD-TV så handlar det om antal duschar och toaletter eller TV-plattformar.

Dessa krav är inte lätt att stå emot för en kommunpolitiker i en kommun med framgångsrika elitlag.

Jag tycker det är fantastiskt roligt när det går bra för våra elitlag, och det ger dessutom bra PR för kommunen, men man får inte glömma bort att elitidrott inte handlar om folkhälsa utan om underhållning på toppnivå. Dessutom, i många fall, utövad av mycket välbetalda proffs.

För mig är det absolut viktigaste att värna om barns och ungdomars möjlighet att utöva idrott på sina villkor. Då spelar antalet läktarplatser eller HD-belysning ingen som helst roll.

Jag tror att utvecklingen måste gå åt två håll. Å ena sidan en mer kommersialiserad elitidrott där klubbarna själva bekostar sina anläggningar i mycket högre grad än i dagsläget. Å andra sidan fullt funktionella, men mycket enklare anläggningar för i första hand barn och ungdom.

Det är en gigantisk skillnad mellan en match på Camp Nou och ett träningspass för flickor -99, om ni förstår poängen…

Hur många hallar vi har i Tyresö? En hall per 6 500 invånare, d v s dubbelt så bra som Göteborg! Kom inte och säg att vi inte satsar på idrotten!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.

Andra bloggar om sport, Tyresö, idrott, idrottshallar, ungdomsidrott, ekonomi.