Huliganer är alltid huliganer

Att gå med i en Prideparad för att stödja rättigheterna för HBT-personer att leva sina liv som de vill, utan diskriminering, är ingen lek i Östeuropa. Tidigare har Ryssland och mitt moderland Lettland skämt ut sig, idag var det Serbiens tur.

Unga förvirrade män/pojkar skriker slagord, sjunger nationalistiska sånger och kastar sten på polisen. Byt ut nationalistiska mot hejaramsor och beskrivningen ovan kunde ha handlat om fotbollshuliganer vid vilket Stockholmsderby som helst.

Jag tror inte att människorna i Östeuropa generellt sett är mer negativt inställda till HBT-personer än andra. Däremot måste man komma ihåg att många är uppvuxna i en kommunistisk diktatur där staten talade om hur du skulle vara, och att vara homosexuell, bisexuell eller transperson var knappast ”the rolemodel” bakom järnridån.

Om man till det lägger hög arbetslöshet och en konservativ kyrka som är rädd för att tappa sitt inflytande på människors liv så är reaktionerna inte så svåra att förstå, även om vi absolut inte ska acceptera dem. 

Länderna i gamla östblocket ligger i många fall 30 år efter oss i samhällsutvecklingen och försöker desperat att jobba sig ikapp. Inom området tolerans har man uppenbarligen mycket kvar att göra.

Att man sedan skickar fram de förvirrade gossarna är inte svårare än att samma förvirrade och frustrerade gossar slåss i samband med fotbollsmatcher. Skulle de få uppmärksamhet och någon hetsade dem skulle de förmodligen slåss även i samband med en julmarknad eller vid den lokala bridgeturneringen...

Relaterat: AB, Exp, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Pride, hbt, Lettland, Serbien, diskriminering, huliganer.

Ingen gaypride i Lettland

Ingen riktig bloggare missar såklart inte att skriva minst ett inlägg i ämnet under Stockholm Pride. Här kommer mitt:

Gaylobbyn har ju verkligen lyckats flytta fram sina positioner i Sverige de senaste åren, inte minst via Prideveckan och ett intensivt arbete bakom kulisserna. Visserligen finns det en viss homofobi kvar, inte minst på landsbygden, men det är som en viskning jämfört med många andra länder. Till dem som skämmer ut sig å det grövsta finns de baltiska länderna. Litauen kanske är värst just nu men de andra ligger tyvärr inte långt efter.

Som trogen läsare vet du att delar av mitt hjärta klappar lite extra för ett av ”skurkländerna”, Lettland. Jag försöker inte på något sätt försvara intoleransen men ska ändå försöka förklara varför jag tror det är som det är.

Lettland har, som ni vet, en lång historia av ockupation och förtryck bakom sig. Letterna har, oftast i det dolda, fått kämpa för sin frihet och sina medborgerliga rättigheter.
När man till sist har fått dessa så ska man veta att mycket fortfarande endast finns på ytan. Längre in i många letters hjärtan är de fortfarande rädda. Rädda för ryssen förstås, men även rädda för allt som är annorlunda. Annorlunda från den norm som de uppfostrats i, inte minst från kyrkan.
Självklart har det alltid funnits homosexuella även i Lettland men de har fått leva i det fördolda, precis som i Sverige för 30-40 år sedan. Och där tror jag nyckeln ligger, förutom just rädslan för det nya.
Samhällsutvecklingen, särskilt på landsbygden ligger fortfarande 30 år efter oss även om man försöker spurta ikapp. Finanskrisen är ju ett tecken på att det i många fall gått för fort.
I fråga om tolerans har man fullt sjå med att lära sig acceptera den stora grupp ryssar, födda i landet, ofta barn till sovjetiska militärer, som lever där. Att dessutom lära sig förstå och acceptera människor med ”annorlunda” sexualitet blir bara för mycket. Reaktionen då blir naturligtvis med taggarna ut. ”Vi letter håller ihop mot allt okänt som skulle kunna vara ett hot mot vår bräckliga frihet.”

Inte förrän den första generationen som aldrig upplevt ockupation och förtryck, 90-talisterna, börjar komma fram i maktpositioner kommer det att ske några radikala förändringar är jag rädd.
Det är bra om RFSL och andra kan stötta den lilla gayrörelse som finns i de baltiska staterna och självklart ska vi trycka på via EU, men jag tror att än så länge, tyvärr, har ester, letter och litauer fullt sjå med att hantera den ekonomiska krisen och ”ryssfrågan” och har inte utrymme i sina hjärtan att bejaka det de uppfattar som annorlunda och därmed skrämmande.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om EU,politik, Lettland, gay, homosexualitet.

Hbt-lobbyn - ett föredöme

Idag avslutas Pridefestivalen. Återigen har arrangörerna förutom själva festivalaktiviteterna lyckats få till massor med mediatid och uppmärksamhet. Jag tror inte någon minoritetsgrupp eller grupp som känner sig diskriminerad i vårt samhälle har lyckats att flytta fram sina positioner så mycket som hbt-gruppen de senaste tio åren. Sponsorer och politiska partier (förutom kanske KD och SD) står i kö för att få vara med och synas. Det är jättebra och även om det naturligtvis finns mycket kvar att göra är det bara att gratulera till framgångarna. Säkert är det enklare med massa artister och kulturpersonligheter i spetsen men ändå.
Jag kan inte låta bli att fundera hur det skulle se ut om andra grupper i Sverige som är eller upplever sig diskriminerade skulle haft samma framgångar.

Skulle Lappland vara självständigt och styrt av samerna?
Skulle fattigpensionärerna ha gratis tandvård och fria Bingo-Lottokuponger?
Skulle lantbrukarna ha lön direkt från EU och gratis arbetskraft från Litauen på åkrar och i ladugårdar?

Nästa intäktskälla för hbt-lobbyn kanske vore att sälja konsulttjänster till dessa grupper?

Göran Skytte (av alla människor) i SvD är delvis inne på samma ämne. Läs mer här.