Ingen riktig bloggare missar såklart inte att skriva minst ett inlägg i ämnet under Stockholm Pride. Här kommer mitt:
Gaylobbyn har ju verkligen lyckats flytta fram sina positioner i Sverige de senaste åren, inte minst via Prideveckan och ett intensivt arbete bakom kulisserna. Visserligen finns det en viss homofobi kvar, inte minst på landsbygden, men det är som en viskning jämfört med många andra länder. Till dem som skämmer ut sig å det grövsta finns de baltiska länderna. Litauen kanske är värst just nu men de andra ligger tyvärr inte långt efter.
Som trogen läsare vet du att delar av mitt hjärta klappar lite extra för ett av ”skurkländerna”, Lettland. Jag försöker inte på något sätt försvara intoleransen men ska ändå försöka förklara varför jag tror det är som det är.
Lettland har, som ni vet, en lång historia av ockupation och förtryck bakom sig. Letterna har, oftast i det dolda, fått kämpa för sin frihet och sina medborgerliga rättigheter.
När man till sist har fått dessa så ska man veta att mycket fortfarande endast finns på ytan. Längre in i många letters hjärtan är de fortfarande rädda. Rädda för ryssen förstås, men även rädda för allt som är annorlunda. Annorlunda från den norm som de uppfostrats i, inte minst från kyrkan.
Självklart har det alltid funnits homosexuella även i Lettland men de har fått leva i det fördolda, precis som i Sverige för 30-40 år sedan. Och där tror jag nyckeln ligger, förutom just rädslan för det nya.
Samhällsutvecklingen, särskilt på landsbygden ligger fortfarande 30 år efter oss även om man försöker spurta ikapp. Finanskrisen är ju ett tecken på att det i många fall gått för fort.
I fråga om tolerans har man fullt sjå med att lära sig acceptera den stora grupp ryssar, födda i landet, ofta barn till sovjetiska militärer, som lever där. Att dessutom lära sig förstå och acceptera människor med ”annorlunda” sexualitet blir bara för mycket. Reaktionen då blir naturligtvis med taggarna ut. ”Vi letter håller ihop mot allt okänt som skulle kunna vara ett hot mot vår bräckliga frihet.”
Inte förrän den första generationen som aldrig upplevt ockupation och förtryck, 90-talisterna, börjar komma fram i maktpositioner kommer det att ske några radikala förändringar är jag rädd.
Det är bra om RFSL och andra kan stötta den lilla gayrörelse som finns i de baltiska staterna och självklart ska vi trycka på via EU, men jag tror att än så länge, tyvärr, har ester, letter och litauer fullt sjå med att hantera den ekonomiska krisen och ”ryssfrågan” och har inte utrymme i sina hjärtan att bejaka det de uppfattar som annorlunda och därmed skrämmande.
Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.
Andra bloggar om EU,politik, Lettland, gay, homosexualitet.
tisdag 28 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar